Vändpunkten kapitel 31. Från sida 293.     Från sida 298 i den engelska utgåva.ren sida tillbaka

Programförklaringen

(293)Jesus samlade sällan enbart sina anhängare för att tala med dem. Han valde som sina åhörare inte bara sådana som redan kände livets väg. Det var hans uppgift att nå de människoskaror som var okunniga och vilseledda. Han undervisade om de eviga sanningarna där de kunde nå dem, vilkas sinnen var förmörkade. Han var ju själv sanningen. Han stod med sina händer utsträckta för att välsigna. Och genom varningar, förmaningar och uppmuntran sökte han hjälpa alla som kom till honom.
Kapitlet bygger på Matteusevangeliet 5; 6; 7. rätt

(293)Bergspredikan hölls inför en stor folkskara, även om den var avsedd särskilt för hans efterföljare. Efter apostlainvigningen gick Jesus med sina apostlar ned till sjöstranden. Här hade folket börjat samlas redan under den tidiga morgonen. Förutom de vanliga folkskarorna från de galileiska städerna kom folk från Judéen och även från Jerusalem, från Peréen, från Dekapolis och Iduméen, från södra Judéen samt från Tyrus och Sidon, de feniciska städerna vid Medelhavet. "När de fingo höra huru stora ting han gjorde", kom de "för att bliva botade från sina sjukdomar . . . ty kraft gick ut ifrån honom och botade alla." – Mark. 3:8; Luk.6:17-19. rätt

(293)Den smala strandremsan erbjöd inte ens ståplatser för alla som ville komma inom förhåll, därför gick Jesus tillbaka till bergssluttningen. När han funnit en jämn plats, där det fanns utrymme så att den stora åhörarskaran kunde samlas, satte han sig ned i gräset, och apostlarna och folket följde hans exempel. rätt

(293)Apostlarna tog alltid plats närmast Jesus. Folket trängdes alltid omkring honom, men apostlarna såg alltid till att de fick vara i hans närhet. När de nu satt tätt intill honom för att inte gå miste om ett enda ord av hans undervisning var de uppmärksamma lyssnare, ivriga att förstå de sanningar som de sedan skulle göra kända i alla länder och under alla tidsåldrar. rätt

(294)Med en känsla av att de kunde vänta något mer än vanligt, samlade de sig omkring sin Mästare. De trodde att hans rike nu snart skulle upprättas. Av morgonens händelser kände de sig övertygade om att något tillkännagivande härom skulle ges. Denna känsla av förväntan spred sig också bland folket och man kunde läsa det djupaste intresse i de ivriga ansiktena. När nu folket satt här på den gröna bergssluttningen och väntade på den gudomlige lärarens ord, fylldes deras sinnen av tankar på framtida storhet. rätt

(294)Där fanns skriftlärde och fariséer som såg fram emot den dag då de skulle behärska de hatade romarna och äga det stora världsväldets rikedom och glans. De fattiga bönderna och fiskarna hoppades få höra en försäkran om att deras bristfälliga kojor, deras otillräckliga mat, deras kamp för tillvaron och fruktan för fattigdom skulle utbytas mot de rikas palats, mot ett liv i överflöd och bekvämlighet. I stället för den torftiga mantel de bar om dagen och det anspråkslösa täcke som de drog över sig om natten, hoppades de att Jesus skulle ge dem deras underkuvares fina och dyrbara kläder. Allas sinnen fylldes av det stolta hoppet att Israel skulle bli ärat framför alla andra nationer som det av Herren utvalda folket, och att Jerusalem skulle upphöjas till det världsomfattande rikets huvudstad. rätt

(294)Jesus grusade deras förhoppningar om världslig storhet. I sin bergspredikan sökte han riva upp det som en falsk uppfostran åstadkommit, och ge sina åhörare en riktig uppfattning om sitt rike och sina egna avsikter. Ändå gick han inte till direkt attack mot folkets villfarelse. Han såg världens misär på grund av synden, men han gav dem därför inte en målande beskrivning av deras armod. Han talade om något som var oändligt mycket bättre än vad de någonsin hade hört talas om. Utan att gå in på deras uppfattning om Guds rike talade han om villkoren för medlemskap i detta rike och lämnade åt dem själva att dra sina egna slutsatser om dess natur. De sanningar han framställde är inte av mindre betydelse för oss, än de var för de folkskaror som följde Jesus. Vårt behov av att lära känna de grundläggande principerna för Guds rike är inte mindre än deras. rätt

(295)Jesu första ord vid detta tillfälle inrymde välsignelser. Saliga äro de, sade han, som erkänner sin andliga fattigdom och känner sitt behov av frälsning. Evangelium skall förkunnas för de andligt fattiga. Inte för de andligt högmodiga, inte för dem som säger sig vara rika och ingenting behöver skall evangelium uppenbaras, utan för de ödmjuka och botfärdiga. Bara en källa har öppnats till rening för synd, en källa för de andligt fattiga. rätt

