Sidan 197. Mottagande av gåvor från hedningarna: Se också sidorna 202-203. Mot slutet av 1893 ledde äldstebroder A. T. Robinson menighetens arbete i Syd-Afrika och önskade, att säkra land för (527) inrättandet av en mission ibland de infödda. Han fick till stånd ett möte med Cecil Rhodes, premiärminister för Kapkolonin och ledare för British South African Company {Brittiska Syd-Afrikakompaniet}, som verkade i Mashonaland. Rhodes blev särskilt glad över den skisserade planen för missionering ibland landets infödda, och överlämnade åt äldstebroder Robinson ett förseglat brev adresserat till doktor Jemison, sekreterare i sällskapet, för att det skulle ges åt honom i Bulawayo. Bröderna reste till Bulawayo i tron, att de skulle köpa land där, och visste inget, förrän Jemison berättade för dem, att Rhodes hade gett honom befallning om, att skänka dem allt det land de önskade. En egendom på tolv tusen tunnland (4 800 hektar) styckades av, och den blev början till Solusimissionen, samfundets första ibland icke-kristna folk. Kunskapen om gåvan skapade betydande bekymmer ibland vissa ledande bröder i Battle Creek, som fruktade, att godtagandet härav skulle utgöra ett brott mot principerna om åtskillnad mellan kyrka och stat. Då saken dryftades under Generalkonferensens samling 1895, författades dessa resolutioner: