På ingen punkt i vår erfarenhet kan vi klara oss utan dess hjälp, som möjliggjorde för oss våra första steg som kristna. Vi behöver välsignelserna från arlaregnet helt till tidens slut. Dock kommer dessa inte i sig att vara tillräckliga. Medan vi tar vara på välsignelserna från det tidiga regnet, skall vi inte, å andra sidan, förbise (508) faktumet, att utan det sena regnet – som fyller ut axet och mognar vetet – kommer skörden inte att vara redo för skäran, och såningsarbetet kommer då att ha varit förgäves. Gudomlig nåd behövs vid begynnelsen, gudomlig nåd behövs vid varje steg framåt, och endast gudomlig nåd kan fullända verket. Vi har inte råd med, att inta en liknöjd hållning. Vi får aldrig glömma Kristi maningar: »Var därför vaksamma och nyktra i era böner.« {Första Petrusbrevet 4:7, Reformations-Bibeln.} »Vaka alltid och be om kraft« {Lukasevangeliet 21:36}. En förbindelse med Gudomen i varje ögonblick är avgörande för vår framgång. Vi kan ha haft en andel i Guds Ande, men genom bön och tro skall vi hela tiden söka mera av Anden. Det passar sig aldrig, att upphöra med våra ansträngningar. Om vi inte går framåt, om vi inte försätter oss själva i en ställning, där vi tar emot både det tidiga och sena regnet, kommer vi att mista våra själar, och ansvaret kommer att ligga vid vår egen dörr.