Petrus’ Förkunnargärning

(55)Medan Petrus utförde sitt arbete, besökte han de heliga i Lydda. Där helade han Eneas, vars förlamning hade hållit honom bunden till hans säng i åtta år. ”Petrus sade till honom: ’Eneas, Jesus Kristus botar dig. Stig upp och gör själv i ordning din bädd!’ Genast steg han upp. Och alla som bodde i Lydda och Saron såg honom, och de omvände sig till Herren.” {Kapitel 9:34-35.} rätt

(55)Joppe låg nära Lydda, och vid den här tidpunkten hade Tabita – vilket betyder Dorkas – dött. Hon hade varit en värdig Jesu Kristi lärjunge, och hennes liv kännetecknades av välgärningar och vänlighet mot fattiga och sorgsna, och av hennes iver för sanningens sak. Hennes död var en stor förlust, den nya församlingen kunde inte gärna undvara hennes ädla ansträngningar. Då de troende hörde talas om de märkliga helanden, som Petrus hade utfört i Lydda, önskade de helhjärtat, att han skulle komma till Joppe. Budbärare sändes till honom, för att uppmana honom, att infinna sig. rätt

(56) ”Petrus gick med dem. Och när han kom fram, förde de upp honom till övervåningen, och alla änkorna kom gråtande fram till honom och visade de livklädnader och mantlar som Dorkas hade gjort medan hon ännu var bland dem. Men Petrus skickade ut dem alla och föll på knä och bad. Sedan vände han sig mot den döda och sade: ’Tabita, står upp!’ Då öppnade hon ögonen, och när hon fick se Petrus satte hon sig upp. Han räckte henne handen och hjälpte henne upp och kallade därefter till sig de heliga och änkorna, ställde henne där och lät dem se att hon levde.” {Verserna 39-41.} Det här storverket, att väcka en död, utgjorde ett medel, att omvända många i Joppe till tron på Jesus. rätt

(56) ”I Cesarea bodde en man som hette Kornelius, en officer vid den italiska vaktavdelningen. Han var from och fruktade Gud liksom alla i hans hus, och han gav frikostigt med gåvor till folket och bad alltid till Gud.” {Kapitel 10:1-2.} Även om Kornelius var romare, var han väl medveten om den sanne Guden, och hade upphört med sin avgudadyrkan. Han var lydig mot Guds vilja, och tillbad honom av sant hjärta. Han hade inte anslutit sig till judarna, men kände till och var lydig emot morallagen. Han hade inte blivit omskuren, och deltog inte vid offerceremonierna; alltså räknade judarna honom som oren. Icke desto mindre stöttade han den judiska saken med givmilda skänker, och var känd vida omkring för sin välgörenhet och goda hjärta. Hans rättfärdiga liv förskaffade honom gott rykte ibland både judar och hedningar. rätt

(57)Kornelius ägde ingen förståndsgrundad tro på Kristus, ehuru han trodde på profetiorna, och såg fram emot Messias’ ankomst. Tack vare sin kärlek till och lydnad mot Gud, hade Kornelius kommit att stå honom nära, och var beredd på, att ta emot Frälsaren, då han skulle komma att uppenbaras för honom. Fördömelsen beror på, att man förkastar det givna ljuset. Hövitsmannen eller officeren var en person av ädel börd, och innehade en högt betrodd och ärofull ställning; men dessa omständigheter hade inte förvanskat hans goda karaktärsdrag. Sann godhet förenad med storhet gjorde honom till en man med moralisk resning. Hans inflytande gagnade alla, som han kom i beröring med. rätt

(57)Han trodde på den ende Guden, Himmelens och jordens Skapare. Han gav honom ära, erkände hans myndighet, och sökte råd hos honom angående alla livets angelägenheter. Han var trofast i sina husliga plikter, såväl som inom yrket, och hade rest Guds altare i hemmet. Han tordes inte genomföra sina egna planer, och bära bördan för sitt tunga ansvar, utan Guds hjälp; fördenskull bad han mycket och allvarligt om hans hjälp. Tro markerade alla hans gärningar, och Gud såg till honom tack vare hans rena handlingar och hans givmildhet. Därför var Gud honom nära i ord och Ande. rätt

