För att bo ibland oss

(15)"Man skall giva honom namnet Emmanuel. . . Gud med oss." Ljuset från "kunskapen om Guds härlighet" visar sig i Kristi ansikte. Av evighet var Herren, Jesus Kristus, ett med Fadern, han var "Guds egen avbild", avbilden av hans storhet och härlighet, "hans härlighets återsken". Det var för att uppenbara denna härlighet som han kom till denna värld. Till denna av synden förmörkade jord kom han för att uppenbara Guds kärleks ljus, han kom för att bli "Gud med oss". Därför profeterades det också om honom "man skall giva honom namnet Emmanuel". rätt

(15)Genom att komma för att bo ibland oss skulle Jesus uppenbara Gud för både människor och änglar. Han var Guds ord – Guds tanke som gjordes hörbar. I sin bön för sina apostlar säger han: "Jag har kungjort för dem ditt namn." "En Gud, barmhärtig och nådig, långmodig och stor i mildhet och trofasthet" – "på det att den kärlek, som du har älskat mig med, må vara i dem, och jag i dem." Men det var inte bara av hänsyn till människorna som denna uppenbarelse gavs. Vår lilla värld är universums lärobok. Guds nåds avsikt, den återlösande kärlekens gåta är något som också änglarna vill skåda in i och detta kommer att förbli föremål för deras studium genom ändlösa tidsåldrar. Både de återlösta och de ickefallna väsendena kommer att i Kristi kors finna ämne för sin forskning och sin sång. Det skall visa sig att den härlighet som lyser från Jesu ansikte är den självuppoffrande kärlekens härlighet. I ljuset från Golgata avslöjas att den självförnekande kärlekens lag är livets lag både för jorden och himmelen och att den kärlek som inte söker sitt eget har sitt ursprung i Guds väsen. I honom som var saktmodig och ödmjuk uppenbarades de egenskaper som kännetecknar honom som bor i ett ljus dit ingen kan komma. rätt

(16)I begynnelsen uppenbarades Gud i allt skapat. Det var Kristus som utspände himlen och lade jordens grundvalar. Det var han som placerade himlakropparna i deras banor och som skapade markens blommor. "Du. . . gör bergen fasta genom din kraft." "Hans är havet, ty han har gjort det." – Ps. 65:7; 95:5. Det var han som fyllde jorden med skönhet och luften med sång. Och i allting på jorden, i luften och på himlen skrev han budskapet om Faderns kärlek. rätt

(16)Nu har synden vanställt Guds fullkomliga verk, men hans prägel finns kvar. Även nu berättar allt skapat om hans upphöjda härlighet. Den egensinniga människan är den enda som lever enbart för sig själv. Det finns inte en fågel som far genom luften eller ett djur som rör sig på marken utan att de på något sätt tjänar andra skapade varelser. Det finns inte ett blad i skogen eller ens det oansenligaste strå som inte har sin uppgift att fylla. Varje träd, varje buske och varje blad utsänder den livskomponent utan vilken varken människor eller djur kan leva. Människor och djur bidrar i sin tur med den livskomponent som är nödvändig för trädets, buskens och bladens liv. Blommorna sänder ut vällukt och utvecklar sin skönhet till välsignelse för världen. Solen sänder ut sitt ljus till glädje för tusentals världar. Havet är urkällan till alla våra källor och vattendrag. Det tar emot vattnet från dessa, men det tar emot för att kunna ge. Dimman som stiger upp från havet faller som regnskurar ner på jorden för att den skall kunna frambringa ny växtlighet. rätt

(16)Änglarna från härlighetens rike finner sin glädje i att ge – ge kärlek och outtröttlig omvårdnad åt fallna och gudsfrånvända människor. Himmelska väsen vädjar till människor. De för med sig ljus från himmelen till denna mörka värld. Genom mild och tålmodig tjänst påverkar de människorna för att föra de förlorade in i en gemenskap med Kristus som är innerligare än de själva kan känna. rätt