(295)Bara en enda källa till hjälp
Stolta, självgoda människor arbetar för att själva förtjäna frälsningen, men både våra anspråk på himmelen och lämpligheten för Guds rike finner vi i Kristi rättfärdighet. Kristus kan ingenting göra för att återupprätta en människa förrän hon, genom att bli överbevisad om sin egen svaghet och befriad från all självtillräcklighet, överlämnar sig åt Guds kontroll. Sedan kan hon ta emot den gåva Gud väntar att få ge henne. Ingenting kommer att undanhållas den som känner sitt behov. Vi får obegränsat tillträde till honom i vilken all fullhet bor. "Ty så säger den höge och upphöjde, han som tronar till evig tid och heter 'den Helige'. Jag bor i helighet uppe i höjden, men ock hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande; ty jag vill giva liv åt de ödmjukas ande och liv åt de förkrossades hjärtan." – Jes. 57:15. rätt

(295)"Saliga äro de som sörja, ty de skola bliva tröstade." Jesus ville inte med dessa ord säga att sorgen i sig själv kan befria någon från syndens skuldbörda. Han ger inte heller sitt erkännande åt någon hycklad eller avsiktlig ödmjukhet. Den sorg han talar om består inte i melankoli eller klagande. Samtidigt som vi sörjer över vår synd, skall vi glädja oss åt förmånen att få vara Guds barn. rätt

(295)Vi sörjer ofta över att våra onda handlingar medför obehagliga följder för oss själva, men detta innebär inte någon bättring. Verklig sorg över synden är en följd av den helige Andes påverkan. Anden uppenbarar vår otacksamhet, då vi ringaktat och bedrövat vår Frälsare, och driver oss att förkrossade falla ner vid korsets fot. Genom varje synd sårar vi Jesus på nytt. Och när vi ser upp till honom som vi har stungit, sörjer vi över de synder som förorsakat honom lidande. En sådan sorg skall leda till att vi överger synden. rätt

(296)Band som aldrig kan slitas
Världsmänniskor kanske kallar denna sorg för svaghet, men den är en kraft som binder den ångerfulle vid den Evige med band som aldrig kan slitas. Den visar att Guds änglar åter kan ge människan tillbaka de dygder som gått förlorade på grund av hennes hårdhet och överträdelse. Den botfärdiges tårar är bara regndroppar som går före helgelsens solsken. Denna sorg förebådar en glädje som skall bli en levande källa för oss. "Allenast må du besinna din missgärning, att du har varit avfällig från Herren, din Gud." ". . . så vill jag icke längre med ogunst se på eder; ty jag är nådig, säger Herren." – Jer. 3:13, 12. rätt

(296)”De sörjande i Sion" har han bestämt sig för att ge "huvudprydnad i stället för aska, glädjeolja i stället för sorg, högtidskläder i stället för en bedrövad ande." – Jes. 61 :3. rätt

(296)Och även för dessa som sörjer under prövningar och lidanden finns tröst. Förödmjukelsens och lidandets bitterhet är bättre än fördragsamhet med synden. Under prövningen uppenbarar Gud de svaga punkterna i vår karaktär för att vi genom hans nåd skall kunna övervinna våra fel. Okända sidor hos oss själva avslöjas, då vi ställs inför provet om vi vill underordna oss Guds råd och förmaningar. När vi kommer i prövningar bör vi inte klaga och inte heller bli upproriska och därigenom rycka vår hand ur Kristi hand. Vi bör i stället ödmjuka oss inför Gud. Hans vägar är höljda i dunkel för dem som vill se allt i ett ljus som behagar det egna jaget. De kan förefalla mörka och glädjelösa, men de är dock barmhärtighetens vägar och för till evig frälsning. Elia visste inte vad han gjorde, då han i öknen sade att han hade fått nog av livet och bad att han skulle få dö. Herren tog honom i sin stora barmhärtighet inte på orden. Det fanns ännu en stor uppgift för honom att utföra. Och då hans arbete var fullbordat, skulle han inte ensam och nedslagen förgås i öknen. Nej, hans lott skulle inte bli att myllas ned i jorden, han skulle fara upp i härlighet åtföljd av himmelska vagnar, till Guds tron i höjden. rätt

(297)Guds ord till de sörjande är: "Hans vägar har jag sett, men nu vill jag hela honom och leda honom och giva honom och hans sörjande tröst." – Jes. 57:18. "Jag skall förvandla deras sorg i fröjd, trösta dem och glädja dem efter deras bedrövelse." – Jer. 31:13. rätt

(297)Tecknet på ett ädelt sinnelag
"Saliga äro de saktmodiga." De svårigheter vi har att möta minskas väsentligt inför det saktmod som ligger fördolt i Kristus. Om vi äger vår Mästares ödmjukhet, skall vi höja oss över den ringaktning, de motgångar och de besvärligheter som vi dagligen utsätts för. De får inte längre någon makt att fördystra vårt sinne. Det bästa beviset på ett ädelt sinnelag hos en kristen är självbehärskning. Den som inte kan vara lugn och tillitsfull, då han blir hånad eller illa behandlad, berövar Gud hans rätt att uppenbara sin egen fullkomliga karaktär i honom. Saktmod är den kraft som ger seger åt Kristi efterföljare, det är tecknet på deras gemenskap med himmelen. rätt

