Över havet mot friheten

(260)Många kristna förföljdes för att de inte ville tjäna Gud efter sitt lands traditioner. De tvingades fly och lämna hem, släkt och vänner. Åtskilliga utvandrade till Amerika där de fritt kunde tillbe Gud. Det blev det första land i världen som lagstiftade om religionsfrihet, och skilde kyrka och stat. På Rhode Island grundade Roger Williams den första stat, vars civila förvaltning grundades på absolut samvetsfrihet. Detta blev hörnstenen i den amerikanska republiken. rätt

(260)De engelska reformatorerna förkastade den romersk-katolska läran men behöll många av ceremonierna. Även om den engelska kyrkan inte erkände Roms myndighet och tro, upptog den ändå inte så få av den katolska kyrkans seder och former i sin gudstjänst. De ansåg att detta inte var någon samvetsfråga. De hade inte påbjudits i Bibeln och var alltså inte nödvändiga. Inte heller var de förbjudna och därför inte onda i sig själva. När man höll fast vid dessa ceremonier, ansåg man att den klyfta som skilde de reformerade kyrkosamfunden från Rom blev mindre, och att katolikerna lättare skulle kunna ta emot den protestantiska läran. rätt

(261)För de konservativa och de som kompromissade tycktes dessa argument vara avgörande. Men det fanns andra som såg annorlunda på problemen. Att dessa seder ”bidrog till att slå en bro över klyftan mellan Rom och reformationen” (Martyn, band 5, sid 22) var i deras ögon ett avgörande argument mot att behålla dem. De såg på dem som en symbol på det slaveri som de befriats ifrån och till vilket de inte hade någon lust att återvända. De menade att Gud i sitt Ord hade fastställt de regler som gudstjänsten skulle följa, och att människor inte hade rätt att dra något ifrån dem eller lägga till något. Början till det stora avfallet bestod i att människor försökte ersätta Guds auktoritet med kyrkans. Den romerska kyrkan hade börjat med att föreskriva något som Gud inte hade förbjudit. Den slutade med att förbjuda det som Gud uttryckligen hade föreskrivit. rätt

(261)Många önskade uppriktigt återvända till den renhet och enkelhet som utmärkte den första församlingen. De betraktade många av den engelska kyrkans seder som minnesmärken över avguderiet och kunde inte för sitt samvetes skull följa dessa. Men kyrkan stöddes av världsliga myndigheter och tillät inte att någon avvek ifrån ceremonierna. Lagen krävde att människor skulle ta del i statskyrkans gudstjänster. Det blev förbjudet att hålla privata gudstjänster, med hot om straff med fängelse, landsförvisning och död. rätt

(261)I början av 1600-talet förklarade den monark som just hade uppstigit påEnglands tron, att han hade beslutat att tvinga puritanerna ”till att underordna sig. I annat fall ... skulle han förfölja dem till dess att de lämnade landet eller något värre skulle drabba dem.”(George Bancroft: History of the United States of America, del 1, kap 12, par 6).De blev jagade, förföljda och fängslade. Då de inte såg något hopp om bättre dagar i framtiden, blev många av dem som ville tjäna Gud i överensstämmelse med sitt eget samvete övertygade om, att England för alltid hade upphört att vara ett land där de kunde bo. (J. G. Palfrey: Historyof New England, kap 3, par 43). Några bestämde sig för att söka sin tillflykt till Holland. De mötte svårigheter, förluster och blev fängslade. Deras planer gick om intet. De blev förrådda i sina fienders händer. Men tålamod och uthållighet gav till slut resultat. De fann skydd på den holländska republikens vänliga kuster. rätt

(261)De lämnade hus, ägodelar och levebröd
Då de flydde lämnade de hus, ägodelar och levebröd. De var främlingar i ett främmande land, bland ett folk som talade ett annat språk och som hade andra seder. De tvingades att söka nytt arbete som de var obekanta med för att tjäna sitt dagliga bröd. Medelålders män som hela sitt liv varit jordbrukare måste nu lära sig ett hantverk. Men de fann sig med glädje i förhållandena och lät ingen tid gå förlorad i sysslolöshet eller klagomål. Fastän de flesta var fattiga, tackade de Gud för de välsignelser han ändå gav dem. De fann glädje i ostörd, andlig gemenskap med honom. ”De visste att de var pilgrimer, men tänkte inte så mycket på det. I stället lyfte de sina ögon upp till himlen, sitt käraste fosterland, och kände sig uppmuntrade och styrkta.” (Bancroft, del 1, kap 12, par 15). rätt