(16)Men om vi vänder oss bort från alla indirekta sätt på vilka Gud presenterar sig, ser vi Gud i Jesus. Genom att betrakta Jesus ser vi att Guds givmildhet är ett uttryck för hans härlighet. "Jag gör icke något av mig själv", sade Jesus, "såsom Fadern, han som är den levande, har sänt mig, och. . . jag lever genom Fadern". "Jag söker icke min egen ära", utan "dens ära, som har sänt" mig. (Joh. 8:28; 6:57; 8:50; 7:18.) rätt

(17)I dessa ord framställs den stora princip som är livets lag för hela universum. Jesus fick allting från Gud, men han tog emot för att ge. Detsamma är förhållandet i himmelen. I det som han gör för alla skapade varelser strömmar Faderns liv genom hans älskade Son ut till alla, genom Sonen återvänder det till honom, som är alltings urkälla, i lovprisande och glädjefylld tjänst, i en flodvåg av kärlek. Genom Kristus blir sålunda kärlekstjänstens kretslopp fullbordat och avspeglar den store Givarens väsen, livets lag. rätt

(17)Självupphöjelse
I själva himmelen överträddes denna lag. Synden hade sitt ursprung i egenkärlek och självtillfredsställelse. Lucifer, den överskuggande keruben, ville bli den störste i himmelen. Han försökte vinna dominerande inflytande över de himmelska väsendena. Han ville leda dem bort från Skaparen och själv bli föremål för vördnad och hyllning. Därför framställde han Gud i falsk belysning. Han påstod att Gud ville upphöja sig själv. Han beskrev den kärleksfulle Skaparen med sina egna onda karaktärsdrag. Därigenom bedrog han änglarna. Och på samma sätt bedrog han senare också människorna. Han kom dem att tvivla på Guds ord och att förlora tilliten till Guds godhet. På grund av att Gud är rättvisans och det upphöjda majestätets Gud förledde Satan dem till att se på Gud såsom sträng och oförsonlig. På detta sätt förledde han människorna till att förena sig med honom i uppror mot Gud. Så sänkte sig olyckans natt över vår värld. rätt

(17)Jorden blev förmörkad som en följd av att man missförstod och missuppfattade Gud. Satans förföriska makt måste brytas, för att de dystra skuggorna skulle kunna lättas och för att välden skulle kunna föras tillbaka till Gud. Detta kunde inte ske genom tvång. Användandet av tvång eller våld står i strid med Guds rikes principer. Gud vill endast ha en kärlekens tjänst. Kärleken kan inte påtvingas någon, ingen kan vinna den genom tvång eller auktoritet. Endast genom kärlek kan kärlek väckas. Att känna Gud är att älska honom. Satans karaktär måste uppenbaras som en motsats till Guds väsen. Bara en enda i hela universum kunde göra detta. Bara Han som kände höjden och djupet i Guds kärlek, kunde ge exempel på den. Över världens mörka natt måste "rättfärdighetens sol gå upp med läkedom under sina vingar". (Mal. 4:2.) rätt

(18)Frälsningsplanen är inte någon efterkonstruktion, en plan som lades efter det att Adam syndat. Den var en uppenbarelse av den "nu avslöjade hemlighet, som förut under evärdliga tider har varit outtalad". (Rom. 16:25.) Den var en utveckling av de principer som från evighet utgjort Guds regerings grundval. Från begynnelsen visste Gud och Kristus att Satan skulle göra uppror och att människan skulle falla genom rebellens förföriska makt. Gud hade inte någon del i syndens existens, men han förutsåg att den skulle komma. Därför vidtog han åtgärder för att möta den fruktansvärda olyckan. Så stor var hans kärlek till världen, att han ingick ett förbund och lovade att ge sin enfödde Son "på det att var och en som tror på honom skall icke förgås utan hava evigt liv". (Joh. 3:16.) rätt

(18)För att rädda och hjälpa
Lucifer hade sagt: "Högt ovanför Guds Stjärnor vill jag ställa min tron. . . Jag vill. . . göra mig lik den Högste." Jes. 14:13, 14. Men Kristus "var till i Gudsskepnad men räknade icke jämlikheten med Gud såsom ett byte utan utblottade sig själv, i det han antog tjänare-skepnad, när han kom i människogestalt". (Fil. 2:6, 7.) rätt

