Den Kristnes Förmånsrätt

(89)Många, som verkligen eftersträvar helgelse av hela hjärtat och ett rent liv, tycks vara rådlösa och modstulna. De betraktar hela tiden sig själva, och beklagar sin bristande tro; och eftersom de saknar tro, anser de sig inte kunna åberopa Guds välsignelse. Dessa personer blandar samman känsla med tro. De bortser från enkelheten hos sann tro, varigenom de smittar ned sina egna själar med stort mörker. De borde upphöra att tänka på jaget, för att snarare uppehålla sig vid Guds barmhärtighet och godhet samt upprepa Hans löften. Sedan borde de helt enkelt tro på, att Han kommer att uppfylla Sitt ord. Vi skall inte lita på vår tro, utan på Guds löften. När vi ångrar våra tidigare överträdelser av Hans lag, och föresätter oss att vedergälla Hans godhet med framtida lydnad, skall vi tro att Gud för Kristi skull godtar oss, och förlåter oss våra skulder. rätt

(89)Det händer, att mörker och besvikelse slår till mot själen och hotar att överväldiga oss, men vi får icke släppa taget om vår tillit och gudstro. Vi måste hålla blicken fästad vid Jesus, oavsett våra känslor. Vi bör försöka, att troget utföra varje känd plikt, och sedan lugnt vila i Guds löften. rätt

(90)Ett Liv i Tro
Stundom förnimmer vi en väldigt klar, skräckingivande insikt om vår ovärdighet, men därmed bevisas ej att Gud vänt Sig bort ifrån oss, eller att vi skulle ha övergett Honom. Inga ansträngningar bör göras, för att egga upp sinnet till en viss känslonivå. Kanhända vi i dag inte känner gårdagens frid och fröjd; men vi bör i tro gripa tag om Kristi hand, och lita på Honom lika fullt i mörkret som i ljuset. rätt

(90)Måhända Satan viskar: "Du är en för stor syndare, för att Kristus skall kunna frälsa Dig." Samtidigt som Du vidgår, att Du visst är syndig och ovärdig, kan Du möta frestaren med utropet: "Tack vare försoningen, åberopar jag Kristus som min Frälsare. Jag litar inte till mina egna förtjänster, utan till Jesu dyrbara blod, vilket renar mig. I detta ögonblick hänger jag min hjälplösa själ på Kristus." Den kristnes liv måste genomsyras av en beständig, levande tro. En orygglig tillit, ett bestämt beroende på Kristus, skänker själen frid och försäkran. rätt

(90)Att stå emot Frestelse
Misströsta inte, därför att Ditt hjärta verkar vara hårt. Varje hinder, varje fiende i sinnet, bara ökar Ditt behov av Kristus. Han kom för att ta bort stenhjärtat, och för att ge just Dig ett hjärta av kött. Vänd Dig till Honom för särskild nåd, att besegra Dina utmärkande fel med. När frestelsen beskjuter Dig, stå då bestämt emot de onda lockelserna; säg till Din själ: "Hur skall jag kunna skämma ut min Förlossare? Jag har överlämnat mig åt Kristus; jag kan bara inte gå Satans ärenden." Ropa till den käre Frälsaren om hjälp, för att kunna offra varje avgud och avstå från varje skötesynd. Betrakta med trons öga Jesus, där Han står inför Faderns tron och håller fram Sina sårade händer, när Han vädjar för Dig. Tro, att kraften blir Din på grund av Din dyrbare Frälsare. rätt

(91)Att se med Trons Öga
Se, med trons hjälp, på kronorna reserverade åt segervinnarna; lyssna till de frälstas jublande sång: Värdigt, värdigt är Lammet, som dödades och förlossade oss åt Gud! Försök att betrakta dessa scener som verkliga. Stefanus, det första kristna blodsvittnet, utropade mitt uppe i sin fruktansvärda strid med ondskans härskare i andevärlden: "’Jag ser himlen öppen Människosonen stå på Guds högra sida’" (Apostlagärningarna 7:56). Han fick se, att världens Frälsare tittade ned på honom från himmelen med det största intresse, och det underbara ljuset från Kristi anlete strålade på Stefanus med sådan klarhet, att till och med hans fiender såg hans ansikte skina likt en ängels. rätt