(57)Medan Kornelius bad, sände Gud en himmelsk budbärare till honom, och: ”En dag omkring nionde timmen såg han tydligt i en syn, hur en Guds ängel kom in till honom och sade: ’Kornelius!’” Han blev rädd, men förstod, att ängeln hade sänts av Gud, för att instruera honom, och sade: ”’Vad är det, herre?’ Ängeln sade: ’Dina böner och dina gåvor har stigit upp till Gud som ett offer han kommer ihåg. Sänd nu några män till Joppe och skicka efter en viss Simon som kallas Petrus. Han bor som gäst hos garvaren Simon som har ett hus vid havet. Han skall säga till dig vad du skall göra.” {Verserna 3-6. Sista meningen tagen ur Reformations-Bibeln; saknas i Svenska Folk-Bibeln 98. Övers. anm.} rätt

(58)Här visade Gud igen sin höga tanke om förkunnargärningen, och om sin organiserade församling. Hans ängel skulle inte berätta om korset för Kornelius. En människa, underkastad som han själv mänskliga fel och frestelser, skulle instruera honom om den korsfäste, uppståndne och till Himmelen uppstigne Frälsaren. Den himmelske budbäraren sändes, för att förklara avsikten med, att föra Kornelius i kontakt med Guds tjänare, som skulle lära honom, hur han och hans hus kunde frälsas. rätt

(58)Kornelius lydde gladeligen budskapet. ”När ängeln som talat med honom var borta, kalade Kornelius till sig två av sina tjänare och en soldat, som var en from man och alltid stod till hans tjänst. Han förklarade alltsammans för dem och sände dem till Joppe.” {Verserna 7-8.} De tydliga orden i dessa anvisningar, vari mannens yrke också nämns, som Peter då bodde hos, vittnar om Himmelens goda kännedom om alla slags personers historia och arbete. Gud kände till denne enkle arbetares dagliga sysselsättning, liksom kungens på hans tron. Och han är också medveten om människors habegär, grymhet, dolda förbrytelser och själviskhet, såväl som om deras goda gärningar, kärlek, givmildhet och vänlighet. Inget undgår Gud. rätt

(59)Omedelbart efter samtalet med Kornelius, begav ängeln sig till Petrus, som var väldigt trött och hungrig, efter att ha rest, och bad på hustaket. Under bönen visades honom en syn: ”Han såg himlen öppen och något som liknade en stor linneduk komma ner. Den var fäst i sina fyra hörn och sänktes ner till jorden, och i den fanns alla slag av jordens fyrfotadjur och kräldjur och himlens fåglar. Och en röst kom till honom: ’Stig upp, Petrus, slakta och ät!’ Petrus svarade: ’Nej, nej, Herre! Jag har aldrig ätit något oheligt eller orent.’ Då sade en röst för andra gången till honom: ’Vad Gud har förklarat för rent skall inte du anse vara orent.’ Detta hände tre gånger, och sedan togs duken strax upp till himlen.” {Verserna 11-16.} rätt

(59)Här ser vi det, som sker i Guds plan, för att sätta maskineriet i rörelse, varigenom hans vilja sker ock på jorden, såsom i Himmelen. {Jämför bönen Fader Vår i Matteusevangeliet 6:9-13 i 1917 Års Översättning. Övers. anm.} Petrus hade ännu inte förkunnat evangeliet för hedningarna. Många av dem hade lyssnat intresserat till de sanningar, som han lärde ut, men skiljemuren – som Kristi död hade brutit ned – var ännu kvar i apostlarnas tankar, och uteslöt hedningarna från evangeliets privilegier. De grekiska judarna hade lyssnat till apostlarnas undervisning, och många av dem hade besvarat deras ansträngningar, genom att omfatta Jesu tro; men Kornelius’ omvändelse blev den första betydelsefulla ibland hedningarna. rätt

