Den stora striden kapitel 39. Från sida 526ren sida tillbaka

Nödens tid

(526)Den tid är mycket nära då varje individ får en sista chans att välja sin slutliga framtid— evigt liv eller evig död. Laglöshet och kriminalitet kommer då att ta överhand, men Gud kommer inte att överge sitt folk. rätt

(526) ”På den tiden skall Mikael träda upp, den store fursten, som står som försvarare för dina landsmän. Det kommer en tid av nöd, som inte har haft sin like, ända från den dag då människor blev till, ända till den tiden. Men på den tiden skall alla bland ditt folk bli frälsta som finns uppskrivna i boken.” (Dan 12:1). rätt

(526)När den tredje ängelns budskap avslutas, vädjar nåden inte längre för jordens skuldtyngda invånare. Guds folk har fullbordat sitt verk. De har fått ”vederkvickelsen från Herren”. De är förberedda för den prövningens stund som ligger framför dem. Änglar skyndar fram och tillbaka i himlen. En ängel som kommer tillbaka från jorden förkunnar, att hans uppgift nu är fullgjord. Det sista provet är överförvärlden. Alla som har valt att lyda Guds bud har fått ”den levande Gudens sigill” (Upp 7:2). Då avslutar Jesus sitt verk som medlare i den himmelska helgedomen. Han lyfter sin hand och säger med hög röst: ”Det är fullbordat.” Hela änglaskaran tar av sina kronor, medan han högtidligt förklarar: ”Den orättfärdige må fortsätta att göra orätt, den orene att orena sig, den rättfärdige må fortsätta att göra vad som är rätt och den helige att helga sig.” (Upp 22:11). Varje sak har nu avgjorts antingen till liv eller död. Kristus har åstadkommit försoning för sitt folk och utplånat deras synder. Antalet av hans undersåtar är fullt. ”Riket, makten och väldet över alla riken under himlen” (Dan 7:27) kommer nu att överlämnas till dem som fått frälsningen till arvedel. Jesus skall regera som kungarnas Kung och herrarnas Herre. rätt

(527)När han lämnar helgedomen täcker mörker jordens invånare. I denna fruktansvärda stund måste de rättfärdiga leva inför Guds heliga ansikte utan någon medlare. Allt inflytande som har dämpat de ogudaktigas hat har nu avlägsnats och Satan har fullständig kontroll över dem. Guds tålamod är slut. Världen har förkastat hans nåd, föraktat hans kärlek och trampat hans lag under sina fötter. De ogudaktiga har överskridit gränsen för sin prövningstid. Guds Ande, som de ständigt har stått emot, har till sist dragits tillbaka. Utan Guds nåd har de inte längre något skydd mot den onde. Då kommer Satan att störta jordens invånare in i den sista stora prövningen. När Guds änglar inte längre tyglar människornas fruktansvärda lidelser, kommer alla stridens element att släppas lösa. Hela världen kommer att uppleva en mer fruktansvärd ödeläggelse än den som en gång drabbade det forntida Jerusalem. rätt

(527)En enda ängel dödade alla Egyptens förstfödda och fyllde landet med sorg. Då David var olydig mot Gud och genomförde en folkräkning räckte det med en ängel för att förorsaka en fruktansvärd ödeläggelse som straff för hans olydnad. Samma ödeläggande makt som heliga änglar använder, när Gud ger dem befallning om det, kan de onda änglarna också använda, när han tillåter det. Det finns krafter som nu ligger beredda, och som bara väntar på Guds tillåtelse, för att sprida ödeläggelse överallt. rätt

(527)De som ärar Guds lag har anklagats för att ha förorsakat plågor över världen. Människorna betraktar dem som orsak till de fruktansvärda omvälvningarna i naturen och till den strid och blodsutgjutelse som fyller jorden med lidande. Den kraft som åtföljer den sista varningen har försatt de ogudaktigai raseri. Deras vrede har vänt sig mot alla som har tagit emot budskapet, och Satan kommer att uppegga hatets och förföljelsens anda till än större våldsamhet. rätt

(527)När Guds närvaro slutligen drogs tillbaka från det judiska folket, visste inte prästerna och folket om det. Trots att de stod under Satans herravälde, och var påverkade av de mest avskyvärda ochmest onda lidelser, betraktade de sig ändå fortfarande som Guds utvalda folk. Tjänsten i templet fortsatte. Offren frambars på det orenade altaret. De bad dagligen om Guds välsignelse över ett folk som hade mördat Guds Son och söktdöda hans tjänare och apostlar. När därför helgedomens oåterkalleliga beslut har förkunnats, och världens öde för alltid har avgjorts, kommer jordens invånare inteatt veta någonting om det. Religionens yttre form kommerfortfarande att utövas av människor som Guds Andeför alltid har lämnat. Den djävulska iver som det ondas furste kommer att fylladem med, för att de skall utföra hans onda planer, kommer att se ut som iver att tjäna Gud. rätt

(527)Mörkret före gryningen
Sabbaten har blivit den särskilda stridsfrågan inom hela kristenheten. Religiösa och världsliga myndigheter har förenat sig för att framtvingahelighållandet av söndagen. Det lilla fåtal som ståndaktigt vägrar att ge efter för det populära kravet, kommer att bli föremål för världsomfattande avsky. Man kommer att kräva, att de få som fortfarande står i opposition till en kyrklig institution och en statlig lag inte borde tolereras, och att det är bättre för dem att lida än att hela nationer skall kastas in i förvirring och laglöshet. Samma argument riktades för omkring två tusen år sedan mot Kristus av judarnas ledare. ”Inser ni inte att det är bättre för er”, sade den listige Kaifas, ”att en man dör i folkets ställe än att hela folket går under?” (Joh 11:50). Detta argument kommer att bli avgörande. Till sist utfärdas en lag mot dem som håller sabbaten helig i överensstämmelse med det fjärde budet. Denna lag dömer dem till det strängaste straff och ger folket frihet att efter en viss tid döda dem. Katoliker i den gamla världen och avfallna protestanter i den nya världen kommer att gå fram på samma sätt mot dem som håller alla Guds budheliga. rätt

