| Vändpunkten kapitel 25. Från sida 233. Från sida 244 i den engelska utgåva. | ren sida tillbaka |
(233)Dagen grydde över Galileiska Sjön. Apostlarna som var trötta efter en natts resultatlöst arbete, var alltjämt kvar i sina fiskebåtar ute på sjön. Jesus hade kommit för att tillbringa en stilla stund vid sjöstranden. I den tidiga morgonen hoppades han få en stund av vila utan att störas av folkskarorna som följde honom dag efter dag. Snart började emellertid folk samlas omkring honom som vanligt. Skarorna ökade snabbt, så att han trängdes från alla sidor. Under tiden hade apostlarna kommit i land. För att undkomma folkträngseln steg Jesus ned i Simon Petrus' båt och bad honom lägga ut från land. Här kunde Jesus bättre ses och höras av alla. Från båten började han undervisa folkskaran på stranden. (233)Vilken scen var inte detta för änglar att betrakta! De såg sin ledare i himmelen sitta i en fiskares båt som gungade fram och tillbaka på de oroliga vågorna, och därifrån hörde de honom förkunna frälsningens glada budskap till den lyssnande folkskaran, som trängde sig fram ända ned till vattenbrynet. Han som hade en högt ärad ställning i himmelen, talade till det vanliga folket ute i naturen om de stora ting som gällde hans rike. Ändå kunde han inte ha funnit en mer passande plats för sitt arbete. Sjön, bergen, de vida fälten, solljuset som strömmade ut över jorden – allt detta gav honom illustrationer för att förklara hans undervisning och hjälpa åhörarna att minnas den. Och ingenting av Jesu undervisning blev utan resultat. Allt vad han sade hjälpte någon människa att tillgodogöra sig det eviga livets ord. rätt (233)För varje ögonblick ökade skarorna. Det kom ålderstigna män, stödda på sina stavar, väderbitna bönder från bergen, fiskare från sitt arbete på sjön, köpmän och skriftlärde, rika och fattiga, gamla och unga som förde med sig sina sjuka och lidande – alla trängdes de för att lyssna till den gudomlige lärarens ord. Det var sådana tillfällen som profeterna hade sett, när de skrev: "Sabulons land och Neftalims land, trakten åt havet till, landet på andra sidan Jordan, hedningarnas Galiléen – det folk som där satt i mörker fick se ett stort ljus; ja, de som sutto i dödens ängd och skugga, för dem gick upp ett ljus." rätt (234)Utom folkskaran som samlats på stranden av Galileiska Sjön, hade Jesus också andra lyssnarskaror i tankarna under sin predikan vid sjön. I det han såg ned genom tidsåldrarna, såg han sina trofasta tjänare i fängelse eller i rättssalar, i frestelse och ensamhet och lidande. Varje scen av glädje, strid och villrådighet låg öppen för honom. I de ord som sades till dem som nu var samlade omkring honom, talade han också till dessa andra just sådana ord som innebar ett budskap om hopp i prövning, om tröst i sorg och om himmelskt ljus i mörker. Genom den helige Ande kommer den röst, som talade till folket från fiskarens båt vid Galileiska Sjön, att fortsätta att tala frid till människor intill tidens slut. rätt (234)Talet var slut. Jesus vände sig till Petrus och bad honom lägga ut från land och kasta ut sina nät. Men Petrus var nedstämd. Under hela natten hade han ingenting fått. Under de tysta nattimmarna hade tunga tankar av alla slag plågat honom. Han tänkte på Johannes Döparen som försmäktade ensam i sin fängelsecell. Han tänkte också på det framtidsperspektiv som öppnade sig för Jesus och hans efterföljare, på arbetets ringa framgång i Judéen och på prästernas och de skriftlärdes illvilja. Även hans egen sysselsättning hade misslyckats, och han betraktade missmodigt sina tomma nät. Framtiden tedde sig