| Patriarker och profeter kapitel 4. Från sida 58. Från sida 63 i den engelska utgåva. | ren sida tillbaka |
(58)4. Återlösningsplanen (58)Guds Son, himmelens upphöjde Herre, kände medlidande med det fallna människosläktet. Hans hjärta fylldes av förbarmande, då den förlorade världens elände framstod för Honom. Men Gud hade i Sin kärlek tänkt ut en plan för människans återlösning. Hans brutna lag gjorde anspråk på syndarens liv, och i hela världsalltet fanns det bara ett väsen, som i människans ställe kunde tillfredsställa lagens krav. Eftersom den gudomliga lagen är lika helig som Gud Själv, kunde endast en, som är jämlik Gud, sona dess överträdelse. Ingen annan, än Kristus kunde återlösa den fallna människan från lagens förbannelse och åter försätta henne i harmoni med himmelen. Kristus ville ta på Sig skulden och vanäran för synden, som var så misshaglig för en helig och rättfärdig Gud, att den skilde Fadern och Sonen åt. Kristus erbjöd Sig, att stiga ned till eländets djupaste avgrund, för att rädda det fördärvade människosläktet. rätt (58)Inför Fadern bad Kristus för dem, som hade syndat. Under tiden avvaktade den himmelska härskaran utgången med innerligt deltagande, som ej kan uttryckas i ord. Den hemlighetsfulla överläggningen – "fridens rådslag" (Sakarja 6:13; King James Version) – till fördel för de fallna människorna, varade en lång stund. Frälsningsplanen hade blivit bestämd, innan Jorden skapades, ty Kristus är det "från världens grundläggning. . . . Slaktade Lammet" (Uppenbarelseboken 13:8; King James Version). Ändå kunde inte ens världsalltets Konung utan inre kamp bestämma Sig för, att låta Sin Son lida döden för det brottsliga människosläktet. Men "så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte skall förgås, utan ha evigt liv." – Johannesevangeliet 3:16 (Reformations-Bibeln). O, hur stor är ej återlösningens hemlighet! Hur stor är ej Guds kärlek till en värld, som inte älskade Honom! Vem kan känna djupet av den kärlek, som "övergår all kunskap" [Efésierbrevet 3:19; Reformations-Bibeln]? De odödliga väsen, som söker att utforska hemligheten hos den ofattbara kärleken, skall i all evighet beundra och tillbedja Skaparen. rätt (59)Gud skulle uppenbaras i Kristus, för att försona "världen med sig." – Andra Korintierbrevet 5:19. Genom synden hade människan blivit så förnedrad, att det var omöjligt för henne att av sig själv komma i harmoni med Honom, vilkens natur är fullkomligt ren och god. Men sedan Kristus hade återlöst människan från lagens fördömelse, kunde Han skänka henne gudomlig kraft, för att hjälpa henne att tjäna Gud. Alltså kunde Adams fallna ättlingar genom bättring till Gud och tro på Kristus åter bli "Guds barn." – Första Johannesbrevet 3:2. rätt (59)Planen för människans frälsning innefattade hela himmelen i en oändlig uppoffring. Änglarna kunde inte glädja sig, då Kristus lade fram återlösningsplanen för dem; ty de insåg, att människans frälsning skulle kosta deras älskade Furste outsägliga lidanden. Med vilken bedrövelse och förvåning lyssnade de inte till Hans ord, då Han talade om för dem, hur Han måste lämna himmelens renhet och frid, dess glädje, härlighet och odödlighet samt komma i beröring med Jordens förnedring, för att uthärda dess sorg, vanära och död. Han skulle stå mellan syndaren och syndens straff. Ändå skulle bara ett fåtal ta emot Honom som Guds Son. Han skulle lämna Sin höga ställning som himmelens Majestät, leva på Jorden och ödmjuka Sig Själv som människa samt genom egen erfarenhet bli förtrogen med de bekymmer och frestelser, vilka människan måste utstå. Allt detta måste ske, för att Han skulle kunna hjälpa dem, som frestas! – Hebréerbrevet 2:18. Sedan Han