Skapelsen

(6)I samråd med Sin Son, formade Gud planen, att skapa människan i Sin egen bild. Människan skulle prövas en tid. Hon skulle provas och rannsakas; om hon motsvarade Guds krav, genom att förbli trofast och sann under sin första prövning, skulle hon slippa fortsatta frestelser, utan skulle upphöjas till änglarnas nivå, och därefter göras odödlig. rätt

(6)Adam och Eva kom ur sin Skapares hand fysiskt, mentalt och andligt fulländade. Gud planterade åt dem en trädgård, och omgav dem med allt, som tjusade ögat och som tillfredsställde deras kroppsliga behov. Det heliga paret blickade ut över en värld med makalös ljuvlighet och härlighet. En välvilligt inställd Skapare hade bevisat för dem Sin godhet och kärlek, genom att tillhandahålla åt dem frukt, grönt och sädeskorn samt låta växa upp ur marken varje slags träd för praktiska syften och för skönhets skull. rätt

(6)Det heliga paret betraktade bilden av naturens oöverträffade skönhet. Den bruna mullen täcktes av en matta av levande grönt, som pyntades av otaliga varianter av blommor med inbyggt fortbestånd. Buskar, blomster och slingrande vinrankor tjusade deras sinnen med sin prakt och väldoft. De talrika varieteterna av högresta träd bar utsökt frukt av alla de slag, anpassade att förnöja smaken och avhjälpa det lyckliga parets behov. Genom att sätta våra första föräldrar i hemmet i Eden, gav Gud dem omisskännliga bevis för Sin omfattande kärlek och omsorg. rätt

(7)Adam kröntes till kung i Eden. Åt honom gavs herraväldet över alla levande varelser, som Gud hade danat. Herren välsignade Adam och Eva med en intelligens, som Han inte hade försett någon annan skapad varelse med. Han gjorde Adam till rättmätig härskare över samtliga Sina händers verk. Människan, gjord till Guds avbild, förmådde att tänka på och uppskatta Guds vidunderliga verk i naturen. rätt

(7)Adam och Eva kunde skönja Guds skicklighet och härlighet i varje grässtrå, liksom i varje buske och blomma. Naturens omgivande ljuvlighet återgav likt en spegel deras himmelske Faders visdom, framstående egenskaper och kärlek. Och deras sånger uttryckande tillgivenhet och pris steg ljuvligt och vördnadsfullt till Himmelen. Dessa harmonierade med de upphöjda änglarnas sånger, liksom med de lyckliga fåglarnas drillande av sin musik utan minsta bekymmer. Det förekom ingen sjukdom, sönderfall eller död. Allt synbart innehöll liv. Lufthöljet var fullt av liv. Liv fanns i varje löv, i varje blomster och i varje träd. rätt

(7)Arbete en Välsignelse
Herren visste, att Adam inte skulle bli lycklig utan arbete; därför gav Han honom den trevliga sysslan, att sköta om trädgården. Och då han tog hand om de sköna och brukbara tingen omkring sig, skådade han Guds godhet och härlighet i Hans skapade verk. Guds verk i Eden gav Adam anledning till eftertanke, eftersom Eden var Himmelen i miniatyr. Gud formade inte människan bara för betraktelse av Hans fantastiska verk; alltså gav Han henne händer att arbeta med, liksom ett sinne och hjärta för begrundan. Om människans lycka hade bestått i lättja, skulle Skaparen inte ha gett Adam hans tilldelade uppgifter. Det var meningen, att människan skulle finna sin lycka i arbete, liksom i djupgående begrundan. Adam tog till sig den storslagna tanken, att han hade skapats till Guds bild, för att vara lik Honom i rättfärdighet och helgelse. Hans sinne kunde ständigt växa till i andlig odling, insikt, förfining och ädel upphöjelse; för Gud var hans lärare, och änglar var hans följeslagare. rätt

(8)Prövningens Rannsakning
Herren gav människan en prövotid, för att hon skulle kunna forma en karaktär kännetecknad av ständig redbarhet för den egna lyckan och sin Skapares förhärligande. Han hade begåvat Adam med sinneskrafter överstigande alla andra skapade varelsers. Hans mentala krafter understeg endast något änglarnas. Han blev bekant med naturens högstämdhet och härlighet, och förstod sin himmelske Faders sinnelag genom Hans skapade verk. Allt, som blicken vilade på mitt ibland det underbara i Eden, vittnade om Faderns kärlek och oändliga kraft. rätt