(18)Detta var ett frivilligt offer. Jesus kunde ha fortsatt att leva vid Faderns sida. Han kunde ha behållit himmelens härlighet och änglarnas vördnad och tillbedjan. Men han valde att återlämna spiran i Faderns händer och att stiga ned från världsalltets tron för att kunna föra ljus till dem som var försänkta i mörker, och för att ge liv åt de förlorade. rätt

(18)För nästan två tusen år sedan hördes en röst av hemlighetsfull innebörd från universums tron: "Se, jag kommer!" "Slaktoffer och spisoffer begärde du icke, men en kropp beredde du åt mig;. . . 'Se, jag kommer – i bokrullen är skrivet om mig – för att göra din vilja, o Gud.'" – Hebr. 10: 5-7. Med dessa ord förkunnades fullbordandet av det syfte som hade varit fördolt från evighet. Kristus stod inför sitt inträde i världen för att födas som människa. Han sade: "En kropp beredde du åt mig." Om han hade kommit i den härlighet som han hade hos sin Fader innan världen var till, skulle vi inte ha kunnat uthärda ljuset av hans närvaro. Men för att vi skulle kunna se den utan att förgås, blev hans härlighet dold för oss. Hans gudom blev klädd i mänsklighet, hans osynliga härlighet i den synliga människans gestalt. rätt

(19)Symboler och sinnebilder
Detta framställs i symboler och sinnebilder. Den brinnande busken i vilken Kristus uppenbarade sig för Moses, uppenbarade Gud. Den symbol som valdes för att framställa gudomen var en oansenlig buske, i vilken ingenting tilldragande tycktes finnas. I denna var den Evige dold. All barmhärtighets Gud lät sin härlighet ta sin boning i en mycket obetydlig avbild, för att Moses skulle kunna se på den och leva. På samma sätt uppenbarade sig Gud för Israel i molnstoden om dagen och i eldstoden om natten. Genom den meddelade han sin vilja och uppenbarade sin nåd. Guds härlighet dämpades och hans majestät beslöjades för att dödliga människors svaga syn skulle kunna betrakta den. På samma sätt skulle Kristus komma i "vår förnedringskropp", "i människogestalt". (Fil. 3:21; 2:7.) I världens ögon hade han inte någon skönhet som skulle komma dem att dras till honom och ändå var han Gud, uppenbarad i "mänskligt kötts gestalt", himmelens och jordens ljus. Hans härlighet blev beslöjad, hans storhet och majestät blev dold för att han skulle kunna närma sig nedtyngda, frestade människor. rätt

(19)Genom Moses befallde han israeliterna: "De skola göra åt mig en helgedom, för att jag må bo mitt ibland dem." – 2 Mos. 25:8. Och han bodde i helgedomen mitt ibland sitt folk. Symbolen på hans närvaro befann sig mitt ibland dem under hela deras mödosamma vandring genom öknen. På samma sätt reste Kristus sin helgedom mitt i vårt mänskliga läger. Han satte upp sitt tält vid sidan om människors tält för att han skulle kunna bo ibland dem och för att vi skulle lära känna hans gudomliga liv och väsen. "Ordet vart kött och tog sin boning ibland oss, och vi sågo hans härlighet, vi sågo likasom en enfödd Sons härlighet från sin Fader, och han var full av nåd och sanning." – Joh. 1:14. rätt

(20)Bedrägeri avslöjas
Allt sedan Jesus kom för att leva bland oss, vet vi att Gud känner till våra prövningar och har medkänsla med oss i våra sorger. Varje människa skall kunna förstå att vår Skapare är syndares vän. I Bibelns undervisning, i varje glädjefyllt löfte, i varje kärlekens handling och i varje gudomligt uppenbarande i Frälsarens liv på jorden ser vi exempel på "Gud med oss". rätt