(528)Guds folk kommer då att kastas in i de scener av lidande och nöd som av profeten beskrivs som ”en tid av nöd för Jakob”. ”Så säger Herren: Ett rop av förfäran har vi hört, fruktan och ingen frid. ... varför har alla ansikten blivit så dödsbleka? Ve! Detta är en stor dag, ingen är den lik. En tid av nöd är detta för Jakob, men han skall bli räddad ur den.” (Jer 30:5-7). rätt

(528)Jakobs ångestnatt när han kämpade i bön om att bli befriad ur Esaus hand (1 Mos 32:24-30) representerar Guds folks erfarenhet under nödens tid. På grund av det bedrägeri han gav sig in i för att tillförsäkra sig sin fars välsignelse, som var avsedd för Esau, hade Jakob flytt för sitt liv, skrämd av sin brors hotelser att döda honom. Efter det att han hade varit flykting under många år, reste han på Guds befallning tillbaka till sitt fädernesland med sina hustrur och barn, sina boskapshjordar och herdar. Då han kom till landets gräns, blev han förskräckt av ryktet om att Esau närmade sig som ledare fören skara krigare, utan tvivel med avsikt att hämnas. Jakobs karavan, som var obeväpnad och försvarslös, såg ut att falla som ett hjälplöst offer för våld och mord. Utöver bekymmer och fruktan anklagade den krossande tyngden av självförebråelser honom, eftersom det var hans egen synd som hade fört honom in i denna fara. Hans enda hopp var Guds barmhärtighet. Hans enda försvar var bön. Ändå försummadehan inte att göra allt han kunde för att försona sitt felsteg som han hade begått mot sin bror, och för att undgå den fara som hotade. Kristi efterföljare bör också, när de närmar sig nödens tid, göra stora ansträngningar för att framställa sig i rätt belysning för folket, försöka undanröja fördomar och avvärja den fara som hotar samvetsfriheten. rätt

(528)Då Jakob hade sänt sin familj i förväg, för att de inte skulle bli vittne till hans nöd, blir han ensam kvar för att be till Gud. Han bekänner sin synd och erkännertacksamt Guds nåd mot honom. Med djup ödmjukhet hänvisar han till det förbund som Gud hade gjort med hans fäder och det löfte han själv fick, då han befann sig i landsflykt. Gud taladedå till honom i Betel i en syn om natten. Vändpunkten i hans liv har kommit. Allt står nu på spel. I mörkret och ensamheten fortsätter han att be och ödmjuka sig för Gud. Plötsligt läggs en hand på hans skuldra. Han tror att det är en fiende som söker ta hans liv och han kämpar desperat mot sin angripare. Då dagen börjar gry använder den främmande sig av sin övernaturliga kraft. Vid hans beröring tycks den starke mannen Jakob bli förlamadoch faller hjälplös, gråtande och bedjandeom halsen på sin hemlighetsfulle motståndare. Jakob vet nu att det är förbundets ängel som han har kämpat mot. Även om han är maktlös och har de intensivaste smärtor, ger han inte uppsitt mål. Länge har han plågats av förvirring, samvetskval och oro över sin synd. Nu måste han få visshet om att den är förlåten. Den gudomlige främlingen ser ut som om han ville lämna honom. Men Jakob klamrar sig fast vid honom och ber om välsignelse. Ängeln vädjar: ”Släpp mig, ty morgonrodnaden har gått upp.” Men patriarkenutropar: ”Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig.” Vilken tillit, fasthet och uthållighet visas inte här! Om detta anspråkhade varit skrytsamt och övermodigt, skulle Jakob ögonblickligen ha blivit tillintetgjord. Det kom emellertid från en fast övertygelse hos en människa som erkänner sin svaghet och ovärdighet, men som ändå litar på den nåd som kommer från Gud, han som är trogen sitt förbund. rätt

(529)Segervinnare
”Ja, han kämpade med ängeln och vann seger.” (Hos 12:4). Genom förödmjukelse och ånger, och genom att överlämna sig åt Herren, vann denna syndiga, felande, dödliga människa seger i kamp med himlens Majestät. Med skälvande händer höll han fast vid Guds löften. Den oändliga kärleken kunde inte vända sig bort från syndarens bön. Som ett bevis på hans seger, och som en uppmuntran för andra som vill följa hans exempel, blev hans namn förändrat. Från ett namn som påminde om hans synd ändrades det till ett namn som påminde om hans seger. Förhållandet att Jakob hade kämpat med Gud och vunnit var en förvissning om, att han också skulle kunna segra över människor. Han fruktade nu inte längre för att möta sin brors vrede, eftersom Herren var hans försvarare. rätt

(529)Satan hade anklagat Jakob inför Guds änglar och påstått att han hade rätt att döda honom på grund av hans synd. Han hade påverkat Esau att marschera upp mot honom. Medan patriarken kämpade hela den långa natten, trängde sig Satan in på honom med en känsla av hans skuld för att göra honom missmodig och få honom att släppa sitt grepp om Gud. Jakob drevs nästan till förtvivlan. Men han visste att utan hjälp från Gud måste han gå under. Han hade uppriktigt ångrat sin stora synd. Han badivrigt Gud om nåd. Han ville inte ge upp sitt beslut, utan höll fast vid ängeln och bad med allvarliga, ångestfyllda rop, tills han vann seger. rätt

