| Vändpunkten kapitel 72. Från sida 654. Från sida 652 i den engelska utgåva. | ren sida tillbaka |
(654)"I den natt då Herren Jesus blev förrådd, tog han ett bröd och tackade Gud och bröt det och sade: 'Detta är min lekamen, som varder utgiven för eder. Gören detta till min åminnelse.' Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: 'Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod. Så ofta I dricken den, så gören detta till min åminnelse.' Ty så ofta I äten detta bröd och dricken kalken, förkunnen I Herrens död, till dess han kommer." - 1 Kor. 11:23-26. (654)Jesus stod vid själva övergångspunkten mellan två gudstjänstsystem och dessas två stora fester. Han, Guds felfria lamm, skulle nu framställa sig själv som ett offer för synd. Därigenom skulle han göra slut på det system med avbildande symboler och ceremonier som under 4.000 år hade pekat fram mot hans död. Då han åt påskmåltiden tillsammans med sina apostlar, instiftade han i dess ställe den tjänst som skulle bli minnet av hans stora offer. Judarnas nationalfest skulle försvinna för all framtid. Den tjänst, som Jesus instiftade, skulle hans efterföljare fira i alla länder och under alla tider. rätt (654)Påsken hade instiftats som en minnesfest över Israels befrielse från det egyptiska slaveriet. Gud hade sagt att när barnen år efter år frågade vad denna förordning betydde, skulle berättelsen därom upprepas. Så skulle denna sällsamma befrielse hållas levande i minnet hos alla. Herrens måltid var en förordning som gavs till minnet av den stora befrielse som är följden av Kristi död. Intill dess att han kommer för andra gången i makt och härlighet, skall denna förordning firas. Den är det medel som skall hålla hans stora gärning för oss levande i vårt minne. rätt (655)Vid tiden för befrielsen från Egypten åt Israels folk påskmåltiden stående med ytterkläderna på och med stav i hand, färdiga för utvandringen. Det sätt på vilket de firade denna förordning överensstämde med det läge i vilket de befann sig, eftersom de just då skulle drivas ut ur egyptiernas land och börja en plågsam och farlig resa genom öknen. Men på Jesu tid hade förhållandena förändrats. De som det nu gällde, skulle inte kastas ut ur ett främmande land utan uppehålla sig i sitt eget land. I överensstämmelse med den vila som hade getts dem, intog folket nu påskmåltiden liggande. Kuddar lades ut runt bordet och på dessa låg gästerna vilande på den vänstra armen och med den högra handen fri att användas då de åt. I denna ställning kunde en gäst lägga sitt huvud på dens bröst som låg närmast bakom honom. Och fötterna som vilade på kuddens ytterkant kunde tvättas av någon som gick runt bordet utanför gästerna. rätt (655)Den sista måltiden (655)"Medan de nu åto, tog Jesus ett bröd och välsignade det och bröt det och gav åt lärjungarna och sade: 'Tagen och äten; detta är min lekamen.' Och han tog en kalk och tackade Gud och gav åt dem och sade: 'Dricken härav alla; ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som varder utgjutet för många till syndernas förlåtelse. Och jag säger eder: Härefter skall jag icke mer dricka av det som kommer från vinträd, förrän på den dag då jag dricker det nytt med eder i min Faders rike'." rätt (655)Judas, förrädaren, var närvarande vid den sakramentala måltiden. Av Jesus fick han del av symbolerna på hans brutna kropp och hans utgjutna blod. Han hörde orden: "Gören detta till min åminnelse!" Och under det att han satt där, ansikte mot ansikte med Guds lamm, ruvade förrädaren över sina mörka avsikter och gav näring åt sina dystra, hämndgiriga tankar. rätt (656)Under det att Jesus tvådde apostlarnas fötter hade han gett ett övertygande bevis om att han förstod Judas' karaktär. Han hade sagt att de "icke alla voro rena" (Joh. 13:11). Dessa ord hade övertygat den falske aposteln om, att Jesus hade avslöjat hans hemliga syften. Nu talade Jesus mera öppet. Under det att de satt vid bordet, sade han, med blicken riktad på apostlarna: "Jag talar icke om eder alla; jag vet vilka jag har utvalt. Men detta skriftens ord skulle ju