| Den stora striden kapitel 32. Från sida 448 | ren sida tillbaka |
(448)Satan försöker med alla medel att hindra människor från att komma till Kristus. Många vilseleds utan att de ens förstår det. Följande kapitel beskriver de verktyg och de sätt som Satan använder för att bedra människor. rätt (448)Den stora striden mellan Kristus och Satan, som nu har pågått i nästan 6000 år, skall snart avslutas. Den onde fördubblar därför sina ansträngningar för att bryta ned Kristi verk för människorna och fånga dem i sina snaror. Han vill hålla folket i mörker ochfå dem att förbli oomvända, till dess att Frälsarens medlartjänst har fullbordats och det inte längre finns förlåtelse för synd. rätt (448)När inga särskilda ansträngningar görs för att motstå hans makt, när likgiltighet råder i kyrkan och i världen, är Satan tillfreds. Det föreligger då ingen risk för att han skall förlora dem som han håller i slaveri. Men när uppmärksamheten leds in på de eviga tingen, och människor frågar: ”Vad skall jag göra för att bli frälst?” då är han på plats. Då ställer han sin kraft mot Kristi kraft och motarbetar den helige Andes inflytande. rätt (448)Bibeln förklarar att vid ett visst tillfälle, när Guds änglar kom för att inställa sig inför Herren, kom också Satan med bland dem. (Se Job 1:6). Det var inte för att böja sig inför den Evige Kungen, utan för att främja sina egna onda planer mot de rättfärdiga som han kom. Och med samma avsikt är han närvarande när människor samlas för att tillbe Gud. Även om han döljer sig för våra blickar, arbetar han ändå flitigt för att behärska tankarna hos dem som tillber. Som en skicklig härförare lägger han i förväg sina planer. När han ser att Herrens sändebud studerar Bibeln, lägger han märke till vad det är som skall presenteras för folket. Han använder sig då av sin list och sitt skarpsinne för att ordna förhållandena så, att budskapet inte skall nå fram till dem som han vilseleder just på denna punkt. Den som bäst behöver varningen får just då något uppdrag som kräver hans närvaro. Eller också blir han på annat sätt hindrad från att höra de ord som för honom hade kunnat bli en impuls till omvändelse. rätt (449)Satan ser dessutom hur nedtryckta Herrens tjänare är på grund av det andliga mörker som sveper in folket. Han hör deras innerliga böner om gudomlig nåd och kraft att bryta likgiltighetens, obetänksamhetens och slöhetens förslavande makt. Med förnyad iver använder han sig av sina konstgrepp. Han frestar människor att ge efter för begärens krav eller för egoistisk tillfredsställelse. På detta sätt förlamar han deras sinnen, så att de inte hör det som de bäst behöver få kunskap om. rätt (449)Satan vet mycket väl att alla de som han lyckas få att försumma bön och bibelstudium faller för hans angrepp. Därför fyller han deras sinnen med allt möjligt annat. Det har alltid funnits en grupp av människor som bekänner sig till kristendomen men som, i stället för att tränga djupare in i sanningen, gör det till sin religion att söka finna något karaktärsfel eller någon villfarelsehos människor som de inte är överens med. Sådana människor är Satans bästa medhjälpare. Det är inte bara några få som anklagar trossyskonen. De är alltid aktiva när Gud arbetar och hans tjänare ärar honom. De lägger en felaktig innebörd i det som sägs och görs av dem som älskar och lyder sanningen. De framställer Kristi mest allvarliga, ivriga och självförnekande tjänare som bedragare eller som bedragna. Deras uppgift är att ge en felaktig framställning av avsikten med varje god och ädel handling, att sprida beskyllningar och väcka misstankar hos dem som är oerfarna. På varje tänkbart sätt söker de få det som är rent och rättfärdigt, att se ut som orent och bedrägligt. rätt (449)Men ingen behöver låta