(297)"Ja, Herren är hög, men han ser till det låga." – Ps. 138:6. Gud ser med kärleksfull mildhet på den som uppenbarar Kristi saktmod och ödmjuka sinne. Världen ser kanske på dem med förakt, men i Herrens ögon har de stort värde. Det är inte bara de visa, de stora och de som utövar välgörenhet som kommer att få gå in i himmelen, inte bara de som ivrigt arbetar och är fulla av målmedveten och rastlös aktivitet. Nej, de anspråkslösa, de som längtar efter att Kristus skall bo hos dem, de som är ödmjuka och vilkas högsta önskan är att göra Guds vilja, de skall bli välkomnade dit. De kommer att vara med i den skara som har tvått sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. "Därför stå de inför Guds tron och tjäna honom, dag och natt, i hans tempel. Och han som sitter på tronen skall slå upp sitt tabernakel över dem." – Upp. 7:15. rätt

(298)"Saliga äro de som hungra och törsta efter rättfärdighet." Det är känslan av ovärdighet som kommer oss att hungra och törsta efter rättfärdighet. Och denna längtan skall bli tillfredsställd. De som bereder rum för Jesus i sitt sinne, kommer att få uppleva hans kärlek. Alla som längtar efter att få sin karaktär omformad efter Guds avbild skall bli mättade. Den helige Ande lämnar aldrig den människa utan hjälp som "ser upp till Jesus". Av de ting som tillhör Kristus skall han ta och förkunna det för dem. Om blicken är fästad vid Kristus kommer Andens påverkan inte att upphöra, förrän vi helt har förvandlats till Kristi avbilder. Kärlekens renande kraft skall vidga vårt sinne och ge det möjlighet till högre insikt och ökad kännedom om himmelska ting, så att vi inte nöjer oss med något mindre än fullkomlighet. "Saliga äro de som hungra och törsta efter rättfärdighet, ty de skola bliva mättade." rätt

(298)De barmhärtiga skall själva finna barmhärtighet. De som är rena i sina sinnen skall se Gud. Varje oren tanke som besmittar sinnet, försvagar den moraliska känslan och bidrar till att omintetgöra den helige Andes verk i oss. Den fördunklar vår andliga syn, så att vi inte kan se Gud. Herren vill och kan förlåta den ångerfulle syndaren, men trots förlåtelse är sinnet skadat. Den som vill få en oförvillad omdömesförmåga i andliga ting måste avvisa allt orent tal och alla orena tankar. rätt

(298)Men Kristi ord täcker mer än sensuell orenhet, mer än frihet från ceremoniell besmittelse, vilket judarna så noggrant undvek. Själviskheten hindrar oss att se Gud. Den som är självisk bedömer Gud som om Gud vore sådan som han själv är. Inte förrän vi har frigjort oss från själviskheten kan vi förstå honom som är kärleken. Endast ett osjälviskt sinne, en ödmjuk och tillitsfull människa, kan se Gud som "barmhärtig och nådig, långmodig och stor i mildhet och trofasthet". (2 Mos. 34:6.) rätt

(298)"Saliga äro de fridsamma." Kristi frid växer fram ur evangelii sanning. Den står i samklang med Gud. Världen har en fientlig inställning till Guds lag. Syndarna lever i fiendskap med sin Skapare. Och som en följd därav lever de också i fiendskap med varandra. Psalmisten förklarar: "Stor frid äga de som hava din lag kär, och intet finnes, som bringar dem på fall." – Ps. 119:165. Människor kan inte åstadkomma frid. Människors planer för att höja och rena den enskilde individen och samhället kommer inte att kunna skapa frid, eftersom de inte kan påverka sinnet. Den enda makt som kan skapa sann frid och göra den bestående är Kristi nåd. När den fyller vårt sinne fördriver den de onda lidelser som åstadkommer strid och oenighet. "Där törnsnår nu finnas skola cypresser växa upp, och där nässlor stå skall myrten uppväxa." – Jes. 55:13. Och livets öken "skall fröjdas och blomstra såsom en lilja". (Jes. 35:1.) rätt

(299)Materialismens bedrägliga lycka
Folkskarorna blev förvånade över denna undervisning som stod i så stark kontrast till fariséernas föreskrifter och exempel. Folket hade blivit undervisade att tro, att lyckan bestod i att äga materiella ting och att berömmelse och ära bland människor var mycket åtråvärd. Det var mycket behagligt att bli kallad rabbi och att upphöjas till skyarna som kloka och religiösa, och att få sina dygder bekantgjorda offentligt. Detta betraktades som höjdpunkten av lycka. Men inför denna väldiga folkskara förklarade Jesus, att jordisk ära och vinning var den enda lön sådana människor kunde få. Han talade med auktoritet, och en övertygande kraft åtföljde hans ord. Åhörarna tystnade och en känsla av fruktan smög sig över dem. Villrådigt såg de på varandra. Vem av dem skulle bli frälst om denne mans lära var sann? Många var övertygade om att denne märklige lärare drevs av Guds Ande och att hans undervisning kom från Gud. rätt