(8)Adams första lärdom om moral handlade om självförnekelse. Självbehärskningens tömmar lades i hans händer. Omdöme, förnuft och samvete skulle visa vägen. ”HERREN Gud tog mannen och satte honom i Edens lustgård för att han skulle odla och bevara den. Och HERREN Gud gav mannen denna befallning: ’Du kan fritt äta av alla träd i lustgården, men av trädet med kunskap om gott och ont skall du inte äta, ty den dag du äter av det skall du döden dö.’” {Första Moseboken 2:15-17.} rätt

(9)Adam och Eva hade tillåtelse, att äta av varje träd i lustgården, utom ett. Det förekom ett enda förbud. Det otillåtna trädet var lika tilldragande och underbart, som något annat träd i lustgården. Det kallades för kunskapens träd, enär det skulle ge dem kunskap om synden, i fall de skulle äta av trädet, om vilket Gud hade sagt: Du skall inte äta av det. Erfarenheten av synden vore lika med olydnad. Eva lämnade sin make, för att betrakta naturens skönhet, vilken tjusade hennes sinnen med blomstrens färger och väldoft, liksom de vackra träden och buskarna. Hon tänkte på de begränsningar, som Gud hade utfärdat för dem beträffande trädet om kunskap. Hon gladde sig åt den fägring och de rika gåvor, som Herren hade tillhandahållit, för att tillfredsställa varje behov. Allt det här har, sade hon, Gud gett oss att njuta av. Allt är vårt; ty Gud har sagt: ”’Du kan fritt äta av alla träd i lustgården, men av trädet med kunskap om gott och ont skall du inte äta”. rätt

(9)Eva hade närmat sig det förbjudna trädet, och hon undrade över, hur döden kunde ligga dold i frukten på det ståtliga trädet. Hon blev överraskad, då hon hörde sina undringar tas upp och upprepas av en främmande röst. ”’Har Gud verkligen sagt: Ni får inte äta av alla träd i lustgården’?” Eva kunde inte minnas, att hon hade yppat sina tankar, genom att högljutt tala med sig själv; därför slogs hon av stor häpnad över, att höra sina funderingar upprepas av en orm. Hon blev övertygad om, att ormen kände till hennes tankar, och att han måste vara väldigt klok. Hon svarade honom: ”’Vi får äta av frukten från träden i lustgården, men om frukten på det träd som står mitt i lustgården har Gud sagt: Ät inte av den och rör inte vid den, ty då kommer ni att dö.’ Då sade ormen till kvinnan: ’Ni skall visst inte dö! Men Gud vet att den dag ni äter av den skall era ögon öppnas, så att ni blir som Gud med kunskap om gott och ont.’” {Kapitel 3:1; 2-5.} rätt

(10)Här kom lögnens fader med ett påstående gående på tvärs mot Guds uttryckliga ord. Satan försäkrade Eva, att hon var skapad odödlig, och att det var omöjligt för henne, att dö. Han sade, att Gud visste, att i fall hon och maken skulle äta av kunskapens träd, skulle deras förståelse växa, öka och förädlas, görande dem jämbördiga med Honom. Vidare svarade ormen Eva, att Guds bud förbjudande dem, att äta av kunskapens träd, hade utfärdats, för att hålla kvar dem i ett sådant tillstånd av underordnande, att de inte skulle kunna vinna kunskap, och kunskap var makt. Han garanterade henne, att det här trädets frukt var mera önskvärd, än den från alla andra träd i lustgården. Den skulle göra dem visa och upphöja dem till likhet med Gud. Han har, sade ormen, förvägrat Er frukten från det träd, som är mest önskvärd av frukten från alla träd, därför att smaken är utsökt och inflytandet glädjande. Eva fann ormens framställning högst resonabel, och Guds förbud orättvist. Hon såg med längstansfylld önskan på trädet, som bar ymnigt med frukt, vilken tedde sig utsökt. Ormen själv åt därav med uppenbar förtjusning. Hon längtade efter denna frukt framför varje annan varietet, som Gud hade gett henne all rätt, att smaka. rätt