fullbordat Sitt uppdrag som lärare, skulle Han överlämnas åt onda människor och underkastas all den skymf och smärta, som Satan kunde förmå dem att tillfoga Honom. Han måste lida den grymmaste död, upphöjd mellan himmelen och Jorden som förbrytare. Han måste i timmar utsättas för ett så fruktansvärt lidande, att änglarna inte kunde titta på, utan måste dölja ansiktet för anblicken. Han måste uthärda själsångest, då Fadern tycktes ha övergivit Honom, medan överträdelsen, hela världens syndabörda, vilade på Honom. rätt (60)Änglarna lade sig platt mot marken framför sin Befälhavare och erbjöd sig, att offra sig för människan. Men en ängels liv kunde inte betala skulden. Bara Han, som skapade människan, hade makt till, att återlösa henne. Änglarna skulle likväl få delta i återlösningsplanens utförande. Kristus skulle göras "ringare än änglarna. . . därför att han led döden." – Hebréerbrevet 2:9. När Han skulle komma att ikläda Sig människans natur, skulle Han inte vara lika stark som de, och de skulle tjäna, styrka och trösta Honom under Hans lidanden. De skulle även bli tjänsteandar, som sänds ut till tjänst för deras skull, vilka skall ärva frälsning. – Hebréerbrevet 1:14. De skulle beskydda Guds barn mot de onda änglarnas makt och mot det mörker, som Satan ständigt skulle omge dem med. rätt (60)Kristus försäkrade änglarna om, att Han genom Sin död skulle återlösa många och tillintetgöra honom, som hade döden i sitt våld. Han skulle återvinna riket, som människan genom överträdelsen hade förlorat, och de frälsta skulle i all evighet få besitta det tillsammans med Honom. Synd och syndare skulle utplånas, så att de aldrig mer kunde störa himmelens eller Jordens frid. Han manade änglahären, att rätta sig efter den plan, som Fadern godtagit, och fröjdas över, att Hans död skulle möjliggöra människans försoning med Gud. rätt (60)Var det då underligt, att en obeskrivlig glädje fyllde himmelen? En återlöst världs härlighet och lycksalighet skulle mer, än uppväga Livets Furstes själsångest och uppoffring. I de himmelska salarna hördes de första tonerna av den sång, som skulle ljuda över Betlehems kullar: "Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, till människor ett välbehag." – Lukasevangeliet 2:14 (Reformations-Bibeln). Morgonstjärnorna stämde upp en lovsång, "och gudasönerna jublade" under större hänförelse, än då Jorden skapades. – Job 38:7. rätt (61)Den första antydan om återlösningen gavs till människan i den över Satan uttalade domen i lustgården. Herren förkunnade: "Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han skall krossa ditt huvud och du skall hugga honom i hälen.'" – Första Moseboken 3:15 (Svenska Folk-Bibeln 98). Denna dom, som uttalades i våra första föräldrars närvaro, var ett löfte till dem. Medan den förutsade, att strid skulle råda mellan människan och Satan, framställde den även, att den store motståndarens makt slutligen skulle krossas. Adam och Eva stod som brottslingar inför den rättfärdige Domaren och avvaktade uttalandet av den dom, som de genom sin överträdelse hade förtjänat. Men innan de hörde något sägas om det mödosamma och bekymmersamma liv, som måste bli deras del, eller om domen, att de åter måste bli jord, fick de lyssna till ord, som endast kunde inge dem hopp. Även om deras mäktige fiende skulle bringa svåra lidanden över dem, kunde de likväl skåda framåt till den slutliga segern. rätt (61)Då Satan hörde, att det skulle råda fiendskap mellan honom och kvinnan, liksom mellan hans avkomma och hennes avkomma, insåg han, att han skulle bli störd i sina ansträngningar, att fördärva människornas natur. På något sätt skulle människan sättas i stånd till, att motstå hans