| Den stora striden kapitel 27. Från sida 402 | ren sida tillbaka |
(402)Vad har hänt i den kristna församlingen? Ödmjukhet, självrannsakan, självförnekelse och kamp för andra människors frälsning finns inte i samma grad som tidigare. Världens levnadssätt och anda har kommit in i församlingen. Hur har det skett, och varför? rätt (402)Överallt där Guds ord har förkunnats med trohet har resultatet alltid bekräftat dess gudomliga ursprung. Guds Ande har följt Guds tjänares budskap och Ordet har verkat med kraft. Syndares samveten har väckts. Det sanna ljuset, det som lyser över alla människor, lyste upp varje hemlig kammare i deras sinnen. Mörkrets fördolda ting blev uppenbara. Djup överbevisning grep deras sinnen. De blev överbevisade om synd, om rättfärdighet och om den kommande domen. De uppfattade Herrens rättfärdighet och fruktade för att i sin orenhet och skuld närma sig honom som rannsakar sinnet. I ångest ropade de: ”Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp?” (Rom 7:24). När Golgata kors med sitt oändliga offer för människornas synder framställdes, insåg de att ingenting annat än Kristi förtjänst skulle räcka till för att försona deras synder, att detta var det enda som kunde försona människan med Gud. I tro och ödmjukhet tog de emot Guds Lamm som tar bort världens synd. Genom Jesu blod fick de förlåtelse för ”de synder, som förut hade blivit begångna” (Rom 3:25). rätt (403)Dessa människor bar i sitt liv en frukt som var värdig omvändelsen. De kom till tro, blev döpta och uppstod för att leva ett nytt liv, blev nya skapelser i Kristus Jesus. Därefter följde de inte sina tidigare begär, utan följde i tro på Guds Son i hans fotspår, efterliknade hans väsen och renade sig själva, som han är ren. Det de en gång hatade, älskade de nu och de hatade det som de tidigare älskade. De stolta och självmedvetna blev ödmjuka och fridsamma. De fåfänga och övermodiga blev allvarliga och anspråkslösa. De gudlösa blev respektfulla. Den druckne nykter och den lastbare ren. Världslig fåfänga lades åt sidan. De kristna sökte inte efter den yttre prydnaden, ”konstfulla håruppsättningar, påhängda guldsmycken eller fina kläder, utan hjärtats dolda människa med den oförgängliga skönheten hos en mild och stilla ande. Det är mycket dyrbart i Guds ögon”. (1 Petr 3:3, 4). rätt (403)Väckelserna orsakade djup hjärterannsakan och ödmjukhet. De utmärktes av högtidliga, allvarliga vädjanden till syndare, inspirerade av en innerlig medkänsla med dem som Kristus hade köpt med sitt blod. Människor bad och kämpade med Gud för människors frälsning. Frukten av sådana väckelser visade sig i människor som inte vek undan för självförnekelse och offer. De gladde sig över att de ansågs värdiga att utstå prövningar och vanära för Kristi skull. Människor såg att det hade skett en förändring i deras liv som bekände Jesu namn. Omgivningen drog nytta av deras inflytande. De samlade med Kristus. De sådde ett andligt utsäde för att skörda evigt liv. rätt (403)Man kunde säga om dem: ”Er sorg ledde till att ni ångrade er.” ”Ty en sorg efter Guds vilja för med sig en ånger som man inte ångrar och som leder till frälsning. Men världens sorg leder till död. Se, just detta att ni greps av sorg efter Guds vilja, vilken hängivenhet har inte det fört med sig bland er, vilka ursäkter, vilken upprördhet, vilken fruktan, vilken längtan, vilken iver och vilken bestraffning! På allt sätt har ni visat att ni är oskyldiga i den här saken.” (2 Kor 7:9-11). rätt (403)Sådant är resultatet av Guds Andes verk. Man kan inte tala om något bevis på sann omvändelse, om den inte medför en reform. Om syndaren ger tillbaka det som han lånat, gottgör vad han har stulit, bekänner sina synder och älskar Gud och sina medmänniskor, kan han vara övertygad om att han har fått frid med Gud. Så fungeradereligiösa väckelser i det förflutna. När vi betraktar resultaten, ser vi att de hade