Uppståndelsen

(10)Varje möjligt försiktighetssteg hade vidtagits vid graven, för att hindra, att Jesu lärjungar skulle överraska eller bedra dem. Nattens timmar gick så sakteliga, och den mörkaste timmen precis före gryningen hade kommit. De romerska soldaterna höll sin tröttande vakt. Vaktposterna marscherade fram och tillbaka framför graven, medan de övriga i denna avdelning soldater på ett hundra man låg på jorden i olika ställningar och vilade sig så mycket som möjligt. Men det var också änglar, som bevakade graven, och en enda av dessa kunde ha slagit ned hela den romerska hären, i fall han hade använt sin makt. rätt

(10)En av de yppersta änglarna sänds från Himmelen. Hans åsyn är som blixten och hans kläder vita som snö. Han fördriver mörkret framför sig, och hela himlen lyses upp av hans strålande härlighet. De sovande soldaterna far upp med en gång, de står på fötterna och stirrar med vördnad och beundran på den upplysta himlen och den bländande syn, som närmar sig. Jorden darrar och häver sig; soldaterna, hövitsmännen eller befälen och vaktposterna faller alla som döda med ansiktet mot marken. De onda änglar, som segerrusiga har fordrat äganderätten till Jesu kropp, flyr förfärade från platsen. En av de mäktiga, ledande änglar, som tillika med de andra änglarna har hållit vakt över sin Mästares grav, ansluter till den mäktige ängel, som kom ned från Himmelen, och de går tillsammans direkt till graven. rätt

(11)Änglarnas anförare grep tag om stenen, som var så stor, att det behövdes många starka män till, att ställa den framför graven, välte undan den och satte sig på den, medan hans ledsagare gick in i graven och lossnade på liksvepningen kring Jesu ansikte och huvud. Sedan ropade den mäktige ängeln med en röst, som fick jorden att skälva: Jesus, Du Guds son, Din Fader kallar Dig! Därpå kom den, som hade fått makt till, att övervinna döden och graven, fram ur graven som segerherre, samtidigt som jorden bävade, blixtarna ljungade och tordönet hördes. Det inträffade ett jordskalv i det ögonblick, då Kristus lade ned sitt liv och ett nytt jordskalv inträffade i det ögonblick, då han segerrikt tog igen det. rätt

(11)Jesus var förstlingsfrukten av de insomnade. Då han uppstod från graven, väckte han upp en skara från de döda och avgjorde därmed för evigt den länge omtvistade frågan rörande uppståndelsen. Genom att uppväcka en skara fångar från de döda, bevisade han, att de avsomnade i Jesus till sist skall uppstå. De, som tror på Kristus, får således just den upplysning, som de behöver angående de fromma avsomnades liv i framtiden. rätt

(11)Satan blev högeligen förbittrad över, att hans änglar hade flyktat, då de himmelska änglarna närmade sig, och att Kristus hade segrat i döden och därigenom bevisat sin framtida makt. Satan hade jublat, då han märkte, vilken makt han utövade över människorna, och då han såg, att denna makt hade drivit dem till, att förkasta och mörda Guds Son; men allt detta jubel försvann, då Kristus uppenbarade sin gudomliga makt. Han hade dristat sig till att hoppas, att Jesus inte skulle återta sitt liv. Men hans mod sviktade, då Jesus uppstod; ty Jesus blev en återlösningsbetalning för människan och satte henne i stånd till, att övervinna Satan i Kristi namn, eftersom han hade segrat. Ärkefienden visste nu, att han till sist måste dö, och att hans rike skulle ta en ände. rätt

(12)Det, som skedde vid Guds Sons uppståndelse, är en levande bild på den härlighet, som skall uppenbaras, när de rättfärdiga skall uppstå vid Kristi andra ankomst på himmelens skyar. Då skall de döda, som sover i sina gravar, höra hans röst och uppstå till liv, och inte bara jorden, utan himlen skall ruskas om. Några få gravar öppnade sig, då Kristus uppstod; men när han kommer för andra gången, skall alla de kära insomnade heliga, från den rättfärdige Abel till det sista avlidna Guds barn, vakna upp och få härligt, evigt liv. rätt

