Den glödheta Ugnen

(34)Samma år, som Daniel och hans landsmän började i den babyloniske konungens tjänst, inträffade det som allvarligt prövade de unga hebréernas redbarhet och inför ett avgudadyrkande folk bevisade Israels Guds makt och trofasthet. rätt

(34)Medan kung Nebukadnessar med oro tänkte på framtiden, drömde han en anmärkningsvärd dröm, som allvarligt bekymrade honom, och gjorde honom "sömnlös" (Danielsboken 2:1). Men fastän denna nattliga syn gjorde ett djupt intryck på hans sinne, var det omöjligt för honom att minnas detaljerna. Han kallade till sig sina astrologer och magiker, och med löften om stor rikedom och ära befallde han dem att förtälja eller berätta för honom drömmen och dess uttydning. Men de sade: "Berätta drömmen för dina tjänare så skall vi tyda den" (vers 4). rätt

(34)Kungen visste, att om de verkligen kunde berätta uttydningen, kunde de även förtälja drömmen. I Sin försyn hade Herren gett Nebukadnessar drömmen, och hade orsakat att han glömt detaljerna, samtidigt som det förskräckliga intrycket kvarstod i hans sinne, för att avslöja de babyloniska vise männens lösa påståenden. Monarken blev väldigt arg, och hotade alla med döden, i fall de inte kungjorde drömmen inom en bestämd tid. Daniel och hans vänner skulle komma att avlida tillsammans med de falska profeterna; dock riskerar Daniel livet genom att träda fram i kungens närvaro, vädjande om uppskov, för att kunna framlägga drömmen och tolkningen. rätt

(35)Denna anhållan går monarken med på; och nu kallar Daniel samman sina tre landsmän, och tillsammans går de med saken till Gud, sökande klokskap från Källan till ljus och vetande. Även om de befann sig vid kungens hov, omgivna av frestelse, glömde de inte sitt ansvar gentemot Gud. De var väl medvetna om, att Hans försyn försatt dem där de var; att de uträttade Hans verk, genom att motsvara kraven på sanning och pliktfullbordan. De litade på Gud. De hade vänt sig till Honom för styrka, då de råkat i bryderi och fara, och Han hade varit för dem en ständig hjälp. rätt

(35)Hemligheten avslöjad
Guds tjänare vädjade inte förgäves till Honom. De hade ärat Honom, och i nödens stund ärade Han dem. Hemligheten yppades för Daniel, och han hastade för att anhålla om ett samtal med kungen. rätt

(35)Den judiske fången står framför härskaren i det mäktigaste rike, som Solen någonsin strålat över. Trots all sin rikedom och ära, är kungen i stor vånda, men den unge landsflyktingen är lugn och lycklig i sin tro. Nu, om någonsin, är tiden inne för Daniel att upphöja sig själv, att låta den egna godheten och överlägsna kunskapen lysa igenom. Det första han gör, är emellertid att avsäga sig all ära och upphöja Gud som visdomens upphov: rätt

(36)"’Den hemlighet som konungen vill veta, kan inga vise män, besvärjare, spåmän eller stjärntydare meddela konungen. Men det finns en Gud i himlen som kan uppenbara hemligheter, och han har låtit konung Nebukadnessar veta vad som skall ske i kommande dagar" (Danielsboken 2:27, 28). Kungen lyssnar med allvarsmättad uppmärksamhet, när varje detalj hos drömmen återges; och när tolkningen exakt återges, känner han att han kan lita på den som en gudomlig uppenbarelse. rätt

(36)De allvarliga sanningar, som förmedlades genom den nattliga synen, gjorde ett djupt intryck på härskarens sinne, och i ödmjukhet och djup respekt föll han ned och tillbad med orden: "’Er Gud är i sanning en Gud över andra gudar, en Herre över kungar och en som uppenbarar hemligheter" (vers 47). rätt

(36)Den gyllene Bildstoden
Ljus direkt från Himmelen hade fått lysa på Nebukadnessar, och under en kort tid påverkades han av gudsfruktan. Men några års framgång fyllde hans hjärta med stolthet, och han glömde bort sitt erkännande av den levande Guden. Han återupptog sin avgudadyrkan med förnyad iver och inskränkthet. rätt

