Johannes hade ett mycket stort ömhetsbehov och ett behov av förståelse och kamratskap. Han höll sig nära Jesus, satt bredvid honom och lutade sig mot hans bröst. På samma sätt som en blomma tillgodogör sig solljuset och daggen, lät han sig fyllas av Guds ljus och liv. I beundran och kärlek såg han på Jesus ända tills hans största önskan blev att likna honom och känna gemenskap med honom. Denna önskan ledde till att Mästarens karaktär återspeglades i hans karaktär.