Inte ens vilodagen och gudstjänsterna utesluts från modets makt. Istället blir de till en möjlighet att visa modet ännu bättre. Kyrkan blir en parad plats där man ägnar sig mer åt modet än åt predikan. De som inte har det så gott ställt och inte kan följa med i modet, håller sig helt borta från kyrkan. Vilodagen tillbringar man i lättja och för ungdomarnas del ofta i sällskap som lätt gör att de kommer på glid.