| I Hälsans Tjänst | tilbake |
Förordet har inte skrivits av Ellen White.
Hur hälsan kan bevaras och förbättras, hur sjukdom kan förhindras och behandlas, är sannerligen levande, väsentliga frågeställningar i dagens medicinska värld. Aldrig tidigare i mänskosläktets historia har dessa stora frågor blivit föremål för det allvarliga, omfattande, vetenskapliga studium och väldiga publicitet, som de blir föremål för i nutiden. Den medicinska vetenskapen har, i alla sina förgreningar, gjort svindlande framsteg de senaste femtio åren. Det skulle fordra en hel bok, för att räkna upp och gå igenom de upptäckter, den utveckling och de bedrifter, som har skett inom detta väldiga område för människans bästa. Kunskapen, som har vunnits under det uttömmande studiet av dessa grundläggande ämnen, har framställts för allmänheten i högst vetenskapliga och tekniska avhandlingar, liksom med enklare ord i böcker, tidskrifter, dagstidningar och föreläsningar.
Detta verk, betitlat I Hälsans Tjänst, är ytterligare ett värdefullt bidrag till världens behov inom fältet för fysiskt, mentalt och andligt välmående. Det är unikt till omfattningen. Det erkänner och förordar det verkligt vetenskapliga gällande sjukdomars orsaker och behandling. Det betonar iakttagandet av allt det, som förhindrar lidande. Och därutöver framhåller verkets författarinna, att synden – överträdelsen av Guds lag – är huvudorsaken till sjukdom, lidande och död.
Författarinnan, som menar att överträdandet av morallagen leder till förbiseendet av fysiska och mentala lagar, stryker under behovet av lydnad för morallagen som ett av de nödvändiga huvudvillkoren för sund hälsa. Och hon framhåller, att lydnad för morallagen endast är möjlig, genom att ta emot och förbli i förbund med Kristus, förlossaren av människan, som har störtats i fördärvet på grund av sin överträdelse. Alltså gör hon gällande, att det fungerande botemedlet för mänskosläktets elände är hopparandet av, insikten om och iakttagandet av de andliga, mentala och fysiska lagarna för vår person.
Det är den vittomfattande, alluppslukande ramen för instruktion framställd genom I Hälsans Tjänst, som gör boken så värdefull för allmänheten. Instruktionen är inte teknisk. Lekfolk kan förstå den. De framställda kraven för andlig, mental och fysisk hälsa är så förnuftiga, att de går att rätta sig efter. Inslagen, som handlar om sjukdomars förebyggande, är särskilt värdefulla; ty det gamla ordstävet säger ju, att en gnutta förebyggande är mera värd, än en massa kurerande.
Författarinnan till denna bok, fru E. G. White, ägnade nästan sjuttio år av sitt hängivna, aktiva liv åt evangeliets tjänst. Som ung blev hon invalid. I början av sitt äktenskap kämpade hon mot ett svagt hjärta, mot cancer, och mot andra krämpor. Trettiosex år gammal erfor hon ett väldigt uppvaknande angående ämnet måttfullhet och avhållsamhet, såsom det förhåller sig till hälsa, till fysisk och mental effektivitet, och till ett kristet leverne. Den stränga tillämpningen av den vunna kunskapen om lagarna för sinne och kropp förde med sig stor lättnad och stärkt hälsa för henne själv, och från den stunden till slutet på hennes idoga arbete, en period på närmare femtio år, var hon en ivrig förespråkare av principerna för hälsa och måttfullhet samt avhållsamhet.
År 1865 vädjade fru E. G. White till Sjundedags-adventistsamfundet, av vilket hon var medlem, att inrätta en medicinsk institution, där de sjuka kunde ges förnuftsgrundad, giftfri behandling för sina åkommor, och där de också kunde ges undervisning om hälsans lagar. Gensvaret blev uppförandet av en sådan institution i Battle Creek, Michigan. Satsningen blev väldigt framgångsrik. Institutionen växte sig stor, och under nästan ett halvt århundrade har den allmänt gått under beteckningen Battle Creek Sanitarium. Under därpå följande år har liknande systersanatorier inrättats på olika orter i Förenta Staterna och i många länder världen över.