(36)Av de skatter, som erövrats i krig, gjorde han en gyllene bildstod som skulle föreställa den han sett i drömmen. Han lät ställa upp den på Duraslätten, och befallde samtliga makthavare och folket att tillbe den, vid hot om dödsstraff. Bildstoden mätte omkring 27,5 meter i höjd och 2,7 meter i bredd, och det avgudadyrkande folket blev ytterst imponerat av dess majestätiska utseende. Ett tillkännagivande gjordes om, att rikets alla styresmän skulle samlas för invigningen av bildstoden, och att de vid ljudet från musikinstrument skulle falla på knä och tillbe den. I fall någon vägrade att göra det, skulle vederbörande genast störstas ned i en flammande ugn. rätt

(37)Den utsatta dagen har kommit, och den väldiga skaran är församlad, när kungen underrättas om att de tre hebréer han utsett till förvaltare över provinsen Babylon, har vägrat att tillbe bildstoden. Dessa är Daniels tre vänner, som kallats av kungen, Sadrak, Mesak och Abed-Nego. Kokande av ilska, kallar monarken dem till sig, och i det att han pekar på den hotande ugnen, säger han till dem vad deras straff blir, om de icke följer hans vilja. rätt

(37)Kungens hotelser var förgäves. Han förmådde inte, att övertala dessa ädla män att frångå sin trofasthet mot ländernas store Styresman. De hade lärt sig av förfädernas historia, att olydnad mot Gud innebär skam, katastrof och undergång; att Herrens fruktan inte bara är början till vishet, utan grunden till all sann framgång. De tittar lugna på den glödande ugnen och den avgudadyrkande mängden. De har litat på Gud, och nu kommer Han inte att svika dem. Deras svar är respektfullt, men bestämt: "skall du veta, o konung, att vi ändå inte dyrkar dina gudar och att vi inte vill tillbe den staty av guld som du har låtit ställa upp’" (Danielsboken 3:18). rätt

(37)Den stolte monarken är omgiven av sina stora män, de översta myndighetspersonerna, och hären som erövrat hela länder; och alla stämmer in i hyllningskören för hans visdom och gudomliga makt. Mitt upp i detta vördnadsbjudande uppbåd står de tre unga hebréerna, ingenting kan få dem att lyssna till kungens påbud. De hade lytt Babylons lagar, så länge som dessa inte kolliderade med Guds krav, men de tänkte inte avvika en millimeter från sin plikt gentemot sin Skapare. rätt

(38)Kungens vrede var gränslös. Att på toppen av sin bana bli trotsad på detta sätt av företrädarna för ett föraktat och tillfångataget släkte, var en skymf som hans stolta ande icke kunde uthärda. Den flammande ugnen hade hettats upp sju gånger mera än brukligt, och i den störtades de landsflyktiga hebréerna. Så intensivt flammade elden, att männen som störtade dem ned i den, själva brändes till döds. rätt

(38)I den Oändliges Närvaro
Plötsligt blev kungen blek i ansiktet av skräck. Hans blick var fästad vid de glödande flammorna, och i det att han vände sig till sina höga herrar, sade han: "’Var det inte tre män vi band och kastade i elden?’" (vers 24). Svaret löd: "’Jo visst, o konung.’" Och nu utropade monarken: "’Ändå ser jag nu fyra män som går lösa och lediga inne i elden, och de är helt oskadda. Och den fjärde ser ut som en gudason’" (vers 25). rätt

(38)När Kristus ger Sig till känna för människors barn, talar en osynlig kraft till deras själar. Då känns det som om den Oändlige vore närvarande. Inför Hans majestät darrar konungar och högvälborna män, och vidgår att den levande Guden står över varje jordisk makt. rätt

(39)Med känslor av ånger och skam, utropade kungen: "ni den högste Gudens tjänare, kom ut" (vers 26). Och de lydde, varvid de visade sig vara oskadda inför den väldiga skaran, ja, det luktade inte ens rök av deras kläder. Det här miraklet föranledde en anslående ändring i folkets sinne. Den stora bildstoden av guld, som ställts fram med sådan ståt, var bortglömd. Kungen utfärdade ett påbud om, att den som baktalade dessa mäns Gud, skulle avrättas, "För det finns ingen Gud som kan hjälpa så som han’" (vers 29). rätt

