| Vändpunkten kapitel 79. Från sida 763. Från sida 758 i den engelska utgåva. | ren sida tillbaka |
(763)Jesus gav inte upp sitt liv förrän han hade fullbordat det uppdrag som han hade kommit för att utföra. I sitt sista andetag förklarade han: "Det är fullbordat." – Joh. 19:30. Slaget var vunnet. Hans högra hand och hans heliga arm hade skänkt honom segern. Som segerherre placerade han sin fana på de eviga höjderna. Rådde det inte glädje bland änglarna? Hela himmelen triumferade över Frälsarens seger. Satan hade lidit nederlag och han visste nu att hans rike gått förlorat. rätt (763)För änglarna och för de världar som inte fallit i synd hade ropet: "Det är fullbordat", en djup innebörd. Det betydde för dem, såväl som för oss, att återlösningens stora verk hade fullbordats. De har del med oss i frukterna av Jesu seger. rätt (763)Det var först vid Jesu död som Satans karaktär uppenbarades för änglarna och för de syndfria världarna. Ärkefienden hade förklätt sig så bedrägligt, att inte ens de heliga väsendena hade förstått hans egentliga avsikter. De hade inte klart insett upprorets natur. rätt (763)Det var ett väsen med en storslagen makt och härlighet, som hade satt sig upp emot Gud. Om Lucifer säger Herren: "Du var ypperst bland härliga skapelser, full med vishet och fullkomlig i skönhet." – Hes. 28:12. Lucifer hade varit den överskuggande keruben. Han hade stått i ljuset av Guds närvaro. Han hade varit den främste av alla skapade väsen och hade varit den främste att avslöja Guds avsikter för universum. Efter det att han hade syndat, blev hans förmåga att bedra så mycket mer vilseledande, och avslöjandet av hans karaktär så mycket svårare på grund av den upphöjda ställning, som han hade innehaft hos Fadern. Gud kunde ha tillintetgjort Satan och hans efterföljare lika lätt som man kastar en småsten ner på marken, men han gjorde det inte. Upproret skulle inte övervinnas med våld. Tvingande makt förekommer bara där Satan härskar. Herrens principer är inte av detta slag. Hans auktoritet vilar på godhet, barmhärtighet och kärlek, och framhållandet av dessa grundsatser är det medel som skall användas. Guds värde är moraliskt. Sanning och kärlek skall vara den härskande makten. rätt (764)Evigt säker grund (764)Satan hade förlett människorna till synd och återlösningsplanen sattes i verket. Under 4000 år arbetade Jesus för människans höjande och Satan för hennes degeneration och undergång. Och det himmelska universum såg alltsammans. rätt (764)Då Jesus kom till världen, riktades Satans makt mot honom. Från den stund han framträdde som ett litet barn i Betlehem, arbetade upprorsmakaren för att åstadkomma hans undergång. På alla tänkbara sätt försökte han förhindra att Jesus levde fullkomligt. Under Jesu barndom försökte han hindra att Jesus blev felfri. När Jesus blev vuxen och utförde en helig tjänst, försökte han omintetgöra att han blev ett felfritt offer. Satan led emellertid nederlag. Han kunde inte förleda Jesus till att begå synd. Han kunde inte göra honom modlös eller driva honom bort från den uppgift, som han kommit till jorden för att utföra. Från öknen till Golgata drabbade Satans vrede honom som en storm, men ju mer obarmhärtigt den slog, dess fastare klängde sig Guds Son fast vid sin Faders hand och trängde sig framåt på den blodbestänkta vägen. Alla Satans ansträngningar att förtrycka och övervinna Jesus gav endast till resultat, att hans fläckfria väsen framstod i ett renare ljus. rätt (765)Hela universum bevittnade (765)Himmelen såg det gudomliga offret förrådas och överlämnas i händerna på en mordisk pöbel. Under smädelser och våld fördes han iväg från den ena domstolen till den andra. De hörde förföljarnas smädelser om hans