(299)Efter att ha förklarat vari sann lycka består och hur den kan vinnas, visade Jesus mera direkt på det ansvar hans apostlar hade såsom lärare, som var utvalda av Gud, när det gällde att leda andra in på rättfärdighetens och det eviga livets väg. Han visste att de ofta skulle råka ut för missräkningar och missmod. De skulle möta hårdnackat motstånd. De skulle bli hånade och deras förkunnelse skulle förkastas. Han visste också mycket väl att dessa ödmjuka män, som nu så uppmärksamt lyssnade till hans ord, skulle utsättas för förtal och tortyr, fängelse och död, och han fortsatte: rätt

(300)"Saliga äro de som lida förföljelse för rättfärdighets skull, ty dem hör himmelriket till. Ja, saliga ären I när människorna för min skull smäda och förfölja eder och sanningslöst säga allt ont mot eder. Glädjens och fröjden eder, ty eder lön är stor i himmelen. Så förföljde man ju ock profeterna, som voro före eder." rätt

(300)Världen älskar det onda och hatar rättfärdigheten. Detta var orsaken till dess fiendskap mot Kristus. Alla som motsätter sig hans aldrig svikande kärlek kommer att betrakta kristendomen som ett störande element. Kristi ljus skingrar det mörker som döljer deras synder. Det visar att en reformation är nödvändig. Medan de som ställer sig under den helige Andes inflytande tar upp kampen mot synden, kommer de som klänger sig fast vid det onda, att kämpa mot sanningen och dess representanter. rätt

(300)På detta sätt skapas strid. Kristi efterföljare anklagas för att vålla oro bland människorna. Men det är gemenskapen med Gud som gör att de utsätts för världens fiendskap. De bär Kristi förödmjukelse. De vandrar på den väg som världens ädlaste människor har vandrat. Förföljelsen bör de därför inte möta med sorg utan med glädje. Varje hård prövning är Guds sätt att fostra dem. Varje påfrestning skall göra dem lämpliga för uppgiften som hans medarbetare. Varje sammandrabbning med fienden har sin plats i den stora striden för rättfärdighetens seger och skall bidra till att höja den slutliga segerglädjen. När de har detta för ögonen, kommer de inte att försöka fly undan det som prövar deras tro och tålamod. De kommer att ta emot det med glädje och inte med fruktan. Hans tjänare kommer att vara ivriga att uppfylla sina förpliktelser mot världen. De kommer att vara fyllda av en önskan att vinna Guds bifall utan att vika undan av fruktan för människor eller att fika efter människors gunst. rätt

(300)"I ären jordens salt", sade Jesus. Dra er inte undan världen för att slippa förföljelse. Stanna kvar bland människorna, så att den gudomliga kärlekens väldoft blir ett salt som skyddar världen mot förruttnelse. rätt

(301)Människor som låter sig påverkas av den helige Andes inflytande, blir de kanaler genom vilka Guds välsignelse flyter. Om de som tjänar Gud, skulle tas bort ifrån jorden och Guds Ande dras undan från människorna, skulle denna värld utlämnas till ödeläggelse och tillintetgörelse, en följd av Satans herravälde. Även om inte de icke-kristna vet det, så har de Guds folk, som de föraktar och förtrycker, att tacka för de välsignelser de åtnjuter i sitt dagliga liv här i världen. Men om de kristna bara är kristna till namnet är de lika salt som förlorat sin sälta. De kan inte utöva något inflytande för det goda i världen. Genom deras vilseledande framställning av Gud är de värre än de otroende. rätt

(301)Tillhör hela världen
"I ären världens ljus." Judarnas avsikt var att begränsa frälsningens välsignelse till sin egen nation. Men Jesus visade dem att frälsningen är lik solljuset. Den tillhör hela världen. Bibelns religion får inte stängas in mellan pärmarna i en bok, inte heller inom en kyrkas murar. Den skall inte tas fram bara vid enstaka, högtidliga tillfällen till vår egen nytta och sedan omsorgsfullt läggas åt sidan igen. Nej, den skall helga det dagliga livet, synas i varje detalj i förvärvslivet och prägla allt vårt umgänge. rätt

(301)Ett gudsinriktat liv och beteende skapas inte utifrån och är ingenting, som man kan klä sig i. Det strålar fram inifrån. Om vi vill leda andra in på rättfärdighetens väg, måste rättfärdighetens principer vara inplantade i våra sinnen. När vi bekänner vår tro, kan vi framhålla religiösa trossatser, men det är vårt gudfruktiga liv som ger kraft åt sanningens ord. Ett konsekvent liv, en helgad konversation, en omutlig redbarhet, en aktiv insats i det godas tjänst och ett gott föredöme är de medel genom vilka ljuset sprids i världen. rätt