i dystra färger. "Mästare”, sade han, "vi hava arbetat hela natten och fått intet; men på ditt ord vill jag kasta ut näten". rätt (234)Natten var den enda lämpliga tiden för att fiska i denna sjö med sitt klara vatten. Efter att ha arbetat hela natten utan resultat tyckte de, att det skulle vara meningslöst att kasta ut näten på dagen. Men Jesus hade uppmanat dem att göra det, och av kärlek till Mästaren beredde apostlarna sig att lyda. Simon och hans broder kastade tillsammans ut nätet. När de började dra in det igen fann de, att de hade fått så stor fångst, att nätet började brista. De var tvungna att kalla på Jakob och Johannes för att de skulle hjälpa dem. När fångsten var bärgad, var båtarna så tungt lastade att de var nära att sjunka. rätt (235)En vision av Gudomen (235)Det var samma uppenbarelse av gudomlig helighet som kom profeten Daniel att falla ned såsom död inför Guds ängel. Han sade: ”Färgen vek bort ifrån mitt ansikte, så att det blev dödsblekt, och jag hade ingen kraft mer kvar." – Dan. 10:8. På samma sätt ropade också Jesaja, när han såg Herrens härlighet: "Ve mig, jag förgås! Ty jag har orena läppar . . . och mina ögon hava sett Konungen, Herren Sebaot." – Jes. 6:5. Människan ställs med sin svaghet och synd i direkt kontrast mot Gudomens fullkomlighet, och då känner hon sig helt och hållet bristfällig och oren. Så har det varit med alla som fått se Guds storhet och majestät. rätt (235)Petrus ropade: "Gå bort ifrån mig, Herre: jag är en syndig människa." Men han klängde sig ändå fast vid Mästarens fötter, därför att han kände, att han aldrig skulle kunna skiljas från honom. Frälsaren svarade: "Frukta Icke; härefter skall du fånga människor." Det var efter det att Jesaja hade sett Guds helighet och sin egen ovärdighet som han anförtroddes det gudomliga budskapet. Det var efter det att Petrus hade lärt sig självförnekelsens konst och insett sitt beroende av gudomlig kraft, som han fick kallelsen till sitt arbete för Jesus. rätt (236)Dittills hade inte någon av hans efterföljare helt anslutit sig till Jesus som hans medarbetare. De hade varit vittne till många av hans underverk och hade lyssnat till hans undervisning. Men de hade inte helt lämnat sin tidigare sysselsättning. Att Johannes Döparen kastats i fängelse hade varit en bitter besvikelse för dem alla. Om Johannes' uppdrag skulle få ett sådant slut, kunde de bara hysa minimalt hopp om Mästaren, när alla de religiösa ledarna samlade sig emot honom. Under de omständigheter som rådde, var det en lättnad för dem att för en kort tid återuppta sitt fiske. Men nu kallade Jesus dem att lämna sitt tidigare yrke och förena sina intressen med hans. Petrus hade tagit emot kallelsen. Då Jesus kom in till stranden, sade han till de tre andra apostlarna: "Följen mig, så skall jag göra eder till människofiskare." Ögonblicket därefter lämnade de allt och följde honom. rätt (236)Varje uppoffring får sin belöning (236)Under den bistra natten på sjön, när de var skilda från Jesus, var apostlarna djupt nedtryckta av otro och trötta av sitt fruktlösa arbete. Men när Jesus kom till dem, flammade deras tro åter upp och beredde dem glädje och framgång. Så är det också med oss, utan Kristus är vårt arbete fåfängt, och det är lätt att bli missmodig och klaga. Men när han är nära oss och vi arbetar under hans ledning, gläder vi oss över bevisen på hans makt. Det är Satan som gör oss modlösa, och det är Kristus som inspirerar oss till tro och hopp. rätt (237)Den djupare undervisning som detta under gav apostlarna ges också till oss: han som kunde samla fiskarna i sjön, kan också påverka