Samlevnadtilbake

Förord

Förordet har inte skrivits av Ellen White.

Då den här sammanställningen gjordes, avsågs den inte för allmän spridning. Den menades som en hjälp åt samfundsledare och andra predikanter i deras ansträngningar, att bibehålla en hög moralisk standard i församlingen, där nåd balanseras med rättvisa i hanteringen av medlemmar involverade i tvivelaktigt eller omoraliskt beteende. Emellertid har boken visat sig vara så värdefull, och efterfrågan så stor, att den nu görs allmänt tillgänglig som en del av serien Christian Home Library {det Kristna Hemmets Bibliotek}.

Läsaren kommer att bli varse, att många av breven i föreliggande verk är ställda till felande predikanter. Eftersom Ellen White till stor del brevväxlade med förkunnare och andra evangeliska tjänare, skall detta inte komma som någon överraskning. Dock kände Ellen White, trots sina adressaters fel och synder, stort förtroende för Sjundedags-adventistsamfundets predikantkår. Vid 85 års ålder sände hon två meddelanden, som skulle läsas vid Generalkonferensens samling 1913. I sitt första meddelande försäkrade hon sändebuden:

”Framdeles känner jag den djupaste oro över den hållning som somliga intar när det gäller de betydelsefulla reglerna för hur vi skall förhålla oss till utvecklingen av Guds verk på jorden. Trots detta har jag en stark tilltro till arbetarna ut över hela fältet. Jag tror att när de samlas och ödmjukar sig inför Herren och på nytt överlämnar sig till hans tjänst, kommer de att få förmåga att utföra hans vilja.” - Selected Messages, Band 2, sidorna 401, 402.

I sitt andra och sista meddelande till konferensen tillkännagav Ellen White:
”När jag inte får sova på natten, lyfter jag mitt hjärta i bön upp till Gud. Han styrker mig och ger mig förvissning om att han är med sina tjänare i arbetet både här hemma och i avlägsna länder. Jag är uppmuntrad och välsignad när jag tänker på att Israels Gud framdeles leder sitt folk, och att han kommer att fortsätta att vara med dem ända till slutet.” - Selected Messages, Band 2, sidan 406.

Dessa uttryck för förtroende tydliggör, att de frågor om moral, som tas upp i de i detta verk anförda breven, inte var allmänna eller vittomfattande. Icke desto mindre menar vi, att eftersom sviktande moral går igen från svunna årtionden, innehåller många brev skrivna av Ellen White för hundra år sedan varningar och vädjanden, som behöver höras i dag. Rörande bruket av hennes brev, sade Ellen White:
”Med Guds hjälp, försöker jag att skriva brev till hjälp, inte bara för mottagarna, utan för många andra, som behöver dem.” - Brev 79, 1905.

Föreliggande sammanställning är inte ägnad, att tjäna som handledning eller regelsamling för bemötande av omoral, otrohet, eller obibliska skilsmässor och omgiften. Ingen handbok skulle kunna omfatta varje tänkbar moralisk avvikelse. Då W. C. White ombads, att komma med ett myndigt uttalande från sin mor, som skulle tjäna som rättesnöre, att avgöra samtliga förekomster av obibliska giftermål med, svarade han:
”Sedan Du har läst de handlingar jag sänder Dig i dag, torde Du säga: Nå, han har inte försett mig med några avgjorda uttalanden från syster White, som grundligt besvarar frågan. Dock tror jag, att Du utifrån det bifogade materialet kommer att se, att det var syster Whites avsikt, att det inte skulle komma något från hennes penna, som ginge att använda som lag eller regel, när man har att göra med de här spörsmålen om giftermål, skilsmässa, omgifte och äktenskapsbrott. Hon var av den uppfattningen, att om hon skulle skriva något, som kunde betraktas som regel för avgörandet av de särskilda fall, där Djävulen hade lockat in personer i högst olikartade och allvarliga förvecklingar, skulle detta missförstås och missbrukas.” - W. C. White till C. P. Bollman, den 6. Januari, 1931.

Vi instämmer till fullo i Ellen Whites åsikt. Moralfrågor är invecklade. Inga fall är helt lika varandra. Vart och ett fordrar ingående granskning; och ehuru skillnaderna må vara små, kräver varje fall sin egen lösning. Den Helige Ande kommer alltid att behövas som gudomlig Vägledare och Rådgivare, för att bistå dem, som kämpar med sviktande moral.

Alla i denna bok nämnda namn är verkliga, men i de skilda, anförda fallen har efternamnen ersatts med bokstäver från alfabetet. Alla kapitelöverskrifter och mellanrubriker är sammanställarnas.

Det är vårt hopp och vår bön, att denna sammanställnings stoff, i händerna på en ständigt lärande och verkligt omtänksam församling, skall bidra till församlingens moraliska halts höjande, och samtidigt tillhandahålla tröst, uppmuntran och hopp för dem, vars invecklade moraliska djupdykningar ter sig övermäktiga för människor att finna lösningar till.
Förvaltarna av Ellen G. Whites Dödsbo.