Kristi Apostlar

(2)Till Läsaren
Åt alla, som är intresserade av tjänsten för Gud, och församlingens framgång på jorden, skänker historien om apostlarnas verksamhet en fängslande berättelse. Det sägs, att historien upprepar sig. Likaså upprepas församlingens erfarenhet; och av apostlarnas framgår, i många stycken, vår egen erfarenhet. Till dem, som har läst denna serie pamfletter om Kristi liv, skrivna av samma författarinna, behöver vi inte säga något om den enkla och uttrycksfulla stil, som saken behandlas med; ej heller påtala de nya och slående tankar, som den ouppmärksamme läsaren inte blir varse. Vi anbefaller detta stycke läsning som en värdefull hjälp, för att förstå de läxor, som Skrifterna vill lära oss, genom att förmedla dessa Guds tjänares liv och erfarenhet.
Utgivarna rätt

(3)

Pingsten

(3)Hoppet grydde inom lärjungarna, att den Helige Andes underbara utgjutande skulle påverka det judiska folket till, att godta Jesus. Frälsaren avhöll sig ifrån, att förklara ytterligare, ty han visste, att då den Helige Ande skulle komma ned över dem i full utsträckning, skulle deras sinnen upplysas och då skulle de grundligt förstå det arbete, som låg framför dem, och fortsätta det precis, där han hade avbrutit det. rätt

(3)Lärjungarna samlades i den övre salen. Där bad de tillsammans med de troende kvinnorna, tillsammans med Jesu mor Maria och med hans bröder. Dessa bröder, som inte hade varit troende, hade nu blivit övertygade i sin tro på grund av scenerna under korsfästelsen, och genom Herrens uppståndelse och himmelsfärd. Omkring ett hundra tjugo personer var församlade. Medan de väntade på, att den Helige Ande skulle sänka sig ned, insatte de en person i det ämbete, som Judas hade övergett. Två män valdes ut, som enligt de troendes ingående bedömning var bäst skickade därtill. Men lärjungarna, som inte litade på sin förmåga, att helt avgöra frågan, överlämnade den till En, som kände allas hjärtan. De sökte Herren i bön, för att erhålla visshet om, vilken av de två männen, som bäst passade för den viktiga förtroendeställningen som en Kristi apostel. Guds Ande valde ut Mattias till ämbetet. rätt

(4)Bägge männen, som hade valts ut, betraktades som personer med äkta renhet, och på alla sätt värdiga den lediga platsen, men även om lärjungarna kände dem väl, ansåg de det egna omdömet vara ofullständigt, och litade endast på Herrens utkorelse, eftersom blott hans ögon förmådde, att läsa hjärtats dolda hemligheter. Denna händelse rymmer en lärdom för vår tid. Många, som till synes är väl kvalificerade för, att arbeta för Gud, uppmanas att träda in i tjänsten utan egentlig eftertanke, och blir till sist en förfärlig börda för församlingen, i stället för, att bära bördor. Om församlingen nu ville handla lika försiktigt och klokt, som apostlarna gjorde, då de besatte den lediga platsen ibland sig, skulle Guds sak besparas mycken rådvillhet och allvarlig skada. Arbetet har ofta lidit mycket av, att lyfta fram personer, för att uträtta sådant, som de inte har varit i stånd till. rätt

(5)Efter att ha fyllt tomrummet i apostlaleden, ägnade lärjungarna sin tid åt djup begrundan och bön. De var ofta i templet, vittnande om Kristus, och prisande Gud. Pingsten var en högtid, som hölls sju veckor efter Påsken. Vid dessa tillfällen skulle judarna infinna sig i templet och ha med sig skördens första gröda, och därmed erkänna sin avhängighet av den store Givaren av allt gott, samt sin förpliktelse, att till Gud skänka gåvor och offer som stöd för hans sak av det, som han hade betrott dem med. På den gudomligt bestämda dagen utgöt Herren allra nådigast sin Ande över den lilla gruppen troende, som utgjorde den kristna församlingens förstagröda. rätt

(5)”När pingstdagen hade kommit var de alla samlade. Då kom plötsligt från himlen ett dån, som när en våldsam storm drar fram, och fyllde hela huset där de satt. Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. Och de uppfylldes alla av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala.” {Kapitel 2:1-4.} Den Helige Ande visade sig i form av kluvna tungor av eld, som vilade över de församlade. Det här var en bild på den gåva, som skänktes dem, att med lätthet tala flera olika språk, som de tidigare inte hade känt till. Och utseendet av eld tillkännagav den brinnande iver, som de skulle arbeta med, och den kraft, som skulle åtfölja deras ord. rätt

(6)Genom denna himmelska upplysning framstod de Skriftställen, som Kristus hade förklarat för dem, i deras tankar med klar lyster och underbar i tydlighet och kraftfull sanning. Den slöja, som hade hindrat dem från, att se slutet på det, som hade avskaffats, var nu borttagen, och avsikten med Kristi mission och naturen hos hans rike kunde nu fattas fullkomligt klart. rätt