Förvaltarna av Ellen G. White Estate har i hennes brev och manuskriptsamlingar hittat många hittills ej utgivna dokument innehållande värdefull undervisning för läkare, sköterskor, ledare för hälsohem, biträden, evangeliska förkunnare och kristna medarbetare. De menar, att dessa värdefulla råd bör spridas till allmänheten. Det är vår uppriktiga förhoppning, att föreliggande verk skall visa sig vara en stor välsignelse för läsarna och, genom dessa, för en stor skara, som de kan tjäna härigenom.
Medical Ministry eller I Hälsans Tjänst var den första bok från Ellen G. White, huvudsakligen innehållande ej utgivet material, som har getts ut efter hennes död. Fru Whites anvisningar till den av henne utsedda förvaltarstyrelsen har tjänat som vägledning för framtagandet av detta verk. I bestämmelserna för styrelsen talar hon om ”tryckandet av samlingsverk grundade på mina manuskript.” Hon framhöll, att i de meddelanden hon riktat till enskilda och inrättningar under årens gång, förekommer det råd, som skulle vara av allmän nytta för saken.
I Hälsans Tjänst har intagit sin plats jämte andra böcker från samma författarinna, och ytterligare verk om ämnet hälsa har följt i dess spår. Eftersom den här blott är en länk i en kedja med böcker om detta väsentliga ämne, är det passande, att gå igenom historien om Ellen G. Whites alster, både dåtida och nutida, som belyser hälsans principer och medicinskt arbete. Det låter läsaren identifiera olika tillgängliga och slutsålda publikationer inom detta väsentliga område.
År 1848 erhöll Ellen White förmaningar rörande bruket av tobak, te och kaffe, och år 1854 kom det ljus beträffande vikten av renlighet och användningen av mat, som inte är raffinerad eller för mäktig. Den första heltäckande synen om hälsans förbättring dröjde dock till 1863. Om detta skrev hon: ”Det var i broder A. Hilliards hem i Otsego, Mich., den 6. Juni, 1863, som den stora frågan om en hälsoreform öppnades för mig i en syn.” – The Review and Herald, den 8. Oktober, 1867. I därpå följande syner framställdes många detaljer rörande ämnet för henne, och synerna utgjorde grunden för hennes mera detaljerade skrivande om hälsa och utförandet av församlingens hälsoverksamhet.
E. G. Whites bärande Artiklar om Hälsa Den delvisa insikten om den väldiga uppgiften, att leda 3 500 sjundedags-adventister till djupgående kunskaper om hälsoreformens budskap, kom James och Ellen White, att 1865 ge ut sex pamfletter med titeln ”Health, or How to Live” {Hälsa, eller så lever man}. Fem av pamfletterna innehöll sextiofyra sidor, och en åttio sidor. I alla förkom det en artikel från Ellen G. Whites penna med den allmänna överskriften ”Disease and its Causes” {Sjukdom och dess Orsaker}. Förutom fru Whites artiklar, förekom det närbesläktat stoff hämtat från läkares och pastorers skrifter, liksom från artiklar särskilt framtagna av James White och andra för dessa pamfletter. Var och en tog upp ett grundläggande hälsomässigt ämne: Kosthåll, äktenskap och familjeliv, bruket av apoteksvaror, de sjukas omvårdnad och hygien, vårdnad av barn och deras klädsel, samt hälsosamma kläder. Åren 1899 och 1900 offentliggjordes Ellen G. Whites sex budskap som en sammanhållen räcka artiklar i Review and Herald. År 1958 tillhandahölls de som ett sextionio sidor appendix i Utvalda Budskap, Bok 2.
En mera specialiserad artikel med tidiga hälsoråd bar titeln ”An Appeal to Mothers” {En Vädjan till Mödrar}. Denna trycktes 1864 i en pamflett med det namnet. 1870 inlemmade James White artikeln som ett bidrag från Ellen G. White i det 270-sidiga verket Solemn Appeal Relative to Solitary Vice {Allvarlig Vädjan rörande Synd på egen Hand}. Stora delar av den här artikeln återges numera i Child Guidance {Barns Vägledning} i sektionen med överskriften ”Preserving Moral Integrity” {Att bevara den moraliska Resningen}. Samma grundläggande råd står att finna i Vittnesbörd för Församlingen, Band 2 och Vittnesbörd för Församlingen, Band 5.