(91)Om vi bara ville låta tankarna syssla mera med Kristus och den himmelska världen, skulle vi få en kraftfull sporre och stöd, när vi kämpar Herrens strider. Stolthet och kärlek till världen kommer att förlora sin makt, när vi begrundar härligheten i det skönare land, som så snart kommer att vara vårt hem. Jämförda med Kristi underbarhet, ter sig alla jordiska lockelser av föga värde. rätt

(91)Ingen skall inbilla sig, att Guds kärlek garanteras utan allvarlig ansträngning. När sinnet under lång tid fått sysselsätta sig med världsliga angelägenheter, är det vanskligt att länka tankarna i en annan riktning. Det, som ögat ser och örat hör, fångar alltför ofta uppmärksamheten och upptar intresset. Men om vi över huvud taget skall träda in i Guds stad, och betrakta Jesus och Hans härlighet, måste vi vänjas oss vid att se Honom med trons öga här. Kristi ord och karaktär borde ofta uppta våra tankar och samtal, och varje dag borde viss tid ägnas åt bön och begrundan rörande dessa ämnen. rätt

(92)Att tysta ned Anden
Helgelse är något, som sker varje dag. Ingen skall bedra sig själv med tanken, att Gud kommer att förlåta och välsigna personen, medan vederbörande trampar något av Hans krav i smutsen. Om man med flit medvetet syndar, tystar man Andens vittnande röst och skiljer man själen från Gud. Oavsett ens religiösa hänryckthet, kan inte Jesus dväljas eller bo i ett hjärta, som struntar i Guds lag. Gud ärar endast dem, som ärar Honom. rätt

(92) "... ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar" (Romarbrevet 6:16). Om vi ger efter för ilska, lusta, begärelse, hat, själviskhet, eller någon som helst annan synd, blir vi syndens tjänare. "Ingen kan tjäna två herrar" (Matteusevangeliet 6:24). Om vi tjänar synden, kan vi inte tjäna Kristus. Den kristne kommer att känna syndens lockelser, ty köttet kämpar emot Anden; men Anden kämpar emot köttet, ja, bedriver ständig krigföring. Det är här, som Kristi hjälp är av nöden. Mänsklig svaghet förenas med gudomlig kraft, och tron utropar: "Gud vare tack, som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus" (Första Korintierbrevet 15:57)! rätt

(93)Sunda religiösa Vanor
Om vi alls skall utveckla ett sinnelag, som Gud kan godta, måste vi lägga oss till med sunda vanor i vårt kristna liv. Daglig bön är lika grundläggande för tillväxt i nåden, ja, för vårt andliga liv, som mat på tallriken för vårt kroppsliga välmående. Vi bör göra det till en vana, att ofta lyfta upp tankarna till Gud i bön. I fall tankarna vandrar iväg på egna vägar, måste vi tygla dem; genom ihärdig ansträngning kommer slutligen den goda vanan att göra detta enkelt. Vi kan inte för ett ögonblick skilja oss från Kristus och vara trygga. Med Sin närvaro kan Han följa oss vid varje steg, men då måste vi rätta oss efter de villkor, som Han Själv har bestämt. rätt

(93)Tron måste göras till det väsentligaste i livet. Allting annat skall underordnas detta. All vår kraft, från själ, kropp och ande, måste tas i bruk i den kristna krigföringen. Vi måste vända oss till Kristus för styrka och nåd, och då kommer vi att vinna segern lika säkert som att Jesus dog för oss. rätt

(93)Värdet av en Själ
Vi måste komma närmare Kristi kors. Botfärdighet vid korsets fot är den första lärdomen angående frid, som vi har att lära oss. Jesu kärlek – vem kan förstå den? Oändligt ömmare och mer självförnekande, än en mors kärlek! För att rätt värdera en människas själ, måste vi betrakta korset i levande tro, och alltså inleda det studium som kommer att vara de förlossades forskningsämne och sång hela evigheten lång. Värdet av vår tid och våra förmågor går endast att beräkna genom storheten hos lösesumman, som erlades för vår frälsning. Vilken otacksamhet vi visar Gud, när vi rånar Honom på Hans eget, genom att undanhålla från Honom vår tillgivenhet och vår tjänst! Är det för mycket begärt, att överlämna oss till Honom, som har offrat allting för oss? Kan vi välja världens vänskap i stället för odödlighetens hedersutmärkelser, som Kristus erbjuder – "få sitta hos mig på min tron, liksom jag själv har segrat och sitter hos min Fader på hans tron" (Uppenbarelseboken 3:21)? rätt