(261)Mitt under svårigheter och landsflykt blev kärleken och tron stärkt. De litade på Herrens löften. Han svek dem inte när de led nöd. Hans änglar var nära dem för att uppmuntra och uppehålla dem. Och då Guds hand tycktes leda dem över havet till ett land där de själva kunde grunda ett rike, och efterlämna åt sina barn frihetens dyrbara gåva, gick de utan att dröja fram på den väg försynen anvisade. rätt

(262)Gud hade tillåtit att hans folk prövades, så att de skulle bli beredda för det verk som han i sin nåd ville utföra för dem. Församlingen hade förts in i onda tider för att den skulle kunna bli upprättad igen. Gud ville nu uppenbara sin makt för att befria den, så att världen skulle få ett nytt bevis på att han inte sviker den som sätter sin tillit till honom. Han ledde händelsernas gång så, att både Satans vrede och onda människors intriger tjänade till att främja hans ära och tillförsäkra hans folk en trygg tillflyktsort. Förföljelse och landsflykt öppnade vägen till frihet och lycka. rätt

(262)Då puritanerna först tvingades att lämna den engelska kyrkan, hade de sammanslutit sig i en högtidlig överenskommelse att de, som Herrens fria folk, skulle ”vandra tillsammans på alla de av hans vägar som de då kände till och som de senare skulle få upplysning om”. (J. Brown, The Pilgrim Fathers, sid 74). Detta var reformationens sanna anda, och den viktigaste grundprincipen i protestantismen. Det var för denna orsaks skull som de första invandrarnareste från Holland för att finna ett hem i den nya världen. John Robinson, deras präst, som genom försynens skickelse hindrades att följa med dem, sade i sitt avskedstal: rätt

(262) ”Bröder vi måste snart skiljas. Endast Herren vet om jag skall leva så att jag någonsin mer får se era ansikten. Men vare sig Herren har bestämt det så eller inte, vill jag inför Gud och hans heliga änglar ha det löftet av er, att ni inte följer mig längre än jag har följt Kristus. Om Gud genom något annat av sina redskap skulle uppenbara någonting för er, var lika villiga att ta emot det som ni har varit att ta emot den sanning som jag har förkunnat. Jag är nämligen helt övertygad om att Herren har mer sanning och större ljus, som han en gång skall låta lysa fram ur sitt heliga Ord.” (Martyn, band 5, sid 70). rätt

(262) ”Jag kan inte nog beklaga tillståndet inom de av reformationens församlingar som har kommit till en viss punkt i religionen men inte vill gå längre än reformationens ledare gick. Man kan inte få lutheranerna att gå längre än till det som Luther fann. Ni ser att kalvinisterna sitter fast där den store mannen lämnade dem, trots att han inte såg allting. Det är ett sorgligt tillstånd som vi i hög grad beklagar. Även om dessa män var brinnande och lysande ljus på sin tid, kunde de ändå inte tränga in i allt Guds råd. Om de levde nu, skulle de vara lika villiga att ta emot större ljus som de var att ta emot det ljus de först fick.” (D. Neal, Historyof the Puritans, band 1, sid 269). rätt

(262) ”Tänk på ert församlingslöfte, i vilket ni har lovat att vandra på de Herrens vägar som han har uppenbarat eller kommer att uppenbara för er. Tänk på ert löfte och ert förbund med Gud och med varandra, att ni skall ta emot allt det ljus och all den sanning som skall uppenbaras för er från hans heliga Ord. Men samtidigt förmanar jag er att vara försiktiga med det som ni tror vara sanning. Undersök det! Överväg det! Jämför det med andra bibeltexter i sanningens bok, innan ni godkänner det. Det är nämligen inte möjligt att en fullkomlig kunskap på en gång skall bryta fram i den kristna världen, som så nyss har kommit ut ur ett så tjockt, antikristligt mörker.” (Martyn, band 5, sid 70, 71). rätt