(20)Satan framställer Guds kärlekslag som en själviskhetens lag. Han förklarar, att det är omöjligt för oss att lyda dess föreskrifter. Orsaken till våra förfäders avfällighet, med all den olycka som följde på den, lägger han på Skaparen och förleder människorna till att betrakta Gud som upphovet till synd, lidande och död. Jesus skulle avslöja detta bedrägeri. Som en av oss skulle han ge exempel på lydnad. Därför tog han på sig vår natur och fick genomgå våra erfarenheter. "Därför måste han i allt bliva lik sina bröder." Om vi hade varit utsatta för något, för vilket Jesus inte blev utsatt, skulle Satan på den punkten framställa Guds kraft som otillräcklig för oss. Detta är orsaken till att Jesus "varit frestad i allting, likasom vi". (Hebr. 2:17; 4:15.) Han uthärdade varje prövning som vi kan utsättas för. Och för egen del använde han inte någon kraft som inte fritt erbjuds oss. Som människa mötte han frestelser och han segrade över dem med den kraft som Gud gav honom. Han säger: "Att göra din vilja, min Gud, är min lust, och din lag är i mitt hjärta." – Ps. 40:9. Under det att han gick omkring och gjorde väl och botade alla som var plågade av Satan, förklarade han för människorna vad som var kännetecknande för Guds lag och vad hans tjänande avsåg. Hans liv vittnar om att det är möjligt också för oss att lyda Guds lag. rätt

(21)Löften uppfylls
Genom sin mänskliga natur blev Jesus ett med mänskligheten. Genom sin gudomsnatur hade han förbindelse med Guds tron. Som Människoson gav han ett exempel på lydnad, som Guds Son ger han oss kraft att lyda. Det var Kristus som talade till Moses ur den brinnande busken på berget Horeb och sade: "JAG ÄR DEN JAG ÄR. . . Så skall du säga till Israels barn: 'JAG ÄR' har sänt mig till eder." – 2 Mos. 3:14. Detta var löftet om Israels befrielse. Då han kom i mänsklig gestalt förklarade han sig vara denne JAG ÄR. Barnet från Betlehem, den saktmodige och ödmjuke Frälsaren är Gud "uppenbarad i köttet". Och till oss säger han: "JAG ÄR den gode herden." "JAG ÄR det levande brödet." "JAG ÄR vägen och sanningen och livet." "Mig är given all makt i himmelen och på jorden." – 2 Mos. 3:14; 1 Tim. 3:16; Joh. 10:11; 6:51; 14:6; Matt. 28:18. JAG ÄR garantin för varje löfte. JAG ÄR, frukta inte! "Gud med oss" är en garanti på vår befrielse från synd, försäkringen om vår kraft att kunna lyda himmelens lag. rätt

(21)Ett annat sätt att leva
Då Jesus steg ner till jorden för att ta på sig mänsklig natur uppenbarade han ett sätt att leva, som är det motsatta till Satans. Men han gick ännu längre på ödmjukhetens väg: "Så befanns han i utvärtes motto vara såsom en människa och ödmjukade sig och blev lydig intill döden, ja, intill döden på korset." – Fil. 2:7, 8. Liksom översteprästen tog av sig sin praktfulla ämbetsdräkt och förrättade tjänsten i den vanliga prästens vita kläder, iklädde sig Jesus tjänarens gestalt och frambar ett offer, i det han själv var präst och själv var offret. "Han var sargad för våra överträdelsers skull och slagen för våra missgärningars skull; näpsten var lagd på honom, för att vi skulle få frid." – Jes.53:5. rätt

(22)Jesus blev behandlad såsom vi förtjänar, för att vi skulle kunna bli behandlade som han förtjänar. Han blev dömd för våra synder, som han inte hade någon del i, för att vi skulle kunna bli rättfärdiggjorda genom hans rättfärdighet som vi inte hade någon del i. Han led den död som tillkom oss för att vi skulle kunna få del av det liv som han hade. "Genom hans sår bliva vi helade." – Jes. 53:5. rätt