(94)Ett framåtskridande Verk
Helgelse är ett fortgående verk. De olika stegen för oss framställs i Petrus’ ord: "Gör därför allt ni kan för att i er tro visa dygd, i dygden insikt, i insikten självbehärskning, i självbehärskningen uthållighet, i uthålligheten gudsfruktan, i gudsfruktan broderlig kärlek och i kärleken till bröderna kärlek till alla människor. Ty om allt detta finns hos er och växer till, blir ni inte overksamma eller utan frukt när det gäller kunskapen om vår Herre Jesus Kristus" (Andra Petrusbrevet 1:5-8). "Var desto ivrigare, mina bröder, att göra er kallelse och utkorelse fast. Gör ni det, skall ni aldrig någonsin snubbla och falla. Då skall ni få en fri och öppen ingång till vår Herre och Frälsare Jesu Kristi eviga rike" (verserna 10, 11). rätt

(94)Här har vi ett tillvägagångssätt, som garanterar att vi aldrig skall falla. De, som således använder metoden med addition för att säkra de kristna dygderna, har Guds försäkran om att Han skall använda metoden med multiplikation för att skänka dem Sin Andes gåvor. Petrus vänder sig till dem, som äger samma dyrbara tro: "Må nåd och frid i ännu rikare mått komma er till del genom kunskapen om Gud och vår Herre Jesus" (vers 2). Med hjälp av Guds nåd kan alla, som vill, klättra uppför den strålande stegen till himmelen, och till sist, "med sånger och evig fröjd" (Jesaja 35:10, KJV), genom portarna gå in i Guds stad. rätt

(95)Vår Frälsare vill ha hela oss; Han begär alla våra tankar, vår renaste och största tillgivenhet. Om vi verkligen är delaktiga av den gudomliga naturen, kommer Hans pris att ständigt finnas i våra hjärtan och på våra läppar. Det enda säkra är, att överlämna allt till Honom och att fortgående växa till i nåden och i kunskapen om sanningen. rätt

(95)Paulus’ Segerrop
Aposteln Paulus blev storligen ärad av Gud, ja, i en helig syn fördes han till och med till tredje himlen, där han såg scener, vars härlighet han ej fick avslöja. Detta föranledde honom dock inte till skryt eller överdrivet självförtroende. Han insåg behovet av ständig vaksamhet och självförnekelse, och säger rätt ut: "Jag bemästrar min kropp, och tvingar den till lydnad, för att jag inte själv på något sätt skall komma till korta vid provet, när jag predikar för andra" (Första Korintierbrevet 9:27, första delmeningen ur KJV). rätt

(95)Paulus fick lida för sanningen, och ändå hör vi honom aldrig klaga. När han går igenom sitt liv, så fullt av hårt arbete och omsorg samt uppoffring, säger han: "Jag hävdar att den här tidens lidanden väger lätt i jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras och bli vår" (Romarbrevet 8:18). Segerropet från Guds trofaste tjänare hörs ända till vår tid: "Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd? . . . Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre" (Romarbrevet 8:35-39). rätt

(96)Fastän Paulus spärrades slutligen in i romerskt fängelse – utestängd från himmelens ljus och luft, förnekad sitt handlande på missionsfältet, och väntande sin dödsdom när som helst – blev han inte ett offer för tvivel eller nedslagenhet. Från den dystra fängelsehålan kom den döende mannens vittnesbörd, laddat med en finstämd tro och mod, som har fyllt hjärtat med hopp hos helgon och blodsvittnen under alla därpå följande tidsåldrar. Hans ord beskriver på lämpligt sätt utfallet av den helgelse, som vi försökt att framställa på dessa sidor: "Jag är nu redo att offras, och tiden för mitt uppbrott är inne. Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron. Nu ligger rättfärdighetens segerkrans i förvar åt mig. Den skall Herren, den rättfärdige domaren, ge åt mig på den dagen, och inte bara åt mig utan åt alla dem som älskar hans återkomst" (Andra Timoteusbrevet 4:6-8). rätt