Ett stort reformarbete

(394)Bibeln är en guldgruva, full med värdefulla sanningar. Vi bör tacka Gud för att vi har frihet att studera den. Följande kapitel ger oss insikt i Guds plan, genom att det berättar om sanningar som är glömda sedan länge. Dessa sanningar hjälper oss att utveckla en karaktär som gör oss lämpliga för det eviga, himmelska hemmet. rätt

(394)Den sabbatsreform som skall genomföras under den sista tiden har tydligt framställts i Jesajas profetia: ”Så säger HERREN: Håll fast vid det som är rätt, handla rättfärdigt, ty min frälsning kommer snart, min rättfärdighet blir uppenbarad inom kort. Välsignad är den människa som gör så, den människoson som håller fast vid det, den som tar vara på sabbaten så att han inte ohelgar den, den som avhåller sin hand från att göra något ont.” ”De främlingar som har slutit sig till HERREN och som vill tjäna honom och älska HERRENS namn, ja, som vill vara hans tjänare, alla som tar vara på sabbaten så att de inte ohelgar den, och som håller fast vid mitt förbund, dem skall jag föra till mitt heliga berg. Jag skall ge dem glädje i mitt bönehus.” (Jes 56:1, 2, 6, 7). rätt

(395)Dessa ord avser den kristna tidsåldern, som vi ser av sammanhanget: ”Så säger Herren, HERREN, han som församlar de fördrivna av Israel: Ännu fler skall jag samla till honom, till hans församling.” (Vers 8). Här antyds hedningarnas insamlande genom evangeliet. Och det uttalas en välsignelse över dem som ger akt på sabbaten. Sabbatsbudets giltighet sträcker sig alltså längre än till Kristi korsfästelse, uppståndelse och himmelsfärd. Den gäller också i den tid då hans tjänare skall förkunna det glada budskapet för alla folkslag. rätt

(395)Genom samme profet befaller Herren: ”Lägg vittnesbördet ombundet och lagen förseglad i mina lärjungars hjärtan.” (Jes 8:16, 1917). Lagstiftarens sigill i Guds lag finner vi i det fjärde budet. Av alla de tio buden är detta det enda som anger både laggivarens namn och hans titel. Det förklarar att han är himlens och jordens Skapare och konstaterar därmed hans rätt att äras och tillbes framför alla andra. Med undantag för detta enda bud finns det inte någonting i de tio budens lag, som visar vem som har auktoritet att utge denna lag. När påvemakten förändrade sabbaten togs sigillet bort från lagen. Jesu lärjungar uppmanas att återinsätta det genom att upphöja den sabbat som det fjärde budet påbjuder på dess rättmätiga plats som Skaparens minnesmärke och som tecknet på hans auktoritet. rätt

(395) ”Till lagen, till vittnesbördet!” (Jes 8:20, 1917).Medan inbördes motstridiga läror och teorier flödar över, är Guds lag den ofelbara regeln med vilken alla synpunkter, all undervisning och alla teorier skall prövas. Profeten säger: ”Om de inte talar enligt detta ord finns ingen morgonrodnad för dem.” (Jes 8:20). rätt

(395)Återupprätta grundvalarna
Befallningen går ut på nytt: ”Ropa med full hals, håll ej tillbaka. Höj upp din röst som en basun och förkunna för mitt folk dess överträdelse, för Jakobs hus dess synder.” De som här tillrättavisas för sina överträdelser är inte den ogudaktiga världen, utan de som Herren räknar som mitt folk. Han säger vidare: ”Väl söker de mig dag ut och dag in och vill ha kunskap om mina vägar, som om de vore ett folk som övar rättfärdighet och inte överger sin Guds domslut.” (Jes 58:1, 2). Här framställs en grupp människor som anser att de är rättfärdiga och visar stort intresse för att tjäna Gud. Men den store hjärterannsakarens stränga och allvarliga tillrättavisning visar att de trampar de gudomliga buden under fötterna. rätt

(395)Profeten påpekar vilket bud det är som har blivit åsidosatt: ”Du skall åter upprätta grundvalar från forntida släkten, och du skall kallas 'han som murar igen revor', 'han som återställer stigar, så att man kan bo i landet'. Om du är varsam med din fot på sabbaten, så att du inte på min heliga dag utför dina sysslor, om du kallar sabbaten din lust och Herrens helgdag en äredag, ja, om du ärar den, så att du inte går dina egna vägar eller sköter dina sysslor eller talar tomma ord, då skall du finna din lust i Herren.” (Jes 58:12-14, 1917). Denna profetia gäller också på vår tid. Revan i Guds lag förorsakades då den romerska kyrkan förändrade sabbaten, men tiden har kommit då denna gudomliga institution skall återupprättas. Revan skall muras igen, och de grundvalar som har legat öde från släkte till släkte skall åter byggas upp. rätt

