Någon gång händer det, att en man, som har fått ansvar som ledare, omhuldar den tanken, att han äger den största auktoritet, och att alla hans bröder, innan de tar ett enda steg framåt, först måste gå till honom, för att få tillåtelse till att göra det, som de menar skulle göras. En sådan person är i en farlig position. Han har mist insikten om, hur en sann ledare ibland Guds folks verkar. I stället för att handla som en klok rådgivare, påtar han sig en fordrande ledares rätt. Gud blir vanärad genom sådant utövande av auktoritet och självförhärligande. Ingen människa skall tillåtas, att i sin egen styrka någonsin tänka och bedöma åt andra personer, som Herren brukar i Sitt verk. Ingen skall lägga fram mänskligt gjorda regler och bestämmelser, för att egenmäktigt styra Hans medarbetare, (492) som har en levande erfarenhet av sanningen.