sig vilseledas. Det är lätt att se vem de tillhör, vems exempel de följer och vems gärningar de utför. ”På deras frukt skall ni känna igen dem.” (Matt 7:16). Deras sätt att handla påminner om Satan, den onde baktalaren, ”våra bröders åklagare” (Upp 12:10). rätt (449)Den store bedragaren har många ombud som står beredda att framföra alla slags villfarelser för att fånga människor i sin snara - falska läror, anpassade för de människors smak och begåvning, som han försöker fördärva. Det är hans plan att föra infalska, oomvända människor i församlingen. Genom dessa vill han uppmuntra till tvivel och otro och hindra alla dem som vill se Guds verk gå framåt och själva vill växa med det. Många som inte har någon verklig tro på Gud eller på hans ord ger sitt erkännande åt vissa sanningsprinciper ochpåstår sig vara kristna. Detta gör det möjligt för dem att framhålla sina villfarelser som bibliska läror. rätt (449)Uppfattningen att det är likgiltigt vad människor tror är en av Satans mest effektiva bedrägerier. Han vet att när människor tar emot sanningen, därför att de älskar den, renar den sinnet. Därför söker han ständigt införa falska teorier, lögner, ett annat evangelium. Guds tjänare har under alla tider kämpat mot falska lärare, inte bara som onda människor, utan som förkunnare av läror som varit farliga för det andliga livet. Elia, Jeremia och Paulus motsatte sig fast och oförskräckt dem som ledde människor bort från Bibeln. Det fria synsätt som går ut på att det saknar betydelse vad man tror på godkändes aldrig av dessa heliga försvarare av sanningen. rätt (450)Oenighetens och splittringens orsaker (450)För att finna stöd för villoläror och icke-kristet beteende rycker man enskilda bibeltexter ur sitt sammanhang. Kanske citerar man hälften av en enskild vers för att bevisa sitt påstående, medan den andra hälften skulle ha visat att innebörden var den rakt motsatta. Med ormens list gömmer de sig bakomlösrivna citat, som sätts samman så att de passar den oomvända människans önskningar. Så förvanskar många Bibeln med berått mod. Andra som har livlig fantasitar fasta på de bilder och symboliska uttryck som används i Bibeln och tolkar dem i överensstämmelse med sin egen fantasi, utan att ta större hänsyn till Bibelns vittnesmål som sin egen tolk. Så för de fram sina infall som om de vore bibliska läror. rätt (450)När någon börjarägna sig åt bibelstudium utan att varauppfylld av en bedjande, ödmjuk, läraktig anda, blir de tydligaste och enklaste såväl som de mest svårförstådda bibeltexterna berövade sin rätta innebörd. Ledarna inom påvemakten väljer sådana delar av Bibeln som bäst tjänar deras avsikter, tolkar dem efter sin egen uppfattning och framhåller dessa för folket. Samtidigt vägrar de ge dem privilegiet att studera Bibeln för att själva förstå dess heliga sanningar. Folket bör få hela Bibeln precis så som den är. Det skulle vara bättre för människorna om de inte alls fick någon bibelundervisning än att på detta sätt få Bibelns lära grovt förvanskad. rätt (451)Bibeln gavs för att leda alla rätt som ville lära känna sin Skapares vilja. Gud gav människan det profetiska ordet. Änglar, ja, t o m Kristus själv, kom för att undervisa Daniel och Johannes om det som snart skulle ske. Dessa viktiga händelser som gäller vår frälsning skulle inte insvepas i mystik. De blev inte uppenbarade för att förvirra och vilseleda dem som uppriktigt söker efter sanning. Herren sade genom profeten Habackuk: ”Skriv upp synen och rista in den på skrivtavlor, så att den lätt kan läsas.” (Hab 2:2). Guds ord är tydligt för alla som studerar det under bön. Varje uppriktig människa kommer att nå fram till sanningens ljus. ”Ljus strålar fram för den rättfärdige”. (Ps 97:11). Inget kyrkosamfund kan växa till i helgelse, om