(529)På samma sätt som Satan påverkade Esau att marschera mot Jakob, kommer han att hetsa de ogudaktiga till att döda Guds folk under nödens tid. Som han anklagade Jakob, kommer han också att anklaga Guds folk. Han betraktar människorna i världen som sina undersåtar, men den lilla grupp som håller Guds bud motsätter sig hans herravälde. Om han kunde utplåna dem från jorden, skulle hans triumf vara fullständig. Han ser att heliga änglar beskyddar dem. Därför drar han slutsatsen att deras synder är förlåtna. Men han vet inte att deras sak är avgjord i den himmelska helgedomen. Han känner väl till de synder som han frestat dem att begå. Dessa synder framställer han nu för Gud på det mest överdrivna sätt. Han hävdar att detta folk lika mycket som han själv förtjänar att bli utestängt från Guds ynnest. Han förklarar att Herren inte kan vara rättvis om han förlåter deras synder, men dödar honom och hans änglar. Han kräver dem som sitt byte och att de skall överlämnas i hans händer, så att han kan döda dem. rätt

(530)När Satan anklagar Guds folk för deras synder, tillåter Herren att de prövas till det yttersta. Deras tillit till Gud, deras tro och deras fasthet kommer att bli allvarligt prövad. När de ser tillbaka på den tid som gått sjunker deras hopp, eftersom de inte kan se att de har gjort något gott i hela sitt liv. De är fullt medvetna om sin svaghet och ovärdighet. Satan anstränger sig för att skrämma dem med att deras sak är hopplös, att deras synder aldrig kommer att avlägsnas. Han hoppas kunna fördärva deras tro, så att de ger efter för hans frestelser och upphör att lyda Gud. rätt

(530)Trots att Guds folk kommer att omringas av fiender som är fast beslutna att förgöra dem, fruktar de inte för förföljelse för sanningens skull. Men de är ängsliga för att de inte har ångrat varje synd, och att de på grund av något fel hos dem själva inte kan få del av Frälsarens löfte: Jag skall ”bevara dig och rädda dig ur prövningens stund, som skall komma över hela världen” (Upp 3:10). Om de bara kundebli övertygade om att de fått syndernas förlåtelse, skulle de inte vika tillbaka för tortyr eller död. Men om det skulle visa sig att de är ovärdiga, och att de går miste om livet på grund av sin egen bristfälliga karaktär, skulle Guds heliga namn bli vanärat. rätt

(530)Överallt hör de hur förrädare lägger planer. De ser hur effektivt upprorsmakarna arbetar. Detta väcker hos dem en innerlig önskan, en stark längtan efter att detta stora avfall skall upphöra och att de ogudaktigas ondska skall ta slut. Men medan de ber till Gud om att han skall hejda upproret, sker det med en stark känsla av självförebråelser, att de själva inte har någon kraft mer att stå emot och driva tillbaka ondskans mäktiga tidvattenvåg. De känner att om dealltid hade använt alla sina förmågor i Kristi tjänst, och gått framåt från kraft till kraft, skulle Satans makt över dem ha varit mindre. rätt

(531)Orubblig förvissning
De ödmjukar sig inför Gud och hänvisar till hur de tidigare har ångrat sina många synder. Nu åberopar de sig av Frälsarens löfte: Nu måste man ”ta tag i min styrka, så att han kan sluta fred med mig, och han skall sluta fred med mig” (Jes 27:5, King James Bible). Deras tro sviktar inte, även om deras bön inte genast besvaras. De lider under den svåraste ångest, skräck och nedslagenhet, men de upphör inte att be. De klänger sig fast vid Gud på samma sätt som Jakob höll fast vid ängeln. Från djupet av sin själ ropar de: ”Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig.” (1 Mos 32:26). rätt

(531)Om Jakob inte tidigare hade ångrat den synd han begick, då han genom bedrägeri skaffade sig förstfödslorätten, skulle Gud inte ha hört hans bön och nådigt bevarat hans liv. Så blir det också under nödens tid. Om Guds folk hadeobekända synder som framställdes för dem, medan de plågades av fruktan och ångest, skulle de besegras. Förtvivlan skulle omintetgöra deras tro, och de skulle inte längre ha tillförsikt att be till Gud om befrielse. Men även om de djupt känner sin ovärdighet, finns det inga dolda synder för dem att bekänna. Synderna har gått före demtill domen och är fullständigt utplånade. De kan inte längre erinra sig dem. rätt

(531)Satan får många att tro, att Gud skall överse med deras otrohet i livets små ting. Men Herren visar i sitt handlingssätt mot Jakob att han inte i något avseende kommer att förbise eller tolerera något ont. Alla som söker urskulda sig eller dölja sina synder, och därmed tillåter att de står kvar i himlens böcker utan att ha blivit bekända och förlåtna, kommer att övervinnas av Satan. Ju mer upphöjd deras bekännelse är, och ju mer framstående ställning de har, dess mer avskyvärt är deras handlingssätt för Gud och dess säkrare är den store motståndarens triumf. De som skjuter upp förberedelsen för Herrens dag kommer inte att få tillfälle till att förbereda sig under nödens tid eller vid någon senare tidpunkt. Situationen för alla sådana är hopplös. rätt

(532)Bekännande kristna som når fram till denna sista, fruktansvärda strid utan att vara beredda, kommer att bekänna sina synder under djup själsångest, medan de ogudaktiga gläder sig över deras olycka. Deras bekännelse liknar Esaus och Judas. De beklagar följden av överträdelsen, men inte dess skuld. De känner inte någon verklig ånger, ingen avsky för det onda. De erkänner sin synd av fruktan för straff, men som Farao i gamla tider skulle de åter trotsa himlen, om straffdomarna drogs tillbaka. rätt

(532)Jakobs historia är också en försäkran om att Gud inte kommer att förkasta dem som har bedragits och frestats till synd, men som har vänt om till honom i uppriktig ånger. När Satan försöker förgöra dem, sänder Gud sina änglar för att trösta och beskydda dem i deras farliga situation. Satans angrepp är våldsamma och bestämda, och hans bedrägerier är fruktansvärda. Men Herrens ögon vilar på hans folk, och hans öra lyssnar till deras rop. Deras nöd är stor, flammorna från den brinnande ugnen tycks vara på väg att förtära dem. Men smältaren kommer att föra dem ut ur ugnen som guld, prövat i elden. Guds kärlek till sina barn under deras största prövning är lika stark och öm, som den var när medgången var som störst. Men det är nödvändigt för dem att införas i den brinnande ugnen. Detintryck världen har gjort på dem måste avlägsnas, så att de fullkomligt kan återspegla Kristi bild. rätt