(301)Jesus hade inte uppehållit sig vid enskildheterna i lagen, men han överlät inte åt sina åhörare att dra slutsatsen, att han hade kommit för att åsidosätta dess fordringar. Han visste att spioner stod färdiga att rapportera varje ord som kunde förvrängas till att tjäna deras egna syften. Han kände till de fördomar som många av hans åhörare närde i sina sinnen. Han sade inte någonting som kunde rubba deras tro på den gudsdyrkan och de institutioner som hade överlämnats åt dem genom Moses. Kristus hade själv gett både morallagen och ceremoniallagen. Han kom inte för att rubba tilliten till sin egen undervisning. Det var hans respekt för lagen och profeterna som gjorde, att han sökte bryta igenom den mur av traditionella krav som insnärjde judarna. Samtidigt som han bröt ned deras falska tolkningar av lagen, undervisade han noga sina efterföljare att inte göra avkall på de vitala sanningar som hade blivit anförtrodda hebréerna. rätt

(302)Vitala sanningen klarläggs
Fariséerna var stolta över sin lydnad för lagen. Ändå visste de så litet om dess principer och dessas tillämpning i det dagliga livet, att de uppfattade Frälsarens ord som villfarelse. Då han sopade undan all den bråte under vilken sanningen blivit begravd, trodde de att han sopade bort själva sanningen. De viskade till varandra att han tog det för lätt, när det gällde lagen. Han läste deras tankar och svarade dem: rätt

(302)”I skolen icke mena att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har icke kommit för att upphäva, utan för att fullborda." Här tillbakavisade Jesus fariséernas beskyllningar. Det hörde till hans uppdrag i världen att försvara lagens heliga krav, den lag som de beskyllde honom för att överträda. Om Guds lag hade kunnat förändras eller upphävas, så hade Kristus inte behövt lida följderna av vår överträdelse. Han kom för att klarlägga förhållandet mellan människan och lagen, för att belysa dess föreskrifter genom sitt eget liv i lydnad. rätt

(302)Gud hade gett sina heliga föreskrifter därför att han älskade mänskligheten. För att rädda oss från överträdelsens följder uppenbarar han rättfärdighetens principer. Lagen är ett uttryck för Guds tanke. När vi tar emot den i Kristus, blir den vår tanke. Den lyfter oss över de naturliga önskningarnas och böjelsernas makt och över frestelser som leder till synd. Gud vill se oss lyckliga. Han gav oss lagens föreskrifter för att vi genom att lyda dem skulle vinna glädje. När änglarna vid Jesu födelse sjöng: "Ära vare Gud i höjden, och frid på jorden, bland människor till vilka han har behag!" (Luk. 2:14), förkunnade de principerna i den lag som han kommit för att upphöja och förhärliga. rätt

(303)När lagen förkunnades från Sinai lät Gud sitt väsens helighet bli känd, för att Israels folk genom kontrasten skulle se sin egen syndfullhet. Lagen gavs för att överbevisa dem om synd och uppenbara deras behov av en Frälsare. Detta skulle den göra, när den helige Ande gjorde dess principer levande i deras sinnen. Detta är också alltjämt dess uppgift. Genom Jesu liv förklaras lagens principer. Och då Guds helige Ande påverkar oss och ljuset från Kristus uppenbarar för människan hennes behov av hans renande blod och frikännande rättfärdighet, är lagen alltjämt det medel som för oss till Kristus för att vi skall bli rättfärdiggjorda av tro. "Herrens lag är utan brist och vederkvicker själen." – Ps. 19:8. rätt

(303)Den livsbevarande principen
"Intill dess himmel och jord förgås", sade Jesus, "skall icke den minsta bokstav, icke en enda prick av lagen förgås, förrän det allt har fullbordats." Solen som lyser på himlen och den mark på vilken vi går, är Guds vittnen om att hans lag är evig och oföränderlig. Även om de skulle försvinna kommer de gudomliga lagbuden att bestå. "Snarare kunna himmel och jord förgås, än en enda prick av lagen kan falla bort." – Luk. 16:17. Det symboliska system som pekade framåt på Kristus som Guds lamm skulle avskaffas vid hans död, men de tio buden är lika oföränderliga som Guds tron. rätt

(303)Eftersom "Herrens lag är utan brist", måste varje avvikelse från den bli av ondo. Kristus fördömer dem som är olydiga mot Guds bud och som lär andra att vara det. Frälsarens liv i lydnad gav eftertryck åt lagens krav. Han bevisade att människor kunde lyda lagen och visade också storheten av den karaktär som en sådan lydnad skulle komma att utveckla. Alla som lyder såsom han gjorde, förklarar på samma sätt att lagen är "helig, och budordet heligt och rättfärdigt och gott" (Rom. 7:12.) Alla däremot som bryter mot Guds befallningar, ger stöd åt Satans påstående om att lagen är orättfärdig och att den inte kan följas. Sålunda underbygger de den store motståndarens bedrägeri och vanärar Gud. De gör sig därmed till efterföljare av den onde, som var den förste som gjorde uppror mot Guds lag. Att ge sådana tillgång till himmelen skulle vara att införa stridens och upprorets element och ställa universums välfärd i fara. Ingen människa som fortsätter att ringakta någon av lagens principer, kommer därför att få ingå i himmelens rike. rätt

