| Patriarker och profeter kapitel 67. Från sida 742. Från sida 683 i den engelska utgåva. | ren sida tillbaka |
(742)67. Forntida och nutida trolldom (743)Den åsikten, att man kan ha förbindelse med de döda, var upphovet till nästan alla former av trolldom och häxeri i forntiden. De, som utövade svartkonsten, påstod, att de samtalade med de dödas andar och att de av dem erhöll kunskap om tillkommande händelser. Jesaja hänvisar i sina profetior till detta bruk, att rådfråga de döda: "När de säger till er: 'Fråga andebesvärjare och spåmän, dem som viskar och mumlar', så svara: 'Skall inte ett folk fråga sin Gud? Skall man fråga de döda till råds för de levande?'" Jesaja 8:19 (Svenska Folk-Bibeln 98). rätt (743)Denna åsikt, att man kan ha förbindelse med de döda, utgjorde grundvalen för hedningarnas avgudadyrkan. Dessa trodde, att andarna åt deras avlidna hjältar hade blivit upptagna ibland gudarna, varför deras religion bestod av tillbedjan av de döda. Detta framställs tydligt i Skriften. I skildringen av Israels synd vid Baal-Peor sägs det: "Israeliterna slog sig ner i Shittim. Där började folket hora med de moabitiska kvinnorna, som inbjöd dem till sin guds offermåltider. Folket åt med dem och tillbad deras gud. Att israeliterna gav sig i lag med Baal-Pegor [Baal-Peor] väckte Herrens vrede." Fjärde Moseboken 25:1-3. Psalmisten upplyser oss om, vad slags gudar man ordnade offermåltiderna åt vid detta tillfälle, då israeliterna avföll: "De slöt sig till Baal-Peor och åt sådant som var offrat till döda" (Psaltaren 106:28; Svenska Folk-Bibeln 98), det vill säga offer framburna åt de döda. rätt (743)Såväl de dödas förgudning som tron på umgänget med de döda har haft en framstående plats i nästan varje hedniskt system. Man trodde, att gudarna meddelade sin vilja till människorna och även gav dem råd, när de rådfrågades. De namnkunniga oraklen i Grekland och Rom tillhörde denna klass. rätt (743)Den meningen, att man kan ha förbindelse med de döda, hyllas ännu, även i så kallade kristna länder. Bruket att umgås med väsen, som gör anspråk på att vara de avlidnas andar, har under namn av spiritualism blivit vida utbrett. Det åsyftar att inverka på känslorna hos dem, som genom döden förlorat någon av sina kära anhöriga eller vänner. Andeväsen uppenbarar sig stundom för personer i deras avlidna vänners gestalt och omtalar händelser i deras levnad samt utför sådant, som dessa brukade utföra, medan de levde. På detta sätt förmår de människorna att tro, att deras döda vänner är änglar, som svävar omkring dem och meddela sig med dem. De, som alltså föreger sig vara de avlidnas andar, blir till en viss grad föremål för en avgudisk tillbedjan, och många har större aktning för deras ord, än för Guds Ord, Bibeln. rätt (744)Det finns likväl många, som ej anser spiritualismen vara något annat, än bedrägeri. De uppenbarelser, genom vilka den understöder sina anspråk på övernaturlighet, anser man vara bedrägeri av andeskådaren. Men medan det är sant, att verkningar, som utförts genom konstgrepp, blivit utgivna som äkta uppenbarelser, har man även haft bevis på, att en övernaturlig kraft varit närvarande. Och många, som anser spiritualismen vara grundad på mänsklig skicklighet eller list och därför förkastar den, kommer att förmås att erkänna dess anspråk, när de får se uppenbarelser, som de ej kan tillskriva denna orsak. rätt (744)Den nyare tidens spiritualism och de olika formerna av häxeri och avgudadyrkan i forntiden – vilka alla stödjer sig på umgänget med de döda – grundas på den första lögn, genom vilken Satan bedrog Eva i Eden: "'Ni kommer visst inte att dö. Men Gud vet att den dag ni äter av frukten . . . ni blir som gudar". Första Moseboken 3:4-5. Falskhet ligger till grund för dem alla, och de härstammar alla från lögnens fader. rätt (744)Hebréerna blev uttryckligen förbjudna, att på något sätt inlåta sig i det föregivna umgänget med de döda. Gud avbröt denna förbindelse på ett eftertryckligt sätt, då Han sade: "de döda veta ingenting. . . . aldrig mer tar de del i det som sker under solen." Predikaren 9:5-6. "De ger upp andan och blir jord igen, då går deras planer om intet." Psaltaren 146:4. Och Herren sade till Israel: "om någon vänder sig till de dödas andar och till spådomsandar och är otrogen med dem, skall jag vända mig mot den mannen och utstöta honom ur hans folk." Tredje Moseboken 20:6. rätt (745)Dessa andar, som besvärjdes, var ej de avlidnas andar, utan onda änglar, Satans ombud. Forntidens