(532)Den tid av nöd och ångest som ligger framför oss kräver en tro som kan uthärda trötthet, hunger och väntan - en tro som inte ger upp, trots att den blir hårt prövad. Prövningstiden har getts åt alla för att de skallförbereda sig. Jakob vann seger därför att han var uthållig och målmedveten. Hans seger vittnar om den makt som finns i uthållig bön. Den som håller fast vid Guds löften som Jakob, som är lika ivrig och uthållig i bön som han, kommer att segra som han segrade. Men de som är ovilliga att förneka sig själva, att kämpa med Gud och be länge och allvarligt om hans välsignelse, får den inte. Att kämpa med Gud - hur få är det inte som vet vad det är! Hur få är det inte som söker Gudså intensivtmed alla själens krafter anspända till det yttersta! När förtvivlans vågor, som inget språk kan beskriva, sveper in över den som ber, hur få är det inte då som klänger sig fast vid Guds löften med orubblig tro! rätt

(532)Tid att lära om
De som bara har svag tronulöper den största risk att dras in under Satans förförande makt och den lag som vägrar människorna att följa sitt samvetes överbevisning. Även om de består provet, kastas de in i större ångest ochlidande under nödens tid, därför att de inte har lärt sig att lita på Gud. Den tro som de tidigare har försummat att ta till sig tvingas de nu ta till sig under modlöshetens fruktansvärda press. rätt

(532)Vi borde nu lära känna Gud genom att lita på hans löften. Änglar skriver ned varje uppriktig och allvarlig bön. Vi borde hellre avstå från självisk tillfredsställelse än att försumma gemenskap med Gud. Den största fattigdom och den största självförnekelse med Guds välbehagär bättre än endast rikedom, ära, bekvämlighet och vänskap. Vi måste ta oss tid till att be. Om vi låter våra sinnen bli helt upptagna av världsliga intressen, kommer Herren kanske att ge oss tid till bön, genom att han tar bort våra avgudar - pengar, hus och fruktbar jord. rätt

(533)De unga skulle inte bli förledda till synd, om de vägrade att gå andra vägar än de, där de kan ha Guds välsignelse med sig. Om de som förkunnar den sista, allvarliga varningen för världen skulle be om Guds välsignelse, inte på ett kallt, likgiltigt, oengagerat sätt utan ivrigt och i tro, som Jakob gjorde, skulle de kunna säga: ”Jag har sett Gud ansikte mot ansikte, och ändå har mitt liv skonats.” (1 Mos 32:30). Himlen skulle då betrakta dem som furstar som hade kraft att kämpa med Gud och människor. rätt

(533)En ”tid av nöd, som inte har haft sin like” (Dan 12:1), skall snart drabba oss. Vi behöver en erfarenhet som vi nu inte har och som många är för likgiltiga för att kunnafå. Det händer ofta att svårigheter blir mindre än vad vi fruktat, men så kommer det inte att bli när det gäller den kommande krisen. Den mest livliga skildring skulle inte kunna överdriva hur stor och omfattande den blir. I denna prövningens tid måste var och en stå ensam inför Gud. ”Om då Noa, Daniel och Job” fanns i landet, ”så skulle de, så sant jag lever, säger Herren, HERREN, varken kunna rädda son eller dotter. De skulle genom sin rättfärdighet rädda endast sina egna liv.” (Hes 14:20). rätt

(533)Medan nu vår store Överstepräst utför försoning för oss, skulle vi söka bli fullkomliga i Kristus. Inte ens genom en tanke kunde vår Frälsare förmås att ge efter för frestelsens makt. I människors hjärtan finner Satannågon punkt där han kan finna fotfäste. Ett syndigt begär hålls vid liv. Där kan hans frestelse få insteg. Men Kristus vittnar om sig själv: ”Denna världens furste kommer. Mot mig förmår han ingenting.” (Joh 14:30). Satan kunde inte finna någonting hos Guds Son som kunde göra det möjligt för honom att vinna seger. Han hade hållit sin Faders bud. Det fanns inte någon synd hos honom som Satan kunde använda till sin fördel. Så långt måste också de komma, som skall kunna bestå under nödens tid. rätt

(533)Vi är i trygga händer
Det är under detta liv som vi skall skilja oss från synden genom tro på Kristi försonande blod. Vår Frälsare inbjuder oss att sluta oss till honom och att förena vår svaghet med hans styrka, vår okunnighet med hans vishet, vår ovärdighet med hans förtjänster. Guds ledning är den skola som skall lära oss Jesu fridsamhet och ödmjukhet. Herren leder oss inte på den väg som vi skulle välja, den som tycks oss behaglig och lätt, utan mot livets sanna mål. Det ankommer på oss att samarbeta med de redskap som himlen använder för att forma vår karaktär efter det gudomliga mönstret. Ingen kan försumma eller skjuta upp detta verk utan att utsätta sig för den största fara. rätt

(533)Aposteln Johannes hörde i en syn en stark röst från himlen som sade: ”Ve dig, du jord och du hav, ty Djävulen har kommit ner till er i stor vrede, eftersom han vet att hans tid är kort.” (Upp 12:12).De scener är fruktansvärda som får denna himmelska röst att ropaså. Satans vrede ökar, efterhand som hans tid blir kortare, och hans bedrägerier och ödeläggelseverk kommer att nåsin höjdpunkt under nödens tid. rätt