(396)Sabbaten, som helgades genom att Skaparen själv vilade på den och välsignade den, hölls helig av Adam i hans syndfria tillstånd i Eden. När Adam hade fallit och hade ångrat sig och blev utdriven från sitt lyckliga hem, firade han alltjämt sabbaten. Den hölls helig av alla patriarkerna, från Abel till den rättfärdige Noa, till Abraham och Jakob. Då det utvalda folket befann sig i slaveri i Egypten, var det många som under det avguderi som härskade förlorade kunskapen om Guds lag. Men när Herren befriade Israel, förkunnade han mäktigt och majestätiskt sin lag för den församlade folkmängden, för att de skulle få kännedom om hans vilja och frukta och lyda honom under alla tider. rätt

(396)Från denna dag och fram till vår egen tid har kunskapen om Guds lag upprätthållits på jorden. Sabbaten har,så som den framställs i det fjärde budet, blivit helgad. Även om syndens människa lyckadesförtrampa Guds heliga dag, finner vi, att det till och med under den påvliga maktperioden alltjämt fanns trofasta människor som på undangömda platser höll den dagenhelig. Sedan reformationen har det i varje generation funnits några som har hållit denhelig. Trots förföljelse och hån har människor hela tiden vittnat om Guds lags eviga giltighet och om den heliga förpliktelsen att hålla den sabbat som instiftades vid skapelsen. rätt

(396)Dessa sanningar skall, som de framställs i Upp 14:e kapitel i samband med det ”eviga evangeliet”, känneteckna Kristi församling på den tid när Frälsaren kommer tillbaka. Resultatet av det trefaldiga budskapet ser vi i uttalandet: ”I detta visar sig de heligas uthållighet: de håller fast vid Guds bud och tron på Jesus.” (Vers 12). Detta budskap är det sista som skall förkunnas innan Herren kommer tillbaka. Strax efter det att det har blivit förkunnat ser profeten Människosonen komma i härlighet för att inbärga jordens skörd. rätt

(396)De som tog emot ljuset om helgedomen, och om att Guds lag är oföränderlig, fylldes av glädje och förundran över skönheten och harmonin i det system av sanningar som nu började klarna för dem. De ville att det ljus som blivit så dyrbart för dem skulle bli känt av alla kristna. De kunde inte tro annat än att dessa skulle ta emot det med glädje. Men många som gav sig ut för att vara Kristi efterföljare ville inte veta av de sanningar som skulle skilja dem från världen. Lydnad för det fjärde budet krävde ett offer som de flesta drog sig undan för. rätt

(396)Ohållbart argument
Då plikten att hålla sabbatenhelig framhölls, var det många som argumenterade från den icke-kristnes ståndpunkt. De sade: ”Vi har alltid hållit söndagenhelig. Våra förfäder höll den, och många goda och fromma människor dog som glada och lyckliga söndagshållare. Om de hade rätt, då har också vi rätt. Om vi skall hålla den nya sabbaten helig, kommer vi att skilja oss från andra människor och kommer inte att få något inflytande över dem. Vad kan en liten grupp som firar den sjunde dagen hoppas kunna uträtta mot hela världen som firar söndagen?” Med liknande argument försökte judarna försvara sitt tillvägagångssätt när de förkastade Kristus. Gud hade godtagit deras fäder, när de frambar sina offer. Varför skulle inte deras barn bli frälsta, när de gjorde detsamma? Så var det också på Luthers tid. Anhängarna till den romerska kyrkanframhöll, att sanna kristna dog i den katolska tron och att denna tro därför var tillräcklig för frälsning. Ett sådant sätt att tänka är ett effektivt hinder för varje framsteg i kristen tro och kristet liv. rätt

(397)Många framhöll att söndagsfirandet hade varit en utbredd tradition inom kyrkan under många hundra år. Detta argument bemöttes med att sabbaten och firandet av den var ännu äldre och ännu mer utbredd. Den är lika gammal som jorden själv och har godkänts både av änglar och av Gud. När jordens grund blev lagd, när morgonstjärnorna tillsammans jublade, lades grunden till sabbaten. (Job 38:6, 7; 1 Mos 2:1-3). Denna institution har därför rätt att kräva vår aktning. Den instiftades inte av någon mänsklig myndighet och vilar inte på mänskliga traditioner. Den upprättades av den Gamle och har påbjudits i hans heliga Ord. rätt