människor och dra dem till sig med kärlekens band, så att hans tjänare blir "människofiskare". rätt (237)De var enkla och olärda män, dessa galileiska fiskare, men Jesus, världens ljus, hade alla möjligheter att göra dem dugliga för det uppdrag som han hade kallat dem att utföra. Frälsaren föraktade inte kunskap och utbildning. När den styrs av Gud och helgas till hans tjänst, är intellektuell bildning en välsignelse. Men Jesus gick förbi sin tids kunniga män, eftersom de var så självtillräckliga, att de inte kunde sympatisera med den lidande mänskligheten och bli medarbetare åt mannen från Nasaret. I sin självtillräcklighet föraktade de den undervisning som Jesus gav. Jesus söker samarbete med dem som vill förmedla hans nåd. Det första de, som vill bli Kristi medarbetare, bör lära sig, är att inte överskatta sin egen förmåga. Sedan är de beredda att låta sig omformas till Kristi likhet. Detta kan man inte åstadkomma genom utbildning i de mest vetenskapliga skolor. Det är resultatet av den visdom som endast den gudomlige läraren kan meddela. rätt (237)Enkla män med naturlig begåvning (238)Det är inte en sann utbildnings högsta mål att enbart förmedla kunskap, utan dess mål är att meddela den livgivande kraft som man får endast genom personlig, ömsesidig påverkan i själsligt och andligt avseende. Det är bara liv som ger liv. Vilken förmån hade då inte dessa, som i tre års tid stod i daglig beröring med det gudomliga liv, genom vilket varje livgivande och välsignelsebringande impuls kommit världen till del. Mer än någon av sina kamrater hängav sig Johannes, den älskade lärjungen, åt kraften från detta underbara liv. Han säger: "Ty livet uppenbarades, och vi hava sett det; och vi vittna därom och förkunna för eder livet, det eviga, som var hos Fadern och uppenbarades för oss." – 1 Joh. 1:2. "Av hans fullhet hava vi ju alla fått, ja nåd utöver nåd." – Joh. 1:16. rätt (238)Hos Jesu apostlar fanns det inte någonting som gav dem några företräden. Det var uppenbart att den framgång de hade i sitt arbete, kom från Gud. Dessa mäns liv, den karaktär de hade utvecklat och det säregna verk som Gud utförde genom dem, är ett bevis för vad Gud kan göra för alla som är villiga att lyda och lära av honom. rätt (238)Det finns ingen gräns . . . (238)Gud tar människorna sådana som de är och lär dem att utföra tjänst för honom, om de bara vill överlämna sig åt honom. När vi tar emot Guds Ande kommer han att stimulera alla våra förmågor. Under den helige Andes ledning kommer dens sinne, som utan förbehåll helgat sig åt Gud, att utvecklas harmoniskt och stärkas till att förstå och fullfölja det som Gud väntar av honom. En svag, vacklande karaktär blir stark och fast. En fortgående helgelse skapar ett så nära förhållande mellan Jesus och hans efterföljare att en kristen blir lik honom till sinne och livsföring. Genom samvaron med Kristus kommer han att tillägna sig en klarare och vidare utblick. Hans fattningsförmåga kommer att bli mera djupgående och hans omdöme mera balanserat. Den som längtar efter att vara till nytta för Kristus, kommer att stärkas av den livgivande kraften från rättfärdighetens sol, så att han kan bära riklig frukt till Guds ära. rätt (239)Människor med den högsta utbildning i konst och vetenskap har inhämtat djup undervisning av oansenliga kristna, som av omvärlden betecknas som okunniga och obildade. Men dessa föga uppmärksammade Kristi medarbetare hade fått en utbildning i den högsta av alla skolor. De hade suttit vid hans fötter om vilken det har blivit sagt: "Aldrig har någon människa så talat, som den mannen talar." rätt |