välsignats av Gud och verkade till frälsning för människor och till att mänskligheten lyftes upp. rätt (403)Skillnaden påtaglig (404)Populära väckelser uppstår alltför ofta genom att man vädjar till fantasin, genom att känslorna upphetsas eller att begäret efter allt som är nytt och sensationellt tillfredsställs. De som vinns på detta sätt har inte något större intresse för de bibliska sanningarna. De har lite intresse för profeternas och apostlarnas förkunnelse. Om en gudstjänst inte präglas av något sensationellt, utövar den ingen dragning på dem. En förkunnelse som talar till det sunda förnuftet gör inte något intryck. De tydliga varningar i Bibeln som direkt angår deras eviga välgår dem obemärkt förbi. rätt (404)För var och en som verkligen blir omvänd blir förhållandet till Gud och de eviga tingen det viktigaste i livet. Men var finner vi sann gudsfruktan i de populära kyrkosamfunden i vår tid? De omvända lägger inte bort sin stolthet och sin kärlek till världen. De är inte mer villiga att förneka sig själva och ta upp korset och följa den ödmjuke och fridsamme Jesus än de var före sin omvändelse. De icke-kristna och tvivlarna hånar kristendomen för att så många som bär dess namn inte känner till dess principer. Gudaktighetens kraft är nästan helt borta från många församlingar. Fester, kyrkliga basarer, påkostade hus, personlig fåfänga har utestängt tanken på Gud. Materiella tillgångar och världsliga sysslor upptar sinnet. De eviga tingen ägnas knappt ens en flyktig tanke. rätt (404)Men trots den starkt utbredda bristen på tro och fromhet, finns det sanna Kristi efterföljare i dessa församlingar. Innan Guds straffdomar slutligen kommer över jorden, kommer det bland Guds folk att ske ett sådant återuppväckande av ursprunglig gudsfruktan, som man inte har sett sedan apostlarnas dagar. Guds Ande och kraft kommer att utgjutas över hans barn. På den tiden kommer många att skilja sig från sina församlingar, där kärleken till världen har trängt undan kärleken till Gud och till hans ord. Många, både predikanter och medlemmar, kommer att med glädje ta emot de stora sanningar som Gud låter förkunnas i denna tid för att förberedaett folk för Kristi andra ankomst. Själafienden vill förhindra detta verk. Innan tidpunkten är inne för en sådan rörelse kommer han att försöka förebygga den genom att åstadkomma en falsk väckelse. I de samfund som han för in under sin förförande makt, ser han till att Guds särskilda välsignelser ser ut att utgjutas. Saker och ting kommer att inträffa som människor tror beror på stort andligt intresse. Stora skaror kommer att glädja sig över att Gud utför mäktiga ting, när det i stället är en annan ande som är i verksamhet. I kristen förklädnad kommer Satan att försöka utvidga sitt inflytande över kristenheten. rätt (405)I många av de väckelser som har inträffat under de senaste 50 åren, har samma krafter i större eller mindre utsträckning varit i verksamhet som kommer att visa sig i framtidens mer omfattande rörelser. Den känslomässiga hänförelsen och sammanblandningen av sanning och villfarelse fungerar väl för att föra människor på villospår. Ändå behöver ingen bli bedragen. I ljuset från Bibeln är det inte svårt att ta ställning till dessa rörelser. Överallt där människor inte vill ge akt på Bibelns undervisning och vänder sig bort från de enkla, prövande sanningarna som kräver självförnekelse och försakelse av världen, kan man vara övertygad om att Guds välsignelse inte finns.Kristus gav oss normen för sin bedömning med följande ord: ”På deras frukt skall ni känna igen dem.”