(6)Judarna var kringspridda till nästan alla nationer, och talade skilda språk. De hade kommit långväga ifrån till Jerusalem, och bodde där tillfälligt, för att övervara de pågående religiösa högtiderna och fullgöra sina plikter som troende. Då de var samlade, talade de varje känt språk. Denna uppdelning på språk var ett stort hinder för, att Guds tjänare skulle kunna utbreda Kristi lära till världens yttersta ändar. Om Gud skulle avhjälpa apostlarnas bristfällighet på ett mirakulöst sätt, skulle detta utgöra en underbar bekräftelse inför folket på, att dessa vittnade för Kristus. Den Helige Ande hade gjort för dem det, som de själva inte kunde ha uträttat på ett helt liv; de kunde nu sprida evangeliets sanning vida omkring, varvid de korrekt talade deras språk, som de verkade för. Denna mirakulösa gåva var det främsta beviset, som de kunde bringa världen på, att deras uppgift bar Himmelens sigill. ”Nu bodde i Jerusalem fromma judiska män från alla folk under himlen. Och när dånet hördes samlades folkskaran, och alla blev mycket uppskakade, eftersom var och en hörde sitt eget språk talas. Häpna och förundrade sade de: ’Är de inte galileer, alla dessa som talar? Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål?” {Verserna 5-8.} rätt

(7)Prästerna och rådsherrarna blev ytterst upprörda över denna förunderliga manifestation, som omtalades i hela Jerusalem med omnejd; men de tordes inte ge fritt utlopp åt sin ondsinthet av fruktan för, att utsätta sig för folkets hat. De hade lagt Mästaren i döden, men här var hans tjänare, olärda män från Galiléen, i färd med, att uttolka den förunderligaste uppfyllelse av profetian och av Jesu lära och doktrin på de språk, som talades vid den tiden. De talade kraftfullt om Frälsarens fantastiska gärningar, och utvecklade frälsningsplanen för åhörarna beträffande Guds Sons nåd och uppoffring. Deras ord överbevisade och omvände lyssnarna. De traditioner och den övertro, som prästerna hade inympat i folket, sopades bort ur tankarna, och de tog till sig Guds Ords rena lära. För att förklara lärjungarnas mirakulösa krafter med förståeliga termer, tillkännagav prästerna och rådsherrarna, att de helt enkelt var berusade av det färska vinet från högtiden. Några av de mest okunniga tog denna antydan som sanning; men de mera förståndiga visste, att det här var fel; och de, som talade främmande språk, vittnade om lärjungarnas korrekthet i uttal och ordval. Och som svar på denna nedriga anklagelse från prästerna, yttrade Petrus dessa ord till församlingen: – ”’Ni judiska män och alla ni som bor i Jerusalem, detta bör ni veta, och lyssna nu på mina ord. Det är inte som ni tror att dessa är berusade. Det är ju bara tredje timmen på dagen. Nej, det är detta som är sagt genom profeten Joel: Och det skall ske i de sista dagarna, säger Gud: Jag skall utgjuta av min Ande över allt kött. Era söner och era döttrar skall profetera, era unga män skall se syner, och era gamla män skall ha drömmar.” {Verserna 14-17, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.} rätt

(8)Verkan av Petrus’ ord var högst markant; och många, som hade hånat Jesu religion, blev nu överbevisade om dess sanning. Det var så klart oförnuftigt att tro, att dryga hundra personer blivit berusade vid denna ovanliga tidpunkt på dygnet, och detta i samband med en religiös högtid. Denna förunderliga företeelse inträffade före den sedvanliga måltid, där vin brukade drickas. Petrus visade dem, att denna manifestation var en direkt uppfyllelse av Joels profetia, vari han förutsade, att det skulle vila en sådan kraft över Guds män, att de skulle utföra ett säreget verk. rätt

(8)Petrus spårade Kristi härkomst bakåt i rakt nedstigande led till Davids ärevördiga hus. Han använde inte någon punkt hos Jesu lära, för att belägga hans sanna ställning, eftersom han visste, att deras fördomar var så stora, att det skulle ha varit lönlöst. Utan han hänvisade dem till David, som judarna betraktade som nationens hedervärde patriark. rätt

(8)Vid detta minnesvärda tillfälle blev många, som dittills hade skrattat åt tanken på, att en så beskedlig person som Jesus skulle vara Guds Son, helt överbevisade om sanningen, och erkände honom som sin Frälsare. Tre tusen själar fogades till församlingen. Apostlarna talade genom den Helige Andes kraft; och deras ord var oemotsägliga, ty de bekräftades genom mäktiga underverk, utförda tack vare Guds Andes utgjutande. Lärjungarna blev själva förvånade över utfallet av detta besök och den snabba och mäktiga själaskörden. Hela folket häpnade. De, som inte gav efter för sina fördomar och sin blinda tro, blev så imponerade, att de inte med röst eller våld tordes att försöka, att stå emot de kraftfulla gärningarna, och samtidigt upphörde deras motstånd, åtminstone för tillfället. rätt