(304)Rabbinerna räknade med att deras egen rättfärdighet var en inträdesbiljett till himmelen, men Jesus förklarade att deras rättfärdighet var otillräcklig och värdelös. Fariseisk rättfärdighet bestod av utvärtes ceremonier och en teoretisk kunskap om sanningen. Rabbinerna påstod sig bli heliga genom sina egna bemödanden att hålla lagen, men deras beteende hade skilt rättfärdigheten från religionen. Samtidigt som de var ytterst noggranna med att iaktta riterna, var deras liv omoraliskt och fördärvat. Deras så kallade rättfärdighet kunde aldrig komma in i himmelens rike. rätt

(304)Det största bedrägeri som människorna fallit offer för på Jesu tid var att enbart ett erkännande av den frälsande sanningen skulle kunna åstadkomma rättfärdighet. I all mänsklig erfarenhet har en teoretisk kunskap om denna sanning visat i sig vara otillräcklig för att frälsa människan. Den kan inte åstadkomma rättfärdighetens frukter. En ängslig hänsyn till det som uppfattas som teologisk sanning åtföljs ofta av hat till äkta sanning, när den tar sig uttryck i livsföringen. De mörkaste kapitlen i mänsklighetens historia återger skildringar av brott som begåtts av religiösa fanatiker. Fariséerna gjorde anspråk på att vara Abrahams barn och skröt med att de blivit betrodda med Guds ord. Dessa förmåner kunde emellertid inte skydda dem mot själviskhet, ondska, vinningslystnad och tarvligt hyckleri. De menade sig vara de främsta i världen ifråga om religiöst nit, men deras så kallade renlärighet drev dem till att korsfästa härlighetens Herre. rätt

(304)Samma fara existerar alltjämt. Många tar för givet att de är kristna, helt enkelt därför att de omfattat vissa kristna lärosatser. Men de har inte omsatt evangelium i det praktiska livet. De har inte trott eller älskat det, därför har de inte heller tagit emot den kraft och nåd som kommer genom helgelse i sanningen. Många kanske bekänner sig tro på evangelium. Men om det inte får göra dem uppriktiga, vänliga, tåliga, fördragsamma och himmelskt sinnade, blir det till förbannelse för dess bekännare. Genom deras inflytande blir det också till förbannelse för världen. rätt

(305)Förvandlar sinne och liv
Den rättfärdighet som Jesus framhöll, förvandlar sinne och liv så att de överensstämmer med Guds uppenbarade vilja. Människor kan bli rättfärdiga bara om de tror på Gud och underhåller en levande gemenskap med honom. Då kommer sann gudsfruktan att höja våra tankar och förädla livet. Då kommer även religionens yttre former att motsvara den kristnes inte renhet. De ceremonier som är förknippade med gudstjänsten blir inte meningslösa riter, lika dem som utövades av de hycklande fariséerna. rätt

(305)Jesus tar upp de tio buden var för sig och förklarar bredden och djupet av deras krav. I stället för att ens i minsta mån mildra kravet visar han hur vittomfattande dessa principer är, och avslöjar judarnas ödesdigra misstag i deras endast skenbara lydnad. Han förklarar att man genom den onda tanken eller genom den lättsinniga blicken överträder Guds lag. Den som gör sig skyldig till den minsta orättfärdighet bryter lagen och sänker sin egen moraliska nivå. Mord existerar först i tankarna. Den som ger hatet rum i sitt sinne går in på mördarens väg och det offer han frambär, är en styggelse inför Gud. rätt

(305)Judarna behärskades även hämndgirig anda. I sitt hat mor romarna gav de uttryck åt en hård förkastelsedom och gladde det ondas furste genom att uppenbara hans egenskaper. Därigenom förberedde de sig för att utföra det fruktansvärda brott som han ledde dem till. I fariséernas religiösa liv fanns ingenting som gjorde deras religion tilldragande för de kringboende folken. Jesus bad dem att inte bedra sig själva med tanken att det var tillåtet för dem att hysa upprorskänslor mot förtryckarna och att ge näring åt en längtan att hämnas deras förseelser. rätt

(306)Visserligen finns det en vrede som är berättigad även för Kristi efterföljare. När de ser att Gud vanäras och hans intressen råkar i vanrykte, när de ser oskyldiga förtryckas, skakas de av en rättmätig vrede. En sådan vrede som springer fram ur moralisk känslighet, är inte synd. Men de som vid varje förmodad provokation känner sig fria att hysa vrede och hämndkänslor, öppnar sina sinnen för fienden. Bitterhet och hätskhet måste bannlysas, om vi skall kunna leva i harmoni med himmelen. rätt

(306)Frälsaren går längre, än så. Han säger: "Därför, om du kommer med din gåva till altaret och där drager dig till minnes, att din broder har något emot dig, så lägg ned din gåva där framför altaret, och gå först bort och förlik dig med din broder, och kom sedan och bär fram din gåva." Många är ivriga i sin gudstjänst, samtidigt som det mellan dem och deras bröder råder olyckliga konflikter som kunde lösas. Gud fordrar av dem att de skall göra allt som står i deras makt för att återställa enigheten. Innan de gör detta, kan han inte godta deras gudstjänst. En kristens plikt i detta avseende har klart framställts. rätt