(533)Fruktansvärda skådespel av övernaturligt slag kommer snart att visa sig på himlen som bevis för onda andars makt att göra underverk. Onda andar kommer att gå ut till kungarna på jorden och till hela världens befolkning för att bedra dem. Deonda andarnaförsöker energiskt övertala människorna att förena sig med Satan i hans sista kamp mot himlens regering. Därigenom blir både regeringar och folk bedragna. Människor kommer att påstå sig varaKristus själv och göra anspråk på den ära och tillbedjan som tillhör världens Frälsare. De kommer att utförahäpnadsväckande underverk ochbota människor. De kommer också att påstå att de har uppenbarelser från himlen,men dessa motsäger Bibelns undervisning. rätt

(534)Som kronan på verket i detta stora bedrägliga drama kommer Satan att framställa sig som Kristus. Församlingen har länge bekänt, att vid Kristi återkomst skall deras hopp förverkligas. Nu kommer den store bedragaren attfå det att se ut som om Kristus har kommit. På olika platser på jorden kommer Satan att uppträda och visa sig som ett majestätiskt väsen med bländande skönhet, som liknar den beskrivning av Guds Son som Johannes ger i Upp 1:13-15. Den härlighet som omger honom övergår allt vad dödliga människor hittills har sett. Ett segerrop ljuder genom luften: ”Kristus har kommit! Kristus har kommit!” Folket kastar sig ned för honom i tillbedjan, medan han lyfter sina händer och uttalar en välsignelse över dem, på samma sätt som Kristus välsignade sina lärjungar, då han var på jorden. Hans röst är mjuk och mild, men ändå melodisk. Vänligt och deltagandepresenterar han några av de nådefulla himmelska sanningar som Frälsaren förkunnade. Han botar också folkets sjukdomar. Och så, efter det att han framställt sig som Kristus, påstår han att han har förändrat sabbaten till söndagen, och befaller att alla skall hålla den dag helig som han har välsignat. Han förklarar att de som fortsätter att hålla den sjunde dagen helig hånar hans namn, eftersom de vägrar att lyssna till hans änglar som han har sänt till dem med ljus och sanning. Detta är en kraftig och nästan överväldigande förförelse. På samma sätt som folket i Samaria blev bedraget av trollkarlen Simon, kommer folkmassorna, från den störste till den minste, att ge akt på dessa trolldomskonster och säga: Han är ”Guds stora kraft” (Apg 8:10, 1917). rätt

(535)Men Guds folk kommer inte att låta sig vilseledas. Deläror som denne falske Kristus förkunnar strider mot Bibeln. Hans välsignelse uttalas över dem som tillber vilddjuret och dess bild, medan Bibeln säger, att Guds oblandade vrede skall drabba dem. rätt

(535)Falska tecken och under
Dessutom får Satan inte tillåtelse att framställa Kristi återkomst på det sätt som den skall ske. Frälsaren har varnat sitt folk mot detta bedrägeri från Satan, och har tydligt förutsagt hur Kristi ankomst skall äga rum: ”Falska messiasgestalter och falska profeter skall träda fram och göra stora tecken och under för att om möjligt bedra även de utvalda... Om de alltså säger till er: Han är i öknen, så gå inte dit, eller: Han är i de inte rummen, så tro det inte. Ty liksom blixten går ut från öster och syns ända borta i väster, så skall Människosonens ankomst vara.” (Matt 24:24-27, 31; 25:31; Upp 1:7; 1 Tess 4:16, 17). Denna återkomst finns det inte någon möjlighet att efterlikna. Den kommer att bli känd över hela världen och bevittnad av hela världen. rätt

(535)Endast de som flitigt har studerat Bibeln och älskar sanningen kommer att bli beskyddade mot detta kraftiga bedrägeri som skall leda hela världen vilse. Med hjälp av Bibelns undervisning upptäcker de bedragaren i hans förklädnad. Detta prov kommer över alla. Det kommer att avslöja vilka som verkligen är kristna. Är Guds tjänare nu så grundligt rotade i hans ord, att de inte ens kommer att ge efter för sina sinnens vittnesmål? Kommerde i en sådan krissituation att hålla fast vid Bibeln och endast Bibeln? Satan kommer att, om möjligt, hindra dem från att förberedasig för den dagen. Han kommer att lägga hinder i vägen för dem, göra dem intresserade av jordiska tillgångar ochlägga på dem en tung, påfrestande börda, så att deras hjärtan överbelastas med omsorger om detta livet. Prövningens dag kan då komma över dem som en tjuv. rätt

(535)När dekretet utfärdas av de olika ledarna inom kristenheten mot dem som håller Guds bud, ställs dessa utanför regeringens skydd och de utlämnas till de människor som vill utplåna dem. Då kommer Guds folk att fly från städerna och byarna. De kommer att samla sig i grupper på isolerade och undangömda platser. Många kommer att söka skydd i bergen. På samma sätt som de kristna i Piemontdalarna kommer de att göra bergskedjorna på jorden till sina helgedomar och kommer att tacka Gud för ”klippfästen”, som blir deras skydd. (Jes 33:16). Men många, från alla länder och alla samhällsklasser, höga och låga, rika och fattiga, färgade och vita kommer att utsättas för fruktansvärda förföljelser. Guds folk kommer att få tillbringa långa dagar, innestängda i fängelser, fastkedjade och dömda till döden. Några har skenbart överlämnats att dö av hunger i mörka, motbjudande fängelser. Ingen människa lyssnar till derasångestfyllda jämmer, ingen mänsklig hand sträcks ut till deras hjälp. rätt

(535)Kommer Gud att glömma sitt folk i denna prövning? Glömde han den trofaste Noa, då Guds dom drabbade världen genom den stora floden? Glömde han Lot, då elden föll ned från himlen och förtärde städerna på slätten? Glömde han Josef, då han var omgiven av avgudadyrkare i Egypten? Glömde han Elia, då Isebel svor på att han skulle drabbas av samma öde som Baals profeter? Glömde han Jeremia i hans mörka, dystra fängelsehåla? Glömde han de tre modiga männen i den brinnande ugnen? Eller Daniel i lejongropen? rätt