fullbordas: 'Den som åt mitt bröd, han lyfte mot mig sin häl'." rätt (656)Inte heller nu misstänkte apostlarna Judas. Men de såg att Jesus föreföll allvarligt bekymrad. En skugga sänkte sig över dem alla, en föraning om någon fruktansvärd olycka, vars natur de inte kunde förstå. Under det att de åt under tystnad, sade Jesus: "Sannerligen, sannerligen säger jag eder: 'En av eder skall förråda mig'." Då Jesus sade detta, greps de av förvåning och förvirring. De kunde inte fatta, hur någon skulle kunna handla förrädiskt mot deras gudomlige lärare. Av vilken orsak skulle de kunna förråda honom och till vem? Vilkens sinne kunde ge näring åt en sådan avsikt? Absolut inte någon av de gynnade tolv, som hade haft förmånen framför alla andra att höra hans undervisning. De hade varit föremål för hans storslagna kärlek. Han hade ju visat så stor uppskattning av dem, att han fört dem in i nära gemenskap med sig själv. rätt (656)Efter hand som de började förstå vad han hade sagt och kom ihåg hur riktiga hans uttalanden brukade vara, greps de av fruktan och misstro till sig själva. De började forska i sina egna sinnen för att undersöka om det fanns en enda tanke mot Mästaren hos dem. Med den mest smärtfyllda sinnesrörelse frågade den ene efter den andre: "Icke är det väl jag, Herre?" Och Jesus svarade: "Den som jämte mig nu doppade handen i fatet, han skall förråda mig. Människosonen skall gå bort såsom det är skrivet om honom; men ve den människa genom vilken Människosonen bliver förrådd! Det hade varit bättre för den människan om hon icke hade blivit född." Apostlarna hade granskat varandras ansikten synnerligen ingående, då de frågade: "Icke är det väl jag, Herre?" Och nu gjorde Judas' tystnad att allas blickar riktades mot honom. I den förvirring som uppstod med alla frågorna och den förvåning som kom till uttryck, hade Judas inte hört Jesu svar på Johannes' fråga. Men för att komma undan apostlarnas forskande blickar frågade han nu, precis som de andra hade gjort: "Rabbi, icke är det väl jag?" Jesus svarade allvarligt: "'Du har själv sagt det.'" rätt (657)Överraskad och förvirrad över att hans avsikter hade avslöjats reste sig Judas hastigt upp för att lämna rummet. "Och Jesus sade till honom: 'Gör snart vad du gör' . . . Då han nu hade tagit emot brödstycket, gick han strax ut, och det var natt." Det var natt för förrädaren, då han gick bort ifrån Jesus ut i mörkret utomhus. rätt (657)Innan Judas tog detta steg hade det inte varit omöjligt för honom att vända om. Men då han lämnade sin Herre och sina medapostlar, hade han fattat sitt avgörande beslut. Han hade överskridit gränslinjen. Jesu tålamod hade varit beundransvärt i hans handlingssätt mot denna frestade människa. Ingenting som kunde göras för att rädda Judas hade lämnats ogjort. Efter det att Judas två gånger hade gjort en överenskommelse om att förråda sin Herre, gav Jesus honom tillfälle att ångra sig. Genom att läsa de dolda avsikterna i förrädarens sinne gav Jesus Judas det sista och övertygande beviset för sin gudomliga natur. För denne falske apostel var detta den sista uppmaningen till omvändelse. Ingen vädjan, som Jesu gudomligt-mänskliga sinne kunde göra, hade blivit försummad. Barmhärtighetens vågor som slogs tillbaka av en hårdnackad stolthet, kom tillbaka i en än starkare flodvåg av betvingande kärlek. Men även om Judas blev förvånad och oroad av att hans skuld hade upptäckts, blev han bara än mer fast i sitt beslut. Från den sakramentala påskmåltiden gick han ut för att fullborda sin bedrägliga gärning. rätt (657)Då Jesus uttalade sitt ve över Judas, ville han också visa barmhärtighet mot sina apostlar. Han gav dem det högsta bevis han kunde på, att han var Messias. "Redan nu, förrän det sker, säger jag eder det, för att I, när det har skett, skolen tro att jag är den jag är." – Joh. 13:19. Om Jesus hade suttit tyst, skenbart ovetande om vad som skulle drabba honom, kunde apostlarna ha trott att Mästaren inte ägde någon gudomlig framsyn och att han hade blivit överrumplad och förrådd i den mordiska skarans händer. Ett år