Vittnesbörd för Församlingen, Band 4tilbake

Tidsperioden för band fyra.

Förordet har inte skrivits av Ellen White.

(5) En sjuårsperiod från 1875 till 1881 omfattade de fem broschyrer som nu utgör band 4 av Vittnesbörd för församlingen. Det var de sista sju åren i James Whites liv. Samfundets arbete gick in i en expansionsperiod. Bror och Syster White gjorde omfattande resor och arbetade outtröttligt för förlagsverksamheten, genom personliga samtal och i skrift. De kämpade med de problem som de växande institutionerna förde med sig.

Missionen i Europa gjorde stora framsteg, andra arbetare sändes ut för att ansluta sig till äldste Andrews år 1876. Den omfattande visionen den 3 januari 1875, gavs i Battle Creek, som utgjorde bas för det mesta av den första hälften av band 4. Visionen ledde till en bättre förståelse för vårt arbetes världsomspännande karaktär.

Vårt samfund utvecklades starkt vid Stillahavskusten. Den nystartade Tidernas Tecken fick en fast grund och år 1875 öppnades Pacific Press, vårt andra Sjundedags- adventistiska förlag, i Oakland. Detta blev snart den största och bäst utrustade förlagsverksamheten på Stillahavskusten. År 1878 öppnade samfundets andra sanatorium sina dörrar, nära St. Helena i Norra Kalifornien.

Med större tryckerier fick vi en snabbt växande litteratur, som i slutet av band 4:s period omfattade Tankar om Daniels bok och Uppenbarelsen av Uriah Smith, Sabbatens historia av J. N. Andrews och ett antal mindre betydelsefulla verk om hälsa, religiösa ämnen, måttlighet och om barn. Planer för en mer systematisk spridning av litteratur infördes med fast arbetande kolportörer, som gick från dörr till dörr och sålde våra med sanning fyllda böcker. En stor rörelse för gratis litteraturutdelning genom lekmän hade också kommit en bit på väg, med äldste S. N. Haskell som ledare av organisationen för traktater och missionssällskap.

(6) Band 4 sträcker sig över en tidsperiod med stora sjunde-dags adventistiska lägermöten. Vid den första av dessa samlingar år 1868, hade planen följts med stor iver. Inom ett årtionde fanns det knappast någon statlig konferens som inte hade sitt årliga sommarmöte. Platser valdes noggrant ut och mötena utannonserades tydligt. Det var i samband med dessa stora lägermöten som man med gemensam ansträngning började rapportera om sjunde-dags-adventisternas arbete i tidningarna. Man gjorde sig stor möda att göra lägermötena representativa, att laga god mat och att förmedla ett kraftfullt budskap. Möten, som varade fem, sex eller sju dagar och som på vardagarna besöktes av några få hundra adventister, skulle över veckoslutet komma att dra till sig åtskilliga tusen intresserade icke- adventistiska åhörare. Höjdpunkten för ett sådant intresse var år 1876 då tjugotusen personer samlades på platsen för lägermötet, i Groveland, Massachusetts, en förstad till Boston, söndagen den 27 augusti. Mrs. White talade till femtontusen uppmärksamma åhörare den eftermiddagen.

Nykterhetsarbetet gjorde också tydliga framseg under tidsperioden för band 4. Sjunde-dags adventisterna blev tydliga föregångare, med Mrs. White som en av sina ledande talare, ofta i sällskap med etablerade nykterhetsorganisationer. Det praktiska sätt på vilket de dämde upp för omåttlighetens tidvattensvåg, berättar Mrs. White om i sitt kapitel, ”Erfarenhet och arbete”, mitt i denna bok.

Vid samfundets huvudkvarter i Battle Creek var det stor aktivitet under dessa år i slutet av sjuttiotalet. Det nya tabernaklet avlöste det alltför lilla bönehuset. Denna nya kyrka, som byggts för att rymma generalkonferensens sammanträden, blev känt som tiocents- tabernaklet, eftersom varje församlingsmedlem över hela landet ombads att bidra med minst tio cent till dess uppbyggnad. Det restes mellan Review and Heralds kontor och Sanatoriet och var vänt mot en vacker park. Nya mycket större sanatoriebyggnader byggdes och togs i bruk. Ungefär vid samma tid etablerades (7) hälsoarbetet mer på allvar, när särskilt utbildade läkare återvände från landets bästa medicinskolor, för att stå i spetsen för detta betydelsefulla arbete i Battle Creek. Samfundets hälsotidsskrift, God hälsa, gladde sig åt den ”största spridningen bland hälsotidskrifter i Amerika.” Review and Heralds kontor hade blivit det ”största och bäst utrustade tryckeriet i staten” Michigan. Arbetet på det nyöppnade Battle Creek college gjorde ständiga framsteg och år 1881 skrevs nästan femhundra studenter in.

Samtidigt som bror och Syster White under de här åren hade sitt hem antingen i Michigan eller i Kalifornien, finner vi dem under några månader i Texas. Senare gjorde Syster White en längre resa till nordvästra delen av Stilla havets kust. De var tillbaka igen i Battle Creek, Michigan, vid tiden för äldste Whites död år 1881.

Sådana är några av de händelser som inträffade under tiden för band 4. Överallt i boken finns det rådgivande och undervisande budskap som är viktiga för alla linjer inom dessa arbetsområden som snabbt utvecklades. Men tyngdpunkten i detta 657sidor stora band läggs på de tjänstgörandes och församlingsmedlemmarnas personliga erfarenhet. Det är sant att det snabbt växande samfundets expanderande arbete ofta behövde och fick vägledning och varningar eller tillrättavisningar, men de ärenden som gällde administrationen kom i andra hand jämfört med ledarnas och församlingsmedlemmarnas personliga erfarenhet. Ledningen av församlingens verksamheter var endast rent mekanisk och sjundedags adventisternas andliga erfarenhet sjönk ned till en nivå med ren formalism. Församlingen måste hållas ren, dess standard hög, dess medlemmar levande i sin tjänst och ha en personlig erfarenhet i Guds verk.

Då är det inte konstigt att den största delen av band 4 har att göra med praktiska ämnen som ”aptiten”, ”familjedisciplin”, ”självkontroll”, ”ärlighet i affärer”, ”löftenas helighet”, ”obibliska äktenskap”, ”enkla kläder”, ”kärlek till världen”, ”förberedelse för Kristi ankomst” och en mängd (8) andra viktiga ämnen. Detta var några av de budskap som syftade till att förnya, tillrättavisa och rena församlingen under dessa tidiga år. Eftersom sjunde-dags adventister kämpar med samma frestare och möter samma problem och erfarenheter i dag, bör dessa inspirerade artiklar läsas och läsas om och deras råd och varningar bör uppmärksammas, så att Guds avsikt med att ge denna undervisning för att lyfta upp och uppmuntra församlingen måtte kunna förverkligas.

            De som anförtrotts uppgiften att publicera Ellen G Whites skrifter.