Bröder umgås av och till under åratal, och tror att de kan lita på dem de känner så väl, liksom de skulle lita på sina egna familjemedlemmar. Det (504) förekommer en frihet och tillit genom detta band, som inte kunde existera ibland dem, som inte äger samma tro. Detta är väldigt behagligt, så länge som broderlig kärlek fortsätter; men låt brödernas anklagare uppnå åtgång till en av dessa mäns hjärtan, och styra sinnet och fantasin, och avundsjuka uppkommer, misstankar och missunnsamhet föds; och han, som trodde att hans kärlek och vänskap till brodern skulle bestå, finner sig själv vara misstrodd och hans bevekelsegrunder felbedömda. Den falske brodern glömmer sin egen mänskliga skröplighet, glömmer sin plikt, att icke tänka eller tala något ont, för att inte vanära Gud och såra Kristus och Hans heliga på minsta vis. Varje brist, som tänkas kan eller förmodas, kommenteras obarmhärtigt, och en broders karaktär framställs som mörk och tvivelaktig.