(12)I fall soldaterna vid graven blev så förskräckta, då en enda ängel, iklädd himmelskt ljus och styrka, visade sig, att de föll som döda till jorden, hur skall då hans fiender kunna förbli stående inför Guds Son, när han kommer med makt och stor härlighet, ledsagad av tio tusen gånger tio tusen änglar från himmelens salar? Då skall jorden ragla likt en drucken och rubbas ur sitt läge likt en hydda. Elementen skall fatta eld, och himlen skall rullas ihop som en bokrulle. rätt

(12)Då Jesus dog, såg soldaterna jorden höljas i tjockt mörker vid middagstid; men vid hans uppståndelse såg de änglarnas strålglans lysa upp natten, och de hörde de himmelska väsendena sjunga med stor fröjd och jubel: Du har segrat över Satan och mörkrets makt! Du har uppslukat döden i seger! ”Och jag hörde en stark röst i himlen säga: ’Nu har frälsningen och makten och riket blivit vår Guds och väldet hans Smordes. Ty våra bröders åklagare har blivit nerkastad, han som dag och natt anklagade dem inför vår Gud.” {Uppenbarelseboken 12:10.} rätt

(13)Kristus kastade ned Satan som brödernas åklagare i Himmelen, då han fullbordade sin stora gärning och gav sitt liv i döden. Fast Satan arbetade hårdnackat däremot, var dock Frälsarens plan nu i färd med, att bli genomförd. Kristus ansåg människan vara av så stort värde, att han offrade livet för henne. Satan visste, att det rike, som han hade tillrånat sig, slutligen skulle ryckas ifrån honom; fördenskull beslutade han, att han inte skulle sky något som helst omak, för att ödelägga så många som möjligt av dem, som Gud hade skapat till sina avbilder. Han hatade människan, därför att Kristus hade visat så mycket förbarmande och ömhet samt kärlek mot henne; han gjorde sig nu redo, att förföra henne på alla tänkbara sätt, så att hon till sist skulle gå förlorad, och han blev så mycket mera ivrig i denna föresats, enär han förnam sin egen hopplösa ställning. rätt

(13)Kristus kom till världen, för att hävda sin Faders lags rätta position, och hans död visar, att denna lag är oföränderlig. Men Satan närmar sig människorna med den villfarelsen, att Kristus, genom sin död, avskaffade Guds lag, och härigenom förför den Onde många, som ger sig ut för, att vara kristna. Alltså överträder de Faderns bud, medan de samtidigt bekänner sin tro på och kärlek till hans Son. rätt

(13)Den kristna världen är inte tillräcklig insatt i Satans historia och den förskräckliga makt, som han utövar. Många betraktar honom endast som en fantasifigur. Emellertid har han nästlat sig in ibland människorna, han påverkar folk hit och dit efter behag: Han iför sig en ljusets ängels skepnad; han mönstrar sina övade trupper som en duktig general; han har tillägnat sig grundlig kunskap om människornas väsen och kan iföra sig en falsk, religiös klädnad. rätt

(14)Han gjorde sig nu redo, att verka på prästernas sinnen angående händelserna vid Kristi uppståndelse. Han visste, att eftersom de redan hade trampat i hans snaror och begått det fruktansvärda brottet, att döda Guds Son, var de fullständigt i hans makt, och det enda sätt, varpå de kunde undgå folkets vrede, var att anklaga Jesus för, att vara en bedragare och att hålla fast därvid samt att påstå, att hans lärjungar hade stulit kroppen, för att kunna säga, att han hade uppstått från de döda. rätt

(14)Efter det, att den enorma härligheten omgivande det himmelska sändebudet hade försvunnit från skyn och från graven, vågade den romerska vakten, att lyfta huvudet och se sig omkring. De upptäckte, att den stora sten, som hade stått framför ingången till graven, var bortvält, och gripna av rädsla, stod de upp och såg, att Jesu kropp var borta, och att graven var tom. Överväldigade av, vad de hade sett och hört, lämnade de graven och skyndade sig snabbast möjligt till staden, varvid de omtalade för envar, som de mötte, det märkvärdiga, som de hade varit vittnen till. Somliga av lärjungarna, som hade tillbringat en sömnlös natt, lyssnade till den förunderliga berättelsen med både hopp och fruktan. Dock sändes bud till prästerna och de äldste, och personen meddelade: Kristus, som Ni korsfäste, är uppstånden från de döda! rätt

