(507)Många har i stor omfattning sviktat i, att ta emot det tidiga regnet. De har inte uppnått alla de fördelar, som Gud alltså har åstadkommit åt dem. De förväntar sig, att bristen skall rättas till genom senregnet. När det rikaste överflödet på nåd skall fördelas, har de för avsikt, att öppna sina hjärtan, för att ta emot det. De begår ett förfärligt misstag! Det verk, som Gud har inlett i mänskohjärtat, genom att ge Sitt ljus och Sin kunskap, måste hela tiden gå framåt. Var och en måste inse sitt eget behov. Hjärtat måste tömmas på varje besmittelse och renas, så att Anden kan bo där. Det var genom syndens bekännelse och förlåtelse, genom allvarlig bön och helgande av sig själva till Gud, som de första lärjungarna beredde sig för den Helige Andes utgjutande på Pingstdagen. Samma verk, fast i högre grad, måste ske nu. Då behövde personen i fråga endast be om välsignelsen, och vänta på Herrens fulländade verk i hans fall. Det var Gud, som inledde verket, och Han kommer att avsluta det, och göra människor fulländade i Jesus Kristus. Men det får icke förekomma någon likgiltighet beträffande nåden från det tidiga regnet eller arlaregnet. Endast de, som lever upp till det ljus de har, kommer att ta emot större ljus. Med mindre vi dagligen gör framsteg i de aktiva kristna dygderna, kommer vi inte att känna igen den Helige Andes yttringar i det sena regnet eller särlaregnet. Det kan falla på hjärtan runt omkring oss, utan att vi vare sig ser eller får det.