Kristi Frestelse

(45)Efter Jesu dop i Jordan, fördes Han av Anden ut i öknen, att frestas av Djävulen. Den Helige Ande hade förberett Honom på de svåra frestelsernas säregna scenerier. I fyrtio dagar blev Han frestad av Satan, och under de dagarna åt Han inget. Allt omkring Jesus var obehagligt, och människonaturen skulle förfärad ha dragit sig undan därifrån. Han var hos vilddjuren och Djävulen på ett öde och ensligt ställe. Guds Son blev blek och utmärglad av fastan och lidandet. Men Hans väg var utstakad, och Han måste uppfylla det arbete, som Han hade kommit, för att göra. rätt

(46)Satan drog fördel av Guds Sons lidanden och förberedda sig på, att utsätta Honom för mångfaldiga frestelser, varigenom han hoppades, att vinna seger över Honom, eftersom Han hade ödmjukat Sig som människa. Satan kom med denna frestelse: ”’Om du är Guds Son, så befall att de här stenarna blir bröd.’” {Kapitel 4:3.} Han frestade Jesus till, att nedlåta Sig till, att bevisa Sig vara var Messias, genom att utöva Sin gudomliga kraft. Jesus svarade blitt eller milt: ”’Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun.” {Vers 4, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.} Satan försökte sig på diskussion med Jesus om, huruvida Han var Guds Son. Han hänvisade till Hans svaga och lidande tillstånd och försäkrade högmodigt, att han var starkare, än Jesus. Men de ord, som hade yttrats från Himmelen, ”’Denne är min Son, den älskade. I honom har jag min glädje’”, räckte, för att stötta Jesus genom alla Hans lidanden. Kristus hade ingen anledning, att överbevisa Satan om Sin kraft, eller att Han var världens Frälsare. Satan hade bevis nog för Guds Sons upphöjda ställning och myndighet. Han stängdes ute ur Himmelen, därför att han vägrade, att böja sig för Kristi auktoritet. rätt

(46)Det ingick inte i Kristi uppgift, att bruka Sin gudomsmakt till egen fördel, eller för att befria Sig från Sina lidanden. Han hade frivilligt tagit på Sig detta. Han hade förnedrat Sig till, att bli människa, och Han skulle känna av människornas vanskligheter, plågor och lidanden. Han skulle icke utföra några mirakler, för att göra det lättare för Sig Själv. Han hade kommit, för att frälsa andra. Målet med Hans mission var, att bringa välsignelse, hopp och liv till de lidande och förtryckta. Han skulle bära en lidande mänsklighets bördor och sorger. Då Satan hetsade människor till raseri emot Honom, så att de gjorde mordförsök mot Honom, sändes änglar, för att rädda Honom och bevara Hans liv. Han begagnade inte Sin kraft, för att rädda Sig en endaste gång. rätt

(47)Satan hade motarbetat Guds ledning, sedan han inledde upproret. Hans seger, då han frestade Adam och Eva och förde synden in i världen, hade gjort ärkefienden övermodig. Inför Himmelens änglar triumferade han stolt över, att Kristus som människa skulle vara den svagare, och att han själv då skulle komma att vinna över Honom med sin förmåga. Han yvdes inför de himmelska änglarna över, att Adam och Eva i Edens Lustgård inte hade kunnat motstå hans frestelser, då han vädjade till aptiten. Med samma medel – aptiten och lidelserna – hade han besegrat människorna, som levde före Syndafloden. Genom aptiten hade han besegrat israeliterna. Han sade hånfullt, att inte ens Guds Son hade kunnat stå emot hans kraft och leda Sitt utvalda folk in i Kanaans land, för nästan alla, som lämnade Egypten, omkom i ödemarken. rätt