låga börd. De hörde en av hans mest älskade apostlar förneka honom, förbanna och svära. De såg Satans frenetiska ansträngningar och hans makt över människornas sinnen. Vilken fruktansvärd scen! Frälsaren grips vid midnattstiden i Getsemane, släpas hit och dit från palats till domstol, två gånger anklagad inför prästerna, två gånger inför Stora Rådet, två gånger inför Pilatus, en gång inför Herodes, smädas och gisslas, döms och förs ut för att korsfästas. De ser honom bära korsets tunga börda. De hör Jerusalems döttrar gråta över honom och pöbeln håna honom. rätt (765)Himmelen såg med sorg och förvåning Jesus hänga på korset, under det att blodet flöt från hans sargade tinningar, och svett, blandad med blod, bröt ut på hans panna. Från hans händer och fötter föll blod, droppe efter droppe ned på klippan, i vilken man huggit ett hål för korset. De sår som spikarna hade åstadkommit, vidgades under hans kroppstyngd som slet i hans händer. Hans plågade andning blev snabb och djup, under det att hans själ våndades under världens syndbörda. Hela himmelen fylldes med förundran, då Jesus mitt i sitt fruktansvärda lidande uppsände bönen: "Fader, förlåt dem; ty de veta icke vad de göra." – Luk. 23:34. Ändå stod det människor där, som var skapade till Guds avbild och som nu hade slutit sig samman för att pina livet ur hans enfödde Son. Vilken scen för det himmelska universum! rätt (765)Ondskans alla furstar, väldigheter och makter hade samlats omkring korset och kastat otrons helvetesskugga in i människors sinnen. När Gud skapade dessa väsen för att stå inför hans tron, var de vackra och omstrålade av härlighet. Deras älsklighet och härlighet stod i överensstämmelse med deras upphöjda ställning. De var berikade med Guds visdom och utrustade med de himmelens krafter och befogenheter som tillkom dem. De var den Allsmäktiges sändebud. Men vem kunde i de fallna änglarna känna igen de härliga serafer, som en gång gjorde tjänst i den himmelska administrationen? rätt (766)Om han hade gett efter (766)Om man hade kunnat finna en enda synd hos Jesus, om han på en enda punkt hade gett efter för Satan för att undkomma den fruktansvärda tortyren, skulle Guds och människors fiende ha triumferat. Jesus böjde sitt huvud och dog, men han höll fast vid sin tro och sitt underordnande under Gud. "Och jag hörde en stark röst i himmelen säga: 'Nu har frälsningen och makten och riket blivit Guds, och väldet hans Smordes; ty våra bröders åklagare är nedkastad, han som dag och natt anklagade dem inför vår Gud'." – Upp. 12:10. rätt (767)Satan såg att hans förklädnad hade rivits av honom. Hans regeringssystem avslöjades för de syndfria änglarna och för det himmelska universum. Han hade avslöjat sig som en mördare. Genom att utgjuta Guds Sons blod hade han förlorat all sympati hos de himmelska väsendena. Hädanefter skulle hans verksamhet vara begränsad. Vilken inställning han än föregav sig ha, kunde han inte längre vänta på änglarna, när de kom ifrån himmelen och inför dem anklaga Jesu efterföljare för att vara klädda i mörkrets dräkter och besmittade med synd. Den sista länken av sympati mellan Satan och den himmelska världen hade brutits. rätt (767)Änglar och människor måste välja (767)När den stora konflikten började, hade Satan förklarat att Guds lag inte kunde lydas, att rättfärdighet var oförenlig med barmhärtighet och att, om lagen överträddes, skulle det inte vara möjligt för syndaren att få förlåtelse. Varje synd måste få sitt straff, hävdade Satan. Om Gud skulle efterskänka straffet för synd, skulle han inte vara en sanningens och rättfärdighetens Gud. När människorna bröt mot Guds lag och trotsade Guds vilja, triumferade Satan. Det blev bevisat, förklarade han, att