(397)Då folkets uppmärksamhet riktades mot frågan om en sabbatsreform, förvrängde populära pastorer Guds ord och gav sådan tolkning åt dess undervisning som bäst skulle lugna dem som frågade. Och de som inte själva studerade Bibeln accepterade tolkningar som stämde överens med deras önskemål. Med hjälp av spetsfundiga argument och kyrkofädernas traditioner försökte många att förkasta sanningen. De som kämpade för den måste hålla sig till Bibeln för att försvara sabbatsbudets giltighet. Ödmjuka människor, som uteslutande var utrustade med Guds ord, stod emot angreppen från högt utbildade män.Dessa upptäckte till sin förvåning och förbittring, att deraslärda vältalighet inte hade någon makt över de enkla och rättframma tankegångarna hos de mänsom hade mer kunskap om Bibeln än om akademiska ordvrängningar. rätt

(397)I brist på bibliskt stöd för sin uppfattning använde motståndarna andra argument. Men de glömde att samma sätt att argumentera användes mot Kristus och hans apostlar, då man med outtröttlig uthållighet frågade: ”Varför förstår inte våra stora och lärda män läran om sabbaten? Bara få tror som ni. Det är otänkbart att ni har rätt och att alla de lärda männen i världen har fel. rätt

(397)Som svar på sådana argument behövde de som trodde på Bibeln bara hänvisa till Bibelns lära och till hur Gud lett sitt folk genom alla tider. Gud verkar genom dem som hör och lyder hans röst, de som är villiga till att förkunna sanningar som inte passar människor, vad det än måkosta, och som inte fruktar för att tillrättavisa populära synder. Orsaken till att Gud inte oftare väljer lärda män och personer i hög samhällsställning till att leda i reformationsrörelser är, att de sätter sin tillit till sina trosbekännelser, teorier och teologiska system. De känner inte något behov av att undervisas av Gud. Bara de som har personlig kontakt med visdomens källa kan förstå och förklara Bibeln. Människor med obetydligskolutbildning kallas ibland att förkunna sanningen, inte därför att de är okunniga, utan därför att de saknar den självtillräcklighet som hindrar dem från att undervisas av Gud. Delär sigi Kristi skola. Deras ödmjukhet och lydnad gör dem stora. Genom att meddela dem kunskap om Bibelns sanningar visar Gud dem en heder som är så stor, att jordisk heder och mänsklig storhet verkar obetydlig i jämförelse med den. rätt

(397)Flertalet av dem som väntade på Kristus förkastade sanningen om helgedomen och Guds lag. Många förkastade sin tro på adventrörelsen och anslöt sig till osunda och motstridiga uppfattningar om de profetior som gällde detta verk. Många drogs in i misstaget att upprepade gånger fastställa en tid för Kristi ankomst. Ljuset som nu lyste över den himmelska helgedomen skulle ha visat dem att ingen profetisk tidsperiod sträcker sig ända fram till Frälsarens återkomst. Den exakta tidpunkten för denna händelse har inte förutsagts. Men de vände sig bort från ljuset och fortsatte att fastställa den ena tidpunkten efter den andra för Herrens ankomst. Varje gång blev de besvikna. rätt

(398)Förväntningar utan stöd
Då församlingen i Tessalonikaaccepterade vilseledande uppfattningar om Kristi återkomst rådde aposteln Paulus dem att omsorgsfullt pröva sitt hopp och sina förväntningar med Guds ord. Han hänvisade dem till profetior som avslöjade händelser som skulle inträffa innan Kristus skulle komma tillbaka. Han visade att de inte hade något skäl att vänta honom på deras tid. ”Låt ingen bedra er på något sätt” (2 Tess 2:3) var hans varnande ord. Om de skulle hänge sig åt förväntningar som inte hade något stöd i Bibeln, skulle de förledas till att handla felaktigt. Missräkningen skulle utsätta dem för de icke-kristnas hån. De skulle vara i fara att ge efter för missmod. De skulle frestas att börja tvivla på de sanningar som var betydelsefulla för deras frälsning. Apostelns förmaning till de troende i Tessalonika innehåller en betydelsefull lärdom för dem som lever på den sista tiden. Många av dem som väntade Kristus hade känt, att om de inte kunde förankra sin tro vid en bestämd tidpunkt för Herrens återkomst, skulle de inte kunna vara lika ivriga och nitiska då det gällde att förbereda sig. Men när förhoppningarna väcks gång på gång bara för att gå om intet, får tron en sådan chock att det blir nästan omöjligt att påverkas av profetians stora sanningar. rätt

