Daniels Regler för Måttfullhet

(18 )Profeten Daniel var en vida berömd personlighet. Han utgjorde ett strålande exempel på, vad människor kan bli, när de är förenade med visdomens Gud. En kort redogörelse för denne helige gudsmans liv har nedtecknats, för att uppmuntra dem, som senare skulle komma att bli kallade att uthärda prövningar och frestelser rätt

(18)Då Israels folk, dess kung, adel och präster fördes bort i landsflykt, valdes fyra av dem ut till att tjäna vid den babyloniske kungens hov. En av dessa var Daniel, som tidigt gav löfte om den anmärkningsvärda förmåga, som han utvecklade på senare år. Dessa ungdomar var alla av förnäm börd, och beskrivs som "sådana som inte hade något kroppsligt lyte utan var vackra att se på. De skulle kunna tillägna sig all slags lärdom, vara kloka, ha lätt för att lära och vara dugliga att tjäna i kungens palats" (Danielsboken 1:4). Då kung Nebukadnessar blev varse de unga fångarnas överlägsna förmågor, bestämde han att de skulle utbildas för att inneha viktiga ämbeten i riket. För att de i allt skulle bli dugliga för sitt liv vid hovet, skulle de – i enlighet med österländsk sed – läras kaldéernas språk, och genomgå tre års fullödig fysisk och intellektuell beredelse. rätt

(19)De unga vid denna utbildningsanstalt skulle inte bara slussas in till hovet, utan man såg till att de skulle få äta maten och dricka vinet, som kom från kungens bord. Härvidlag ansåg kungen att han inte endast visade dem stor ära, utan också garanterade dem bästa tänkbara fysiska och mentala hälsa. rätt

(19)Att bestå Provet
Ibland de rätter, som placerades framför kungen, fanns griskött och annat kött, som i Mose lag förklarats vara orent, och som hebréerna uttryckligen förbjudits att äta. Här ställdes Daniel inför ett svårt prov. Skulle han hålla sig till fädernas läror beträffande mat och dryck, och därmed förolämpa kungen samt troligen både förlora sin ställning och livet självt? Eller skulle han vifta bort Guds bud, och behålla kungens favör och på så vis säkra stora intellektuella fördelar och de smickrande utsikterna till en världslig karriär? rätt

(19)Daniel tvekade inte länge. Han bestämde sig för, att avgjort hålla fast vid sin redbarhet, kosta vad det kosta ville. Han såg det som angeläget "att inte orena sig med kungens mat eller med vinet som han drack" (Danielsboken 1:8). rätt

(19)Varken inskränkta eller fördomsfulla
Av dagens bekännande kristna är det många, som skulle tycka att Daniel var för noga, ja, de skulle kalla honom för inskränkt och fördomsfull. De tycker inte att mat och dryck är så viktigt, att man skall behöva inta en sådan bestämd hållning – en hållning, som kan komma att medföra att man förlorar varje världslig fördel. Men de, som är av den uppfattningen, kommer på domens dag att se, att de vänt sig bort ifrån Guds uttryckliga krav och upphöjt sina egna åsikter som måttstock för rätt och fel. De kommer att finna, att vad de ansåg vara oviktigt, ansåg Gud vara viktigt. Hans fordringar borde lydas som en helig plikt. De, som godtar och lyder en av Hans föreskrifter för bekvämlighets skull, medan de förkastar en annan, därför att dess iakttagande skulle innebära en uppoffring, halar ned normen för rätt och fel och förmår genom sitt exempel andra att ta det lätt på Guds heliga lag. "Så säger Herren" skall vara vår regel i allting. rätt

(20)En fläckfri Karaktär
Daniel utsattes för de svåraste frestelser, som kan ansätta dagens unga; ändå var han trofast mot den religiösa undervisning han erhållit tidigt i livet. Han omgavs av inflytanden, som var tänkta att få dem på fall, som skulle komma att vackla mellan princip och böjelse; ändå framställer Guds Ord honom som en fläckfri person. Daniel vågade inte sätta sin lit till sin egen moraliska kraft. För honom var bönen ett måste. Han gjorde Gud till sin starkhet, och gudsfruktan styrde alla hans handlingar under livets gång. rätt

(20)Daniel ägde egenskapen äkta ödmjukhet. Han var trofast, bestämd och ädelmodig. Han försökte att leva i fred med alla, samtidigt som han var okuvlig som den ståtliga cedern närhelst principer ställdes på sin spets. I allting, som inte kolliderade med hans lojalitet mot Gud, var han respektfull och lydig mot dem, som ägde makt över honom; men hans uppfattning om Guds krav var så sträng, att världsliga styresmäns fordringar underordnades. Han vägrade att låta sig inledas i självisk eftergivenhet, för att undvika sin plikt. rätt