(262)Önskan om samvetsfrihet gav nybyggarna mod att trotsa farorna på den långa sjöresan, och att hålla ut under alla de motgångar och faror som mötte dem i ett obebott land. Med Guds välsignelse skulle de grundlägga en mäktig nation på Amerikas kuster. Men hur ärliga och gudfruktiga dessa nybyggare än var, förstod de ändå ännu inte religionsfrihetens sanna principer. Den frihet de offrade så mycket för att tillförsäkra sig, var de inte så villiga att tillämpa på andra. ”Väldigt få, även av de frommaste och mest djuptänkande männen på 1600-talet, förstod helt den stora princip som är grunden i Nya testamentets lära, nämligen att Gud är den ende domaren över människors tro.” (Martyn, band 5, sid 297). Läran att Gud skulle ha gett kyrkan rätt att härska över människors samvete, och att avgöra vad som är kätteri och att bestraffa det, är en av de påvliga villfarelser som har de djupaste rötterna. Samtidigt som reformatorerna förkastade den katolska trosläran, kunde de inte helt frigöra sig själva från att drivas av samma intoleranta anda. Det tjocka mörker som påvemakten under sin långa dominans hade insvept hela kristenheten i hade ännu inte helt avlägsnats. En av de ledande förkunnarna i kolonin vid Massachusettsbukten sade: ”Det var fördragsamhet som gjorde att världen blev antikristlig. Det har aldrig skadat kyrkan att den straffat kättare.” (Martyn, band 5, sid 335). Kolonisterna godkände regeln om att inga andra än församlingsmedlemmar skulle ha tillåtelse att delta i den borgerliga statens styrelse. Den bildade ett slags statskyrka. Det ålades varje enskild människa att betala en viss avgift för att underhålla prästerskapet. Myndigheterna hade makt att utrota kätteriet. Den borgerliga makten låg i kyrkans händer. Det dröjde inte länge förrän dessa villfarelser ledde till det oundvikliga resultatet - förföljelse. rätt

(264)Ingen rätt härska över samvetet
Elva år efter det att den första kolonin hade grundats kom Roger Williams till den nya världen. Liksom de första nybyggarna kom också han för att glädja sig åt religionsfrihet. Men i motsats till dem såg han vad få på hans tid ännu hade sett, nämligen att denna frihet är en rättighet för alla människor, vilken trosuppfattning de än har. Med iver sökte han efter sanningen. I likhet med Robinson menade han att det var omöjligt att påstå, att man nu hade fått allt ljus som finns i Guds ord. Williams ”var den förste i vår tids kristenhet som hävdade tesen om samvetsfrihet och alla människors likaberättigande inför lagen”. (Bancroft, del 1, kap 15, par 16). Han förklarade att det var myndigheternas plikt att förhindra brott, men aldrig att härska över samvetet. Allmänheten eller myndigheterna, sade han, ”kan föreskriva människor deras förpliktelser mot varandra. Men när de försöker att sätta upp regler för människors plikter mot Gud, går de längre än de har tillåtelse till. Då kan ingen känna sig trygg. Det är uppenbart att om myndigheterna får rätt och makt att göra så, kan de kräva att man skall tro en uppfattning eller lära idag och en annan i morgon. Så har engelska kungar och drottningar gjort i England, och flera påvar och kyrkomöten inom den katolska kyrkan. Tron kommer då bara att skapa förvirring.” (Martyn, band 5, sid 340). rätt

(265)Man stiftade en lag som krävde att alla skulle vara närvarande vid statskyrkans gudstjänster. Straffet för överträdelse av denna lag var böter eller fängelse. ”Williams förkastade denna lag. Det värsta påbudet i den engelska lagen var det som krävde att människor skulle vara närvarande vid den lokala kyrkans gudstjänster. Att tvinga människor att samlas med dem som hade en annan trosbekännelse ansåg han vara ett uppenbart brott mot deras naturliga rättigheter. Att tvinga icke-kristna och ovilliga människor att närvara vid offentliga gudstjänster var detsamma som att kräva hyckleri. ... 'Ingen', säger han, 'borde tvingas att tillbe Gud eller att stödja en gudstjänst mot sin vilja.' 'Vad är detta?' frågade hans motståndare, som var förvånade över hans lära. 'Är inte arbetaren värd sin lön?' 'Jo', svarade han, 'av dem som har anställt honom'.” (Bancroft, del 1, kap 15, par 2). rätt

(265)Första stat som erkände samvetsfriheten
Roger Williams var uppskattad och älskad som en trogen förkunnare, en man med sällsynt begåvning, av oböjlig integritet och sann godhet. Men han godkände aldrig de borgerliga myndigheternas rätt att härska över församlingen. Han krävde religionsfrihet. Denna uppfattning tolererades inte. Man menade att om denna nya lära tillämpades, skulle den ”omstörta landets regering och grundläggande statsskick”. (Samma källa, del 1, kap 15, par 10). Han dömdes till förvisning från kolonin. För att undgå att bli arresterad blev han till slut tvungen att mitt i vinterns kyla och stormar fly till de stora skogarna. rätt