medlemmarna inte allvarligt söker efter sanningen som efter dolda skatter. rätt (451)Genom kravet på fördomsfrihet blir många människor blinda för Satanonda avsikter, samtidigt som denne hela tiden arbetar för att genomföra sina syften. Efterhand som han lyckas ersätta Bibeln med mänskliga teorier, upphävs Guds lag. Kyrkosamfunden hamnar under syndens träldom, fastän de menar sig vara fria. rätt (451)Den vetenskapliga forskningen har blivit en förbannelse för många. Gud har tillåtit en flod av ljus att strömma ut över världen genom upptäckter i vetenskap och konst. Men i sin forskning blir även de största begåvningar förvirrade i sina försök att utforska förhållandet mellan vetenskap och uppenbarelse, om de inte är ledda av Guds ord. rätt (451)Mänsklig kunskap inom både det materiella och andliga området är ofullständig och ofullkomlig. Därför misslyckas många att få sina vetenskapliga uppfattningar att stämma överens med Bibelns uttalanden. Många godtarteorier och spekulationer som vetenskapliga fakta. De tror att Guds ord skall prövas genom det ”som kallas kunskap utan att vara det” (1 Tim 6:20). Skaparen och hans verk ligger utanför deras fattningsförmåga. Eftersom de inte kan förklara detta med hjälp av naturlagarna, betraktar de Bibelns berättelser som opålitliga. De som tvivlar på Gamla och Nya testamentet går alltför ofta ett steg längre och ifrågasätter Guds existens och tillerkänner naturen all makt. Därigenom har de förlorat sitt ankare och lämnas att driva omkring bland otrons klippor. rätt (452)Många låter sig vilseledas (452)Ett av Satans skickligaste bedrägerier består i att förmå människor att studera och att bilda sig en uppfattning om det som Gud inte har uppenbarat och som det inte är hans avsikt att de skall förstå. Det var på det sättet som Lucifer förlorade sin plats i himlen. Han blev missnöjd därför att inte alla hemligheter i Guds syften anförtroddes honom. Han förbisåg helt och hållet det som hade blivit uppenbarat angående hans egen uppgift i den höga ställning han hade fått. Han skapade samma missnöje hos änglarna som stod under honom. Detta medförde deras fall. Nu försöker han ingjuta samma anda i människornas sinnen och förmå dem att också överträda Guds direkta befallningar. rätt (452)De som inte vill godta Bibelns tydliga, klara sanningar söker hela tiden behagliga lögner som de kan lugna samvetet med. Ju mindre andlighet, självförnekelse och ödmjukhet det finns i de läror som framställs, dess större är det gillande med vilka de tas emot. Sådana människor förnedrar sina intellektuella gåvor för att tjäna sina syndiga begär. De är för kloka i sina egna ögon för att studera Bibeln med förkrossat sinne och med allvarlig bön om gudomlig vägledning. Därför har de inte något skydd mot villfarelse. Satan står beredd att tillgodose deras hjärtans önskningar. Han smyger in sina bedrägerier i stället för sanningen. På samma sätt uppnådde påvemakten sin makt över människornas sinnen. När protestanterna förkastar sanningen därför att den innebär ett kors, följer de samma väg. Alla som försummar Bibeln för att tänka ut vad som kan vara bekvämast och mest ändamålsenligt, så att de inte skall komma i motsatsförhållande till världen, överlämnas åt sig själva. De tar emot villfarelser som biblisk sanning. Den som ser med avsmak på ett slags bedrägeri kommer villigt att falla för ett annat. När aposteln Paulus talar om en grupp människor som ”inte tog emot sanningen och älskade den, så att de kunde bli frälsta”, säger han: ”Därför sänder Gud en kraftig villfarelse över dem så att de tror på lögnen och blir dömda, alla dessa som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten.” (2 Tess 2:10-12). Med sådana varningar för ögonen måste vi vara på vår vakt med tanke på vilka