(21)Daniels sinnelag framställs inför världen som ett slående exempel på, vad Guds nåd kan göra av människor, som till naturen är fallna och av synden fördärvade. Nedteckningen av hans ädla, självförnekande liv är en uppmuntran för gemene man. Av hans leverne kan vi finna kraft till att högsint stå emot frestelse, och att bestämt, samt utrustade med saktmod, stå upp för det rätta mitt under den allvarligaste prövning. rätt

(21)Guds Godkännande viktigare, än Livet
Daniel kunde ha funnit en rimlig ursäkt för att avvika från sina strängt återhållsamma vanor; men Guds gillande var viktigare för honom, än en ynnest från jordens mäktigaste potentat – viktigare än det egna livet. Sedan han genom sitt artiga uppträdande vunnit förste hovmarskalkens gunst – denne var den tjänsteman, som ansvarade för de unga hebréerna – bad Daniel om, att de inte skulle behöva äta kungens mat eller dricka hans vin. Hovmarskalken fruktade att skulle han uppfylla deras önskan, kunde han väcka kungens ogillande, och på så sätt riskera sitt eget liv. Liksom många i vår tid, trodde han att ett återhållsamt kosthåll skulle göra ungdomarna bleka och magra samt muskulärt svaga, medan den ypperliga maten från kungens bord skulle göra dem rödlätta och stiliga samt skulle befrämja fysisk och mental aktivitet. rätt

(22)Daniel bad om, att det hela skulle avgöras genom tio dagars prov – de hebréiska ungdomarna skulle under denna korta tid tillåtas äta enkel mat, samtidigt som deras kamrater skulle förtära kungens läckerheter. Slutligen godkändes önskemålet, och då kände Daniel sig säker på att han redan avgått med segern. Fastän han bara var en yngling, hade han sett de skadliga verkningarna av vin och överdådigt leverne på den fysiska och mentala hälsan. rätt

(22)Gud rättfärdigar Sin Tjänare
Efter de tio dagarna befanns utfallet vara det rakt motsatta till förste hovmarskalkens förväntningar. I tillägg till det yttre, fysisk aktivitet och mental vigör, hade de som varit återhållsamma i sina vanor, uppvisat en påtaglig överlägsenhet gentemot sina kamrater, som gett efter för aptiten. Tack vare sin prövning, fick Daniel och hans vänner fortsätta med sitt enkla kosthåll under utbildningstiden före sin tjänstgöring åt staten. rätt

(22)Herren betraktade med gillande de hebréiska ynglingarnas bestämdhet och självförnekelse, och Hans välsignelse åtföljde dem. Han "gav [dem] Guds kunskap och insikt i all slags skrift och vishet, och Daniel förstod alla slags syner och drömmar" (Danielsboken 1:17). Då de tre årens utbildning var över, och deras kunnande och färdigheter prövades av kungen, "fanns ingen av dem som kunde jämföras med Daniel, Hananja, Misael och Asarja. De fick då tjänstgöra hos kungen. Han fann att de i alla frågor som krävde vishet och förstånd var tio gånger klokare än någon annan av de spåmän och besvärjare som fanns i hela hans rike" (verserna 19-20). rätt

(23)Självbehärskning en Förutsättning för Helgelse
Daniels liv är en inspirerad bild på, vad som utgör ett helgat sinnelag. Det utgör en lärdom för alla, och i synnerhet för de unga. Sträng lydnad för Guds krav gynnar kroppens och sinnets hälsa. För att uppnå bästa möjliga moral och intellektuella färdigheter, behöver man söka vishet och starkhet från Gud och iaktta sträng återhållsamhet inom livets samtliga områden. Daniel och hans vänners erfarenhet utgör ett exempel på principfasthetens seger över frestelsen, att ge efter för aptiten. Den visar oss, att med hjälp av religionens rättesnören kan ynglingar besegra köttets lustar och bevara trofastheten mot Guds krav, fastän det innebar en stor försakelse för dem. rätt

(23)Vad hade hänt, i fall Daniel och hans vänner hade ingått en kompromiss eller jämkning med de hedniska ämbetsmännen och gett efter för stundens tryck, genom att äta och dricka med babylonierna, såsom seden bjöd? Detta enda avsteg från principfastheten skulle ha försvagat deras känsla för det rätta och deras avsky för det felaktiga. Eftergivenhet för aptiten skulle ha medfört att man offrat sin fysiska vigör, tankens klarhet och sin andliga kraft. Ett felsteg skulle antagligen ha lett till flera, tills deras förbindelse med himmelen brutits och de skulle ha svepts iväg av frestelsen. rätt

(24)Gud har sagt: "Jag skall ära dem som ärar mig" (Första Samuelsboken 2:30).Samtidigt som Daniel klängde sig fast vid sin Gud med osviklig förtröstan, kom den profetiska kraftens Ande över honom. Medan han lärdes upp av människor angående sysslorna vid hovet, undervisades han av Gud för att kunna läsa hemligheterna om framtida åldrar och framställa för kommande mansåldrar, genom bilder och liknelser, de förunderliga händelser som skulle komma att inträffa under de yttersta dagarna. rätt

nästa kapitel