(536) ”Sion säger: 'HERREN har övergivit mig, Herren har glömt mig.' Kan då en moder glömma sitt barn, så att hon inte förbarmar sig över sin livsfrukt? Och även om hon kunde glömma sitt barn, skall jag inte glömma dig. Se, på mina händer har jag upptecknat dig.” (Jes 49:14-16). Härskarornas herre har sagt: ”Den som rör vid er, rör vid hans ögonsten.” (Sak 2:8). rätt

(536)Även om fiender kastar dem i fängelse, kan fängelsemurarna ändå inte skilja dem från gemenskap med Kristus. Han som ser alla deras svagheter, som känner till alla deras prövningar, är upphöjd över all jordisk makt. Änglar kommer till dem i deras ensamma celler och för med sig ljus och frid ifrån himlen. Fängelset blir som ett palats, eftersom de som är rika i tron, bor där. De dystra murarna lyses upp av ett himmelskt ljus, som då Paulus och Silas bad och sjöng lovsånger vid midnatt i fängelset i Filippi. (Se Apg 16:11-40). rätt

(536)Guds straffdomar kommer att drabba dem som förtrycker och förgör Guds folk. Han har haft tålamod med de ogudaktigaså länge att de vågar fortsätta med sina överträdelser. Men straffet blir inte mindre säkert eller mindre förödande, därför att det så länge har skjutits upp. ”HERREN skall resa sig som på Perasims berg, och han skall vredgas som i Gibeons dal för att utföra sitt verk, sitt främmande verk, och fullgöra sitt arbete, sitt förunderliga arbete.” (Jes 28:21). För vår barmhärtige Gud är bestraffandet ett förunderligt verk. ”Så sant jag lever, säger Herren, HERREN, jag gläder mig inte åt den ogudaktiges död.” (Hes 33:11). Herren är ”barmhärtig och nådig, sen till vrede och stor i nåd och sanning ... förlåter överträdelse, synd och skuld”, men låter ”ingen gå ostraffad”. (2 Mos 34:6, 7; Nah 1:3). Genom fruktansvärda ting kommer han att i rättfärdighet försvara sin nedtrampade lags auktoritet. Att Herren dröjer med att skipa rättvisa ger oss en föreställning om hur strängtdet straff blir som väntar överträdaren. Det folk som han länge haft fördragsamhet med, och som han inte dömer förrän det helt har fyllt sitt mått med ogudaktighet, skall till sist få dricka vredens bägare oblandad med nåd. rätt

(537)Fruktansvärda hemsökelser
När Kristus har avslutat sitt verk som medlare i helgedomen, kommer den oblandade vrede,som de hotats med som tillber vilddjuret och dess avbild och tar emot dess märke, att utgjutas. (Upp 14:9, 10).De plågor som drabbade Egypten, då Gud hade för avsikt att befria Israel, liknadede mer fruktansvärda och omfattandestraffdomar som skall drabba världen strax innan Guds folktill sist blir befriat. Johannes beskriver i Uppenbarelseboken dessa fruktansvärda plågor: ”Onda och svåra bölder slog upp på de människor som hade vilddjurets märke och som tillbad dess bild.” Havet ”förvandlades till blod som från en död, och allt liv i havet dog.” Och ”floderna och vattenkällorna ... förvandlades till blod.” Hur fruktansvärda dessa plågor än är, försvarar de fullständigtGuds rättvisa. Guds ängelförklarar: ”Rättfärdig är du ... ty du har fällt denna dom. De har utgjutit heligas och profeters blod och därför har du gett dem blod att dricka, och de har förtjänat det.” (Upp 16:2-6). Genom att döma Guds folk till döden har de gjort sig skyldiga till deras blod, som om de hade utgjutit det med sina egna händer. På samma sätt vittnade också Kristus om judarna på sin tid. De var medskyldiga till det blod som hade utgjutits från alla sedan Abels tid, eftersom de behärskades av samma anda och sökte utföra samma gärningar som de som hade mördat profeterna. rätt

(538)I den plåga som följer får solen makt att ”bränna människorna såsom med eld. Och ... människorna blev brända av stark hetta”. (Verserna 8, 9, 1917). Profeterna beskriver tillståndet på jorden under denna fruktansvärda tid så här: ”Marken sörjer, ... ty skörden på fälten är förstörd. ... alla träd på marken har torkat bort, glädjen har vissnat bort från människors barn.” ”Utsädet ligger förtorkat under klumpar av jord, förrådshusen står öde ... Hur stönar inte boskapen! Kreaturshjordarna irrar omkring, de finner inget bete ... vattenbäckarna har torkat ut och en eld har förtärt betet i öknen.” ”Sångerna i palatset skall på den dagen övergå i klagan, säger Herren, HERREN. Döda kroppar i mängd skall i tysthet kastas överallt.” (Joel 1:10-12, 17-20; Amos 8:3). rätt

(538)Plågornas tid
Dessa plågor kommer inte att drabba hela jorden, eftersom alla människor då skulle omkomma. Men de blir de mest fruktansvärda plågor som människor någonsin har varit med om. Alla tidigare straff före prövningstidens slut har varit blandade med nåd. Kristi blod, som vädjar för människorna, har skyddat syndare från det fulla straffet för deras överträdelser, men i denna sista dom utgjuts Guds vrede oblandad med nåd. rätt

(538)På den dagen kommer många att önska att bli beskyddade av den Guds nåd som de så länge har föraktat. ”Se, dagar skall komma, säger Herren, HERREN, då jag skall sända hunger i landet, inte en hunger efter bröd, inte en törst efter vatten, utan efter att höra HERRENS ord. De skall driva omkring från hav till hav och springa hit och dit från norr till öster för att söka efter HERRENS ord, men de skall inte finna det.” (Amos 8:11, 12). rätt