(306)Gud ger sina välsignelser åt alla. "Han låter ju sin sol gå upp över både onda och goda, och låter det regna över både rättfärdiga och orättfärdiga." "Han är mild mot de otacksamma och onda." – Luk. 6:35. Han uppmanar oss att likna honom. "Välsignen dem som förbanna eder", sade Jesus, och "älsken edra ovänner . . . och varen så eder himmelske Faders barn." Dessa är lagens grundsatser och de är också livets källsprång. rätt

(306)Guds ideal för sina barn är högre än den djärvaste människas tanke kan nå. "Varen alltså I fullkomliga, såsom eder himmelske Fader är fullkomlig." Denna befallning är ett löfte. Avsikten med återlösningsplanen är vår fullständiga befrielse från Satans makt. Kristus skiljer alltid den botfärdige från synden. Han kom för att omintetgöra djävulens gärningar och han har förordnat att den helige Ande skall ges åt varje ångerfull människa för att bevara henne från synd. rätt

(306)Frestarens medel och makt kan inte anföras som ursäkt för en orätt handling. Satan jublar när han hör Kristi bekännare försöka ursäkta sig med sina karaktärssvagheter. Det är dessa ursäkter som leder till synd. Det finns ingen ursäkt för synd. Ett helgat sinne och ett Kristus-likt liv är något som varje botfärdig, troende kristen kan få uppleva. rätt

(307)En kristen karaktärs ideal är likhet med Kristus. Liksom Människosonen var fullkomlig i sitt liv, så skall hans efterföljare vara fullkomliga i sitt liv. Jesus blev lik sina bröder i allt. Han blev människa, såsom vi är människor. Han kände hunger och törst och han blev trött. Han återhämtade krafter då han åt och blev utvilad när han fick sova. Han delade människornas öde och ändå var han Guds syndfrie Son. Han var Gud i människogestalt. Hans sätt att leva skall bli vårt. Herren säger om dem som tror på honom: "Jag skall bo i dem och vandra ibland dem; jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk." – 2 Kor. 6:16. rätt

(307)Det praktiska livets kristendom
Kristus är den stege som Jakob såg, vars nedre ände vilade på jorden och vars översta stegpinnar nådde upp till himmelens port, till själva ingången till härlighetens värld. Om det hade saknats bara en enda stegpinne på denna stege, för att den skulle nå ned till jorden, skulle vi ha gått förlorade. Men Kristus når oss där vi är. Han tog på sig vår natur och vann seger för att vi, genom att få del av hans natur, skulle kunna vinna seger. Uppenbarad "i syndigt kötts gestalt" (Rom. 8:3), levde han ett syndfritt liv. rätt

(307)Med sin gudomliga natur håller han nu fast vid himmelens tron, medan han med sin mänskliga natur når ned till oss. Han säger nu till oss att vi, genom tro på honom, skall kunna tillägna oss Guds heliga natur. Därför skall vi vara fullkomliga, liksom "vår himmelske Fader är fullkomlig". rätt

(307)Jesus hade visat vari rättfärdigheten består. Han hade hänvisat till Gud som dess källa. Nu vände han sig till det praktiska livets plikter. När du ger allmosor, beder eller fastar, sade han, gör ingenting för att dra uppmärksamheten till dig själv eller för att vinna berömmelse. Ge uppriktigt och av hjärtat för att hjälpa de fattiga och lidande. Låt din bön vara ditt hjärtas samtal med Gud. När du fastar, gå inte med sänkt huvud och sinnet fyllt av tankar på dig själv. Fariséens själ är en torr och ofruktbar åker, i vilken det gudomliga livets utsäde inte kan slå rot. Den som ger sig helt och oförbehållsamt åt Gud kan ge honom den mest antagbara tjänsten. I gemenskap med Gud kommer människan att samarbeta med honom i utformandet av en gudomlig karaktär i henne. rätt

(308)En tjänst som utföres i uppriktighet för med sig stor lön. "Då skall din Fader, sam ser i det fördolda, vedergälla dig." Genom det liv vi lever i kraft av Kristi nåd, formas vår karaktär. Den ursprungliga älskligheten återställs. Kristi väsens egenskaper inplantas och likheten med Gud börjar lysa fram. De som vandrar och samverkar med Gud, utstrålar himmelsk frid. De omges av himmelens atmosfär. För dessa människor har Guds rike börjat. De äger Kristi glädje, glädjen över att få vara till välsignelse för mänskligheten. De hedras med att bli antagna i Mästarens tjänst. De blir anförtrodda ett verk för honom i hans namn. rätt

(308)"Ingen kan tjäna två herrar." Vi kan inte tjäna Gud med delad håg. Bibelns religion är inte ett inflytande bland många andra. Nej, dess inflytande måste vara det högsta och genomtränga och behärska alla andra inflytanden. Det får inte bli likt ett färgstänk, utslängt här och där på livets väv, utan det måste genomtränga hela livet, som om livsväven vore doppad i färgen, till dess att varje enskild tråd är genomdränkt av en djup, outplånlig färg. rätt