läror vi accepterar. rätt (453)Några av de mest effektiva medel som den store bedragarenanvänder är spiritismens (ibland kallad spiritualismen) bedrägliga läror och skenbara underverk. Förklädd som en ljusets ängel lägger Djävulen ut sina nät för människorna där de minst anar det. Om de bara ville läsa Bibeln under allvarlig bönså att de kunde förstå den, skulle de inte behöva bli kvar i mörker och ta emot falska läror. Men när de förkastar sanningen blir de ett byte för bedrägeriet. rätt (453)En annan farlig villfarelse är den lära som förnekar Kristi gudom och hans existens innan han kom till denna jord. Denna lära tas med gillande emot av en stor grupp människor som bekänner sig tro på Bibeln. Men den står i direkt strid mot Frälsarens tydligaste uttalanden angående hans förhållande till Fadern, hans väsen och hans föruttillvaro. Ingen kan ansluta sig till denna lära utan att förvanska Bibeln fullständigt. Den inte bara minskar människans förståelse av återlösningsverket, utan den undergräver också tron på Bibeln som en uppenbarelse från Gud. Detta gör inte bara läran farlig, utan gör den också svår att bemöta. Om människor förkastar Bibelns inspirerade uttalanden om Kristi gudom är det meningslöst att diskutera frågan med dem, eftersom t o m de mest avgörande argumenten inte kan överbevisa dem. ”En oandlig människa tar inte emot det som tillhör Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det, eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt.” (1 Kor 2:14). Ingen som håller fast vid denna villfarelse kan få en korrekt uppfattning om Kristi väsen eller om hans mission, och inte heller om Guds stora återlösningsplan för människorna. rätt (453)Villfarelsernas mångfald (453)Den lära som i så stor utsträckning hörs från talarstolarna, att Kristi andra ankomst är hans ankomst till den enskilde vid döden, är inriktad på att leda människors tankar bort från hans personliga ankomst på himlens skyar. Under många år har Satan talat på detta sätt: ”Se, han är inne i huset”. (Matt 24:23-26). Många människor har gått förlorade därför att de har godtagit detta bedrägeri. rätt (454)Världslig vishet säger också att bönen inte är nödvändig. Vetenskapsmän påstår att det inte förekommer något verkligt svar på bön. Det skulle strida mot naturens lagar, det skulle vara ett underverk och underverk finns inte. De säger att universum styrs efter fastställda lagar, och att Gud inte gör någonting som står i strid med dessa lagar. De framställer alltså Gud som bunden av sina egna lagar, som om verkan av gudomliga lagar skulle kunna utesluta gudomlig frihet. Denna lära strider mot Bibelns undervisning. Utförde inte Kristus och hans lärjungar underverk? Samme medkännande Frälsare lever idag, och han är lika villig att lyssna till trons bön nu, som han var då han gick omkring synlig bland människorna. Det naturliga samarbetar med det övernaturliga. Det hör till Guds plan att ge oss det som vi i tro ber om, och som vi inte skulle få, om vi inte bad om det. rätt (454)De vilseledande läror och fantasifulla idéer som förekommer bland de kristna kyrkosamfunden är oräkneliga. Det är omöjligt att uppskatta de onda resultaten av att en enda av de hållpunker som Guds ord har fastställt blir avlägsnat. Endast ett fåtal av dem som vågar göra detta hejdar sig efter det att de har förkastat någon enstaka sanning. De flesta fortsätter att förkasta den ena sanningen efter den andra, till dess att de är verkliga gudsförnekare. rätt (454)Den populära teologins villoläror har fått många att tvivla som annars skulle ha trott på Bibeln. De finner det omöjligt att godta läror som i hög grad åsidosätterderas begrepp om rättfärdighet, barmhärtighet och godhet. Då sådana läror framhålls som bibliska, kan de inte ta emot Bibeln som