Gud känns ej vid någon uppfinning, varigenom människor i den minsta grad härskar eller förtrycker sina medmänniskor. Det enda hoppet för den fallna människan är, att se på Jesus, och ta emot Honom som den ende Frälsaren. Så snart som en individ börjar, att upprätta järnhårda regler för andra människor, så snart som han börjar, att spänna för och driva på människor efter sitt eget sinne, vanärar han Gud, och bringar sin egen själ och sina syskons själar i fara. Syndfulla människor kan endast finna hopp och rättfärdighet i Gud; och ett mänskligt väsen är rättfärdigt endast så länge, som det tror på Gud och bevarar en levande förbindelse med Honom. En blomma på marken måste ha rötterna i jorden; den måste få luft, dagg, regn och solsken. Den blomstrar endast, när den tar emot dessa nyttigheter, och de är samtliga från Gud. Likadant är det med människor. Vi tar emot det från Gud, som gynnar livet och själen. Vi har varnats för, att lita på människor, liksom att göra det köttsliga till vår försvarare.”