Att styra Aptiten och Lidelserna

(25) ”… Håll[a] er borta från de köttsliga begären som för krig mot själen", lyder budskapet från aposteln Petrus (Första Petrusbrevet 2:11). Många betraktar denna text som en varning endast mot lössläppthet, men innebörden är djupare än så. Här förbjuds varje skadlig tillfredsställelse av aptiten eller lidelserna. Ingen, som bekänner sig till helgelsen, skall se med liknöjdhet på kroppens hälsa, och smickra sig själv med tanken, att omåttlighet inte är en synd, och att den heller inte påverkar andligheten. Starka band knyter den fysiska naturen till den moraliska. Varje vana, som inte bygger upp hälsan, fördärvar de högre och ädlare själsförmögenheterna. Felaktiga vanor på ätandets och drickandets område medför felaktiga tankar och handlingar. Eftergivenhet för aptiten stärker de djuriska drifterna, så att de får herravälde över de mentala och andliga krafterna. rätt

(25)Ingen kan njuta helgelsens välsignelser, som är självisk och omåttlig. Många stönar under en börda av sjukdomar på grund av felaktiga vanor vad gäller mat och dryck. Dessa ovanor gör våld på livets och hälsans lagar. De försvagar matsmältningssystemet, genom att personen ger efter för en förvänd aptit. Mänskokroppens förmåga att stå emot den misshandel, som den utsätts för, är fantastisk, men oavlåtligt felaktiga vanor, i form av överdrivet ätande och drickande, försvagar varje kroppsfunktion. Genom att tillfredsställa en förvänd aptit och lidelse, slår även bekännande kristna undan benen på naturen i dess arbete och minskar sin fysiska, mentala och moraliska kraft. Dessa kraftlösa individer bör betänka, vad de kunnat vara, om de levat måttfullt och befrämjat hälsan, i stället för att föröda den. rätt

(26)Nivån går att uppnå
Då Paulus skrev: "Må fridens Gud själv helga er helt och fullt" (Första Tessalonikerbrevet 5:23), manade han inte sina bröder till att sikta på en nivå, som var omöjlig för dem att uppnå; han bad inte att de skulle få välsignelser, som Gud inte tänkte ge dem. Han visste, att alla som skulle bli lämpliggjorda att möta Kristus i frid, måste äga en ren och helgad karaktär. "Men alla som tävlar underkastar sig i allt hård träning – de för att vinna en segerkrans som vissnar, vi för att vinna en som aldrig vissnar. Jag löper alltså inte utan att ha målet i sikte. Jag boxas inte likt en som slår i tomma luften. I stället behärskar [King James Version] jag min kropp och tvingar den till lydnad, för att jag inte själv på något sätt skall komma till korta vid provet, när jag predikar för andra" (Första Korintierbrevet 9:25-27). "Eller vet ni inte att er kropp är ett tempel åt den helige Ande, som bor i er och som ni har fått av Gud, och att ni inte tillhör er själva? Ni har blivit köpta och priset är betalt. Så förhärliga då Gud i er kropp!" (Första Korintierbrevet 6:19, 20). rätt

(27)Ett fläckfritt Offer
Vidare skriver aposteln till de troende: "Så förmanar jag nu er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud – er andliga gudstjänst" (Romarbrevet 12:1). Entydiga anvisningar gavs åt dåtidens Israel, för att inget bristfälligt eller sjukt djur skulle komma att frambäras som offer åt Gud. Endast de mest fullkomliga skulle väljas ut för detta ändamål. Genom profeten Malaki åthutade Herren strängeligen Sitt folk, för att de avvikit från dessa instruktioner. rätt

(27) "En son hedrar sin far, en tjänare sin herre. Om nu jag är en far, var är då den heder som borde visas mig? Och om jag är en herre, var är då fruktan för mig? Detta säger HERREN Sebaot till er präster som föraktar mitt namn. Och ni frågar: ’På vilket sätt har vi föraktat ditt namn?’Jo, genom att ni på mitt altare offrar oren mat. Och ni frågar: ’På vilket sätt har vi kränkt din renhet?’ Genom att ni säger: ’HERRENS bord betyder ingenting.’ Om ni bär fram ett blint djur som offer, är inte det något ont? Om ni bär fram det som är lamt och sjukt, är inte det något ont? Kom med sådant till din ståthållare! Tror du han blir glad och tar nådigt emot dig?[,] säger Herren Sebaot. . . . Som offer bär ni fram det som är stulet och djur som är halta och sjuka. Sådant offrar ni. Och det skulle jag med glädje ta emot av er?[,] säger HERREN" (Malaki 1:6-13). rätt

