Den Kristnes Karaktär

(80)Den kristne visar sin karaktär genom sina handlingar i vardagen. Kristus sade: "Så bär varje gott träd god frukt, men ett dåligt träd bär dålig frukt" (Matteusevangeliet 7:17). Vår Frälsare jämför Sig Själv med ett vinträd, vars grenar motsvaras av lärjungarna. Han tillkännager entydigt, att alla som vill bli Hans lärjungar, måste bära frukt; och sedan visar Han hur de kan bli grenar rika på frukt. "Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, utan endast om den förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig" (Johannesevangeliet 15:4). rätt

(80)Aposteln Paul beskriver frukten, som den kristne skall bära. Han säger, att den "består i allt vad godhet, rättfärdighet och sanning heter" (Efésierbrevet. 5:9). Och vidare: "Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning" (Galaterbrevet 5:22, 23). Dessa dyrbara storheter är helt enkelt grundsatserna hos Guds lag omsatta i praktiken. rätt

(80)Guds lag är den enda riktiga måttstocken för moralisk fulländning. Denna lag exemplifierades på ett praktiskt sätt i Kristi liv. Han säger om Sig Själv: "jag har hållit min Faders bud" (Johannesevangeliet 15:10). Ingenting mindre, än detta slags lydnad motsvarar kraven hos Guds ord. "Den som säger sig förbli i honom är skyldig att själv leva så som han levde" (Första Johannesbrevet 2:6). Vi kan inte ursäkta oss med att vi inte förmår detta, ty vi har denna försäkran: "’Min nåd är nog för dig" (Andra Korintierbrevet 12:9). När vi blickar i den gudomliga spegeln, Guds lag, ser vi det oerhört onda hos synden, liksom vårt eget förlorade tillstånd som överträdare. Men genom ånger och tro blir vi rättfärdiggjorda inför Gud, och genom Guds nåd förmår vi att visa lydnad mot Hans bud. rätt

(81) Gud och Människan
De, som verkligen älskar Gud, kommer att visa en uppriktig önskan om, att veta Hans vilja och göra den. Så här säger aposteln Johannes, vars epistlar så ingående behandlar ämnet kärlek: "Detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud" (Första Johannesbrevet 5:3). Ett barn, som älskar sina föräldrar, visar sin kärlek genom villig lydnad; men ett själviskt, otacksamt barn uträttar minsta möjliga för sina föräldrar, samtidigt som barnet vill dra nytta av alla förmåner, som tilldelas de lydiga och trofasta. Samma skillnad märks ibland dem, som bekänner sig till att vara Guds barn. Många, som vet om att de är mottagarna av Hans kärlek och omsorg, och som önskar att få Hans välsignelse, ogillar att göra Hans vilja. De betraktar Guds krav på dem som en obehaglig ofrihet, Hans bud som ett tungt ok. Men den, som verkligen eftersträvar hjärtats och livets renhet, finner att Guds lag är en glädje, och sörjer enbart över att han eller hon är så dålig på att motsvara dess krav. rätt

(82)Ordern till oss lyder, att vi skall älska varandra såsom Kristus älskat oss. Han har visat Sin kärlek, genom att offra livet för att förlossa oss. Den älskade lärjungen säger, att vi bör vara villiga att offra livet för bröderna. Ty "var och en som älskar Gud som har fött, älskar också den som är född av honom" (vers 1). Om vi älskar Kristus, kommer vi att älska dem, som liknar Honom till liv och sinnesart. Och inte enbart dem, utan vi skall också älska dem, som levat "utan hopp", och varit "utan Gud i världen" (Efésierbrevet 2:12). Det var för att frälsa syndare, som Kristus lämnade Sitt hem i himmelen och kom till världen, för att lida och dö. För den sakens skull arbetade Han hårt och kämpade samt bad, tills Han, med brustet hjärta och övergiven av dem Han kommit för att frälsa, göt ut Sitt liv på Golgata. rätt

(82)Ta efter Förebilden
Många ryggar undan för ett sådant liv, som vår Frälsare levde. De menar, att uppoffringen för att ta efter förebilden är för stor – för stor, för att bära frukt i form av goda gärningar, och sedan tålmodigt uthärda Guds tuktande för bättre fruktsamhet. Men när den kristne helt enkelt betraktar sig själv som ett ödmjukt redskap i Kristi händer, och gör sitt bästa för att trofast fullgöra varje plikt – och det gör han, genom att lita på Guds utlovade hjälp – då bär han Kristi ok och finner det milt; då bär han bördor för Kristus, och säger att de är lätta. Han kan blicka uppåt med mod och tillförsikt, samt säga: "jag vet vem jag tror på, och jag är övertygad om att det står i hans makt att till den dagen bevarar det som har blivit anförtrott åt mig" (Andra Timoteusbrevet 1:12). rätt

