Med ömhetens kärleksfulla och medkännande länkar har Herren bundit alla människor till Sig Själv. Om oss säger Han: ’Ty vi är Guds medarbetare, och ni är en Guds åker, en Guds byggnad.’ {Första Korintierbrevet 3:9.} Detta släktskap bör vi känna igen och vilja veta av. Om vi är oupplösligt förbundna med Kristus, skall vi hela tiden visa en Kristus-lik sympati och mildhet emot dem, som kämpar med alla sina Gudagivna ämnen, för att bära sina bördor, liksom vi kämpar med våra egna bördor. (496) I våra olika kall skall det förekomma ömsesidigt beroende av varandra för hjälp. En auktoritetens anda skall icke utövas, inte ens av en konferensförman; för ämbetet ändrar inte på personen till ett väsen, som inte förmår att fela. Varje medarbetare, som är betrodd med ledningen av en konferens, skall arbeta som Kristus arbetade, bära Hans ok och lära sig av Hans saktmodighet och ödmjukhet. En konferensförmans anda och beteende i ord och i handling uppenbarar, hur pass väl han inser sin svaghet och sitt beroende av Gud, eller i vilken grad han tror, att hans inflytelserika ställning har skänkt honom större visdom. Om han älskar och fruktar Gud, om han erkänner värdet av själar, om han uppskattar varje liten hjälp, som Herren har begåvat en medarbetare till att ge, blir han i stånd till, att binda hjärta till hjärta genom den kärlek, som Kristus visade i Sitt tjänande. Han säger tröstande ord till de sjuka och sörjande. Om han inte uppammar ett dominerande sätt, utan har framför sig Honom, som är hans Mästare, nämligen Kristus, kan han ge råd åt de oerfarna och uppmuntra dem till, att vara Guds hjälpande hand. (496) Svaga händer skall inte avskräckas ifrån, att göra något för Mästaren. De, vars knän är svaga, skall inte fås att snubbla. Gud ber oss om, att uppmuntra dem, vars händer är svaga, till att gripa fastare om Kristi händer, och till att arbeta mera förtröstansfullt. Varje hand bör sträckas ut, till att hjälpa den hand, som gör något för Mästaren. Den tid kan komma, när händerna, som har hållit uppe andras svaga händer, behöver hållas uppe av dem, som de har hjälpt. Gud har lagt saker och ting så tillrätta, att ingen person är fullt ut avhängig av sina medmänniskor.