Christian Temperance and Bible Hygiene, 1890 Healthful Living, 1897 Hälsa för Hela Människan, 1905 Counsels on Health, 1923 I Hälsans Tjänst, 1932 Det här bandet, I Hälsans Tjänst, består huvudsakligen av dessa råd till hälsopersonal och andra personer knutna till sjundedags-adventisternas hälsoinrättningar. Råden har sammanställts och offentliggjorts, för att andra skall ha nytta av dem. Förordet skrevs av A. G. Daniells, mångårig ordförande vid Generalkonferensen. Han var en av de förvaltare, som fru White valde ut, att ansvara för hennes skrifter. Då boken först gavs ut, var äldstebroder Daniells dessutom styrelseordförande för College of Medical Evangelists {Skolan för Hälsoevangelister}.
Counsels on Diet and Foods/Liv och Hälsa, 1938 Temperance, 1949 Welfare Ministry, 1952 Dessa fem för närvarande tillgängliga böcker, jämte delar av Utvalda Budskap, Bok 2, framställer den samlade omfattningen av Ellen G. Whites anvisningar rörande ämnet hälsa och utförandet av vårt hälsoarbete.
Råd, som är väsentliga för vår Tid Då fru White, lekkvinna inom den medicinska forskningens område, med starkt begränsad utbildning, på 1860-talet först framförde sina åsikter om hälsa, föll det sig naturligt, att en del skulle försöka, att koppla samman hennes utläggningar med vissa samtida läkares skrifter. Ett fåtals tankegång, att omgivningens åsikter kan ha utgjort den verkliga inspirationen till hennes skrivande på hälsans område, besvarade hon öppet och rakt på sak, efter att ha omtalat synen från den 6. Juni, 1863:
”Jag läste inga verk om hälsa, förrän jag hade skrivit ”Spiritual Gifts” {Andliga Gåvor}, Band III och IV, ”Appeal to Mothers” {En Vädjan till Mödrar}, och hade gett konturerna åt mina sex artiklar i de sex utgåvorna av ”How to Live” {Så lever man}. ...
Då jag förde ämnet hälsa på tal ibland vänner, där jag verkade i Michigan, New England och delstaten New York, och varnade för apoteksmedicin och kötträtter samt hyllade vatten, ren luft och ett passande kosthåll, fick jag ofta till svar: ”Du är som ett eko av rönen framförda i ”Laws of Life” {Regler för Livet} och andra publikationer av doktorerna Trall, Jackson och andra. Har Du läst deras artiklar och övriga verk?” Jag svarade, att det hade jag inte, ej heller tänkte jag läsa dem, förrän jag tillfullo hade fäst mina åsikter på papper, för att ingen skulle göra gällande, att jag hade tagit emot mitt ljus om ämnet hälsa från läkare, och inte från Herren.” – The Review and Herald, den 8. Oktober, 1867.
Då hon samma ord nämnde sina skrifter om ämnet hälsa, framhöll hon: ”Mina åsikter har nedtecknats oberoende av andras böcker och meningar.” – Ellen G. White Manuskript 7, 1867.
År 1864 anmärkte vissa ledande män inom våra led härpå i samband med utgivandet av hennes artikel i ”An Appeal to Mothers”. Efter hennes 29-sidiga framställning följde vissa medicinska råd. Mellan artikeln av Ellen G. White och uttalandena från andra skribenter, infogade förtroenderådet vid Seventh-day Adventist Publishing Association följande betydelsefulla notis:
”Vi har funnit det nödvändigt, att till föregående foga följande vittnesbörd från högt aktade män med myndighet inom läkaryrket, som bestyrker hållningarna framförda på de föregående sidorna. Och i ärlighetens namn skall det sägas, att författarinnan av de sidorna ej hade läst något från de av oss citerade skribenterna, ej heller hade hon läst några andra verk om saken, innan hon formulerade sig om ämnet. Sålunda är hon ingen imitatör, ehuru hon har uttalat viktiga sanningar, som män förtjänta av vår största tillit har vittnat om. – Förtroenderådet.”
De, som menade, att fru Whites skrifter var ett återsken av samtida medicinska föregångsmäns slutsatser, borde ha tänkt på den tidens motstridiga uttalanden och ha frågat sig: ”Hur skulle en olärd lekperson vid den tiden ha vetat, vad vederbörande skulle ta med och utesluta?” Få av dåtidens gängse uppfattningar har överlevt till våra dagar, men fru Whites råd inte endast består, utan underbyggs av de senaste upptäckterna genom kliniska studier och på laboratoriet.