(15)En tjänare sändes genast med ett privat budskap, som kallade den romerska vaktstyrkan till översteprästens palats. Där blev de noggrant förhörda. De gav en fullständig redogörelse för, vad de hade bevittnat vid graven, nämligen, att en skräckinjagande ängel hade kommit från himmelen med ett anlete lysande som blixten, och iförd kläder vita som snö; att jorden hade darrat och bävat, och att de hade blivit alldeles lamslagna; att ängeln hade fattat om den oerhört stora stenen, som bevakade ingången till graven, och hade vält undan den, som om den hade varit en småsten; att en varelse, omgiven av stor härlighet, hade trätt ut ur graven; att en änglakör hade fyllt himlen och jorden med jubel och fröjdesång, samt att de hade återvunnit sin kraft, då ljuset försvann och sången upphörde, och att de då märkte, att graven var tom, och Jesu lekamen ingenstans stod att finna. rätt

(15)Då prästerna, de skriftlärde och de äldste hörde denna berättelse, blev deras ansikten dödsbleka. De kunde inte säga ett enda ord. Med rädsla lade de märke till, att två tredjedelar av de profetior, som talade om Messias, nu hade uppfyllts, och deras hjärtan fasade över, vad som kunde komma att ske. De kunde inte betvivla de vittnesbörd, som de precis hade hört: Jesus från Nasaret, den korsfäste, hade i sanning uppstått från de döda. rätt

(15)Då de hade återhämtat sig från sin första förfäran åt, att höra dessa nyheter, började de att överväga, vad som nu var bäst att göra, och Satan närvarade också, för att säga åt dem, vad de skulle göra, och hur de skulle förhålla sig. De tyckte sig ha försatt sig i ett bryderi, där det inte fanns annan utväg, än att trotsigt fortsätta, som de hade börjat, och förneka Kristus till det yttersta. De tänkte, att i fall denna berättelse skulle komma ut ibland folket, skulle de inte bara bli berövade sin ära och myndighet, utan kanhända även mista livet. Jesus hade sagt, att han skulle uppstå från de döda och fara upp till Himmelen. Men de beslutade, att de skulle hålla folket ovetande om, att hans ord hade gått i uppfyllelse. Detta trodde de kunde uppnås, i fall de med pengar kunde besticka det romerska vaktmanskapet. rätt

(16)De gjorde ett försök och erfor, att de genom att ge vakten stora mutor kunde få den till, att förneka sin tidigare berättelse och vittna om, att lärjungarna hade stulit Jesu kropp på natten, medan de själva sov. Men i fall en vakt sov på sin post, måste han umgälla eller betala för det med livet; för att säkra sig det vittnesbörd, de önskade, lovade prästerna därför, att garantera att vaktstyrkan inte skulle straffas för denna förbrytelse. De romerska soldaterna sålde sin ärlighet till de falska judarna för pengar. De kom in till prästerna bärande ett fantastiskt sanningsbudskap; men de gick ut därifrån bärande pengar och med en av prästerna uppdiktad, lögnaktig berättelse i munnen. rätt

(16)Under tiden hade man skickat bud till Pilatus med en redogörelse om det inträffade. Då han fick vetskap härom, fylldes hans själ av skräck. Han stängde in sig i hemmet; ty han ville inte träffa någon. Dock fann prästerna vägen till honom och bad honom enträget om, att inte undersöka den försummelse, som vakterna påstod sig ha begått, utan att låta saken bero. Pilatus lovade till sist, att göra detta, efter att han hade haft ett enskilt samtal med vakten och fått höra alla enskildheter. De vågade inte, att dölja något för landshövdingen av fruktan för, att mista livet. Pilatus undersökte inte saken vidare; men från den stunden hade han varken frid eller ro längre. rätt

nästa kapitel