(22)Återförening möjliggjord
Genom sitt liv och sin död har Jesus åstadkommit till och med mer än läkandet av den skada som synden åstadkommit. Det var Satans avsikt att åstadkomma en evig skilsmässa mellan Gud och människan, men i Kristus har vi blivit ännu närmare förenade med Gud, än vi skulle ha varit om vi aldrig hade fallit. Genom att ta på sig vår natur har Frälsaren bundit sig vid mänskligheten med ett band som aldrig kan brytas. Genom evighetens tidsåldrar är han förenad med oss. "Så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son." – Joh. 3:16. Han utgav honom inte bara för att han skulle bära våra synder och för att dö som vårt slaktoffer, han utgav honom för hela den avfälliga mänskligheten. För att försäkra oss om sitt oföränderliga fridsförbund, utgav Gud sin enfödde Son för att han skulle bli en av människornas familj och till evig tid behålla sin mänskliga natur. Detta är bekräftelsen på att Gud skall uppfylla sitt ord. "Ett barn varder oss fött, en son bliver oss given, och på hans skuldror skall herradömet vila." I sin Sons person har Gud antagit mänsklig natur och har infört den i själva himmelen. Det är Människosonen som med Fadern delar universums tron. Det är Människosonen som skall kallas "Underbar i råd, Väldig Gud, Evig fader, Fridsfurste". (Jes. 9:6.) Han som heter: JAG ÄR, medlaren mellan Gud och mänskligheten, lägger sin hand på dem båda. Han som är "helig, oskyldig, obesmittad, skild från syndare", blygs inte för att kalla oss bröder. (Hebr. 7:26; 2:11.) I Jesus är familjen på jorden och familjen i himmelen sammanknuten. Kristus, den förhärligade, är vår broder. Himmelen är innesluten i mänskligheten och mänskligheten är omsluten av den eviga kärleken. rätt

(23)Gud säger om sitt folk: "Ja, ädelstenar äro de i en krona, strålande över hans land. Huru stor bliver icke deras lycka, huru stor deras härlighet!" – Sak. 9:16, 17. De återlöstas upphöjelse skall bli en evig bekräftelse på Guds barmhärtighet. "I de kommande tidsåldrarna" skall han bevisa sin nåds översvinnliga rikedom genom godhet mot oss i Kristus Jesus", eftersom "Gud ville att hans mångfaldiga visdom. . . skulle bliva kunnig för furstarna och väldigheterna i den himmelska världen. Sådant hade hans beslut varit från tidsåldrarnas begynnelse, det som han utförde i Kristus Jesus, vår Herre". – Ef. 2:7; 3:10, 11. rätt

(23)Genom Jesu återlösningsverk står Guds regering rättfärdigad. Den Allsmäktige har blivit känd såsom kärlekens Gud. Satans anklagelser har motbevisats och hans karaktär avslöjats. Upproret kommer aldrig mer att återupprepas. Synd kan aldrig mer komma in i universum. För all evighet kommer alla att vara skyddade mot avfällighet. Genom den självuppoffrande kärleken har jordens och himmelens invånare knutits till sin Skapare med ett oupplösligt enhetens band. Återlösningens verk kommer att bli fullständigt. På den plats där synden överflödade, har Guds nåd blivit ännu mer överflödande. Själva jorden, som var den plats Satan gjorde anspråk på som sitt rike, skall inte bara bli återlöst utan också upphöjd. Vår lilla värld som under syndens förbannelse var den enda mörka fläcken i Guds härliga skaparverk skall bli hedrad framför alla andra världar i hans universum. Här, där Guds Son tog sin boning i människogestalt och där härlighetens Konung led och dog, här skall han, när han en gång gör allting nytt, ta sin boning bland människorna. "Han skall bo ibland dem, och de skola vara hans folk; ja, Gud själv skall vara hos dem." – Upp. 21:3. Och när de återlösta genom ändlösa tidsåldrar vandrar i Herrens ljus, skall de lovsjunga honom för hans outsägliga gåva – Emmanuel, Gud med oss. rätt

nästa kapitel