tidigare hade Jesus sagt till apostlarna, att han hade utvalt tolv och att en av dem var en djävul. Nu skulle hans ord till Judas om dennes förräderi, som någonting som Mästaren var fullt medveten om, stärka Jesu sanna efterföljares tro under hans förödmjukelse. Och när Judas hade nått sitt fruktansvärda slut, skulle de minnas det ve som Jesus hade uttalat över förrädaren. rätt (658)Tålamod och medkänsla (658)Jesu exempel förbjuder oss att avstänga någon ifrån Herrens måltid. Det är sant att uppenbar synd utestänger den skyldige. Detta undervisar den helige Ande tydligt om. (1 Kor. 5:11.) Men utöver detta skall ingen fälla någon dom. Gud har inte överlåtit åt människor att säga vilka som skall ta del vid dessa tillfällen. Vem kan läsa människors tankar? Vem kan skilja agnarna från vetet? "Pröve då människan sig själv, och äte så av brödet och dricke av kalken. Den som nu på ett ovärdigt sätt äter detta bröd eller dricker Herrens kalk, han försyndar sig på Herrens lekamen och blod. Ty den som äter och dricker, utan att göra åtskillnad mellan Herrens lekamen och annan spis, han äter och dricker en dom över sig." – 1 Kor. 11:28, 27, 29. rätt (659)Överbevisar och mjukar upp (659)Genom den helige Ande är Kristus närvarande för att sätta sin prägel på sin egen förordning. Han är där för att överbevisa och uppmjuka sinnet. Inte en blick, inte en ångerfull tanke undgår hans uppmärksamhet. Han väntar på den som ångrar sig, på den som har ett förkrossat sinne. Allt har lagts tillrätta för att ta emot en sådan människa. Han som tvådde Judas' fötter längtar efter att få rena varje sinne från syndens besmittelse. rätt (659)Ingen bör heller utestänga sig själv från Herrens måltid på grund av att någon, som kanske är ovärdig, är närvarande. Varje efterföljare uppfordras till att offentligt ta del och därigenom bekräfta att han tar emot Kristus som sin personlige Frälsare. Det är vid dessa tillfällen som Jesus själv har förordnat, som han möter sitt folk och styrker dem genom sin närvaro. Till och med om det skulle vara människor med ovärdiga sinnen och händer som utför tjänsten vid Herrens måltid, är Kristus där för att betjäna sina barn. Alla som kommer med sin tro fäst vid honom, kommer att bli rikt välsignade. Alla som försummar dessa tillfällen att få del av en gudomlig förmån, kommer att gå miste om något. Om dem kan det med rätta sägas att de "icke alla voro rena". rätt (660)Genom att ta del av brödet och vinet tillsammans med Jesu efterföljare har Jesus förbundit sig till att bli deras Återlösare. Han överlämnade till dem det nya förbundet, enligt vilket alla som tar emot honom blir Guds barn och Kristi medarvingar. Genom detta förbund skulle varje välsignelse som himmelen kunde utgjuta över dem för detta livet och för det kommande livet, bli deras. Detta förbunds löften skulle stadfästas med Jesu blod. Utdelandet av sakramenten skulle påminna efterföljarna om det oändligt stora offer som hade utgetts för var och en av dem personligen, som en del av hela den stora, avfälliga mänskligheten. rätt (660)Glädje och sinnesfrid (661)Vår Herre säger: Tänk på, att när du känner överbevisning om synd, har jag dött för dig. När du känner dig nedtryckt och förföljs och plågas för min och evangelii skull, minns då min kärlek som var så stor, att jag gav mitt liv för dig. När dina plikter tycks vara hårda och stränga och dina bördor för tunga att bära, kom då ihåg att jag för din skull uthärdade korset utan att fråga efter vanäran. När du ryggar tillbaka för det svåra eldprovet, kom ihåg att din Återlösare lever för att gå i förbön för dig. rätt (661)Nattvardsgudstjänsten pekar framåt till Kristi andra ankomst. Dess avsikt var att hålla detta hopp levande hos apostlarna. Varje gång de samlades för att fira minnet av hans död, talade de om hur han tog en kalk och tackade Gud och gav åt dem och sade: "Dricken härav alla; ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som varder utgjutet för många till syndernas förlåtelse. Och jag säger eder: Härefter skall jag icke mer dricka av det som kommer från