(59)Med hjälp av synen om duken och dess innehåll, som sänktes ned från Himmelen, skulle Petrus lägga bort sina fördomar mot de andra folken och förstå, att hedniska nationer, genom Kristus, skulle få del i judarnas välsignelser och förmåner, och därmed skulle erhålla samma hjälp, som de. Vissa har påstått, att synen skulle visa, att Guds skulle ha tagit bort sitt förbud mot ätandet av djur, som han tidigare hade förklarat vara orena; och att griskött var väl ägnat som mat. Detta är en högst inskränkt och på det hela taget felaktig tolkning, och den bestrids tydligt i Skriftens berättelse om synen och dess konsekvenser. rätt

(60)Synen om alla slags levande djur, som duken innehöll, och som Petrus beordrades att döda och äta – eftersom det Gud hade renat inte skulle kallas för sämre eller orent – var en enkel illustration för honom på de andra folkens verkliga tillstånd – att de genom Kristi död gjordes till medarvingar jämte Guds Israel. Detta innebar både en tillrättavisning och undervisning för Petrus. Hans verksamhet hade dittills begränsats helt till judarna; och han hade betraktat hedningarna som ett orent släkte, samt utestängt dem från Guds löften. Hans tankar skulle nu ledas till, att förstå Guds plans världsomspännande omfattning. rätt

(60)Medan han fortfarande funderade på synen, blev den förklarad för honom. ”Medan Petrus ännu undrade över vad synen kunde betyda, se, då stod männen som Kornelius hade sänt vid porten. De hade frågat sig fram till Simons hus, och nu ropade de och frågade om Simon, som kallades Petrus, bodde där som gäst. Petrus tänkte ännu på synen, när Anden sade till honom: ’Se, tre män söker dig. Gå ner och följ med dem utan att tveka, för det är jag som har sänt dem.’” {Verserna 17-20.} rätt

(61)Det här var ett prövande påbud för Petrus, men han vågade inte handla efter sina egna känslor, och gick fördenskull ”ner till männen och sade: ’Jag är den ni söker. Varför har ni kommit hit?’ De svarade: ’Officeren Kornelius är en rättfärdig man som fruktar Gud, och hela det judiska folket talar väl om honom. Av en helig ängel har han fått en uppenbarelse att han skall kalla på dig och höra vad du har att säga.’ Då bad Petrus dem stiga in, och de blev hans gäster.” {Verserna 21-23.} De nämnde sitt särskilda ärende för aposteln, och deras anvisning från Gud fick honom, att följa med dem nästa dag. Han gav dem hövligt husrum om natten, och på morgnen begav han sig tillsammans med dem till Caesarea, ledsagad av sex av bröderna. Dessa skulle vara vittnen till allt, som han sade eller gjorde under besöket hos hedningarna; för han visste, att han skulle få stå till svars för ett så direkt motstånd mot den judiska tron och läran. rätt

(61)Det dröjde nästan två dagar, innan resan var till ända och Kornelius fick det glada privilegiet, att öppna dörren för en evangelisk predikant, som, enligt Guds försäkran, skulle undervisa honom och hans hus om, hur de kunde bli frälsta. Medan budbärarna var ute på sitt ärende, hade hövitsmannen samlat så många av sina släktingar, som kunde komma, för att de, i likhet med honom, skulle undervisas om sanningen. Då Petrus anlände, var en stor grupp samlad, ivrigt väntande på, att lyssna till hans ord. rätt

(62)Då Petrus trädde in i hedningens hus, hälsade Kornelius honom inte som en vanlig gäst, utan som en ärad person från Himmelen, och sänd till honom av Gud. Det är Österlandets skick, att buga sig för en furste eller annan högt uppsatt person, och för barnen, att buga sig för föräldrarna, som är ärade med förtroendeställningar. Men överväldigad av vördnad för den från Gud utsände aposteln, föll Kornelius ned för hans fötter och tillbad honom. Petrus ryggade undan för officerens handling, och reste upp honom på fötter och sade: ”’Stig upp! Också jag är en människa.’” {Vers 26.} Så började Petrus, att tala förtroligt med honom, för att avlägsna känslan av vördnad och ytterliggående aktning, som hövitsmannen betraktade honom med. rätt

