Förlustelsefester [1896]
Medan det har uttryckts så mycken fruktan för upprymdhet och begeistring i Guds tjänst, har det i andra sammanhang visats en begeistring, där många villigt dras med. Jag avser de förlustelsebjudningar, som har hållits ibland vårt folk. Dessa ting har tagit mycket av tid och uppmärksamhet från ett folk, som säger sig vara Kristi tjänare; men har dessa sammankomster förhärligat Hans namn? Blev någonsin Jesus inbjuden till, att ansvara för dem? Sällskapliga samlingar kan göras nyttiga och instruktiva i högsta grad, när de församlades hjärtan glöder av Guds kärlek, när de möts, för att utväxla tankar om Guds Ord, eller för att överväga sätt att främja Hans arbete på, och göra gott mot sina medmänniskor. När inget sägs eller görs, för att bedröva Guds Helige Ande, utan den ses som en välkommen gäst, då blir Gud ärad, och de församlade blir uppfriskade och stärkta. »Men då talade de som fruktar HERREN med varandra, och HERREN gav akt och lyssnade. En minnesbok blev skriven inför honom för dem som fruktar HERREN och ärar hans namn. De skall vara mina, säger HERREN Sebaot, min egendom på den dag då jag utför mitt verk. Jag skall visa medömkan med dem«. {Malaki 3:16-17.}