(11)Eva hade överdrivit orden hos Guds bud. Han hade sagt till Adam och Eva: ”’Du kan fritt äta av alla träd i lustgården, men av trädet med kunskap om gott och ont skall du inte äta, ty den dag du äter av det skall du döden dö.’” I tvisten med ormen, tillade Eva: ”och rör inte vid den”. Nu släpptes ormens försåtlighet lös. Evas uttalande gav honom en fördel; han plockade frukten och lade den i hennes hand, varvid han använde hennes egna ord: Han har sagt, att om Ni rör den, skall Ni dö. Du ser, att Du inte har skadats av, att röra vid frukten, och då kommer Du heller inte att fara illa av, att äta den. Eva gav med sig inför Djävulens lögnaktiga spetsfundighet genom hans redskap ormen. Hon åt frukten, och kände ingen omedelbar skada. Sedan plockade hon av frukten åt sig själv och åt sin man. ”Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av och en fröjd för ögat. Trädet var lockande eftersom man fick förstånd av det, och hon tog av frukten och åt. Hon gav också till sin man som var med henne, och han åt.” {Verserna 6-7.} rätt

(11)Adam och Eva borde ha varit fullt nöjda med sin kunskap om Gud, som de hade erhållit genom Hans skapade verk och de heliga änglarnas undervisning. Likväl väcktes deras nyfikenhet på det, som det var Guds avsikt, att de inte skulle ha någon kunskap om. Det var för deras lyckas skull, som de skulle vara okunniga om synden. Den höga kunskapsnivå, som de trodde sig komma att uppnå, genom att äta av den förbjudna frukten, störtade dem i syndens och skuldens urartning. rätt

(12)Det förlorade Paradiset
Adam drevs bort från Eden, och änglarna, som före hans överträdelse hade haft i uppgift, att vaka över honom i Edenhemmet, gavs nu i uppdrag, att bevaka paradisets portar och vägen till livets träd, för att han inte skulle kunna återvända dit, få åtkomst till livets träd, och därigenom göra synden evig. rätt

(12)Synden orsakade människans förvisning från paradiset; likaså orsakade synden paradisets borttagande från jorden. På grund av överträdelsen av Guds lag, förlorade Adam paradiset. Genom att lyda Faderns lag och att tro på Hans Sons försonande blod, går paradiset att återvinna. Syndaånger gentemot Gud, vars lag har överträtts, och tro på vår Herre Jesus Kristus som människans ende Fräsare, godtas av Gud. Trots människans syndighet, är Guds käre Sons förtjänster å hennes vägnar giltiga hos Fadern. rätt

(12)Satan var fast besluten om, att lyckas med sin frestelse mot de syndfria Adam och Eva. Och han nådde även det heliga paret med större framgång genom aptitens kanal, än på något annat vis. Frukten från det förbjudna trädet var en fröjd för ögat och önskvärd för smaken. De åt och föll i synd. De bröt mot Guds rättmätiga bud och blev syndare. Satans triumf var fullständig. Det här gav honom ett fördelaktigt läge mot släktet. Han smickrade sig själv med, att han genom sin hårfinhet hade gäckat Guds mening med människans skapelse. rätt

(12)Satan yvdes och hånade Kristus och de trofasta änglarna över, att han hade lyckats med, att locka till sig en del av änglarna i Himmelen, som anslutit sig till hans fräcka uppror, och nu, då han framgångsrikt hade frestat Adam och Eva, yrkade han på, att deras hem i Eden var hans. Han skröt och skrävlade över, att den av Gud gjorda världen var hans arvedel; att han genom att betvinga Adam, världens monark, hade vunnit släktet som sina undersåtar, och nu borde Eden vara hans. Här tänkte han upprätta sitt högkvarter och resa sin tron, för att vara kung över världen. rätt

(13)Dock vidtogs genast åtgärden i Himmelen, för att kullkasta Satans planer. Starka änglar, utrustade med ljusstrålar likt flammande svärd svingande åt alla håll, sattes ut som vaktposter kring livets träd, så att Satan och det skyldiga paret inte skulle komma nära det. Adam och Eva hade avsagt sig all rätt till sitt vackra hem i Eden, och fördrevs nu från det. Jorden blev förbannad på grund av Adams synd, och skulle därefter alltid ge upphov till tistlar och törnen. Under sin återstående livstid, skulle Adam komma att bli utsatt för Satans frestelser och skulle till sist gripas av döden och återgå till jord. rätt

nästa kapitel