(Matt 7:16). När vi använder oss av den ser vi tydligt att dessa rörelser inte är ett verk av Guds Ande. rätt (405)I sitt ords sanningar har Gud gett människor en uppenbarelse av sig själv. För alla dem som tar emot dessa, blir de en sköld mot Satans villfarelser. Det är försummandet av dessa sanningar som har öppnat dörrarna för det onda, som nu blir allt mer omfattande inom den religiösa världen. I stor utsträckning har man förlorat Guds lags natur och betydelse ur sikte. En felaktig uppfattning om den gudomliga lagens natur och dess eviga giltighet har medfört oriktiga uppfattningar om omvändelse och helgelse. Resultatet har blivit att kraven på gudsfruktan i församlingen har sjunkit. Här ligger förklaringen till att Guds Ande och kraft saknas i vår tids väckelser. rätt (405)Många medvetna om faran (406)Ytterligare en fara utöver den som redan nämnts är faran att undervärdera Guds rättfärdighet. Tendensen i den moderna förkunnelsen går ut på att skilja den gudomliga rättvisan från Guds kärlek. Kärleken förringas till sentimentalitet i stället för att upphöjas till en princip. Den nya teologins prisma spaltar upp det som Gud har fogat samman. Är den gudomliga lagen god eller är den ond? Den är god! Alltså är rättfärdigheten god, eftersom den skapar en lust att förverkliga lagen. Genom vanan att underskatta den gudomliga lagen och rättvisan samtidigt som man underskattar omfattningen och straffvärdheten av mänsklig olydnad, kommer människor lätt att glida in i en vana att underskatta den nåd som har åstadkommit en försoning för synd.” Därigenom förlorar evangeliet sitt värde och sin betydelse i människors sinnen och de är snart färdiga att praktiskt taget förkasta Bibeln. rätt (406)Många kristna lärare påstår att Kristus genom sin död avskaffade lagen, och att människorna därefter är befriade från dess krav. Några framställer lagen som ett tungt ok. Som en motsats till slaveriet under lagen framhåller de den frihet som de har i evangeliet. rätt (406)Men det var inte så som profeterna och apostlarna såg på Guds heliga lag. David sade: ”Låt mig gå fram på rymlig plats, ty jag begrundar dina befallningar.” (Ps 119:45). Aposteln Jakob, som skrev efter Kristi död, hänvisar till de tio budens lag som ”den konungsliga lagen” och som ”frihetens fullkomliga lag”. (Jak 2:8, 1:25). Och ett halvt århundrade efter korsfästelsen uttalade Johannes en välsignelse över dem ”som håller hans bud, så att de får rätt till livets träd och får gå in genom portarna i staden” (Upp 22:14, Reformationsbibeln). rätt (406)Påståendet att Kristus avskaffat sin Faders lag genom sin död saknar grund. Om det hade varit möjligt att förändra eller åsidosätta lagen, skulle det inte ha varit nödvändigt för Kristus att dö för att frälsa människorna från syndens straff. Kristi död upphävde inte lagen utan visar tvärtom att den är oföränderlig. Guds Son kom för att ”låta sin lag komma till makt och ära”. (Jes 42:21). Han sade: ”Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen.” ”Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav, inte en prick i lagen förgå.” (Matt 5:17, 18). Och om sig själv förklarar han: ”Att göra din vilja, min Gud, är min glädje, din lag är i mitt hjärta.” (Ps 40:9). rätt (406)Guds lag är till själva sin natur oföränderlig. Den är en uppenbarelse av laggivarens vilja och väsen. Gud är kärlek och hans lag är kärlek. De två stora principerna i lagen är kärlek till Gud och kärlek till människorna. Kärleken är ”lagens uppfyllelse”(Rom 13:10). Guds egenskaper är rättfärdighet och sanning. Sådan är också hans lag. Psalmisten säger: ”Din lag är sanning”, ”alla dina bud är rättfärdiga”. (Ps 119:142, 172). Och aposteln Paulus förklararatt: ”Alltså är lagen helig och budordet heligt, rätt och gott.” (Rom 7:12). En sådan lag, som är ett uttryck för Guds sinne och vilja, måste bestå lika länge som laggivaren. rätt (407)Första steget mot förlikning (407)Det första steget i förlikningen med Gud är överbevisning om synd. ”Synd är brott mot lagen.” ”Genom lagen ges insikt om synd.” (1 Joh 3:4, Rom 3:20). För att kunna inse sin skuld måste syndaren pröva sin karaktär med Guds stora rättsnorm för rättfärdighet. Den är en spegel som uppenbarar den fullkomliga karaktärens