kraft. Då flera detaljer framkom i frälsningsplanen, jublade Satan och hans änglar åt, att han på grund av människans syndafall skulle tvinga ned Guds Son från Hans upphöjda ställning. Han tillkännagav, att dittills hade hans planer varit framgångsrika på Jorden, och att då Kristus skulle iföra Sig människornas natur, skulle även Han gå att bringa på fall. Härigenom skulle det fallna släktets återlösning kunna göras om intet. rätt (61)Himmelska änglar belyste mera detaljerat för våra första föräldrar den plan, som utarbetats för deras frälsning. De försäkrade Adam och hans följeslagerska om, att trots deras allvarliga synd, skulle de inte utlämnas åt Satans oinskränkta herravälde. Guds Son hade erbjudit Sig, att gottgöra deras överträdelse med Sitt eget liv. En prövotid skulle ges dem. Under den skulle de genom ånger och tro på Kristus åter kunna bli Guds barn. rätt (61)Det offer, som deras överträdelse tvingat fram, påvisade för Adam och Eva heligheten hos Guds lag. Som aldrig förut, såg de syndaskulden och syndens bittra följdverkningar. I sin oerhörda ånger och ångest bad de enträget om, att straffet icke skulle drabba Honom, vars kärlek varit källan till all deras glädje. Nej, låt hellre straffet falla över dem själva och deras avkomma. rätt (61)De fick veta, att eftersom Herrens lag utgör grundvalen till Hans styre både i himmelen och på Jorden, kunde inte ens en ängels liv godtas som gottgörande offer för överträdelsen därav. Inget av Guds Tio Bud kunde tas bort eller förändras, för att tillmötesgå människan i hennes fallna tillstånd. Däremot kunde Guds Son, som skapat människan, åstadkomma försoning för henne. Liksom Adams överträdelse medfört elände och död, skulle Kristi offer medföra liv och odödlighet. rätt (61)På grund av synden hade inte bara människan, utan även Jorden, kommit under den Ondes välde, och den skulle nu återställas med hjälp av frälsningsplanen. Adam erhöll herraväldet över Jorden vid sin skapelse. Han kom under Satans inflytande, genom att ge vika för frestelsen. "Det man blir underkuvad av är man slav under." – Andra Petrusbrevet 2:19. Då människan blev Satans fånge, flyttades det herravälde, som hon hade, till hennes besegrare. Sålunda blev Satan "denna världens gud" – Andra Korintierbrevet 4:4. Han hade orättmätigt tillvällt sig det herravälde över Jorden, vilket ursprungligen gavs till Adam. Men Kristus, som genom Sitt offer utstod syndens straff, skulle inte endast återlösa människan, utan även återvinna herraväldet, som hon hade förlorat. Allt, som förlorades genom den förste Adam, skall återställas genom den andre. Profeten säger: "Du herdetorn, du Sions dotters kulle, den makt du en gång hade skall komma tillbaka till dig" – Mika 4:8. Och Paulus hänvisar till, att "Guds folk skall bli friköpt" i framtiden. – Efésierbrevet 1:14. Gud skapade Jorden till en vistelseort för heliga och lyckliga väsen. Herren "har danat jorden och gjort den; han har befäst den, han skapade den inte förgäves, han danade den till att bebos" – Jesaja 45:18 (King James Version). Den avsikten kommer att uppnås, då den, förnyad genom Guds kraft och befriad från synd och bedrövelse, blir de återlöstas eviga hem. "De rättfärdiga skall äga landet och bo där för alltid." "Och ingen förbannelse skall finnas mer. Guds och Lammets tron skall stå i staden, och hans tjänare skall tjäna honom." – Psaltaren 37:29; Uppenbarelseboken 22:3. rätt (62)Då Adam var i sitt oskyldiga tillstånd, åtnjöt han obehindrad samvaro med sin Skapare. Synden åstadkom skilsmässa mellan Gud och människan, och endast Kristi försoning kunde sträcka sig över svalget och möjliggöra välsignelse eller frälsning från himmelen till Jorden. Människan