(47)Självaste den ödmjuke Mose hade han frestat till, att ta till sig själv den ära, som tillkom Gud. David och Salomo, som hade blivit särskilt välsignade av Gud, hade han lockat till, att synda och till att ådra sig Guds misshag med hjälp av aptiten och lidelserna. Och han triumferade över, att han nog skulle klara av, att gäcka Guds plan för frälsning för människorna genom Jesus Kristus. Enligt sitt arrangemang, utsatte Satan Kristus för många frestelser. Kristus fick ingen mat på fyrtio dygn, lika många dygn, som Israels barn vandrade omkring i år i ödemarken. Mose hade vid några särskilda tillfällen gått utan mat lika länge. Men han hade inte känt några hungersmärtor. Han blev inte jagad och svårt plågad av en vidrig och likväl kraftfull fiende. Mose blev upphöjd över det mänskliga, och var omgiven av Guds härlighet, samt blev på speciellt sätt stöttad av Gud. Guds härlighet omgav honom. rätt

(48)Kristus blev ödmjukad, genom att ikläda Sig det mänskliga, och lämnades tillfälligt, under Sin fruktansvärda period av sataniska trångmål, ensam, för att tampas med den fruktansvärde fienden. Kristi människonatur uthärdade svältens smärtor. Då Han var uttröttad och lidande, kom Satan till Honom under ett hölje av ljus, som en ljusets ängel från härligheten. Det var Satans förhoppning, att bedra och snärja Guds Son, som han betraktade som sin rival. Satan resonerade så här med Kristus: I fall de ord, som sades efter Hans dop, verkligen var Guds ord, att han var Guds Son, behövde Han inte gå igenom förnimmelsen av svält; Han kunde bevisa Sin gudomlighet, genom att visa Sin kraft och förändra den sterila ödemarkens stenar till bröd: ”’Om du är Guds Son, så befall att de här stenarna blir bröd.’” Satan tillkännagav, att om Han ville göra detta, skulle han inte längre motsätta sig Hans myndighet; utan överlämna åt Honom den obestridda rätten, att regera världen. Kristus bemötte Skriftställe med Skriftställe, genom att citera Mose: ”Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun.” Han sade till Satan, att för att förlänga livet, var lydnad mot Guds krav viktigare, än timlig mat. Skulle man, i minsta grad, avvika från Guds syften, skulle det vara värre, än svält och död. Efter detta nederlag, prövade Satan en ny list. För att lägga sin makt i dagen, förde Satan Jesus till Jerusalem och ställde Honom på tempelmurens utsprång. Där frestade han Honom, att kasta Sig ned från den svindlande höjden, för att därigenom bevisa Sig vara Guds Son. Satan framhöll det inspirerade uttalandet: ”Det står ju skrivet: Han skall ge sina änglar befallning om dig, och de skall bära dig på händerna, så att du inte stöter din fot mot någon sten.’ Jesus sade till honom: ’Det står också skrivet: Du skall inte fresta Herren, din Gud.’” {Verserna 6-7, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.} rätt

(49)Genom hånfull bespottelse försökte Satan, att sporra Kristus till, att bevisa Sitt uppdrag och störta Sig ned från det höga murutsprånget, där han hade placerat Honom, och sade, att Gud hade lovat änglabeskydd. Och i fall Han verkligen var den, som Han hävdade sig vara, hade Han inget att frukta. På nytt bemötte Jesus Satans angrepp med ett Skriftställe: ”Du skall inte fresta Herren, din Gud.’” Satan önskade, att Jesus skulle missbruka Sin Faders barmhärtighet och riskera livet, innan Han hade fullföljt Sitt uppdrag. Han hoppades, att frälsningsplanen skulle slå fel; men planen var för fast förankrad, för att Satan skulle kunna kullkasta och ödelägga den. rätt

