Igen frågar jag: Med tanke på den uppenbarelse, som skänktes till Johannes på ön Patmos – vilken från början av det första kapitlet till slutet på det sista kapitlet är ett enda ljus, ett stort ljus, uppenbarat för oss av Jesus Kristus, som utvalde Johannes som den kanal, genom vilken detta ljus skulle skina ut i världen – med sådana vidunderliga och högtidliga sanningar uppenbarade, med stora sanningar utbredda för oss, som bävar inför tanken på händelserna kring Kristi ankomst på himmelens skyar med makt och mycken härlighet, hur kan de, som säger sig se dessa vidunderliga ting utifrån Guds lag, gå att se i förteckningen över orena, horkarlar och äktenskapsbrytare? Hur kan de hela tiden blunda för sanningen och hemligen (434) gynna orättfärdigheten? Tror Ni, att de kan dölja sina vägar för Herren? Menar Ni, att Gud inte ser det, att Han saknar kunskap därom?