lagen inte kunde åtlydas och att människan inte kunde få förlåtelse. Då han själv hade blivit utvisad från himmelen efter sitt uppror, påstod han att människosläktet för alltid måste vara utestängt från Guds nåd. Han hävdade att Gud inte kunde vara rättfärdig och samtidigt visa barmhärtighet mot syndaren. rätt (767)Men även som syndare befann sig människan i ett annat läge än Satan. Lucifer hade syndat i ljuset av Guds härlighet. Han hade fått en uppenbarelse av Guds kärlek som intet annat skapat väsen hade fått. Med sin insikt om Guds väsens egenskaper och med kännedom om hans godhet, valde Satan att följa sin egen, egoistiska, självständiga vilja. Detta val var slutgiltigt. Det fanns inte någonting mer som Gud kunde göra för att rädda honom. Men människan blev bedragen. Hennes sinne blev förmörkat genom Satans vilseledande argumentering. Hon kände inte höjden och djupet av Guds kärlek. För människan fanns det hopp i kunskapen om Guds kärlek. Genom att betrakta hans väsens egenskaper, kunde hon föras tillbaka till Gud. rätt (768)Genom honom Guds välvilja uppenbarad (768)Lagen kräver rättfärdighet – ett rättfärdigt liv, en fullkomlig karaktär. Detta kan människan inte åstadkomma. Hon kan inte uppfylla Guds heliga krav. Men Jesus, som kom till världen som människa, levde ett heligt liv och utvecklade en fullkomlig karaktär. Detta helgade liv och denna fullkomliga karaktär erbjuder han som en fri gåva till alla som vill ta emot den. Hans liv står för människornas liv. Därigenom har de, på grund av Guds barmhärtighet, fått förlåtelse för de synder de tidigare har gjort. Och än mer: Jesus överför Guds väsens egenskaper till människorna. Han bygger upp den mänskliga karaktären så att den kommer att efterlikna Guds väsen, ett vackert byggnadsverk med andlig styrka och skönhet. Så blir själva lagens rättfärdighet uppfylld i den som tror på Jesus. Gud kan "vara rättfärdig och göra den rättfärdig, som låter det bero på tro på Jesus". (Rom. 3:26.) rätt (769)Guds kärlek har i lika hög grad kommit till uttryck i hans rättfärdighet som i hans nåd. Rättfärdigheten är hans trons underlag och resultatet av hans kärlek Det hade varit Satans avsikt att skilja nåden från sanningen och rättfärdigheten. Han försökte bevisa att Guds lags rättfärdighet var en fridens fiende. Men Jesus bevisade att de i Guds plan är oupplösligt förenade. Det ena kan inte existera utan det andra. "Godhet och trofasthet skola där mötas, rättfärdighet och frid kyssas." – Ps. 85:11. rätt (769)Nåd och rättfärdighet förenliga (769)Nu skulle ett annat bedrägeri iscensattas. Satan förklarade att nåden gjorde rättfärdigheten om intet och att Jesu död upphävde Faderns lag. Om det hade varit möjligt att förändra eller upphäva lagen, skulle Jesu död inte ha varit nödvändig. Men att upphäva lagen skulle ha varit detsamma som att odödliggöra överträdelsen och ställa världen under Satans kontroll. Det var på grund av att lagen var oföränderlig och att människan bara kunde frälsas genom lydnad mot dess föreskrifter, som Jesus spikades på korset. Men just det medel varigenom Jesus bekräftade lagen, framhölls av Satan som det som gjorde den om intet. Detta kommer att bli orsaken till den sista sammandrabbningen i den stora konfrontationen mellan Kristus och Satan. rätt (769)Att den lag som förkunnades med Guds egen röst är bristfällig, att vissa detaljer har upphävts, är vad Satan nu framhåller. Detta är det sista stora bedrägeri han vill åstadkomma i världen. Han behöver inte angripa hela lagen. Kan han förleda människorna till att överträda ett bud, har han uppnått sina avsikter. Ty "om någon håller hela lagen i övrigt, men felar i ett, så är han skyldig till allt". (Jak 2:10.) Genom att