(49)Kristus är exemplet för alla kristna. När de frestas, eller deras rättigheter ifrågasätts, bör de tålmodigt stå ut med det. De skall inte mena sig ha rätt till, att kalla på Herren, för att Han skall bevisa Sin makt, så att de får fienden på fall, med mindre att Gud direkt blir ärad eller förhärligad därigenom. I fall Jesus hade kastat Sig ned från templets murutsprång, skulle det ej ha förhärligat Hans Fader, ty endast Satan och Guds änglar skulle ha varit vittnen till detta. Och det skulle ha varit, att ha frestat Herren, att Han skulle ha bevisat Sin makt inför sin bittraste fiende. Det skulle ha varit, att visa underdånighet mot honom, som Jesus hade kommit, för att besegra. rätt

(50)”Därefter tog djävulen honom upp på ett mycket högt berg och visade honom alla riken i världen och deras härlighet. Och han sade: ’Allt detta vill jag ge dig, om du faller ner och tillber mig.’ Då sade Jesus till honom: ’Gå bort, Satan! Ty det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du tjäna.’” {Vers 8-10, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.} rätt

(50)Denna förmätna hädelse, detta hån mot Jehova, väckte Kristi vrede och fick Honom till, att ge prov på Sin gudomliga myndighet, och att befalla Satan på ett strängt och värdigt sätt, att sluta. Här förklarade Satan sig, i sin stolthet och arrogans, att vara världens rättmätige och ständige härskare, att han ägde all dess härlighet, som om han hade skapat världen och alla dess rikedomar och ljuvlighet. Han dristade sig till, att erbjuda Kristus en särskild överenskommelse, för att omgående överlåta åt Honom sin påstådda äganderätt, om Han bara ville tillbe honom. rätt

(50)Satan visade Jesus världens riken i deras mest tilldragande ljus. I fall Jesus ville tillbe honom där, skulle han ge avkall på sitt krav på jordens besittelserätt. Om frälsningsplanen skulle kunna genomföras och Jesus skulle dö, för att återlösa människorna, visste Satan, att hans egen makt måste begränsas och till sist tas bort, samt att han själv skulle bli utplånad. Fördenskull var det hans välövervägda plan, att om möjligt förhindra fullbordandet av det stora verk, som Guds Son hade påbörjat. I fall planen för människans återlösning skulle svikta, skulle Satan kunna behålla det rike, som han hade krävt som sitt. Och i fall det skulle lyckas för honom, smickrade han sig med, att han skulle regera emot Himmelens Gud. rätt

(51)Satan jublade, då Jesus lade Sin makt och härlighet åt sidan, och lämnade Himmelen. Han menade, att Guds Son därmed skulle hamna i hans klor. Frestelsen fick det heliga paret i Eden så lätt på fall, att han hoppades, att han med sin sataniska makt och list även skulle förmå, att övervinna Guds Son, och därmed rädda sitt eget liv och rike. I fall han kunde fresta Jesus till, att avvika från Sin Faders vilja, vore hans mål nått. Men Jesus mötte frestaren med tillrättavisningen ”’Gå bort, Satan!” Han tänkte endast böja Sig för Sin Fader. Tiden skulle komma, då Jesus skulle köpa tillbaka Satans besittningar med Sitt liv, och så småningom skulle alla i Himmelen och på jorden underordna sig Honom. Satan fordrade jordens riken som sina och antydde för Jesus, att alla Hans lidelser kunde undvikas. Han behövde inte dö, för att erhålla denna världs riken; bara Han ville tillbe Satan, skulle Han få alla jordens besittningar och det härliga av, att härska över dem. Men Jesus var ståndaktig. Han visste, att tidpunkten var inne för Honom, att genom Sitt liv lösa in riket från Satan, och att hela Himmelen och jorden, efter ett tag, skulle läggas under Honom. Han valde ett liv i lidande och en ödesdiger död, som den väg Hans Fader hade pekat ut. Därigenom skulle Han bli rättmätig arvinge till jordens riken och få dem lagda i Sina händer som evig egendom. Satan skulle också hamna i Hans händer, för att utplånas och dö och aldrig mera plåga Jesus eller de heliga i härligheten. rätt

nästa kapitel