(399)Att en bestämd tidpunkt för domen skulle förkunnas i det första budskapet hade bestämts av Gud. Den beräkning av de profetiska tidsperioder som budskapet byggde på, och som visade att de 2300 dagarna skulle utgå på hösten 1844, kunde inte ifrågasättas. De upprepade försöken att finna nya tidpunkter för början eller avslutningen av de profetiska perioderna, tillsammans med de ohållbara påståenden som är nödvändiga för att stödja sådana slutsatser, leder inte bara tankarna bort från sanningen för vår tid. De är också ett hån mot varje försök att förklara profetiorna. Ju oftare någon bestämmer en exakt tidpunkt för Jesu andra ankomst, och ju större utbredning en sådan uppfattning får, dess bättre motsvarar det den ondes avsikt. När tidpunkten har passerat inspirerar han till förlöjligande och förakt mot dem som försvarat den. Därigenom uppnådde han att den stora väckelserörelsen som förkunnade Kristi ankomst 1843 och 1844 blev vanärad. De som håller fast vid denna villfarelse kommer till slut att förlägga Kristi återkomst till en tidpunkt som ligger alltför långt in i framtiden. Därigenom blir de invaggade i en falsk säkerhetskänsla. Många kommer inte att inse bedrägeriet förrän det är för sent. rätt

(399)Det gamla Israels historia illustrerar på ett slående sätt det som de som väntade Kristus fick erfara. Gud ledde sitt folk i den milleritiska rörelsen på samma sätt som han ledde Israels barn ut ur Egypten. I den stora missräkningen blev deras tro prövad, på samma sätt som hebréernas vid Röda havet. Om de alltjämt hade förtröstat på den ledande hand som hade varit med dem i deras tidigare erfarenheter, skulle de ha fått se Guds frälsning. Om alla de som arbetade tillsammans under verket år 1844 hade tagit emot den tredje ängelns budskap, och förkunnat det i den helige Andes kraft, skulle Herren ha utfört mäktiga ting genom deras ansträngningar. En flod av ljus skulle ha strömmat ut över världen. Jordens invånare skulle för länge sedan ha varit varnade. Det avslutande verket skulle ha slutförts. Kristus skulle ha kommit för att återlösa sitt folk. rätt

(399)Det var inte Guds vilja att Israel skulle vandra 40 år i öknen. Han ville föra dem direkt in i Kanaans land och låta dem bosätta sig där som ett heligt och lyckligt folk. Men ”det var för sin otros skull, som de inte kunde komma in” (Hebr 3:19). På grund av synd och avfall dukade de under i öknen, medan andra växte upp för att gå in i löftets land. Det var inte heller Guds vilja att Kristi återkomst skulle dröja så länge eller att hans folk skulle tillbringa så många år i denna värld av synd och sorg. Men otro skilde dem från Gud. Därför att de inte ville utföra det verk som han hade bestämt åt dem, utsågs andra till att förkunna budskapet. I sin barmhärtighet mot världen uppskjuter Jesus sin ankomst för att syndare skall få tillfälle att höra varningen och söka skydd hos honom innan Guds vrede utgjuts. rätt

(400)Sanningen väcker motstånd
På samma sätt som i det förflutna kommer förkunnelsen av en sanning som tillrättavisar tidens synder och villfarelser attväcka motstånd i vår tid. ”Ty var och en som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas.” (Joh 3:20). När människor inser att de inte kan finna stöd för sin ståndpunkt i Bibeln, beslutar sig många för att hålla fast vid sin villfarelse till varje pris. I sin ondska angriper de dem som står fasta i sitt försvar för en sanning som inte är populär och angriper deras karaktär och deras bevekelsegrunder. Samma taktik har använts i varje tidsålder. Elia blev beskylld för attförorsaka fördärv över Israel. Jeremia ansågs vara en förrädare. Paulus beskylldes för att vanhelga templet. Ända från den tiden och in i nutiden har de som velat vara trogna mot sanningen blivit stämplade som upprorsmakare, villolärare eller splittrare. Skaror av människor som saknar tro för att kunna acceptera profetians tillförlitliga ord kommer att i blind godtrogenhet acceptera varje anklagelse mot dem som vågar tillrättavisa tidens fördärv. Denna anda kommer att bli allt vanligare. Bibeln säger tydligt, att vi närmar oss en tid när de borgerliga lagarna i sådan grad kommer att stå i strid mot Guds lag, att var och en som vill lyda de gudomliga buden utsätter sig för att anklagas och straffas som en brottsling. rätt

