Oinbjudna gäster
Belsassar var, medan hans ogudaktiga festmåltid pågick, omedveten om de gäster, som han inte hade bjudit in. Himmelens Gud hörde den pris, som riktades till kärlen av silver och guld. Han såg vanhelgandet av det, som hade helgats genom särskild invigning; nu användes föremålen till hedniskt och tygellöst bruk. Det är en sanning, som skulle få envar av oss att gråta, att de, som lever i de sista dagarna, över vilka denna världs slut har kommit, är långt mera skyldiga, än Belsassar var. Detta är möjligt på många sätt. När personer har avlagt ett okränkbart löfte om, att helga alla sina krafter till Guds heliga tjänst; när de besitter ämbeten som uttolkare av Bibelns sanning, och har tagit emot den högtidliga uppgiften; när Gud och änglar har kallats samman som vittnen till själens, kroppens och andens vigning till tjänst för Gud – då skall dessa personer, som bistår inom ett synnerligen heligt ämbete, vanhelga sina Gudagivna krafter genom oheliga gärningar? Skall det helgade kärl, som Gud skall bruka till ett högt och heligt syfte, ryckas ned från sin upphöjda och kontrollerande sfär, för att förvalta fördärvande begär? Är inte denna avgudadyrkan av det mest förödande slag? Läpparna uttrycker pris och tillbedjan av en syndfull människa, de utgjuter ord av hänryckande känslosamhet och stort smicker, som allena tillhör Gud. Krafter, som underställts Gud i allvarlig helgelse, används på en sköka; ty varje kvinna, som tar emot uppvaktning från någon annan, än sin man och som reagerar på främlingens närmanden, och vars öron förtjust lyssnar till (435) utgjutelsen av överdådiga kärleksord, av förgudandets ord, av kärvänlighet, är en äktenskapsbryterska och sköka.