(539)Guds folk kommer inte att gå fria från lidanden. Men även om de blir förföljda och plågade, och måste uthärda nöd och svält, kommer de inte att omkomma. Den Gud som tog hand om Elia, kommer inte att glömmaett enda av sina självförnekande barn. Han som räknar håren på deras huvuden kommer attta hand om dem. Under hungerns tid skall de bli mättade. Medan de ogudaktiga dör av svält och pest, kommer änglar att beskydda de rättfärdiga och ge dem vad de behöver. ”Den som vandrar i rättfärdighet” har fått löftet: ”Bröd skall han få, vatten skall aldrig fattas honom.” ”De betryckta och fattiga söker förgäves efter vatten, deras tunga förtorkar av törst. Men jag, HERREN, skall bönhöra dem, Israels Gud skall inte överge dem.” (Jes 33:15, 16; 41:17). rätt

(539) ”Fikonträdet blomstrar inte mer, och vinstocken ger ingen skörd. Olivträdets frukt slår fel, och fälten ger ingen föda. Fåren rycks bort ur fållorna, och ingen boskap finns i stallen, ändå skall de som fruktar Herren jubla i HERREN och fröjda sig i sin frälsnings Gud.” (Hab 3:17, 18). rätt

(539) ”HERREN bevarar dig, HERREN är ditt skydd på din högra sida. Solen skall inte skada dig om dagen, och inte månen om natten. HERREN skall bevara dig från allt ont, han skall bevara din själ.””Han skall rädda dig från fågelfängarens snara och från den förödande pesten. Med sina fjädrar skall han övertäcka dig, under hans vingar skall du finna tillflykt. Hans trofasthet är sköld och skärm. Du skall icke frukta nattens fasor, inte pilen som flyger om dagen, inte pesten som går fram i mörkret eller farsoten som härjar vid middagens ljus. Om än tusen faller vid din sida, ja, tio tusen vid din högra sida, så skall det inte drabba dig. Med egna ögon skall du se hur de ogudaktiga får sitt straff. Ty du har sagt att HERREN är ditt skydd, du har gjort den Högste till din tillflykt. Ingen olycka skall drabba dig, ingen plåga närma sig din hydda.” (Ps 121:5-7, 91:3-10). rätt

(539)För omvärlden kommer det att se ut som om Guds folk snart måste besegla sitt vittnesbörd med sitt blod, som martyrerna fick göra före dem. De börjar själva frukta att Herren har överlämnat dem i deras fienders hand. De lider av en fruktansvärd själsångest. Dag och natt ropar de till Gud om befrielse. De ogudaktiga är hänförda och ropar hånfullt: ”Var är nu er tro? Varför räddar inte Gud er ur våra händer om ni verkligen är hans folk?” Men Guds väntande barn kommer ihåg när Jesus vardöende på Golgata kors, hur översteprästerna och rådsmännen hånfullt ropade: ”Andra har han hjälpt. Sig själv kan han inte hjälpa. Han är Israels konung. Han må nu stiga ner från korset, så skall vi tro på honom.” (Matt 27:42). Alla kämpar med Gud på samma sätt som Jakob gjorde. Deras ansikten vittnar om en hård inte kamp. Alla är bleka. Men de upphör inte med sina innerliga böner. rätt

(539)Skyddade av mäktiga försvarare
Om människor kunde se så som himlen ser, skulle de se att änglar, som är väldiga i makt, omger dem som ger akt på Kristi ord om tålamod. Med medkännande mildhet har änglarna bevittnat deras nöd och hört deras böner. De väntar på sin Ledares ord, att han skallrädda dem ur deras fara. Men de måste vänta ännu lite längre. Guds folk måste dricka av bägaren och döpas med dopet. Själva förhållandet att Herren dröjer, även om det plågar dem, är det bästa svaret på deras böner. Medan de förtroendefullt väntar på att han skall räcka ut sin hand, övar de sig i tro, hopp och tålamod, något som de delvis har försummat under sin tidigare, religiösa erfarenhet. Men för de utvaldas skull blir nödens tid förkortad. ”Skulle då inte Gud skaffa rätt åt sina utvalda, som ropar till honom dag och natt...? Jag säger er: Han kommer snart att skaffa dem rätt.” (Luk 18:7, 8). Slutet kommer snabbare än människor väntar sig. Vetet samlas in och binds i kärvar för Guds lada, medan ogräsetsamlas ihop för att förtäras av utplåningens eld. rätt

(540)De himmelska väktarna är trogna i sin uppgift och fortsätter att vaka. Trots att ett allmänt dekret har fastställt en tidpunkt då de som håller Guds bud får dödas, kommer deras fiender att i några fall föregripadekretet. Innan den fastställda tidpunkten skall de försöka ta deras liv. Ingen kan emellertid komma förbi de mäktiga beskyddare som håller vakt runt varje trogen människa. Några blir angripna medan de flyr från städerna och byarna, men de vapen som lyfts mot dem bryts i bitar och faller till marken som knäckta halmstrån. Andra försvaras av änglar som är klädda som soldater. rätt

(540)Under alla tider har Gud verkat genom änglar för att hjälpa och befria sitt folk. Himmelska väsen har tagit verksam del i människors angelägenheter. De har visat sig med kläder av bländande ljus. De har kommit i mänsklig gestalt klädda som resenärer. Änglar har uppenbarat sig som människor förGuds folk. De har vilat, som om de varit trötta, under ekarna vid middagstiden. De har tagit emot gästfriheten i människors hem. De har kommit som vägledare för resande som överraskats av mörkret. De har med sina egna händer tänt elden på altaret. De har öppnat fängelsedörrar och befriat Guds tjänare. Klädda i himlens rustning kom de och rullade undan stenen framför Frälsarens grav. rätt