(62)Hade Petrus ägt den myndighet och ställning, som Romersk-katolska Kyrkan tillskriver honom, skulle han snarare ha uppmuntrat Kornelius’ hedersbetygelse, än ha bromsat den. Petrus’ så kallade efterföljare kräver av kungar och kejsare, att de skall buga sig inför deras fötter, men Petrus hävdade själv, att han blott var en felande och begränsad människa. rätt

(62)Petrus talade med Kornelius och dem, som var samlade i hans hus, om judarnas vana, att betrakta det som olovligt, att umgås med hedningarna. Det medförde nämligen ceremoniell smitta. Detta var ej förbjudet i Guds lag, men människors tradition gjorde det till ett bjudande skick. Han sade: ”’Ni vet att det är förbjudet för en jude att umgås med en hedning eller besöka honom. Men mig har Gud visat att man inte skall kalla någon människa ohelig eller oren. Därför tvekade jag inte heller att komma, när ni sände bud efter mig. Och nu vill jag veta varför ni har bett mig komma hit.’” {Verserna 28-29.} rätt

(63)Därpå redogjorde Kornelius för sin erfarenhet, och för orden från ängeln, som hade visat sig för honom i synen: ”’För fyra dagar sedan just vid den här tiden, den nionde timmen, var jag här hemma och bad. Och se, en man i skinande kläder stod framför mig och sade: Kornelius, Gud har hört din bön och kommer ihåg dina gåvor. Skicka nu bud till Joppe och be Simon som kallas Petrus att komma hit. Han bor som gäst i garvaren Simons hus vid havet. Då skickade jag genast bud efter dig, och du gjorde väl i att du kom. Nu är vi alla här inför Gud för att höra allt vad Herren har befallt dig att säga.’ Då började Petrus tala: ’Nu förstår jag verklige att Gud inte gör skillnad på människor, utan tar emot den som fruktar honom och gör det som är rätt, vilket folk han än tillhör.” {Verserna 30-35.} Fastän Gud hade gynnat judarna framför alla andra nationer, var de, i fall de ändå förkastade ljuset, och inte levde upp till sin bekännelse, inte mera upphöjda i hans ögon, än andra folk. De ibland hedningarna, som, i likhet med Kornelius, vördade Gud och verkade för det goda, levde därmed upp till det ljus de hade. Dessa betraktade Gud välvilligt, och deras uppriktiga tjänst godtogs. rätt

(63)Men Kornelius’ tro och rättfärdighed skulle inte vara fullkomliga utan kunskap om Kristus; fördenskull sände Gud honom det ljus och den kunskap, som skulle vidareutveckla hans rättfärdiga karaktär. Många nekar, att ta emot det ljus, som Guds försyn sänder dem, och som ursäkt för det, citerar de Petrus’ ord för Kornelius och hans vänner: ”utan tar emot den som fruktar honom och gör det som är rätt, vilket folk han än tillhör.” De håller fast vid, att människors tro saknar betydelse, så länge som deras gärningar är goda. Dessa tar fel; tron måste förenas med deras gärningar. De bör gå framåt i det ljus, som de har fått. I fall Gud sätter dem i förbindelse med sina tjänare, som har erhållit ny sanning, understöttad av Guds Ord, bör de acceptera denna med glädje. Sanningen är framåtriktad. Sanningen är uppåtriktad. Å andra sidan litar de, som hävdar sig att bli frälsta enbart genom tro, på rep av sand, ty tron stärks och görs starkare endast genom gärningar. rätt

(64)Petrus förkunnade Jesus för den uppmärksamt lyssnande gruppen – hans liv, hans tjänst, mirakler, förrådande, korsfästelse, återuppståndelse och himmelsfärd, samt hans arbete i Himmelen, som människans representant och Försvarare, som ber för syndarens skull. Då aposteln talade, glödde hans hjärta av andan hos Guds sanning, som han förelade folket. Åhörarna blev betagna av den lära de hörde, för deras hjärtan var beredda på, att ta emot sanningen. Aposteln blev avbruten av den Helige Andes nedstigande, liksom Anden gjorde på Pingstdagen. ”Alla troende judar som hade följt med Petrus häpnade över att den helige Andes gåva blev utgjuten också över hedningarna. Ty de hörde dem tala med tungor och prisa Gud. Då frågade Petrus: ’Inte kan väl någon hindra att dessa blir döpta med vatten, när de liksom vi har tagit emot den helige Ande?’ Och han befallde att de skulle döpas i Jesu Kristi namn. Sedan bad de honom stanna några dagar.” {Verserna 45-48.} rätt