(27)Även om de riktades till forntidens Israel, innehåller dessa ord en läxa för Guds folk i dag. När aposteln vädjar till sina bröder, att de skall frambära sina kroppar "som ett levande och heligt offer som behagar Gud", framställer han grundsatserna för sann helgelse. Helgelsen är inte bara en teori, en känsla, eller ett uttryck, utan en levande, handlingskraftig grundregel, som genomsyrar vardagen. Detta kräver, att våra vanor gällande mat, dryck och klädsel är sådana att kroppens, sinnets och moralens hälsa bibehålls. Då kan vi åt Herren frambära våra kroppar, ofördärvade genom felaktiga vanor, ja, "ett levande och heligt offer som behagar Gud". rätt

(28)Stimulantia och Narkotika
Petrus’ förmaning, att avstå från köttets lustar, utgör en personlig och eftertrycklig varning mot att bruka stimulantia och narkotika typ té, kaffe, tobak, alkohol och morfin. Dessa njutningar går att klassa ibland de lustar, som utövar ett ytterst skadligt inflytande på moralbegreppet. Ju tidigare man lägger sig till med dessa skadliga ovanor, desto bestämdare håller de sitt offer i lustens träldom, och desto säkrare åsamkar de andlig nedgång. rätt

(28)Bibelns undervisning gör endast ringa intryck på dem, vars sinnesförmögenheter blir avtrubbade genom jagets tillfredsställande. Tusentals offrar hellre både hälsa, liv och sitt hopp om himmelen, innan de tar upp kampen mot den egna, förvända aptiten. En dam, som i åratal hävdade sig vara helgad, gjorde uttalandet att om hon måste ge upp sin pipa eller himmelriket, skulle hon säga: "Farväl, himmelen; jag förmår icke att betvinga min kärlek till pipan." Den här avguden satt tryggt på själens tron. Därmed fick Jesus en undanskymd plats. Likväl påstod denna kvinna, att hon helt och hållet var Herrens! rätt

(29)Lustar, som krigar mot Själen
Var de än må vara, kommer de som verkligen är helgade att höja sin moraliska nivå, genom att hålla fast vid sunda, kroppsliga vanor och, i likhet med Daniel, för andra föregå med gott exempel i måttlighet och självförnekelse. Varje förvänd aptit blir till en krigförande lust. Allting, som strider mot naturens lag, skapar ett sjukligt själstillstånd. Eftergivenheten för aptiten medför dålig matsmältning, en trög lever, en omtöcknad hjärna, och förvränger därmed personens temperament och anda. Och dessa förtvinade krafter frambärs till Gud, som vägrade att ta emot offerdjuren, såvida inte de var utan fläck och lyte! Det är vår skyldighet, att rätta aptiten och vanorna efter naturens lag. Om de kroppar, som offras på Kristi altare, undersöktes lika noga som de judiska offren, vilken skulle då bli godkänd? rätt

(29)Med vilken omsorg borde inte kristna styra sina vanor, för att bevara varje förmåga vid full vigör och använda den i Kristi tjänst! Om vi vill bli helgade, till själ, kropp och ande, måste vi leva i enlighet med den gudomliga lagen. Hjärtat kan inte odelat vara Guds, samtidigt som personen ger efter för aptiten och lidelserna till bekostnad av hälsa och liv. De, som överträder de lagar som styr hälsan, får till slut lida straffet. De har så begränsat sina förmågor, att de ej på rätt sätt förmår att fullgöra sina skyldigheter mot nästan, och de misslyckas fullständigt med att motsvara Guds krav. rätt

(30)Då Lord Palmerston, brittisk premiärminister, av Skottlands prästerskap ombads att utlysa en dag för fasta och bön för att mota bort koleran, svarade han, i grund och botten: "Rena och desinficera era gator och hus, främja renlighet och hälsa ibland de fattiga, och se till att de förses rikligt med bra mat och kläder, samt vidta allmänt riktiga sanitära åtgärder, så slipper ni att fasta och be. Herren kommer heller inte att höra era böner, medan dessa, Hans förebyggande medel, förbises." rätt

(30)Paulus säger: "låt oss rena oss från all besmittelse från kött och ande och i gudsfruktan fullborda vår helgelse" (Andra Korintierbrevet 7:1). Som uppmuntran för oss, offentliggör han den frihet som de verkligen helgade äger: "Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus, vilka inte vandrar enligt köttet, utan enligt Anden" (Romarbrevet 8:1, mestadels ur King James Version). Han ålägger galaterna: "vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär" (Galaterbrevet 5:16). Han nämner några köttsliga lustar – "avgudadyrkan, . . . fylleri, . . . och annat sådant" (verserna 20, 21). Och efter att ha nämnt Andens frukt, vari ingår återhållsamhet eller självbehärskning, tillägger han: "De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär" (vers 24). rätt

