Fara för själveftergift
Nu kan jag inte gå vidare med denna berättelse, utan jag ber Er i varje stad, i varje hem, jag ber varje enskild individ, att studera lärdomen i detta Skriftställe och ta dessa inspirerade ord till sig: »Därför skall den som menar sig stå, se till att han inte faller.« Här framställs det enda urval, som det talas om i Guds Ord. Det är de, som tar sig i akt, så att de inte faller, som kommer att godtas till sist. Det kan inte förekomma någon mera ödesdiger förmätenhet, än den, som leder människor till själveftergift. I ljuset av denna högtidliga varning från Gud, skulle då inte fäder och mödrar ta sig i akt? Skulle de inte noga påpeka för de unga farorna, som hela tiden uppstår, för att leda dem bort från Gud? Många tillåter de unga, att gå på förlustelsesamkvämen, i tron, att underhållning är nödvändig för hälsa och lycka; men det lurar faror på den stigen! Ju mera lusten till förlustelse tillfredsställs, ju mera den uppammas, desto starkare blir den. Livserfarenheten består i stor utsträckning av förlustelsens själveftergift. Gud bjuder oss, att ta oss i akt. »Därför skall den som menar sig stå, se till att han inte faller.«