(540)Änglar har ofta varit närvarande i mänsklig gestalt där de rättfärdiga har församlats. De besöker också de ogudaktigas sammankomster, som då de kom till Sodom för att skriva ned berättelsen om invånarnas gärningar och avgöra om de hade överskridit gränsen för Guds tålamod. Herren vill visa barmhärtighet. För några fås skull, som verkligen tjänar honom, håller han olyckorna tillbaka och förlänger freden bland folken. Syndare förstår inte att de har de få rättfärdiga, som definner glädje i att håna och förtrycka, att tacka för att deras egna liv har skonats. rätt

(540)Trots att denna världens härskare inte vet det, har ändå änglar ofta talat i deras rådsförsamlingar. Människor har betraktat dem. Människor har lyssnat till deras vädjanden. Människor har argumenterat mot deras förslag och hånat deras råd. I rådssalar och inför domstolar har dessa himmelska sändebud visat att de noga känt människors historia. De har bevisat att de bättre kunnat försvara de förtrycktas sak än de bästa och mest vältaliga försvarare. De har gjort planer om intet och avvärjt ondska, som i hög grad skulle ha hindrat Guds verk och förorsakat stort lidande för hans folk. I farans och nödens stund slår Herrens ängel ”sitt läger omkring dem som fruktar honom, och han befriar dem”. (Ps 34:7). rätt

(541)Med stark längtan väntar Guds folk på de tecken som skall förebåda deras kommande Kung. När de har hälsat väktaren med orden: ”Väktare, vad återstår av natten?” har svaret alltid blivit: ”Morgon kommer, ändå är det natt.” (Jes 21:11, 12). Ljus lyser upp molnen ovanför bergstopparna. Snart skall Guds härlighet uppenbaras. Rättfärdighetens sol skall lysa. Morgonen och natten är båda nära, en evig dag börjar för de rättfärdiga, men evig natt sänker sig över de ogudaktiga. rätt

(541)Slöjan dras undan
Medan de kämpande ivrigt sänderupp sina böner till Gud,verkar det som om den slöja som döljer den osynliga världen för dem dras åt sidan. Himlen glöder av den eviga dagens morgonrodnad som bryter fram. Som änglasång ljuder dessa ord för deras öron: ”Håll ut i tro! Hjälpen kommer!” Kristus, den allsmäktige Segraren, sträcker fram en evig härlighetskrona mot sina trötta stridsmän. Hans röst hörs från de öppna portarna: ”Se, jag är med er, frukta inte! Jag känneralla era svårigheter. Jag har burit era sorger. Ni strider inte motokända fiender. Jag har kämpat kampen för er. I mitt namn skall ni mer än segra.” rätt

(541)Den dyrbare Frälsaren kommer att sända hjälp just när vi bäst behöver den. Vägen till himlen är helgad av hans fotspår. Varje törne som sårar vår fot har sårat hans. Varje kors som vi måste bära, har han burit före oss. Herren tillåter strider för att bereda oss för fred. Nödens tid är fruktansvärd för Guds folk, men den är en tid för varje sann troende att blicka uppåt och genom tron kunna se löftets båge omge den troende. rätt

(542) ”Så skall HERRENS friköpta vända tillbaka och komma till Sion med jubel. Evig glädje skall kröna deras huvuden, fröjd och glädje skall komma över dem, men sorg och suckan skall fly bort. Jag, jag är den som tröstar er. Vem är då du, att du fruktar för människor som skall dö, för människobarn som bliver som torrt gräs, att du glömmer HERREN, din Skapare ... att du ständigt dagen igenom fasar för förtryckarens vrede, eftersom han är redo att fördärva? Var är nu förtryckarens vrede? Snart blir fången fri. Han skall inte dö och läggas i graven, han skall inte lida brist på bröd. Jag är HERREN, din Gud, han som rör upp havet, så att dess vågor dånar, HERREN Sebaot är hans namn. Jag har lagt mina ord i din mun och övertäckt dig med min hands skugga.” (Jes 51:11-16). rätt

(542) ”Så hör nu detta, du eländiga, som är drucken, men inte av vin: Så säger HERREN, som är din Herre och din Gud, som utför sitt folks sak: Se, jag tar bort berusningens bägare ur din hand, av min vredes bägare skall du inte längre dricka. Jag skall sätta den i handen på dina plågare, de som sade till dig: 'Fall ner, så att vi kan gå fram över dig!' Så gjorde du din rygg till mark och till en gata för dem att gå på.” Verserna 21-23. rätt

(542)Gud som sett ned genom tiderna, har sett den nödens tid som hans folk skulle gå in i, när jordens makter samlar sig mot dem. På samma sätt som fångar i landsflykt fruktar de döden genom hunger eller våld. Men den Helige i himlen, som delade Röda Havet för israeliterna, skall uppenbara sin stora makt och göra slut på fångenskapen. ”De skall vara mina, säger HERREN Sebaot, min egendom på den dag då jag utför mitt verk. Jag skall visa medömkan med dem så som en man visar medömkan med sin son som tjänar honom.” (Mal 3:17). Om Kristi trofasta vittnens blod skulle utgjutas vid denna tidpunkt, skulle det inte som martyrernas blod bli en säd som gav en rik skördåt Gud. Deras trohet skulle inte bli ett vittnesbörd för att överbevisa andra om sanningen. Människors okänsligahjärtan har då trängt tillbaka barmhärtighetens vågor, så att de inte mer kommer igen. Om de rättfärdiga nuskulle överlämnas åt sina fiender skulle mörkrets furste triumfera. Psalmisten säger: ”Ty han håller mig gömd i sin hydda på olyckans dag. Han beskyddar mig i sin boning”. (Ps 27:5). Kristus har sagt: ”Kom mitt folk och gå in i dina kamrar, stäng igen dörrarna efter dig. Göm dig ett litet ögonblick, till dess vreden har gått förbi. Ty se, HERREN kommer ut ur sin boning för att straffa jordens invånare för deras missgärning.” (Jes 26:20, 21).Befrielsen kommer att bli härlig för dem som tåligt har väntat på hans ankomst och vilkas namn är skrivna i livets bok. rätt

nästa kapitel