hade ännu ej tillåtelse, att omedelbart nalkas sin Skapare. Gud skulle meddela Sig med henne genom Kristus och änglarna. rätt (62)Sålunda uppenbarades för Adam viktiga tilldragelser i människans historia, från den tidpunkt, då Gud avkunnade Sin dom i Eden, till Syndafloden, och ända fram till Guds Sons första ankomst. Han fick se, att fastän Kristi offer var av tillräckligt värde, för att frälsa hela världen, skulle många likväl framhärda i eller envisas med synd. Dessa skulle aldrig ångra sina överträdelser, än mindre lyda Guds lag. Brottsligheten skulle tillta med varje nytt släkte. Syndens förbannelse skulle väga allt tyngre på den mänskliga familjen, på djuren och på Jorden. Människan skulle förkorta sitt liv genom sitt syndande. Hon skulle avta i längd och ork. Hennes moral och intellekt skulle förmörkas. Slutligen skulle världen vara fylld till brädden av allt möjligt elände. Det ohämmade tillfredsställandet av aptiten och passionerna skulle göra människorna oförmögna till, att förstå frälsningsplanens stora sanningar. Ändå skulle Kristus troget hålla fast vid Sin avsikt, som Han lämnade himmelen för, genom att fortsatt värna om människorna och erbjuda dem, att dölja sina svagheter och fel i Honom. Han skulle avhjälpa alla brister och behov åt envar, som ville nalkas Honom i tro. Och det skulle alltid finnas ett fåtal, som skulle bibehålla kunskapen om Gud och förbli obefläckade mitt uppe i den förhärskande laglösheten. rätt (62)Offren bestämdes av Gud till att vara ett medel, varigenom människan ständigt skulle påminnas om sina synder, erkänna dem och visa sin tro på den utlovade Förlossaren. De var ämnade att undervisa det fallna människosläktet om den allvarliga sanningen, att det var synden, som förorsakade döden. Den första offerhandlingen var en högst smärtsam ceremoni för Adam. Han måste höja sin hand för att ta livet, som bara Gud kan skänka. Det var första gången, som han var vittne till döden. Adam visste, att om han hade varit lydig mot Gud, skulle varken människor eller djur ha dött. Då han dödade det oskyldiga offret, bävade han vid tanken på, att det var på grund av hans synd, som Guds rena Lamms blod måste utgjutas. Genom denna handling fick han en klarare uppfattning om graden av sin överträdelse, som inget annat än Guds älskade Sons död kunde försona. Och han förundrade sig över den oändliga godhet, som kunde ge en sådan lösen, för att rädda de brottsliga. En hoppets stjärna upplyste den mörka och förfärliga framtiden och mildrade dess stora tröstlöshet. rätt (63)Men frälsningsplanen avsåg ett än mera omfattande ändamål, än människans frälsning. Detta var inte den enda avsikten med Kristi ankomst till Jorden. Det var icke blott och bart, för att denna lilla världs invånare skulle lära sig att hålla Guds lag, såsom den bör iakttas, utan det skedde för att rättfärdiga Guds karaktär inför hela världsalltet. Det var denna frukt av Sin stora uppoffring – dess inflytande på såväl andra världars förnuftsväsen som på människan – Frälsaren såg fram emot, då Han just före Sin korsfästelse sade: "Nu går en dom över världen. Nu skall denna världens furste kastas ut. Och när jag har blivit upphöjd från jorden, skall jag dra alla till mig.'" – Johannesevangeliet 12:31-32 (Svenska Folk-Bibeln 98). Kristi död för människans frälsning skulle inte bara göra himmelen tillgänglig för människorna, utan Guds och Hans Sons bemötande av Satans uppror skulle härigenom rättfärdigas inför hela världsalltet. Hans död skulle stadfästa Guds lags evigt bindande krav och avslöja syndens natur och följder. rätt (63)Ända från begynnelsen hade den stora striden gällt Guds lag. Satan hade sökt bevisa, att Gud var orättvis, att