(39)Orubblig Redbarhet och ett helgat Liv
De tre hebréerna ägde äkta helgelse. Handlar man enligt sanna, kristna grundsatser, stannar man inte upp för att överväga följderna. Man frågar inte: Vad kommer folk att tro om mig, i fall jag gör så här? Eller: Hur kommer det att inverka på mina världsliga utsikter, i fall jag gör si eller så? Med den intensivaste längtan önskar Guds barn få veta, vad Han vill att de skall göra, för att deras gärningar måtte förhärliga Honom. Herren har vidtagit tillräckliga föranstalter, för att hjärta och liv hos alla Hans efterföljare skall gå att styra med gudomlig nåd. Därmed fungerar de som brinnande och strålande ljus i världen. rätt

(39)De trofasta hebréerna ägde stor talang av naturen, de hade åtnjutit förmånen av den högsta intellektuella bildning, och nu innehade de ett ärofullt ämbete; men inget av detta fick dem att glömma bort Gud. De lät sina krafter helgas genom Guds nåd. Genom sin stadiga redbarhet prisade de i praktiken Honom, som kallat dem ut ur mörkret och in i Sitt vidunderliga ljus. Inför den väldiga skaran gav deras fantastiska räddning prov på Guds makt och majestät. Jesus ställde Sig vid deras sida i den glödheta ugnen, och med hjälp av Sin närvaros härlighet övertygade Han Babylons stolte kung om, att det bara kunde röra sig om Guds Son. Himmelens ljus hade lyst från Daniel och hans vänner, tills alla i omgivningen förstod sig på den tro, som förädlade deras liv och förskönade deras sinnesarter eller karaktärer. Genom att befria Sina trogna tjänare, tillkännager Herren att Han ämnar stötta de förtryckta och störta alla jordiska makter, som tänkt trampa den himmelske Gudens myndighet i smutsen. rätt

(40)En Lärdom för de Trossvaga
Vilken lärdom detta innebär för de trossvaga, de vacklande, de fega inom Guds verksamhet! Vilken uppmuntran åt dem, som inte låter sig dras bort ifrån plikten genom hot eller fara! Dessa trogna, ståndaktiga individer ger exempel på helgelse, samtidigt som de inte har en tanke på att tillskriva sig själva den stora äran. Det myckna goda, som jämförelsevis okända men hängivna kristna förmår att uträtta, går inte att mäta förrän facit över våra liv skall offentliggöras vid böckernas öppnande under domen. rätt

(40)Kristus likställer Sina intressen med denna grupps; Han skäms ej för att kalla dem för bröder. Det borde finnas hundratals där det nu enbart finns en ibland oss, som är så nära allierade med Gud och vars liv så fullkomligt inriktas på Hans vilja, att de skulle vara klart strålande ljus och alltigenom helgade, till själ, kropp och ande. rätt

(41)Striden fortgår mellan ljusets barn och mörkrets barn. De, som tar det kristna namnet, borde skaka av sig den slöhet och liknöjdhet, som försvagar och förkrymper deras ansträngningar, och borde ta sig an det skickelsedigra ansvar, som vilar på dem. Alla, som gör det, kan förvänta sig att Guds makt skall uppenbaras i deras liv. Guds Son, världens Förlossare, kommer att märkas i deras ord och i deras gärningar, och Guds namn kommer att bli förhärligat. . . . . . . rätt

(41)”Liksom på Sadrak, Mesak och Abed-Negos tid, kommer Herren att på ett mäktigt sätt verka för dem, som troget värnar det rätta. Han, som vistades med de hedervärda hebréerna i den glödheta ugnen, kommer att vara med Sina efterföljare var än de befinner sig. Genom Sin kvardröjande närvaro kommer Han att trösta och upprätthålla. Mitt under nödens tid – en tid av nöd som inte har haft sin like ända från den dag då människor blev till – kommer Hans utvalda att stå orubbade. Satan, med ondskans samlade krafter, mäktar icke att fördärva den svagaste av Guds heliga. Änglar, som utmärker sig för sin starkhet, kommer att beskydda dem, och å deras vägnar kommer Jehova att uppenbara Sig som en "gudars Gud", med förmågan att till det yttersta frälsa dem, som satt sin lit till Honom.” – Prophets and Kings, s. 513. rätt

nästa kapitel