| Patriarker och profeter kapitel 31. Från sida 378. Från sida 359 i den engelska utgåva. | ren sida tillbaka |
(378)Nadab och Abihus synd (378)Men snart efteråt drabbades översteprästens familj av en svår olycka. Medan folkets böner och lov steg upp till Gud under gudstjänsten, tog två av Arons söner var sitt fyrfat och brände rökelse därpå till en vällukt inför Herren. Men de överträdde Hans befallning, genom att de brukade "främmande eld." De tog vanlig eld, för att bränna sin rökelse, i stället för den heliga eld, som Gud Själv hade tänt och befallt dem, att bruka för detta ändamål. Emedan de överträdde detta bud, gick eld ut ifrån Herren och förtärde dem i folkets åsyn. rätt (378)Näst efter Moses och Aron, hade Nadab och Abihu innehaft den högsta rangen ibland Israels folk. De hade blivit synnerligen ärade av Gud, genom att de, tillika med de sjuttio äldste, fick skåda Hans härlighet på berget. Men deras överträdelse kunde ändå icke ursäktas eller överskylas, utan den var på grund därav så mycket större. Personer, som har erhållit stort ljus, eller liksom Israels furstar varit på berget och haft förmånen, att få tala med Gud och vistas i Hans härlighets ljus, bör inte inbilla sig, att de sedan kan synda i trygghet, eller att Gud inte tänker bestraffa deras orättfärdighet, eftersom de blivit ärade på ett sådant sätt. Detta är ett farligt bedrägeri. Ett stort ljus och stora förmåner fordrar som erkänsla motsvarande dygd och helighet; och Gud kan inte erkänna något annat. Stora förmåner eller välsignelser borde ej leda till en känsla av säkerhet eller bekymmerslöshet, eller ge frihet till att synda, och mottagarna bör inte tro, att Gud ej skall vara nogräknad med dem. Alla förmåner, som Gud har givit, är ämnade att inge mera allvar, nit och kraft hos människan för verkställandet av Hans heliga vilja. rätt (379)Nadab och Abihu hade inte fått lära sig självbehärskning i ungdomen. Fadern hade, på grund av sitt eftergivna sinnelag och sin brist på mod att stå fast vid det rätta, försummat sina barns uppfostran, och de hade haft frihet, att följa sina böjelser. Inrotade vanor, att söka egna njutningar gjorde sig gällande, som inte ens ansvaret för det mest heliga ämbete kunde förmå dem, att lägga bort. De hade ej blivit lärda, att vörda sin fars myndighet och insåg inte nödvändigheten av, att noga lyda Guds fordringar. Arons felaktiga efterlåtenhet mot sina söner hade till följd, att de blev utsatta för Guds straffdomar. rätt (379)Gud ville lära folket, att det måste nalkas Honom med vördnad och bävan och på det sätt, som Han föreskrivit. Han kan inte anta en ofullständig lydnad. Det var inte tillräckligt, att nästan allting i denna högtidliga gudstjänst utfördes, såsom Han hade förordnat. Gud har uttalat en förbannelse över dem, som bryter mot Hans bud och ej skiljer mellan vanliga och heliga saker. Han säger genom profeten: "Ve dem som kallar ont för gott och gott för ont, som gör mörker till ljus och ljus till mörker . . . Ve dem som är visa i egna ögon och anser sig själva kloka! . . . De friar den skyldige för mutor och vägrar den oskyldige hans rätt . . . De har förkastat Herren Sebaots lag, Israels Heliges ord har de föraktat." Jesaja 5:20-24. Ingen må bedra sig själv och tro, att en del av Guds bud är oväsentlig, eller att Han vill anta någonting i stället för, vad Han har fordrat. Profeten Jeremia sade: "Vems ord har skapat allt? Har inte Herren befallt detta?" Klagovisorna 3:37. Gud har icke i Sitt Ord givit någon befallning, som människorna kan lyda eller inte lyda efter behag, utan att lida följderna därav. Om de väljer någon annan, än lydnadens väg, skall de finna, att den "kan ändå föra till döden." Ordspråksboken 14:12. rätt (380)Mose sade till Aron och hans söner Elasar {Eleasar}och Itamar: 'Låt inte håret hänga löst och riv inte sönder era kläder, ty då dör ni . . . ty ni är smorda med Herrens olja.' Den store ledaren påminde sin bror om Guds Ord: Jag visar min helighet bland dem som är mig nära, inför allt folket uppenbarar jag min härlighet. Aron teg stilla. Hans