Hans lag var bristfällig och att världsalltets bästa fordrade, att den skulle förändras. Genom att angripa lagen, ämnade han att omstörta dess Upphovsmans myndighet. Denna strid skulle visa, huruvida de gudomliga förordningarna var bristfälliga och behövde förändras, eller fullkomliga och oföränderliga. rätt (63)Då Satan blev utkastad från himmelen, beslöt han att upprätta sitt rike på Jorden. Sedan han frestat och övervunnit Adam och Eva, menade han, att världen var hans egendom. "Ty", sade han, "de har valt mig till härskare." Satan påstod, att syndaren inte kunde förlåtas, och att det fallna släktet rätteligen var hans undersåtar och Jorden hans. Men av oändlig kärlek och nåd gav Gud Sin egen älskade Son – en, som var Hans jämlike – för att utstå syndens straff. På det sättet öppnade Han en utväg åt människorna, så att de kunde bli återlösta från Satans makt och återföras till harmoni med Gud. Därmed kunde människan alltså åter komma i besittning av sitt hem i Eden. Den stora strid, som inletts i himmelen, skulle avgöras i just denna värld, på själva det område, över vilket Satan påstod sig ha herravälde. rätt (64)Hela världsalltet föll i förundran över, att Kristus ville nedlåta Sig till, att frälsa den fallna människan. Att Han, som hade färdats från stjärna till stjärna, från värld till värld och hållit uppsikt över allt samt genom Sin försyn fyllt behoven hos alla väsen i Sin ofantliga skapelse – att Han skulle samtycka till, att lämna Sin härlighet och ikläda Sig mänsklig natur, var en hemlighet, i vilken syndfria väsen i andra världar önskade att skåda in. Då Kristus kom till vår värld i mänsklig gestalt, följde alla himmelska invånare Honom med det största intresse, medan Han vandrade på den blodbestänkta stigen från krubban till Golgata. De gav akt på den skymf och det hån Han måste utstå, samt såg, att detta kom genom Satans ingivelser eller impulser. De gav akt på de stridande krafternas verk, då Satan ständigt sökte bringa mörker, sorg och lidande över människorna, medan Kristus motverkade detta. De iakttog den tilltagande striden mellan ljus och mörker. Och när Kristus i Sin dödsångest på korset utropade: "Det är fullbordat" (Johannesevangeliet 19:30), skallade ett jubelrop genom varje värld och även genom himmelen. Den stora striden, som så länge pågått i denna värld, var nu avgjord, och Kristus hade segrat. Hans död var ett svar på frågan, huruvida Fadern och Sonen så högt älskade människan, att De kunde visa självförsakelse och uppoffring för hennes skull. Satan hade uppenbarat sin verkliga karaktär som lögnare och mördare. Alltså var det tydligt, att han skulle ha uppvisat samma anda, genom vilken han behärskade människorna, om man hade gett honom uppsikten över himmelens förnuftsväsen. Med en röst förenades det trofasta världsalltet i, att lova Guds styre. rätt (64)Om lagen kunde förändras, skulle människan kanhända ha blivit frälst utan Kristi offer. Men det förhållandet, att Kristus måste ge Sitt liv för de fallna människornas skull, bevisar, att Guds lags krav på syndaren ej kan efterskänkas. Det är därmed påvisat, att syndens lön är döden. Då Kristus dog, blev Satans undergång säkerställd. Men om lagen avskaffades vid korset, som många påstår, då utstod Guds älskade Son Sin ängslan och död, bara för att ge Satan det, som han begärde. Då segrade ondskans furste, då besannades hans anklagelser mot Guds styre. Just det faktum, att Kristus utstod straffet för människans överträdelse, är ett kraftfullt bevis inför alla skapade varelser för, att lagen är oföränderlig, att Gud är rättfärdig, barmhärtig och självförnekande, samt att Hans styre är grundat på oändlig rättvisa och barmhärtighet. rätt |