Fastän jorden hade blivit märkt av förbannelsen, skulle naturen ändå vara en lärobok för människorna. Men den representerade inte längre bara det goda, för spåren efter synden märktes överallt, på jorden, i havet och i luften. Det som förut bara vittnat om Guds karaktär och gett kunskap om det goda, var nu också präglat av Satan och gav kunskap om det onda. I alla tider skulle människan få se både det onda och det goda i naturen och kunna dra lärdom av syndens följder.