rättfärdighet och gör det möjligt för honom att se bristerna i sin egen. rätt (407)Lagen visar en person hans synder, men den ger ingen hjälp. Samtidigt som den lovar den lydige liv, förklarar den att död kommer att bli överträdarens lott. Endast Kristi evangelium kan befria honom från syndens fördömelse och straff. Han måste omvända sig till Gud, eftersom det är hans lag som han har överträtt, och han måste tro på Kristus, som är hans försoningsoffer. Därigenom får han förlåtelse för sina synder i det förflutna och del av den gudomliga naturen. Han är ett Guds barn och han har fått barnaskapets ande. I denna ropar han: ”Abba! Fader!” rätt (408)Har han nu frihet att överträda Guds lag? Paulus säger: ”Sätter vi då lagen ur kraft genom tron? Nej, inte alls! Vi upprätthåller lagen.” ”Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta att leva i den?” Och Johannes förklarar: ”Detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud. Och hans bud är inte tunga.” (Rom 3:31, 6:2, 1 Joh 5:3). I den nya födelsen kommer sinnet i överensstämmelse med Gud, därför att detleds till överensstämmelse med hans lag. När denna anmärkningsvärda förändring har ägt rum hos syndaren, har han övergått från döden till livet, från synd till ett helgat liv, från överträdelse och trots till lydnad och trohet. Det gamla livet i opposition mot Gud är förbi, det nya livet i förlikning, tro och kärlek har börjat. Då kommer ”lagens krav” att ”uppfyllas i oss”, ”som inte lever efter köttet utan efter Anden”. (Rom 8:4). Och själens språk kommer att bli: ”Hur kär har jag inte din lag! Hela dagen begrundar jag den.” (Ps 119:97, 1917). rätt (408) ”Herrens lag är utan brist och vederkvicker själen.” (Ps 19:8, 1917). Utan lagen har människan inte något riktigt begrepp om Guds renhet och helighet eller om sin egen skuld och orenhet. Vi har inte någon verklig överbevisning om synd och känner inget behov av omvändelse. Eftersom vi inte inser vårt hopplösa tillstånd som överträdare av Guds lag, inser vi inte heller vårt behov av Kristi försoningsblod. Vi tar emot frälsningens hopp utan att det har skett en genomgripande sinnesändring eller en reform i vårt liv. Därför är de ytliga omvändelserna så många. Stora skaror som aldrig blivit förenade med Kristus ansluter sig till församlingen. rätt (408)Felaktiga uppfattningar om helgelse, som beror på att man försummat eller förkastat den gudomliga lagen, intar en framträdande plats i vår tids religiösa rörelser. Dessa teorier är falska till sina läror och farliga i sina praktiska resultat. Också förhållandet att de i allmänhet blir godtagna, gör det dubbelt nödvändigt att alla har en klar förståelse av vad Bibeln lär om detta. rätt (408)Sann helgelse är en biblisk lära. Aposteln Paulus förklarar i sitt brev till församlingen i Tessalonika: ”Detta är Guds vilja: att ni helgas.” Och han ber: ”Må fridens Gud själv helga er helt och fullt.” (1 Tess 4:3, 5:23). Bibeln lär klart vad helgelse är och hur man tillägnar sig den. Frälsaren bad för sina lärjungar: ”Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning.” (Joh 17:17). Och Paulus hävdar att de troende skall vara ”helgade i den helige Ande” (Rom 15:16). Vad är den helige Andes verk? Jesus sade till sina lärjungar: ”Men när han kommer, sanningens Ande, då skall han föra er in i hela sanningen.” (Joh 16:13). Och Psalmisten säger: ”Din lag är sanning.” (119:142, 1917). Genom Guds ord och hans Ande har de stora rättfärdighetens principer som finns i hans lag avslöjats för människorna. Och eftersom Guds lag är ”helig och rättfärdig och god”, ett uttryck för den gudomliga fullkomligheten, följer av detta att en karaktär som formas genom lydnad för lagen kommer att bli helig. Kristus är ett fullkomligt exempel på ett sådant liv. Han säger: ”Jag har hållit min Faders bud.” ”... eftersom jag alltid gör det som behagar honom.” (Joh. 15:10, 8:29). Kristi efterföljare