(265) ”I fjorton veckor”, säger han,”måste jag under stora umbäranden vandra omkring i vinterkylan, utan bröd att äta och utan säng att ligga i”. rätt

(265)Men ”korparna förde till mig mat i öknen”. Ett ihåligt träd fick ofta tjäna som skydd. (Martyn, band 5, sid 349, 350). Så fortsatte han sin mödosamma flykt genom snö och väglös skog till dess att han fann skydd hos en indianstam, vilkas förtroende och tillgivenhet han hade vunnit då han bemödat sig att undervisa dem om evangeliets sanningar. rätt

(265)Slutligen nådde han efter flera månaders strapatser fram till Narragansett Bay. Här grundade han den första stati modern tid som helt erkände rätten till religionsfrihet. Huvudprincipen i Roger Williams koloni var ”att varje människa skulle ha rätt att tillbe Gud efter sitt eget samvete”. (Samma källa, band 5, sid 354). Hans lilla stat, Rhode Island, blev en tillflyktsort för de förtryckta. Den växte och vann framgång till dess att dess grundläggande principer, borgerlig och religiös frihet, blev hörnstenen i den amerikanska republiken. rätt

(266)I detta storslagna gamla dokument, som våra förfäder betraktade som sin grundlag - självständighetsförklaringen - står det: ”Vi betraktar dessa sanningar som självklara, att alla människor är skapade lika och att deras Skapare har gett dem vissa omistliga rättigheter. Bland dessa är liv, frihet och rätten att söka sin lycka.” Och grundlagen garanterar med tydliga ord att ingens samvete får kränkas: ”Inga religiösa kvalifikationer skall någonsin krävas för att inneha någon som helst ämbetsställning inom de Förenta Staterna.” ”Kongressen skall inte utfärda någon lag som avser upprättande av en religion eller som förbjuder fri religionsutövning.” rätt

(266) ”De som författat grundlagen erkänner den eviga grundsatsen, att människans förhållande till Gud är höjt över all mänsklig lagstiftning, och att samvetsfriheten inte kan tas ifrån dem. Det krävs inga argument för att bekräfta denna sanning, eftersom vi i vårt eget sinne känner att det är så. Det är medvetandet om detta som hjälpte så många martyrer igenom tortyr och bål, även om de trotsade mänskliga lagar. De kände att deras plikt mot Gud gick före lydnaden mot människolagar, och att inte någon människa hade rätt att härska över deras samvete. Detta är en medfödd princip som ingen kan utplåna.” (Congressionaldocument (USA), serie 200, dokument 271). rätt

(266)Efterhand som ryktet spreds över Europa, att det fanns ett land där varje människa kunde njuta frukten av sitt arbete och följa sitt samvetes övertygelse, strömmade tusentals och åter tusentals till den nya världen. Antalet kolonister ökade snabbt. ”I Massachusetts utfärdades en lag om offentligt stöd åt kristna från alla nationer som flydde över Atlanten 'för att undkomma krig, hungersnöd eller förtryck'. Så blev flyktingarna och de förtryckta genom lagstiftning offentligt mottagna som samhällets gäster.” (Martyn, band 5, sid 417). Tjugo år efter det att de första nybyggarna hade landat i Plymouth hade lika många tusen slagit sig ner i New England. rätt

(266)Undan krig, hunger, förtryck
För att uppnå det som de sökte ”var de nöjda med att bara förtjäna det nödvändigaste för att uppehålla livet genom hårt arbete och sparsamhet. De krävde inte mer av jorden än en rimlig lön för sitt arbete. Inga gyllene drömmar kastade ett bedrägligt sken över deras väg. ... De var nöjda med den långsamma, stadiga utvecklingen i det samhälle som de hade grundat. De kämpade tåligt mot svårigheterna i vildmarken. De vattnade frihetens träd med sina tårar och sitt ansiktes svett, till dess att det slog djupa rötter i landet.” rätt

(266)Bibeln var grunden för deras tro, källan till deras visdom. Dess principer blev flitigt inlärda i hemmet, skolan och kyrkan. Frukterna av detta visade sig i välstånd, upplysning, renhet och nykterhet. Man kunde gå i flera år i en av puritanernas kolonier ”utan att se en drucken eller höra en svordom eller möta en tiggare”. (Bancroft, del 1, kap 19, par 25). Det visade sig att Bibelns principer var det säkraste skyddet för folkets storhet. De svaga och spridda kolonierna växte till en förening av mäktiga stater. Världen betraktade med förvåning den fred och framgång som rådde i ”en kyrka utan påve och en stat utan kung”. rätt