Målen för och Villkoren för god Hälsa är oförändrade ”Allt eftersom vårt verk utvidgats och våra institutioner mångdubblats, förblir Guds avsikt med dem densamma. Villkoren för framgång är oförändrade.” – Vittnesbörd för Församlingen, Band 6, sidan 224
Vi kan vara förvissade om, att de medicinska råden fortsatt är aktuella. Då fru White stod framför Generalkonferensens möte år 1909, sade hon:
”Det har visats mig att de principer som getts under budskapets första tid är lika viktiga och bör beaktas lika samvetsgrant idag som då.” – Vittnesbörd för Församlingen, Band 9, sidan 158.
Principer förändras inte, även om nya omständigheter kan påkalla nya tillämpningar av vissa principer. Ja, Ellen White skrev så här om verksamheten vid den nyligen instiftade skolan i Loma Linda:
”Det går ej, att slå fast en exakt handlingsväg, som skall följas villkorslöst. Omständigheter och nödlägen kommer att uppstå, för vars skull Herren måste tillhandahålla särskilda anvisningar, men bara vi inleder arbetet och förlitar oss i allt på Herren, under vaksamhet, bön och vandring i samklang med ljuset Han sänder oss, kommer vi inte att måsta vandra i mörkret.” – Ellen G. White Brev 192, 1906.
Vittnesbörden och Ords Innebörd Den, som studerar Ellen G. Whites hälsoråd, är medveten om det regelbundna fördömandet av bruket av apoteksvaror och vädjan om bruket av enkla botemedel. För hundra år sedan, och under åtskilliga år därefter, utgjordes medicinerna använda av läkare vanligen av sådant, som vi nu vet är starka gifter. Ofta var sjukdomars orsaker okända. Teorin om bakterier hade inte funnit fotfäste ännu, och vanligen siktades behandlingarna in på sjukdomars yttringar. Alla, som är bekanta med dåtidens medicinska litteratur, är medvetna om de höga dödstalen och den korta, förväntade livslängden. De känner till, vilket slags medikamenter läkarna tog till. Många dog på grund bruket av ordinerade medel. [Anm.: För en dokumenterad bild åskådliggörande detta, se ”Berättelsen om vår Hälsobudskap”, Kapitel 1, med titeln ”Okunnighetens Tider”.] Ellen White var inte den enda, som högljutt protesterade mot den cyniska hanteringen av mänskoliv, utan hon talade helhjärtat med känsla och upplyst av inspirationen.
En nogsam student undviker, att felaktigt tillämpa orden om apoteksvaror, eller droger på engelska. Vederbörande drar inte över en kam alla apoteksvaror, som vetenskapen har fastställt är verkliga botemedel. I stället jämför han Ellen G. Whites uttalanden: Rad för rad, påbud efter påbud, och finner, att hennes tal om ”starka apoteksvaror” och ”giftiga apoteksvaror” samt bruket av ”mediciner, som ... åstadkommer skadliga verkningar på kroppen”, är kvalificerande uttryck, som måste beaktas. Se de samlade uttalandena om användningen av apoteksvaror i Selected Messages {Utvalda Budskap}, Band 2, sidorna 279-285.
Vederbörande kommer att finna, att fru White använde sig av botemedel och drog nytta av verkliga framsteg inom läkarvetenskapen under sitt livs senare år. Vederbörande kommer att lägga märke till, att hon varken gick till ytterlighet eller var fanatisk, utan använde förnuftet och höll sig till vetenskapliga upptäckter och försiktig värdering av dessa upptäckter. Vederbörande noterar, att förebyggande löper som en röd tråd genom Profetians Andes samlade rådgivning. Hon uppmanar till, att värna om kroppen, att vinnlägga sig om enkla livsvanor, och att använda sig av fördelarna med de återställande medel, som är tillgängliga för alla.
När hälsoanställda försöker, att förstå sig på sjukdomars förebyggande, orsak och behandling, och när de försöker, att använda sig av hälsoarbetet som ”högerarmen” åt den tredje ängelns budskap, kommer de att finna dessa råd, förmaningar och uppmuntrande ord av gudomligt ursprung vara hjälpmedel i rättan tid. |