skall bli lika honom. De skall genom Guds nåd utveckla en karaktär som stämmer överens med principerna i hans heliga lag. Detta är biblisk helgelse. rätt (409)Ständig kamp, gradvis förändring (409)Bibeln visar tydligt att helgelsens verk sker gradvis. När syndaren vid sin omvändelse får frid med Gud genom försoningens blod, har det kristna livet endast börjat. Nu skall vi ”föras till fullkomlighet”, så ”att vi blir helt uppfyllda av Kristus”. (Hebr 6:1, Ef 4:13). Aposteln Paulus säger: ”Ett gör jag: jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som är framför och jagar mot målet för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus.” (Fil 3:13, 14). Och Petrus anvisar de steg vi skall gå för att uppnå den bibliska helgelsen: ”Gör därför allt ni kan för att i er tro visa dygd, i dygden insikt, i insikten självbehärskning, i självbehärskningen uthållighet, i uthålligheten gudsfruktan, i gudsfruktan broderlig kärlek och i kärleken till bröderna kärlek till alla människor... Gör ni det, skall ni aldrig någonsin snubbla och falla.” (2 Petr 1:5-10). rätt (410)De som blir delaktiga av biblisk helgelse visar en ödmjuk anda. På samma sätt som Mose har de uppfångat en skymt av helighetens fruktansvärda majestät, och de ser sin egen ovärdighet i motsats till den Oändliges renhet och upphöjda fullkomlighet. rätt (410)Profeten Daniel ger ett exempel på sann helgelse. Hans liv var upptaget av ädel tjänst för hans Herre. Han var i Guds ögon ”högt benådad” (Dan 10:11). Men i stället för att påstå att han själv var ren och helig ställdesig denne benådade profet på samma nivå som de verkliga syndarna i Israel och bad till Gud för sitt folk: ”Ty det är inte på grund av vår rättfärdighet utan på grund av din stora barmhärtighet som vi kommer inför dig med våra böner.” ”Vi har syndat, vi har varit ogudaktiga.” Han säger: ”Medan jag... talade och bad och bekände min egen och mitt folk Israels synd.” Och när Guds Son vid ett senare tillfälle uppenbarade sig för att ge honom upplysning, sade Daniel: ”Färgen vek från mitt ansikte ... och jag hade ingen kraft kvar.” (Dan 9:18, 15, 20; 10:8). rätt (410)Då Job hörde Herrens röst ur stormen sade han: ”Därför tar jag tillbaka allt och ångrar mig i stoft och aska.” (Job 42:6). Då Jesaja såg Herrens härlighet och hörde keruberna ropa: ”Helig, helig, helig är HERREN Sebaot”, sade han: ”Ve mig, jag förgås!” Efter det att Paulus hade blivit uppryckt ända till den tredje himlen och hade hört saker som det inte är möjligt för någon människa att uttrycka, talar han om sig själv som ”den ringaste bland alla heliga”. Den älskade Johannes, som lutade sig mot Jesu bröst, föll ned som en död för ängelns fötter. (Jes 6:3, 5; 2 Kor 12:2-4; Ef 3:8; Upp 1:17). rätt (410)Ingen självupphöjelse, inga skrytsamma påståenden om frihet från synd kan förekomma hos dem som vandrar i skuggan av Golgata kors. De inser att det var deras synd som var orsaken till Guds Sons lidanden och som kom hans hjärta att brista. Tanken på detta gör dem ödmjuka. De som lever närmast Jesus kan bäst se den mänskliga svagheten och syndfullheten. Deras enda hopp är en korsfäst och uppstånden Frälsares förtjänst. rätt (410)Grundförutsättningarna saknas (410)Önskan om en lätt kristendom som inte kräver ansträngning, självförnekelse och avståndstagande från världens brist på klokhet, har gjort läran om ”tro, endast tro” till en populär lära. Men vad säger Bibeln? Aposteln Jakob säger: ”Mina bröder, vad hjälper det om någon påstår sig ha tro men saknar gärningar? Kan väl en sådan tro frälsa någon? ... Men vill du inte inse, du tanklösa människa, att tron utan gärningar är död? Blev inte vår fader Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar, när han bar fram sin son Isak på altaret? Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som tron blev fullbordad... Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro.” (Jak 2:14-24). rätt (411)Bibelns undervisning talar emot dennavilseledande lära om tro utan gärningar. Att göra anspråk på Guds välbehag utan att uppfylla de förutsättningar som hans nåd vilar på är inte tro utan övermod. Sann tro har sin grund i de löften och förutsättningar som Bibeln anger. rätt (411)Ingen bör bedra sig själv med tanken att han kan bli helgad medan han samtidigt överträder ett av Guds bud. Att medvetet begå synd får Andens röst att tystna och skiljer människanfrån Gud. ”Synd är brott mot lagen” och ”Den som syndar har inte sett honom och känner honom inte”. (1 Joh 3:4, 6). Fastän Johannes i sina brev utförligt beskriver kärleken, tvekar han inte att avslöja den sanna andan hos den grupp av människor som utger sig för att vara helgade, men som lever i överträdelse av Guds lag. ”Den som säger: 'Jag känner honom' och inte håller fast vid hans bud, han är en lögnare och sanningen finns inte i honom. Men hos den som håller fast vid hans ord har Guds kärlek verkligen nått sitt mål.” (1 Joh 2:4, 5). Här är den norm som varje människas bekännelse bedöms utifrån. Vi kan inte betrakta någon som helgad, om vi inte bedömer honom efter den norm för helgelse som Gud har fastställt i himlen och på jorden. Om människor inte inser att morallagen har någon betydelse, om de förkastar och hånar Guds befallningar, om de bryter mot ett av de minsta av dessa bud och lär människorna så, då kommer de att bli betraktade som de minsta i Herrens ögon. (Matt 5:19). Och vi kan också veta att deras undervisning saknar grund. rätt (411)Om någon påstår sig vara utan synd, är detta i sig själv ett bevis på, att den som kommer med ett sådant påstående själv långt ifrån är helgad. När någon betraktar sig själv som helig beror detta på att han inte har någon verklig förståelse av Guds oändliga renhet och helighet, eller vad de måste bli som skall anses stämma överens med hans väsen. Detta beror på att han inte har någon sann uppfattning om Jesu renhet och upphöjda härlighet. Han ser inte heller djupet i syndens ondska. Ju större avståndet är mellan honom och Kristus, och ju mer ofullkomliga begrepp han har om Guds väsen och Guds krav, dess rättfärdigare kommer han själv att se ut i sina egna ögon. rätt (411)Den helgelse som Bibeln talar om inbegriper hela vårt väsen - ande, själ och kropp. Paulus bad för tessalonikerna att ”er ande, själ och kropp bevaras hela, så att ni är utan fläck vid vår Herre Jesu Kristi ankomst” (1 Tess 5:23). Och återigen skriver han till de troende: ”Så förmanar jag nu er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud - er andliga gudstjänst.” (Rom 12:1). På Israels tid blev varje offerdjur som fördes fram för att offras omsorgsfullt undersökt. Om man upptäckte något fel hos djuret, blev det förkastat, eftersom Gud hade befallt att offret skulle vara ”utan fel”. På samma sätt uppmanas de kristna att frambära sina kroppar ”som ett levande och heligt offer som behagar Gud”. Om detta skall kunna ske måste deras förmågor och krafter bevaras i bästa möjliga tillstånd. Varje handling som försvagar de fysiska, psykiskaoch andligakrafterna gör en person olämplig att tjäna sin Skapare. Kommer Gud att finna behag i någonting mindre än det bästa vi kan åstadkomma? Kristus sade: ”Du skall älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta.” (Luk 10:27). De som verkligen älskar Gud av hela sitt hjärta önskar ge honom sin bästa tjänst. De kommer alltid att försöka få alla sina krafter och hela sitt väsen att stämma överens med de lagar som kommer att stärka deras förmåga att göra hans vilja. De kommer inte att låta sig behärskas av begär eller lidelser som försvagar eller orenar det offer som de ger till sin himmelske Fader. rätt (412)Eftergifter förlamar (412)Hur många bekännande kristna är det inte som, trots dessa inspirerade uttalanden, försvagar sina krafter, samtidigt som de strävar efter jordisk vinning eller är modets