(65)Den Helige Andes nedstigande över hedningarna ersatte inte dopet. Under alla förhållanden är de nödvändiga stegen omvändelse, tro, ånger och dop. Därigenom förenas den sanna kristna församlingen i en Herre, en tro, ett dop. Olika temperamentstyper filas till genom helgande nådegåvor, och samma kännetecknande principer styr allas liv. Petrus gick med på de troende hedningarnas enträgna böner, och stannade kvar hos dem en tid, förkunnande Jesus för alla hedningar däromkring. rätt

(65)Då bröderna i Judéen hörde, att Petrus hade förkunnat för hedningarna, och hade hållit möten hos dem, samt ätit med dem i deras hem, blev de överraskade och tog anstöt av så besynnerliga handlingar från hans sida. De fruktade, att medtoden – vilken var förmäten för dem – skulle trotsa den egna läran. Så snart som Petrus besökte dem, bemötte de honom med hård kritik, och sade: ”’Du har besökt oomskurna män och ätit tillsammans med dem.’” {Kapitel 11:3.} rätt

(65)”Petrus förklarade då steg för steg vad som hade hänt: ’Jag befann mig i staden Joppe, och medan jag bad kom jag i hänryckning och fick se en syn. Något som liknade en stor linneduk kom ner. Fäst i sina fyra hörn sänktes den ner från himlen och kom till mig. När jag noga såg efter, fick jag se jordens fyrfotadjur, både vilda och tama, och kräldjur och himlens fåglar. Jag hörde också en röst som sade till mig: Stig upp, Petrus, slakta och ät! Jag svarade: Nej, nej, Herre! Något oheligt eller orent har aldrig kommit i min mun. För andra gången talade en röst från himlen: Vad Gud har förklarat för rent skall inte du anse vara orent. Detta hände tre gånger, och sedan drogs alltsammans upp till himlen. Och se, just då stod tre män utanför huset där vi var. De hade skickats till mig från Cesarea. Anden sade till mig att jag skulle följa med dem utan att tveka. De sex bröderna här följde också med mig, och vi gick in i mannens hus. Han berättade för oss, hur han hade sett ängeln stå i hans hus och säga: Skicka bud till Joppe och hämta hit den Simon som kallas Petrus. Han skall tala till dig, och genom de orden skall du bli frälst, du och hela din familj.” {Verserna 4-14.} Han framhöll, att synen starkt rått honom till, att ej längre rätta sig efter den ceremoniella skillnaden mellan omskurna och icke omskurna, eller att anse hedningarna vara orena, ty Gud tar inte hänsyn till person. Hans eftertänksamhet gjordes levande för bröderna genom faktumet, att ehuru beordrad av Gud, att uppsöka en hednings hus, tog han med sig sex av de då närvarande lärjungarna som vittnen rörande allt, som han skulle komma att säga eller göra under vistelsen där. rätt

(66)Han rekapitulerade händelserna under detta första möte med hedningarna och sade: ”Och när jag började tala, föll den helige Ande på dem, alldeles som på oss under den första tiden. Då kom jag ihåg vad Herren hade sagt: Johannes döpte med vatten, men ni skall döpas i den helige Ande. Om nu Gud gav dem samma gåva som han gav oss, när vi hade kommit till tro på Herren Jesus Kristus, vem var då jag, att jag skulle kunna hindra Gud?’” {Verserna 15-17.} rätt

(67)Då lärjungarna hörde denna redogörelse, blev de tysta och överbevisade om, att Petrus’ handlande varit en direkt uppfyllelse av Guds plan, och att det var meningen, att deras gamla fördomar och reservationer helt skulle utplånas av Kristi evangelium. ”När de hörde detta, lugnade de sig och prisade Gud och sade: ’Så har Gud skänkt också åt hedningarna den omvändelse som ger liv.’” {Vers 18.} rätt

nästa kapitel