avgudadyrkan, vilken, som vi har sett, innefattade både tillbedjan av de döda och ett förment umgänge med dem, förklarar Skriften vara tillbedjan av onda andar. Aposteln Paulus, som varnar sina bröder för, att på något sätt delta i sina hedniska grannars avgudadyrkan, säger: "att det som de offrar offrar de åt onda demoner och inte åt Gud, och jag vill inte att ni skall ha gemenskap med demonerna." Första Korintierbrevet 10:20. Psalmisten säger med beträffande israeliterna, att: "Sina söner och döttrar offrade de åt demonerna", och han förklarar i nästa vers, att de offrade dem "åt Kanaans avgudar". Psaltaren 106:37-38. De tillbad därför i verkligheten onda andar, demoner, medan de trodde, att de tillbad avlidna människor. rätt (744)Nutidens spiritualism, som vilar på samma grundval, är blott ett återupplivande, i en ny form, av den trollkonst och onda andars dyrkan, som Gud fördömde och förbjöd i forntiden. Skriften säger, "att under den återstående tiden skall några avfalla från tron och lyssna till andar som bedrar och till demoners läror". Första Timoteusbrevet 4:1. I sitt andra brev till tessalonikerna hänvisar Paulus till ett särskilt verkande av Satan genom spiritualismen, vilket skall äga rum strax före Kristi andra ankomst. På tal om Kristi andra ankomst, varnar han för, att den kommer att föregås av Anti-Krists uppträdande: "Den Laglöses ankomst är ett verk av Satan och sker med stor makt, falska tecken och under". Andra Tessalonikerbrevet 2:9. Och Petrus, som skildrar de faror, för vilka församlingen skulle utsättas i de sista dagarna, säger, att liksom falska profeter uppstod, vilka förledde Israel till synd, skall det likaså finnas falska lärare, "som skola smugglar in fördärvbringande kätterier; de kommer till och med att förneka den [H]erre som har friköpt dem. . . Många skall följa dem i deras utsvävningar". Andra Petrusbrevet 2:1-2. Aposteln utpekar i detta en av de främsta egenskaperna hos spiritualistlärarna; ty de förnekar, att Kristus var Guds Son. Aposteln Johannes säger beträffande sådana lärare: "Vem är nu lögnare om inte den som förnekar att Jesus är Kristus? Den är antikrist som förnekar Fadern och Sonen. Den som förnekar Sonen har heller inte Fadern." Första Johannesbrevet 2:22-23. Enär spiritualismen förnekar Kristus, förnekar den därför både Fadern och Sonen och är alltså enligt Bibeln en antikristlig uppenbarelse. rätt (746)Genom att medelst spåkvinnan i Endor förutsäga det öde, som skulle drabba Saul, ämnade Satan fånga Israels barn i sin snara. Han hoppades, att de skulle fatta förtroende för trollkvinnan och söka råd hos henne. De skulle alltså vända sig från Gud och ej längre ha Honom som rådgivare, utan ställa sig under Satans ledning. Det lockmedel, genom vilket spiritualismen fäster folkets uppmärksamhet vid sig, är dess förmenta makt, att kunna lyfta på framtidens slöja och uppenbara för människor det, som Gud har dolt. Gud har i Sitt Ord framställt för oss de stora händelser, som kommer att inträffa i framtiden – allt, som är nödvändigt för oss att veta – och Han har givit oss en säker ledsagare ibland alla faror; men Satan söker att förstöra människornas förtroende till Gud, att göra dem missnöjda med sin ställning i livet och att förmå dem till, att eftertrakta en kunskap om det, som Gud i Sin vishet har förborgat för dem, samt att förakta det, som Han har uppenbarat i sitt Heliga Ord. rätt (746)Det finns många, som blir oroliga, eftersom de inte bestämt vet, vilken utgång händelserna kommer att få. De kan inte uthärda att sväva i ovisshet, och de har ej tålamod att vänta, till dess de får se Guds frälsning. Fruktan för förestående faror gör dem nästan förryckta. De låter sina upproriska känslor få överhanden, och de springer hit och dit under häftig sorg och söker, att erhålla upplysning om det, som ej har blivit uppenbarat. Om de blott ville förtrösta på Gud samt vaka och bedja, skulle de finna hugsvalelse eller tröst. Deras oroliga ande skulle bli lugnad genom umgänge med Gud. De trötta och betungade skulle finna ro för sina själar, om de endast ginge till Jesus; men när de försummar de medel, som Gud har ordnat för deras hugsvalelse, och söker hjälp på annat håll under förhoppning om, att få lära känna det, som Gud har undanhållit oss, begår de samma misstag som Saul och får därigenom bara kunskap om olycka. rätt (747)Ett sådant uppförande ogillar Gud, och Han har förbjudit det i de mest tydliga uttryck. Denna brådska med att rycka undan slöjan, som döljer