vinträd, förrän på den dag då jag dricker det nytt med eder i min Faders rike." I sina svårigheter fann de tröst i hoppet om sin Herres återkomst. Outsägligt dyrbar var för dem tanken: "Så ofta I äten detta bröd och dricken kalken, förkunnen I Herrens död till dess han kommer." – 1 Kor. 11:26. rätt (661)Detta är någonting som vi aldrig får glömma. Jesu kärlek skall tillsammans med dess tvingande kraft bevaras frisk i vårt minne. Kristus har instiftat denna förordning, för att den skall tala till våra sinnen om den Guds kärlek som har kommit till uttryck för vårt bästa. Det kan inte finnas någon gemenskap mellan oss och Gud utom genom Kristus. Gemenskapen och kärleken mellan trossyskon måste befästas och göras bestående genom Jesu kärlek. Ingenting mindre än Kristi död kunde göra hans kärlek verksam för oss. Det är endast på grund av hans död som vi kan se framåt med glädje till hans andra ankomst. Hans offer är kärnpunkten för vårt hopp. På detta skall vi fästa vår tro. rätt (661)De förordningar som pekar på vår Herres ödmjukhet och lidande, blir i alltför hög grad betraktade som en formsak. De instiftades med en avsikt. Våra sinnen behöver bli upplivade för att kunna fatta "gudaktighetens hemlighet". Det är allas förmån att kunna förstå Kristi försonande lidande långt bättre än vi gör. "Såsom Moses uppböjde ormen i öknen", på samma sätt har Människosonen blivit upphöjd, "för att var och en som tror skall i honom hava evigt liv". (Joh. 3:14, 15.) Till Golgata kors, som bär en döende Frälsare, skall vi se upp. Våra eviga intressen kräver att vi visar tro på Kristus. rätt (662)Ljuset som lyser (662)Hur mycket mer gäller inte Kristi ord vår andliga natur. Han förklarar: "Den som äter mitt kött och dricker mitt blod, han har evigt liv." Det är genom att ta emot det liv som utgavs för oss på Golgata kors, som vi kan leva ett helgat liv. Och detta liv får vi genom att ta emot hans ord, genom att göra det som han bjuder oss att göra. Därigenom blir vi ett med honom: "Den som äter mitt kött och dricker mitt blod, han förbliver i mig, och jag förbliver i honom." "Såsom Fadern, han som är den levande, har sänt mig, och såsom jag lever genom Fadern, så skall ock den som äter mig leva genom mig." – Joh. 6:54, 56, 57. Dessa Bibelcitat är på ett särskilt sätt tillämpliga på Herrens heliga nattvard. När tron dröjer vid vår Herres stora offer, tillägnar vi oss Kristi andliga liv. Vi kommer att få andlig styrka vid varje nattvardsgudstjänst. Gudstjänsten kommer att bilda en levande länk, genom vilken den troende knyts till Kristus och därmed också till Fadern. I särskild mening bildar den en förbindelse mellan beroende människor och Gud. rätt (663)Då vi tar emot brödet och vinet, som är symboler på Kristi sönderbrutna kropp och utgjutna blod, deltar vi i vår föreställning i påskmåltidsscenen. Vi tycker oss gå genom örtagården som helgades av Hans själsångest, som bar världens synder. Vi bevittnar den kamp varigenom vår förlikning med Gud förverkligades. Kristus framställs som korsfäst ibland oss. rätt (663)När vi betraktar den korsfäste Återlösaren, förstår vi på ett fullständigare sätt storleken hos och innebörden av det offer som gjordes av himmelens Majestät. Frälsningsplanen förhärligas inför oss. Tanken på Golgata väcker levande och heliga känslor i våra sinnen. Lovsång till Gud och Lammet kommer att finnas i våra sinnen och på våra läppar, eftersom stolthet och självförhärligande inte kan trivas i den människas sinne, som i friskt minne bevarar scenerna på Golgata. rätt (663)Den som betraktar Frälsarens oförlikneliga kärlek, kommer att höjas i sitt tankeliv, renas i sinnet och förvandlas till karaktären. Han kommer att gå ut som ett ljus för världen för att i någon mån återspegla denna hemlighetsfyllda kärlek. Ju mer vi begrundar Kristi kors, dess fullständigare kan vi instämma i apostelns ord, då han säger: "Men vad mig angår, så vare det fjärran ifrån mig att berömma mig av något annat än av vår Herres, Jesu Kristi, kors, genom vilket världen för mig är korsfäst och jag för världen." – Gal. 6:14. rätt |