slavar. Hur många är det inte som fördärvar sittgudalikamänniskovärde genom omåttligt ätande, alkoholförtäring och förbjudna nöjen. Och i stället för att tillrättavisa det onda, uppmuntrar församlingarna ofta det onda genom att utnyttja människors aptit, deras begär efter vinning och deras nöjeslystnad, för att skaffa sig de medel som kärleken till Kristus är för svag för att åstadkomma. Vad skulle ske om Jesus kom in i vissa kyrkor idag och såg det festande och den oheligatrafik som sker i kristendomens namn? Skulle han då inte driva ut dessa som vanhelgar Guds hus på samma sätt som han en gång drev ut penningväxlarna ur templet? rätt (413)Aposteln Jakob säger att den himmelska visheten i första hand är ”ren” (Jakob 3:17). Tänk om han hade träffat dem som tar Jesu dyrbara namn på läpparorenade av tobak, de vilkas andedräkt och person är besmittade av dess vidriga lukt, sådana som förorenar himlens rena luft och tvingar alla i sin omgivning att inandas giftet. Skulle inte aposteln, om han hade mött en sådan vana, som i så hög grad står i strid mot evangeliets renhet, ha fördömt den som ”jordisk, självisk, ja, av de onda andarna”? Tobakens slavar, som gör anspråk på att vara välsignade med fullkomlig helgelse, talar om sitt himmelska hopp. Men Guds ord förklarar tydligt att ”aldrig någonsin skall något orent komma in i den (det himmelska Jerusalem)” (Upp 21:27). rätt (413) ”Eller vet ni inte att er kropp är ett tempel åt den helige Ande, som bor i er och som ni har fått av Gud, och att ni inte tillhör er själva? Ni har blivit köpta och priset är betalt. Så förhärliga då Gud i er kropp!” (1 Kor 6:19, 20). Den vars kropp är ett tempel åt den helige Ande låter sig inte förslavas av någon skadlig vana. Hans förmågor och krafter tillhör Kristus, som har köpt honom och betalat med sitt blod. Hans egendom är Herrens. Hur skulle han då kunna vara utan skuld, om han ödelägger det som har anförtrotts honom? Bekännande kristna ger varje år ut stora summor på onyttiga och skadliga saker, medan människor omkring dem omkommer av brist på livets ord. De bedrar Gud genom att undanhålla tionde och offergåvor, samtidigt som de på förstörande lustars altare lägger mer än de ger till hjälp åt de fattiga eller till stöd åt evangeliet. Om alla som bekänner sig följa Kristus verkligen var helgade, skulle deras medel flyta in till Herrens skattkammare, i stället för att användas till ej nödvändiga och t o m skadliga njutningar. Kristna bör visa ett gott exempel på avhållsamhet, självförnekelse och offer. Då skulle de bli världens ljus. rätt (413)Världen har överlämnat sig åt njutningslystnad. ”Köttets begär och ögonens begär och högmod över livets goda” (1 Joh 2:16) behärskar den stora massan av folket. Men Kristi efterföljare har en högre kallelse. ”Gå ut från dem och skilj er från dem, säger Herren, och rör inte vid något orent.” (2 Kor 6:17). I ljuset av Guds ord har vi rätt att påstå att den helgelseinte kan vara äkta som inte får en människa att fullständigt förkasta världens syndiga vanor och njutningar. rätt (413)Rik upplevelse en förmån (414)I sitt brev till församlingen i Kolosse framhåller Paulus de rika välsignelser som Guds barn skall få. Han säger: Vi har ”därför inte upphört att be för er. Vår bön är att ni skall uppfyllas av kunskap om hans vilja, med all andlig vishet och insikt, så att ni kan leva värdigt Herren och i allt behaga honom, när ni bär frukt i alla slags goda gärningar och växer till i kunskapen om Gud. Hans härlighets makt skall då styrka er och ge er all kraft till att vara uthålliga och tåliga i allt.” (Kol 1:9-11). rätt (414)Vidare skriver han om sin önskan för bröderna i Efesus, att de skall komma till insikt om hur stora en kristens förmåner är. Han skildrar på det mest upphöjda språk den underbarakraft och kunskap som de, som den Högstes söner och döttrar, kan få. För dem var det möjligt att ”genom hans Ande