söners död, utan varning, genom en så förfärlig synd, som han nu insåg var följden av sin egen pliktförgätenhet, uppfyllde hans hjärta med ångest; men han visade inget yttre tecken på sina själskval. Han fick inte synas visa något deltagande för synden, genom att tillkännage sin sorg. Menigheten fick inte förledas till, att knorra mot Gud. rätt (380)Herren önskar, att Hans folk skall erkänna rättvisan i Hans bestraffningar, så att andra må känna fruktan. Ibland israeliterna fanns många, som kungörelsen av denna förskräckliga dom kunde avskräcka ifrån, att framhärda i förmäten förtröstan på Guds långmodighet, tills de skulle komma att besegla sitt eget öde. Herren bestraffar den, som har en falsk sympati för syndaren och söker, att ursäkta hans synd. Synden dövar den moraliska känslan, så att ogärningsmannen inte inser överträdelsens gräslighet. Han förblir delvis omedveten om den, såvida inte den Helige Ande får upplysa hans sinne. Det är Kristi tjänares plikt, att visa dessa vilseförda deras fara. De, som berövar varningen dess kraft, genom att inge syndarna en oriktig uppfattning om syndens verkliga karaktär och följder, inbillar sig ofta, att de på det sättet visar sin kärlek; men i stället motstår och hindrar de Guds Andes verk samt invaggar syndaren i säkerhet, då fördärvet hotar honom. De blir delaktiga i hans brottslighet och ådrar sig ett fruktansvärt ansvar för hans obotfärdighet. Många har sjunkit ned i fördärvet på grund av sådan falsk och bedräglig sympati. rätt (381)Nadab och Abihu skulle inte ha begått den olycksbringande synden, om de inte först hade berusat sig med vin. De visste, att de måste sorgfälligt och högtidligt förbereda sig, innan de gick in i helgedomen, där Gud uppenbarade Sig; men de hade blivit odugliga, att bekläda det heliga ämbetet på grund av sitt begär efter starka drycker. Deras tankar kom i oordning och deras moraliska begrepp blev förslöade, så att de saknade förmåga, att skilja på heliga och vardagliga saker. Aron och hans överlevande söner blev förmanade med hänsyn till detta: "Vin och starka drycker får du och dina söner inte dricka när ni skall gå in i uppenbarelsetältet, ty då dör ni. Det skall vara en oföränderlig stadga genom alla släktled, för att ni skall kunna skilja emellan heligt och icke heligt, rent och orent, och undervisa israeliterna om alla de lagar som Herren har givit dem genom Mose." Genom bruket av rusdrycker försvagas kroppen, sinnet förvirras och den sedliga renheten fördärvas. Det gör människorna oförmögna, att uppskatta betydelsen av heliga saker och Guds fordringars bindande kraft. Alla, som innehade heliga, ansvarsfulla befattningar, skulle vara fullkomligt nyktra personer, så att de förmådde att skilja mellan rätt och orätt, samt ha fasta grundsatser och vishet till, att skipa rättvisa och visa barmhärtighet. rätt (382)Samma skyldighet vilar på varje Kristi efterföljare. Aposteln Petrus säger: "Men ni är ett utvalt släkte, kungar och präster, ett heligt folk, Guds eget folk". Första Petrusbrevet 2:9. Gud fordrar, att vi bibehåller våra sinnesförmögenheter i det bästa tillstånd, så att vi kan göra det, som är behagligt inför Honom. Bruket av rusdrycker har samma verkan nu, som det hade på dessa Israels präster. Samvetet förlorar sin känslighet; och hjärtat kommer förvisso att förhärdas, till dess man inte ser någon skillnad mellan det vanliga och det heliga. Hur skall man då kunna uppfylla de gudomliga fordringarna? "Eller vet ni inte att er kropp är ett tempel åt den helige Ande, som bor i er och som ni har fått av Gud, och att ni inte tillhör er själva? Ni har blivit köpta och priset är betalt. Så förhärliga då Gud i er kropp!" Första Korintierbrevet 6:19-20 (Svenska Folk-Bibeln 98). "Om ni äter eller dricker eller vad ni än gör, så gör allt till Guds ära." Första Korintierbrevet 10:31. Denna allvarliga och förskräckliga varning är tillägnad Kristi församling under alla tider: "Om någon förstör Guds tempel skall Gud förgöra honom. Ty Guds tempel är heligt, och ni är det templet." Första Korintierbrevet 3:17. rätt |