Guds ord. rätt (454)Och detta är just det som Satan söker åstadkomma. Det finns ingenting som han önskar högre än att kunna skada förtroendet för Gud och hans Ord. Satan står i spetsen för tvivlarnas stora här. Han arbetar med all sin makt för att locka människor in i sina led. Det har blivit modernt att tvivla. En stor grupp människor betraktar Guds ord med misstro av samma skäl som människor tvivlade på dess Upphovsman - därför att det tillrättavisar och fördömer synd. De som inte är villiga att lyda dess krav, strävar efter att kullkasta dess auktoritet. När de läser Bibeln, eller hör dess budskap från talarstolen, koncentrerar de sig på att finna fel i Bibeln eller i predikan. Ganska mångalämnar den kristna tron för att rättfärdiga eller ursäkta sig själva för att de försummar det som är deras plikt. Andra tillägnar sig skeptiska åsikter på grund av stolthet och slöhet. De är alltför lata för att göra en verklig insats som kräver ansträngning och självförnekelse. Därför försöker de tillförsäkra sig ett rykte om överlägsen kunskap genom att kritisera Bibeln. Det är mycket som människans begränsade intellekt inte kan fatta, när det inte är upplyst av gudomlig vishet. Detta får dem att kritisera. Det ser ut som om många tycks tro, att det är en dygd att ställa sig på otrons, tvivlets och trolöshetens sida. Men även om de skenbart är uppriktiga, visar det sig att orsaken är självöverskattning och stolthet. Många gläder sig när de finner något i Bibeln, som kan göra andra villrådiga. Några kritiserar till en början bara för att de är stridslystna. De förstår inte att de insnärjer sig i fågelfångarens snara. När de först har uttryckt sin otro för andra, tycker de att de måste försvara sin ståndpunkt. Så ansluter de sig till de ogudaktiga och utestänger sig själva från paradiset. rätt (455)Bevisen är tillräckliga (455)Ändå kan människan med sitt begränsade intellekt inte helt fatta den Eviges planer och avsikter. Vi kan aldrig utforska Guds väsen. Vi får inte i övermod försöka dra den slöja åt sidan, som döljer hans höghet. Aposteln utbrister: ”Hur outgrundliga är inte hans domar och hur outrannsakliga hans vägar.” (Rom 11:33). Vi kan förstå så mycket av hans sätt att handla, och av de avsikter som leder honom, att vi kan upptäcka en obegränsad kärlek och en oändlig makt. Vår Fader i himlen ordnar allt i vishet och rättfärdighet. Vi bör inte vara otillfredsställda eller tvivla på honom utan böja oss i vördnad. Han uppenbarar så mycket av sina avsikter som han ser är nyttigt för oss. Utöver detta måste vi lita på den hand som är allsmäktig och på det hjärta som är fyllt av kärlek. rätt (455)Gud har gett oss tillräckligt med bevis för att vi skall kunna tro. Ändå kommer han aldrig att ta bort varje ursäkt för otro. Alla som söker efter krokar att hänga upp sina tvivel på kommer att finna dem. Och de som vägrar att ta emot och lyda Guds ord, till dess att varje invändning har avlägsnats och det inte längre finns någon möjlighet att tvivla, kommer aldrig att finna ljuset. rätt (455)Misstro mot Gud är det naturliga utslaget av ett sinne som inte är omvänt och som står i fiendskap mot honom. Men tron inspireras av den helige Ande, och den måste ges näring om den skall växa. Ingen kan bli stark i tron utan allvarlig ansträngning. Otron stärks när den uppmuntras. Om människor, i stället för att stanna vid de bevis som Gud har gett för att underbygga deras tro, tillåter sig att tvivla och kritisera, finner de snart att tvivlen växer. rätt (455)Men de som tvivlar på Guds löften och som inte litar på försäkringarna om hans nåd vanhedrar honom. I stället för att leda andra till Kristus bidrar deras inflytande till att driva dem bort från honom. De är ofruktbara träd som breder ut sina mörka grenar vitt omkring