(30)Tobak
Jakob säger, att den ovanifrån kommande visdomen är "först och främst ren" (Jakobsbrevet 3:17). Om han hade sett sina bröder använda tobak, skulle han då inte ha fördömt deras ovana som "jordisk, oandlig, ja, demonisk" (vers 15)? Hur ofta händer det inte, i denna tid av kristen upplysning, att läpparna som formar Kristi dyrbara namn är besudlade av tobaksspott och andedräkten förorenad av stanken! Förvisso måste den själ, som kan njuta av dylikt snusk, också själv vara förorenad. Då jag sett personer, som påstått sig vara alltigenom helgade – samtidigt som de slavat under tobaken – förorena allting i sin närhet, har jag tänkt: Hur skulle himmelen te sig med tobaksbrukare där? Guds ord har entydigt förklarat, att "Aldrig någonsin skall något orent komma in i den" (Uppenbarelseboken 21:27). Hur kan då de, som hänger sig åt denna snuskiga vana, hoppas på att de skall bli insläppta där? rätt

(31)Människor, som bekänner sig vara gudaktiga, lägger sina kroppar på Satans altare och bränner tobakens rökelse till Hans Sataniska Majestäts ära. Verkar det uttalandet strängt? Förvisso frambärs offret till någon gudom. Då Gud är ren och helig, och vägrar att godta något som helst orent i vår gudstjänst, måste Han förkasta detta dyrbara, äckliga och oheliga offer; alltså drar vi slutsatsen, att det är Satan, som önskar att bli hyllad på detta vis. rätt

(31)Jesus dog, för att rädda människan ur Satans klor. Han kom för att frigöra oss genom blodet från sitt försoningsoffer. Den person, som blivit Jesu Kristi egendom, och vars kropp är den Helige Andes tempel, låter sig inte förslavas av tobaksbrukets ödeläggande vana. Hans krafter tillhör Kristus, som har köpt honom till priset av Sitt blod. Det han äger, tillhör ändå Herren. Hur skall han då kunna stå skuldfri, när han dagligen använder det kapital Herren anförtrott åt honom, för att tillfredsställa en onaturlig aptit? rätt

(32)Enorma belopp slösas årligen bort på detta missbruk, samtidigt som själar går under i avsaknad av livets ord. Bekännande kristna rövar tionden och offer från Gud, samtidigt som de, i form av tobaksbruket, offrar på den fördärvande lustans altare mer än de ger bort, för att lätta de fattigas börda, eller för att täcka behoven i Guds verk. De verkligt helgade tuktar varje skadligt begär. Därigenom täpps alla dessa kanaler för onödiga utgifter till och gynnas Herrens skattkammare. Alltså går kristna före i självförsakelse, självuppoffring och i måttfullhet. Då blir de världens ljus. rätt

(32)Té och Kaffe
Té och kaffe, liksom tobak, utövar ett skadligt inflytande på organismen. Té är berusande. Fastän mildare, är dess verkan av samma slag som spritdryckers. Kaffe dövar än kraftigare tanken och styrkan. Det är inte lika kraftfullt som tobaken, men påminner om den till verkan. Sakskälen mot tobaken går också att använda mot bruket av té och kaffe. rätt

(32)När de, som vanemässigt använder té, kaffe, tobak, opium, eller spritdrycker, förvägras sitt tillvanda missbruk, finner de det omöjligt att med intresse och iver delta i tillbedjan av Gud. Den gudomliga nåden tycks vara kraftlös, att liva upp eller göra deras böner och vittnesbörd andliga. Dessa kristna bekännare borde rannsaka källan till sitt nöje. Är den från ovan, eller nedifrån? rätt

(32)För en användare av stimulantia verkar allting intetsägande utan älsklingsnjutningen. Denna dövar både kroppens och sinnets naturliga ömtålighet och gör individen mindre lyhörd för den Helige Andes röst. I frånvaron av det vanliga, stimulerande medlet, hungrar hans kropp och själ, fast inte efter rättfärdighet, inte efter helighet, inte efter Guds närvaro, utan efter den omhuldade avguden. Genom att ge efter för skadliga lustar, försvagar bekännande kristna varje dag sina krafter, varigenom det blir omöjligt att förhärliga Gud. rätt

nästa kapitel