Nu, före den sista stora krisen, precis som innan världen förstördes första gången, ägnar folk sig åt nöjen och söker efter vällust. De är så helt upptagna av det synliga och det förgängliga att de förlorar det osynliga och det eviga ur sikte. De offrar oförgängliga skatter för sådant som kan förstöras utan att ha använts. Deras tankar behöver lyftas upp och deras syn på livet behöver bli mer övergripande. De behöver väckas från sin slöhet och sina världsliga drömmar.