växa till i kraft” till sin ”invärtes människa”, och att de skulle vara ”rotade och grundade i kärleken”, så att de ”tillika med alla de heliga till fullo förmån fatta vad bredden och längden och höjden och djupet är och så lära känna Kristi kärlek, som övergår all kunskap”. Men apostelns bön når sin höjdpunkt när det gäller förmånerna, när han ber att de skulle bli ”helt uppfyllda av all Guds fullhet”. (Ef 3:16-19, 1917). rätt (414)Här avslöjas hur högt vi kan nå när vi tror på vår himmelske Faders löften och när vi uppfyller hans krav. Genom Kristi förtjänst har vi tillgång till den Allsmäktiges tron. ”Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom?” (Rom 8:32). Fadern gav sin Ande utan begränsning till sin Son. Vi kan också få del av dess fullhet. Jesus säger: ”Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall inte då er Fader i himlen ge den helige Ande åt dem som ber honom?” (Luk 11:13). ”Om ni ber om något i mitt namn, skall jag göra det.” ”Be och ni skall få, för att er glädje skall vara fullkomlig.” (Joh 14:14; 16:24). rätt (414)Samtidigt som en kristen lever i ödmjukhet bör han ändå inte präglas av sorg och självförakt. Det är varje människas förmån att leva så, att Gud kan ta emot henne och välsigna henne. Det är inte vår himmelske Faders vilja att vi alltid skall leva under fördömelse och mörker. Det är inte något bevis på sann ödmjukhet att alltid gå med nedböjt huvud och sinnet fullt av tankar på oss själva. Vi kan gå till Jesus och bli renade och stå inför lagen utan skam och samvetsförebråelser. ”Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus.” (Rom 8:1). rätt (414)Genom Jesus blir Adams fallna efterkommande ”Guds barn”. ”Han som helgar och de som blir helgade har nämligen alla en och samme Fader. Fördenskull blygs han inte för att kalla dem bröder.” (Hebr 2:11, 1917). En kristens liv bör vara ett liv i tro, i seger, i glädje i Gud. ”Ty allt som är fött av Gud, det övervinner världen.Och detta är den seger, som har övervunnit världen: vår tro.” (1 Joh 5:4, 1917). Med rätta sade Guds tjänare Nehemja: ”Glädje i HERREN är er starkhet.” (Neh 8:10). Och Paulus skriver: ”Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er.” ”Var alltid glada, be oavbrutet och tacka Gud under alla livets förhållanden. Detta är Guds vilja med er i Kristus Jesus.” (Fil 4:4, 1 Tess 5:16-18). rätt (415)Sådana frukter skall visa sig som resultat av biblisk omvändelse och helgelse. Att dessa frukter så sällan visar sig beror på, att de två stora rättfärdighetsprinciperna, som framhålls i Guds lag, betraktas med så stor likgiltighet inom kristenheten. Detta är orsaken till att vi får se så lite av det djupgående, bestående Andens verk som var framträdande i väckelser i det förflutna. rätt (415)Det är genom att se som vi blir förändrade. Och när de heliga buden, där Gud har uppenbarat sitt väsens fullkomlighet och sin helighet för människorna, försummas och människors tankar leds över till mänskliga läroroch teorier, är det inte underligt att resultatet har blivit ett försvagande av den levande gudstron inom den kristna församlingen. Herren säger: ”De har övergivit mig, källan med det levande vattnet, och gjort sig usla brunnar som inte håller vatten.” (Jer 2:13). rätt (415) ”Lycklig är den man som inte följer de ogudaktigas råd... utan har sin glädje i HERRENS lag och tänker på hans lag både dag och natt. Han är som ett träd, planterat vid vattenbäckar, vilket bär sin frukt i sin tid och vars löv inte vissnar. Och allt vad han gör lyckas väl.” (Ps 1:1-3, 1917). Bara när Guds lag får sin rätta plats på nytt kan vi få uppleva ett återupplivande av den ursprungliga tron och gudsfruktan bland dem som bekänner sig vara hans folk. ”Så säger HERREN: 'Ställ er vid vägarna och spana, fråga efter de urgamla stigarna. Fråga efter den goda vägen och vandra på den, så skall ni finna ro för era själar.'” (Jer 6:16). rätt |