(267)Men allt fler människor sökte sig till Amerikas kuster. Många drevs av motiv som helt skilde sig från de första pilgrimernas. Den ursprungliga tron och renheten hade alltjämt starkt inflytande över människornas karaktär. Men den blev mindre efterhand som antalet ökade av dem som bara sökte materiella fördelar. rätt

(267)Den lag som de första kolonisterna utfärdade, att bara medlemmar av församlingen kunde rösta eller inneha ämbeten i statsförvaltningen, hade ytterst skadliga följder. Avsikten var att bevara staten från det onda, men kyrkan blev fördärvad. Eftersom det var nödvändigt att avlägga en trosbekännelse för att kunna rösta och för att kunna inneha ett ämbete, anslöt sig många till församlingen enbart av materiella motiv och utan att vara omvända. Församlingen kom därför i stor utsträckning att bestå av människor som inte var omvända. Även bland prästerna fanns det sådana som både höll fast vid villoläror och var okunniga om den helige Andes förnyande kraft. Så fick man åter uppleva det som församlingens historia så ofta vittnat om ända från Konstantins dagar. Resultaten blir onda då man försöker bygga upp församlingen med hjälp av staten, när man vädjar om borgerlig makt för att stödja hans evangelium som förklarade: ”Mitt rike är icke av denna världen.” (Joh 18:36). När kyrkan förenas med staten, även i allra obetydligaste grad, kan det nog se ut som om världen kommer närmare kyrkan. Men i verkligheten förs församlingen närmare världen. rätt

(268)Sanningen framstegsvänlig
Den stora princip som så ädelt hade framhållits av Robinson och Roger Williams, att sanningen är framstegsvänlig, att kristna skulle stå beredda att ta emot allt det ljus som kan lysa ifrån Guds ord, glömdes snart av deras efterkommande. De protestantiska församlingarna i Amerika - liksom församlingarna i Europa - som i så hög grad hade välsignats av reformationen, fortsatte inte på reformationens väg. Några få trofasta människor framträdde visserligen från tid till tid för att förkunna nya sanningar och avslöja gamla villfarelser. Men liksom judarna på Kristi tid, eller papisterna på Luthers tid, var flertalet nöjda med att tro det som deras fäder hade trott och leva som de hade levat. Därför blev religionen än en gång formalism. Villfarelser och vidskepelse, som församlingen skulle ha förkastat, om den hade hållit sig till Ordets ljus, blev betraktade som sanning. Gradvis dog andan som reformationen hade väckt till liv. Snart uppstod behov av en reformation i de protestantiska församlingarna i nästan lika hög grad som i den katolska kyrkan på Luthers tid. Samma världslighet och andliga sömnaktighet härskade. Liksom då visade man aktning för människors uppfattning. Mänskliga teorier insattes i stället för Guds ords undervisning. rätt

(268)Under första delen av 1800-talet fick Bibeln stor utbredning. Men det stora ljus som därigenom lyste för världen följdes inte av motsvarande framsteg i kunskapen om den uppenbarade sanningen eller i en erfarenhetsgrundad kristendom. Satan kunde inte som tidigare hålla Guds ord borta från folket, eftersom nu alla hade möjlighet att kunna läsa det. Men för att nå sitt syfte fick han många att inte längre uppskatta det i någon högre grad. Människor försummade att studera Bibeln. Resultatet blev att de alltjämt höll fast vid falska tolkningar och obibliska läror. rätt

(268)Då Satan såg att hans ansträngningar för att utrota sanningen med hjälp av förföljelse slog fel, följde han samma plan som tidigare: att blanda församlingen med världen, något som hade lett till det stora avfallet och till upprättandet av den katolska kyrkan. Denna gång fick han inte de kristna att förena sig med hedningarna, utan med människor som älskade denna värld, och som därmed visade att de var lika påtagliga avgudadyrkare, som de som tillber avgudar. Följden av detta samgående blev inte mindre ödeläggande nu än tidigare. Högmod och överdådtrivdes under religionens kappa. Församlingarna blev fördärvade. Satan fortsatte att förvanska Bibelns läror. Traditioner, som skulle ruinera miljoner,slogdjupa rötter. Kyrkan stödde och försvarade dessa traditioner, i stället för att kämpa för den tro ”som en gång för alla har överlämnats åt de heliga” (Judas vers 3). På det sättet nedvärderade människorna de principer som reformatorerna hade kämpat och lidit så mycket för. rätt

nästa kapitel