(9)Vi har inte endast fått detta vittnesbörd om upprättandet av den kristna församlingen som en viktig del av kyrkohistorien, utan också som en lärdom. Alla, som bekänner Kristi namn, bör vänta, vaka och be med ett hjärta. Alla meningsskiljaktigheter bör läggas undan, och enhet samt öm kärlek för varandra genomsyra rörelsen. Så kan våra böner nå upp tillsammans till vår himmelske Fader med stark och allvarlig tro. Så kan vi vänta med tålamod och hoppas på löftets uppfyllelse. rätt

(9)Svaret kan komma plötsligt och med överväldigande kraft; annars kan det dröja i några dagar och veckor, för att vår tro skall prövas. Men Gud vet, när och hur våra böner bör besvaras. Det ankommer på oss själva, att stiga in i den gudomliga kanalen. Gud ansvarar för sin del av verket. Han är trofast, som har lovat. Det stora och viktiga för oss är, att vara ett hjärta och sinne, lägga åt sidan all fiendskap och ondsinthet, och som ödmjuka bedjare vaka och vänta. Jesus, vår Företrädare och vårt Överhuvud, är beredd, att göra det för oss, som han gjorde för de bedjande och vakande på Pingstdagen. rätt

(10)Jesus är lika villig, att ingjuta mod och nåd i sina efterföljare i dag, som han var för lärjungarna i den första församlingen. Ingen bör överilat utsätta sig för strid med mörkrets makter och myndigheter. När Gud påbjuder dem, att involvera sig i kampen, är den rätta tiden inne; då kommer han att ge den svage och tvekande mera frimodighet, än de hade hoppats på eller förväntat sig. rätt

(10)Samma hån och samma hat, som visades Kristus, kan nu upplevas av dem, som han uttryckligen har valt som sina medarbetare. De, vars ande reser ragg emot sanningens lära, försvårar Kristi tjänares verk. Men Gud kommer att vända deras vrede till pris åt honom; de kommer att förverkliga hans avsikt, genom att egga människors sinnen till, att undersöka sanningen. Gud kan låta människor följa sina egna onda böjelser för en tid, och sätta sig upp emot honom; men när han ser, att det är till hans ära, och folkets bästa, kommer han att hejda de föraktfulla, avslöja deras förmätna handlingssätt, och ge sin sanning seger. rätt

(10)Enbart apostlarnas argument, fastän klart överbevisande, skulle inte ha avlägsnat judarnas fördomar, eftersom de hade motsatt sig så många bevis. Men den Helige Ande hamrade in dessa argument med gudomlig kraft i deras hjärtan. De var lika skarpa som den Allsmäktiges pilar, och överbevisade dem om deras förfärliga skuld i, att förkasta och korsfästa härlighetens Herre. ”När de hörde detta, högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: ’Bröder, vad skall vi göra?’ Petrus svarade dem: ’Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn. Då skall ni få den helige Ande som gåva.” {Vers 37-38.} rätt

(11)Kristi lärjungar och apostlar kände en djup förnimmelse av sin egen otillräcklighet, och i ödmjukhet och bön förenade de sin svaghet med hans styrka, sitt ovetande med hans visdom, sin ovärdighet med hans rättfärdighet, sitt armod med hans outsinliga rikedom. Väl de hade därigenom stärkts och utrustats, tvekade de inte i sin tjänst för Mästaren. rätt

(11)Peter betonade för de övertygade mötesdeltagarna, att de hade förkastat Kristus, därför att de hade blivit bedragna av prästerna och rådsherrarna; och i fall de fortsatte, att se upp till dem för råd, och invänta ledarnas erkännande av Kristus först, skulle de aldrig ta emot honom. Fastän de maktfullkomliga bekände helgelse, var de äregiriga, och fikade efter rikedom och jordisk härlighet. De tänkte aldrig komma till Kristus, för att ta emot ljus. Jesus hade förutsagt, att ett förfärligt straff skulle drabba folket på grund av dess hårdnackade otro, oavsett de kraftfulla bevis de hade fått för, att Jesus var Guds Son. rätt

(11)”De som då tog emot hans ord döptes, och så ökade antalet lärjungar den dagen med omkring tre tusen. De höll troget fast vid apostlarnas lära och gemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna. Och fruktan kom över alla, och många under och tecken gjordes genom apostlarna.” {Verserna 41-43.} rätt

(11)Från och med den tidpunkten var lärjungarnas språk rent, enkelt och korrekt i ord och tonfall, oavsett om de talade sitt eget eller främmande språk. Dessa enkla män, som aldrig hade gått i profetskolorna, framställde så upphöjda och rena sanningar, att åhörarna förvånades. De kunde inte personligen bege sig till världens yttersta gränser; men det fanns personer från alla delar av världen vid högtiden, och de tog emot sanningarna och förde dem med sig till sina respektive hem, och offentliggjorde dem ibland sina folk, och vann själar till Kristus. rätt

nästa kapitel