(83)Om vi stöter på hinder längs vår stig, och nogsamt betvingar dem; om vi möter motstånd och hån, och i Kristi namn vinner seger; om vi axlar ansvar och fullgör våra skyldigheter i Mästarens anda – då kommer vi förvisso att göra en värdefull erfarenhet av Hans trofasthet och makt. Då kommer vi ej längre att vara beroende av andras erfarenhet, ty vi kan vittna härom med vår egen ande. I likhet med dåtidens samariter kan vi säga: "Vi har själva hört honom och vet att han verkligen är världens Frälsare’" (Johannesevangeliet 4:42). rätt

(83)Ju mera vi begrundar Kristi väsen, och ju mera vi upplever Hans frälsande kraft, desto intensivare kommer vi att inse vår egen svaghet och ofullkomlighet, och desto ivrigare kommer vi att blicka hän till Honom som vår styrka och vår Förlossare. Vi saknar egen kraft till att rena själens tempel från dess nedsmutsning; men när vi ångrar våra synder mot Gud, och söker förlåtelse genom Kristi meriter, kommer Han att ingjuta den tro, som fungerar och verkar genom kärlek och rengör hjärtat. Genom tro på Kristus och lydnad mot Guds lag kan vi bli helgade, och på så vis bli lämpliggjorda att vistas i heliga änglars sällskap och ibland de vitskrudade frälsta i härlighetens rike. rätt

(83)Förening med Kristus vår Förmånsrätt
Det är både en förmånsrätt och en skyldighet för varje kristen, att upprätthålla ett nära förbund med Kristus och att uppnå en rik erfarenhet i det, som har med Gud att göra. Då kommer vederbörandes liv att bära rik frukt i form av goda gärningar. Kristus sade: "Min Fader förhärligas, när ni bär rik frukt" (Johannesevangeliet 15:8). När vi läser levnadsskildringar om människor, som utmärkts genom sin fromhet, betraktar vi ofta deras erfarenheter och framgångar som någonting långt bortom vår räckvidd. Men så förhåller det sig inte. Kristus dog för alla; och Hans ord försäkrar oss om, att Han är villigare att skänka Sin Helige Ande till dem, som ber Honom om det, än jordiska föräldrar att skänka goda gåvor till sina barn. Profeterna och apostlarna fullkomnade inte en kristen karaktär genom ett underverk. De använde sig av de medel, som Gud lagt fram inom deras räckvidd; och alla, som gör samma ansträngning, kommer att uppnå samma goda utfall. rätt

(84)Paulus’ Bön för Församlingen
I sitt brev till församlingen i Efesus framställer Paulus för medlemmarna "evangeliets hemlighet" (Efésierbrevet 6:19), "Kristi outgrundliga rikedom" (Efésierbrevet 3:8), och garanterar dem sedan, att han skall bedja innerligt och ingående för deras andliga välstånd: rätt

(84) "Därför böjer jag mina knän för Fadern åt vår Herre Jesus Kristus, . . . Att han i sin härlighets rikedom skall ge kraft och styrka åt er inte människa genom sin Ande, och att Kristus genom tron skall bo i era hjärtan och ni skall bli rotade och grundade i kärleken. Ni skall då tillsammans med alla de heliga kunna förstå bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek, som går långt utöver vad någon kan förstå. Så skall ni bli helt uppfyllda av all Guds fullhet" (Efésierbrevet 3:14-19, avslutningen på vers 14 ur KJV). rätt

(84)Vidare skriver han till sina bröder i Korint: "de som helgats i Kristus Jesus. . . : Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus. Jag tackar alltid min Gud för er, för den Guds nåd som ni har fått i Kristus Jesus. Ty i honom har ni blivit rika på allt, i fråga om allt tal och all insikt, eftersom vittnesbördet om Kristus har fått stadigt fäste hos er. Därför saknar ni inte någon nådegåva, medan ni väntar på vår Herre Jesu Kristi uppenbarelse" (Första Korintierbrevet 1:2-7). Dessa ord riktas inte bara till församlingen i Korint, utan till hela Guds folk intill tidens ände. Varje kristen kan åtnjuta helgelsens välsignelse. rätt

