De, som får bukt med världen, köttet och Djävulen, kommer att vara de gynnade, som får ta emot den levande Gudens insegel. De, vars händer inte är rena, kommer icke att få den levande Gudens insegel. De, som tänker på att synda och gör det, kommer att förbigås. Endast de, som, i sin inställning gentemot Gud, uppfyller sin plats som de, vilka bekänner sina synder på den stora, avbildande försoningsdagen, kommer att erkännas och markeras som värdiga Guds beskydd. Namnen på dem, som trofast väntar och vakar samt spanar efter sin Frälsares ankomst – mera allvarligt och längtansfyllt, än de, som väntar på morgonens inbrott – kommer att räknas ibland dem, som är beseglade. De, som, medan de haft den samlade sanningens ljus blixtrande på sina själar, skulle ha utfört gärningar motsvarande deras uttalade tro, men som lockats bort av synd, satt upp avgudar i sina hjärtan, förstört sina själar inför Gud, besmittat sina medsyndare, kommer att få sina namn utraderade i Livets Bok, och lämnas kvar i midnattens mörker, utan olja i kärlen till sina lampor. »Men för er som fruktar mitt namn skall rättfärdighetens sol gå upp med läkedom under sina vingar.« {Malaki 4:2.}