(400)Vilka förpliktelser har då sanningens budbärare under sådana förhållanden? Skall han dra slutsatsen att sanningen inte bör framhållas, eftersom det den ofta åstadkommer är att väcka människor till att motsätta sig dess krav? Nej, han har lika liten orsak att hålla tillbaka Guds ords vittnesbörd som reformatorerna hade i det förflutna. Den trosbekännelse som martyrer och heliga män har avlagt har skrivits ned för efterkommande generationers bästa. Dessa levande exempel på helighet och orubblig integritet har förmedlats ned genom tiderna för att väcka mod hos dem som nu kallas att framstå som Guds vittnen. De tog emot nåd och sanning, inte enbart för sig själva, utan för att Guds kunskap genom dem skulle upplysa jorden. Har Gud gett ljus åt sina tjänare i denna generation? I så fall skall de låta det lysa för världen. rätt

(401)Till en som i forntiden talade i Herrens namn, sade Herren: ”Men Israels hus vill inte lyssna på dig, ty de vill inte lyssna på mig.””... tala mina ord till dem vare sig de lyssnar eller inte.” (Hes 3:7, 2:7). Till Herrens tjänare i vår tid riktas befallningen: ”Höj upp din röst som en basun och förkunna för mitt folk dess överträdelse, för Jakobs hus dess synder.” (Jes 58:1). rätt

(401)Förpliktande ansvar
Så långt våra möjligheter sträcker sig står var och en, som har tagit emot sanningens ljus, under samma allvarsfyllda och fruktansvärda ansvar som profeten Hesekiel i Israel. Till honom talade Herren dessa ord: ”Du människobarn, jag har satt dig till väktare för Israels hus för att du på mitt uppdrag skall varna dem, när du hör ett ord från min mun. När jag säger till den ogudaktige: `Du ogudaktige, du måste dö!` och du då inte varnar honom för den väg han går, så skall den ogudaktige dö genom sin missgärning, men hans blod skall jag utkräva av din hand. Men om du varnar den ogudaktige för den väg han går, för att han skall vända om ifrån den, och han ändå inte vänder om ifrån sin väg, då skall han dö genom sin missgärning, men du själv har räddat ditt liv.” (Hes 33:7-9). rätt

(401)Det stora hindret både för att ta emot och att förkunna sanningen är förhållandet, att den för med sig besvär och förebråelser. Detta är det enda argument mot sanningen som dess förkämpar aldrig har kunnat avfärda. Men detta skrämmer inte Kristi sanna efterföljare. De väntar inte på att sanningen skall bli populär. De är överbevisade om vad deras plikt är. Lugnt tar de korset på sig, eftersom de i likhet med aposteln Paulus räknar med att ”vår nöd, som varar ett ögonblick och väger lätt, bereder åt oss på ett oändligt rikt sätt en härlighet, som väger tungt och varar i evighet”. Och på samma sätt som en av de gamla troskämparna betraktar de ”Kristi smälek som en större rikedom än Egyptens alla skatter”. (2 Kor 4:17,Heb 11:26). rätt

(401)Vilken deras bekännelse än är, är det ändå bara de som är världens tjänare i sina sinnen, som i religiösa angelägenheter handlar efter vad som är fördelaktigt snarare än efter principer. Vi bör välja det som är rätt därför att det är rätt och överlämna följderna åt Gud. Det är principfasta, modiga trons män som världen har att tacka för de stora reformerna. Reformverket i vår tid måste utföras av sådana människor. rätt

(401)Så säger Herren: ”Hör på mig, ni som känner rättfärdigheten, du folk som bär min lag i ditt hjärta: Frukta inte för människors smädelser, och var inte förfärade för deras hån. Ty mal skall förtära dem som en klädnad, och mott skall äta dem som ylle. Men min rättfärdighet förblir för evigt, och min frälsning från släkte till släkte.” (Jes 51:7, 8, 1917). rätt

nästa kapitel