(85)Aposteln fortsätter med de här orden: "I vår Herre Jesu Kristi namn uppmanar jag er, bröder, att alla vara eniga i det ni säger och inte låta stridigheter förekomma bland er, utan vara fullkomligt enade i samma uppfattning och samma mening" (vers 10). Paulus skulle inte ha vädjat till dem om, att uppnå det omöjliga. Enighet är det säkra utfallet av kristen fullkomlighet. rätt

(85)I episteln till kolosserna framställs också de underbara förmåner, som säkrats åt Guds barn. "Vi har hört om er tro i Kristus Jesus och om den kärlek ni har till alla de heliga,. . . Från den dag vi hörde om det, har vi därför inte upphört att be för er. Vår bön är att ni skall uppfyllas av kunskap om hans vilja, med all andlig vishet och insikt, så att ni kan leva värdigt i Herren och i allt behaga honom, när ni bär frukt i alla slags goda gärningar och växer till i kunskapen om Gud. Hans härlighets makt skall då styrka er och ge er all kraft till att vara uthålliga och tåliga i allt" (Kolosserbrevet 1:4-11). rätt

(86)Riktmärket för Helgelsen
Aposteln själv eftersträvade samma nivå av helgelse, som han lade fram för sina bröder. Han skriver till filipperna: "Men allt det som var en vinst för mig räknar jag nu som förlust för Kristi skull. Ja, jag räknar allt som förlust, därför att jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. . . . Då känner jag Kristus och kraften från hans uppståndelse och delar hans lidanden genom att bli lik honom i en död med honom, i hoppet om att nå fram till uppståndelsen från de döda. Inte som om jag redan har gripit det eller redan har nått det målet, men jag jagar efter att gripa det, eftersom jag själv har blivit gripen av Kristus Jesus. Bröder, jag menar inte att jag redan har gripit det, men ett gör jag: jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför och jagar mot målet för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus" (Filipperbrevet 3:7-14). Det är en slående likhet mellan de skrytsamma, självrättfärdiga påståenden från dem som hävdar sig vara utan synd, och aposteln blygsamma språk. Ändå var det renheten och trofastheten hos hans eget liv, som skänkte sådan kraft åt hans uppmaningar till bröderna. rätt

(86)Guds Vilja
Paulus tvekade inte för att, vid varje lämpligt tillfälle, med kraft hävda betydelsen av biblisk helgelse. Han säger: "Ni vet vilka föreskrifter vi har gett er från Herren. Detta är Guds vilja: att ni helgas" (Första Tessalonikerbrevet 4:2, 3). "Därför, mina älskade, liksom ni alltid har varit lydiga, så arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, inte bara som när jag var hos er, utan ännu mycket mer nu när jag inte är hos er. Ty Gud är den som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske. Gör allt utan att klaga och tveka, så att ni blir fläckfria och rena, Guds oskyldiga barn mitt ibland ett falskt och fördärvat släkte, bland vilka ni lyser som stjärnor i världen" (Filipperbrevet 2:12-15). rätt

(87)Han omber Titus, att lära församlingen att samtidigt som de skall förlita sig till Kristi förtjänster för sin frälsning, kommer Guds nåd i hjärtat att leda till trofast fullgörande av alla livets plikter. "Påminn dem om att de skall underordna sig och makthavare och vara beredda att göra allt som är gott, att inte förolämpa någon utan hålla frid och vara tillmötesgående och visa vänlighet mot alla människor. . . . Detta är ett ord att lita på, och jag vill att du med kraft inskärper det, så att de som tror på Gud vinnlägger sig om att göra goda gärningar. Sådant är gott och nyttigt för människorna" (Titusbrevet 3:1-8). rätt

(87)Paulus försöker att få oss att förstå, att själva grundbulten till all godtagbar tjänst åt Gud, liksom själva kronan ibland de kristna dygderna, är kärlek; och att Guds frid endast bor i den själ, där kärleken härskar. "Klä er därför som Guds utvalda, heliga och älskade, i innerlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, mildhet och tålamod. Ha fördrag med varandra och förlåt varandra, om någon har något att förebrå en annan. Såsom Herren har förlåtit er skall ni förlåta varandra. Över allt detta skall ni klä er i kärleken, som binder samman till en fullkomlig enhet. Låt Kristi frid regera i era hjärtan, den frid som ni blev kallade till i en enda kropp, och var tacksamma. Låt Kristi ord bo rikligt hos er med all vishet. Undervisa och förmana varandra med psalmer, hymner och andliga sånger och sjung med tacksamhet Guds lov i era hjärtan. Och allt vad ni gör i ord eller handling, gör det i Herren Jesu namn och tacka Gud, Fadern, genom honom" (Kolosserbrevet 3:12-17). rätt

nästa kapitel