(308)"Om nu ditt öga är friskt, så får hela din kropp ljus. Men om ditt öga är fördärvat, så bliver hela din kropp höljd i mörker." Renhet och fasthet i våra avsikter är villkor för att vi skall få ta emot Guds ljus. Den som vill lära känna sanningen, måste vara villig att i allt rätta sig efter den. Han kan inte dagtinga med villfarelsen. Att vackla och vara halvhjärtad i förhållande till sanningen är det samma som att välja villfarelsens mörker och sataniskt bländverk. rätt

(308)Världslig klokhet och rättfärdighetens orubbliga grundsatser kan inte omärkligt övergå i varandra som regnbågens färger. Mellan dessa två dras en bred och tydlig gräns av evighetens Gud. Likheten med Kristus framstår i lika skarp kontrast till likheten med den onde som dag och natt. Och endast de som lever Kristus-livet är hans medarbetare. Om en enda synd ges näring i sinnet eller en enda ond vana utövas blir hela människan besmittad. Hon blir då ett orättfärdighetens redskap. rätt

(309)Till och med en grå liten sparv
Alla som valt att tjäna Gud skall förlita sig på hans omvårdnad. Kristus hänvisade till fåglarna under himmelen och till blommorna på marken och bad sina åhörare betrakta dessa Guds skapade verk. "Ären I icke mycket mer än de?" frågade han dem. – Matt. 6:26. Omfattningen av Gudomens omsorg om även de minsta varelser står i förhållande till deras plats i tillvarons skala. Den lilla grå sparven övervakas av försynen. Blommorna på marken och gräset som bildar en matta på jorden, har del i vår himmelske Faders uppmärksamhet och omsorg. Den store, gudomlige konstnären har visat omtanke om liljan och gjort den så vacker att den överglänser Salomo i härlighet. Hur mycket mer sörjer han då inte för människan som är Guds avbild? Han längtar efter att få se sina barn uppenbara egenskaper som är en avbild av hans väsen. Liksom solstrålen ger blommorna deras olikartade och vackra färgskala, så överför Gud sitt eget väsens skönhet till människan. rätt

(309)Alla som väljer Kristi rike, som är kärlek, rättfärdighet, och frid och sätter dess intressen före allt annat, är förenade med den eviga världen. All välsignelse som behövs för detta liv är deras. I Guds försyns bok, där vårt livs öde är upptecknat, får vi alla var sin sida. Denna sida upptar varje enskildhet i vår levnads historia. Till och med våra huvudhår är alla räknade. Gud glömmer aldrig sina barn. rätt

(309)"Gören eder alltså icke bekymmer för morgondagen." – Matt. 6:34. Vi skall följa Kristus dag efter dag. Gud fyller inte idag morgondagens behov. Han ger inte sina barn förhållningsregler för hela deras livs resa på en gång. Då skulle de bara bli förvirrade. Han säger oss så mycket som vi kan minnas och förverkliga. Den styrka och visdom som han ger oss får vi för dagens situation. "Men om någon av eder brister i vishet, så må han utbedja sig sådan från Gud, som giver åt alla villigt och utan hårda ord, och den skall bliva honom given." – Jak. 1:5. rätt

(310)"Dömen icke, på det att I icke mån bliva dömda." Anser du dig vara bättre än andra människor, så att du sätter dig till doms över dem? Eftersom du inte kan veta deras motiv, kan du inte heller döma dem. Genom att kritisera din nästa drar du dom över dig själv, eftersom du visar att du då står i förbund med Satan, brödernas åklagare. Herren säger: "Rannsaken eder själva, huruvida I ären i tron, ja, pröven eder själva." – 2 Kor. 13:5. Detta är vår uppgift. "Om vi ginge till doms med oss själva, så bleve vi icke dömda." – 1 Kor. 11:31. rätt

(310)Det goda trädet bär god frukt. Om frukten är onjutbar och värdelös, är trädet ont. Så visar den frukt vi bär, vårt tillstånd, vår karaktärs värde. Med goda gärningar kan vi aldrig vinna frälsning, men de är ett bevis för den tro som är verksam genom kärlek och som renar sinnet. Men även om vi inte får den eviga lönen på grund av vår egen förtjänst skall den dock ges oss i förhållande till det arbete vi utfört genom Kristi nåd. rätt

(310)På detta sätt framhöll Jesus sitt rikes grundsatser och visade att de var livets gyllene regel. För att ytterligare betona sin undervisning slutade han med en liknelse. Det är inte nog för dig, säger han, att lyssna till mina ord. I lydnad måste du lägga dem som grundval för din egen karaktär. Det egna jaget är bara rinnande sand. Om du bygger på mänskliga teorier och idéer, kommer ditt hus att rasa samman. Frestelsens vindar och lidandets vågor kommer att sopa bort det. Men de grundsatser som jag gett, kommer att bestå. Ta emot mig, bygg på mina ord. rätt

(310)"Därför, var och en som hör dessa mina ord och gör efter dem, han må liknas vid en förståndig man, som byggde sitt hus på hälleberget. Och slagregn föll, och vattenströmmarna kommo, och vindarna blåste och kastade sig mot det huset; och likväl föll det icke omkull, eftersom det var grundat på hälleberget." – Matt. 7:24, 25. rätt

nästa kapitel