och utestänger solens ljus för andra plantor, så att dessa vissnar och dör under deras kyliga skugga. Sådana människors livsverk är ett ständigt vittne emot dem. De sår tvivlets och otrons säd och skörden kommer inte att utebli. rätt (455)Det finns bara en väg att följa för dem som uppriktigt önskar att bli fria från tvivel. I stället för att ställa sig tvivlande och kritiska inför det som de inte förstår, bör de ta vara på det ljus som redan lyser över dem. Då skall de få större ljus. De måste utföra varje plikt som de klart förstår. Då kommer de också att kunna förstå och utföra de andra plikter som de nu tvivlar på. rätt (455)Satan kan ge en framställning av det falska som liknar sanningenså mycket, att det bedrar dem som vill låta sig bedras och som söker undvika den självförnekelse och det offer som sanningen kräver. Men det är omöjligt för honom att behålla makten över en enda människa som uppriktigt vill lära känna sanningen, vad det än kan kosta. Kristus är sanningen och han är ”ljuset, som ger ljus åt alla människor” (Joh 1:9). Sanningens Ande har sänts ut för att leda alla människor fram till hela sanningen. Och med Guds Sons auktoritet har det sagts: ”Sök och ni skall finna”. ”Om någon vill göra hans vilja, skall han förstå om min lära är från Gud eller om jag talar av mig själv.” (Matt 7:7,Joh 7:17). rätt (456)Kristi efterföljare känner endast till lite av de onda anslag som Satan och hans härskaror planerar mot dem. Men han som tronar i himlen kommer att styra allt, så att det främjar hans kloka planer. Herren tillåter att hans barn blir utsatta för frestelsens eldprov. Det är inte behagligt för honom att se deras nöd och lidande, men prövningen är av stor betydelse för deras slutliga seger. Han kan inte hålla alla frestelser borta, eftersom själva syftet med frestelsen är attförbereda dem, så att de kan stå emot alla syndens lockelser. rätt (456)Varken ogudaktiga människor eller djävlar kan hejda Guds verk, eller hindra att Gud är närvarande bland sitt folk, om de med ödmjuka, ångrande hjärtan bekänner och överger sina synder och i tro håller fast vid hans löften. Varje frestelse, varje hämmande inflytande, uppenbart eller fördolt, kan effektivt övervinnas, ”inte genom styrka, inte genom kraft, utan genom min Ande, säger HERREN” (Sak 4:6). rätt (456)Makt att genomföra sina beslut (457)Vid detta tillfälle var Israels folk lojalt mot Gud. Så länge folket fortsatte att lyda hans lag kunde ingen makt, varken mänsklig eller satanisk, övervinna det. Men den förbannelse som Bileam inte fick tillåtelse att uttala mot Guds folk, lyckades det honom ändå att till sist dra över folket genom att vilseledadet till synd. NärGuds folk överträdde Guds bud, skilde det sig från Herrenoch fick känna fördärvarens makt. rätt (457)Satan är väl medveten om att den svagaste människa, som förblir i Kristus, är starkare än mörkrets härskaror, och att Satan, om han framträder öppet, skulle möta motstånd. Därför lockar han korsets soldater bort från deras starka fästningar, medan han ligger i bakhåll med sina styrkor, färdig att förgöra alla som vågar sig in på hans mark. Bara när vi ödmjukt överlåter oss åt Gud, och lyder alla hans bud, kan vi känna oss trygga. rätt (457)Ingen kan vara säker en enda dag eller en enda timme utan bön. Framförallt bör vi be Herren om vishet att förstå hans Ord.Här avslöjas frestarens list, och här finner vi de medel med vilka vi med framgång kan stå emot honom. Satan är en mästare på att citera Bibeln. Han tolkar bibeltexterna på sitt eget sätt för att få oss att vackla. Vi bör läsa Bibeln med ödmjuk inställning och aldrig glömma hur beroende vi är av Gud. Medan vi hela tiden är på vår vakt mot Satans angrepp, bör vi ständigt be i tro: ”För oss inte in i frestelse!” rätt |