[The Review and Herald, den 31. mars, 1910.]
(457)I denna tid med överbevisande upplysning ställs den kristna församlingen inför en värld, som är försjunken i midnattens mörker och nära nog helt överlåten åt avgudadyrkan. En nästan allmän likgiltighet för Herrens lag gör världen hastigt till det, som Sodom och Gomorra var. Liksom på tiden före vattenfloden, fylls landet av våldshandlingar. Hasardspel och röveri blir allt vanligare förekommande gissel. Bruket av rusmedel tilltar. Många, som har följt sin egen ohelgade vilja, söker att göra slut på sina meningslösa liv genom självmord. Orättfärdighet och kriminalitet av alla de slag förekommer på jordens höga platser, och de, som bifaller dessa galenskaper, söker att skydda de skyldiga från straff. Inte ens en hundradel av de brott, som begås, avslöjas för världen. Bara en smula av de gruvligheter, som begås, blir kända. Människornas ondska har nästan nått sin kulmen.