gå med på att bryta ett bud ställs människorna under Satans makt. Genom att sätta mänsklig lag i stället för Guds lag, kommer Satan att försöka behärska världen. Detta har förutsagts i profetian. Om den stora avfallna makt som representerar Satan, säger den: "Denne skall upphäva sitt tal mot den Högste och föröda den Högstes heliga; han skall sätta sig i sinnet att förändra heliga tider och lagar; och de skola givas i hans hand." – Dan. 7:25. rätt (770)Det råder inte något tvivel om att människor kommer att sätta in sina lagar för att motverka Guds lagar. De kommer att försöka betvinga andra människors samveten. I sin iver att hävda dessa lagar kommer de att förtrycka sina medmänniskor. rätt (770)Här går skiljelinjen (770)Sedan skall änden komma. Gud kommer att hävda sin lag och befria sitt folk. Satan och alla som har förenat sig med honom, kommer att förgöras. Synd och syndare kommer att förgås, både rot och krona (Mal. 4:1). Satan är roten och hans efterföljare är kronan. Ordet om ondskans furste kommer att uppfyllas: "Eftersom du i ditt hjärta tycker dig vara en gud . . . , förvisade jag dig och förgjorde dig, du vittskuggande kerub; du fick ej stanna bland de gnistrande stenarna . . . alla som kände dig . . . häpnade över ditt öde. Du tog en ände med förskräckelse för evig tid." Då "är den ogudaktige icke mer; och när du ser efter hans plats, då är han borta." De skall "bliva såsom hade de ej varit till." – Hes. 28:6-19; Ps. 37:10; Ob. vers 16. rätt (770)Detta är inte något utslag av godtycklig makt från Guds sida. De som förkastat hans nåd skördar vad de har sått. Gud är livets källa. Den som väljer syndens tjänst skiljer sig från Gud och avskär sig därigenom från livet. De blir "bortkomna från det liv som är av Gud". Jesus säger: "Alla de som hata mig, de älska döden." – Ef. 4:18; Ords. 8:36. Gud låter dem leva under någon tid, för att de skall kunna utbilda sin karaktär och avslöja sina principer. När detta har uppnåtts får de skörda frukterna av sitt eget val. Genom ett liv i uppror ställer sig Satan och alla de som följer efter honom i ett sådant motsatsförhållande till Gud, att själva hans närvaro blir en förtärande eld för dem. Härligheten hos honom som är kärlek, blir deras undergång. rätt (771)Vid början av den stora konfrontationen förstod änglarna inte detta. Om Satan och hans härskara då hade överlämnats till att skörda det fulla resultatet av sin synd, skulle de ha omkommit, men det skulle inte ha blivit klart för de himmelska väsendena att detta var det ofrånkomliga resultatet av synden. Tvivel om Guds godhet skulle ha funnits kvar i deras sinnen likt ett ont frö, som skulle ha burit sin dödsbringande frukt i form av synd och olycka. rätt (771)Så kommer det emellertid inte att vara när den stora striden är avslutad. När återlösningsplanen då är fullbordad, har Guds väsens egenskaper uppenbarats för alla skapade, förnuftiga väsen. Föreskrifterna i hans lag visar sig vara fullkomliga och oföränderliga. Då har synden avslöjat sin natur och Satan sin karaktär. Då kommer syndens utplånande att bli ett försvar för Guds kärlek och stadfästa hans ära inför ett universum av väsen, som gläder sig över att göra hans vilja och som har hans lag i sitt sinne. rätt (771)Med rätta kunde därför änglarna fröjda sig, när de såg Frälsarens kors. Även om de då inte förstod allt, visste de att syndens och Satans utplånande hade säkerställts för all framtid och att människans återlösning var tryggad och att universum skulle få bestå i trygghet för all evighet. Jesus visste själv fullständigt vad resultatet skulle bli av det offer som han frambar på Golgata. Till allt detta såg han framåt då han på korset ropade: "Det är fullbordat." rätt |