framtiden, visar, att man saknar tro på Gud, och den gör själen tillgänglig för ärkebedragarens ingivelser. Satan förmår människorna till, att rådfråga andebesvärjare, och genom att uppenbara saker, som har hänt i det förflutna, väcker han tron hos dem, att han kan förutsäga händelser, som kommer att inträffa i framtiden. Genom sin erfarenhet, kan han dra ganska riktiga slutsatser och ofta förutse några av de tillkommande händelserna i en människas levnad. Därigenom blir han i stånd till, att bedra lätt påverkade själar och göra dem sig underdåniga. rätt (747)Gud har varnat oss genom Sin profet: "När de säger till er: 'Fråga andebesvärjare och spåmän, dem som viskar och mumlar', så svara: 'Skall inte ett folk fråga sin Gud? Skall man fråga de döda till råds för de levande?' 'Till Guds undervisning, till vittnesbördet!'" Jesaja 8:19-20 (Svenska Folk-Bibeln 98). rätt (747)Skall de, som har en helig Gud – oändlig i vishet och makt – rådfråga teckentydare, vilka erhåller sin kunskap från Herrens fiender? Gud är Sina barns ljus; Han uppmanar dem till, att genom tron skåda den härlighet, som nu är förborgad för människan. Rättfärdighetens Sol sänder sina klara strålar in i deras hjärtan, de får ljus från himmelens tron, och de vägrar, att vända sig bort från ljusets källa och lyssna till Satans sändebud. rätt (747)Ehuru den onde anden i sitt tal till Saul fördömde hans synd och förutsade hans bestraffning, åsyftade han likväl inte att leda honom till bättring, utan att egga honom till, att falla i förtvivlan och förgöra sig själv. Men genom smicker lyckas i allmänhet frestaren bäst, att bringa människorna till undergång. Forntidens hedniska gudalära uppmuntrade den mest tygellösa utsvävning. Guds bud, som fördömer synden och påbjuder rättfärdigheten, blev åsidosatta, sanningen blev ringaktad, och otukten tilläts ej bara att existera, utan folket uppmuntrades även till att utöva den. Spiritualismen förklarar, att det ej finns någon död, synd, dom eller någon vedergällning; att människorna är "ej fallna halvgudar"; att begäret är den högsta lagen, och att människan ej är ansvarig för någon annan, än sig själv. De hinder, som Gud har upprättat för att skydda sanning, renhet och vördnad, bryts ned, och många blir därigenom uppmuntrade till att synda. Visar inte en sådan lära, att den har samma upprinnelse som de onda andarnas tillbedjan? rätt (748)Genom att hänvisa israeliterna till kananéernas styggelser, framställde Herren för dem, vilka följder umgänget med onda andar förde med sig; ty kananéerna var kärlekslösa, avgudadyrkare, äktenskapsbrytare, mördare, samt hängivna åt allehanda onda böjelser och avskyvärda bruk. Människorna känner inte sina egna hjärtan; ty "hjärtat är bedrägligast av allt, det är oförbätterligt". Jeremia 17:9. Men Gud genomskådar människans fördärvade natur och onda böjelser. Satan sökte då, liksom nu, att bruka varje tillfälle, för att förleda israeliterna till olydnad och göra dem lika förhatliga i Guds åsyn, som kananéerna var. Själafienden anstränger sig alltid, för att förmå oss till, att ohejdat hänge oss åt våra onda böjelsers tillfredsställande, så att vi fördärvar oss själva och förkastas av Gud. rätt (748)Satan var fast besluten, att behålla herraväldet över Kanaans land, och när Israels barn fick det till besittning och Guds lag blev landets lag, hatade han dem mera, än någonsin förut samt gjorde upp planer, för att fördärva dem. Främmande gudar blev införda genom onda andars medverkan, och det utvalda folket blev till följd av sina synder slutligen bortdrivet från löftets land. Satan söker, att utföra ett liknande verk i vår tid. Gud för Sitt folk bort från världens styggelser, för att det må hålla Hans lag, och på grund härav är raseriet från "våra bröders anklagare" förfärligt. "[D]jävulen har stigit ner till er, och hans raseri är stort, ty han vet att hans tid är kort.'" Uppenbarelseboken 12:10, 12. Det verkliga löftets land ligger strax framför oss, och Satan är besluten, att förgöra Guds folk och hindra det från att ta det i besittning. Förmaningen: "Vaka och bed att ni inte kommer i frestelse" (Markusevangeliet 14:38; Svenska Folk-Bibeln 98), har aldrig varit mera behövlig, än den nu är. De ord, som Herren talade till Israel i forntiden, är även tillämpbara på Hans folk i denna tid: "Vänd er inte till de dödas andar, och uppsök inte spådomsandar, ty ni blir orena genom dem." "Herren avskyr alla som gör detta". Tredje Moseboken 19:31; Femte Moseboken 18:12. rätt |