En lärare sänd av Gud

(87) "Genom klokhet blir kamrarna fyllda med allt vad dyrbart och ljuvligt är." (Ords 24:4) "Hans namn skall vara: Underbar i råd, Väldig Gud, Evig fader, Fridsfurste." Jes 9:6. rätt

(87)När Gud sände Jesus som lärare gav han människorna det bästa han hade. Jesus hade deltagit i den Högstes råd, bott i den Eviges helgedom och nu blev han själv utvald till att visa kunskapen om Gud för människorna. rätt

(87)Varenda stråle av Guds ljus som någonsin nått världen hade kommit genom Jesus. Det var han som hade talat genom alla som under historiens gång hade förkunnat Guds ord för människorna. Han hade återspeglats i de främsta och finaste personer som utmärkt sig genom sin lysande begåvning. Ändå var det bara glimtar av hans härlighet som skymtade i Josefs renhet och godhet, i Moses tro, ödmjukhet och tålamod, i Elisas ståndaktighet, i Daniels ädelmod och rakryggade personlighet och i den glöd och självuppoffring som Paulus visade. rätt

(87)Den intellektuella och andliga styrka som kännetecknade alla de här männen och alla andra som någonsin hade levt på jorden, var också bara ett återsken av Jesu storhet. Han var en fullkomlig förebild. rätt

(87)Guds största gåva
Jesus kom till världen för att visa den förebild och den fullkomlighet som alla vi människor bör sträva efter, och för att visa vad alla människor kan bli. Han kom för att visa vad det kan bli av oss som tar emot honom och låter sin personlighet formas av Gud som blev människa. Han kom för att visa vilken fostran vi som Guds barn behöver och hur vi ska praktisera Guds principer i vårt liv. rätt

(88)Guds största gåva gavs för att tillfredsställa människornas största behov. Ljuset infann sig när mörkret i världen var som djupast. Människorna hade länge vänt bort sina tankar från Gud därför att de fått felaktig undervisning. I de skolor som fanns på den tiden hade människornas filosofier fått inta den plats där Gud skulle ha uppenbarat sig. I stället för Guds ideal hade människorna accepterat ett ideal som de själva hade konstruerat. De hade vänt sig bort från livets ljus och i stället följt gnistorna av den eld som de själva hade tänt. rätt

(88)När de väl hade vänt Gud ryggen, kunde de bara förlita sig på mänsklig styrka, dvs en styrka som i själva verket inte var något annat än svaghet. De kunde inte ens nå det ideal de själva hade bestämt. Bristen på goda egenskaper försökte de ersätta med ett yttre sken och muntliga bedyranden. Det skenet fick ersätta verkligheten. rätt

(88)Då och då framträdde lärare som drog uppmärksamheten till sanningens ursprung. De förkunnade rätta principer och människornas liv visade deras kraft. Men sådana ansträngningar lämnade inga bestående intryck. Det onda hejdades i sin frammarsch en tid, men man kunde inte bromsa den negativa utvecklingen. Reformatorerna var som ljus i mörkret men de kunde inte helt skingra det. Människorna älskade "mörkret mer än ljuset". Joh 3:19. rätt

(89)På väg mot lågvattenmärke
När Jesus kom till världen tycktes människorna vara på väg att snabbt nå ett bottenrnärke. Hela samhället skakade i sina grundvalar. Livet hade blivit falskt och konstlat. De andliga ledarna hade inte den kraft som finns i Guds ord, utan det enda de kunde erbjuda världen var traditioner och spekulationer. De hade ersatt verklig tillbedjan av Gud med ett oändligt antal ceremonier som bara ärade dem själva. rätt

(89)Över hela världen förlorade alla religionssystem greppet om människan. Många hade tröttnat på sagor och falska läror och försökte med sin otro och materialism tysta ner den inte rösten. De brydde sig inte längre om evigheten utan levde för stunden. rätt

(89)När de förlorat kontakten med Gud, förlorade de också respekten för sina medmänniskor. Egenskaper som ärlighet, hederlighet, integritet, tillförsikt och medkänsla blev alltmer sällsynta. Hänsynslös girighet och uppslukande ambition ledde till allmän misstro. Tanken på plikt och de förpliktelser de starka har mot de svaga bortförklarade de som drömmar eller sagor, och likadant var det med tankar på människovärde och mänskliga rättigheter. De lägre klasserna behandlades som lastdjur eller redskap och som språngbrädor i människornas kamp om att nå sina ambitioner. rätt

(89)Förmögenhet och makt, bekvämlighet och självisk njutning betraktade man som höjden av att ha det bra. Fysiskt förfall, mental slöhet och andlig död utmärkte den tidsåldern. rätt

(89)Efter hand som deras onda avsikter och lidanden trängde bort tankarna på Gud, drogs människorna ännu starkare till det onda. Och när kärleken till synden tog överhanden hos många, började gudsbilden förändras, vilket ytterligare försvagade deras motstånd mot synden. rätt

(90)Såg Gud som självisk
De som först och främst levde för att tillfredsställa sina begär, kom att betrakta Gud som en av dem. De såg honom som någon som ville upphöja sig själv och som godtyckligt anpassade sina krav. De ansåg att Gud upphöjde och undertryckte människor i den mån det hjälpte eller hindra hans själviska avsikter. De lägre klassernas uppfattning om Gud skilde sig inte mycket från den uppfattning deras förtryckare hade, förutom att de trots allt trodde att Gud hade större makt. rätt

(90)Alla religioner präglades av samma ideer och byggde på utpressning. Deras tillbedjan gick ut på att försöka blidka Gud med gåvor och ceremonier för att vinna hans ynnest. En sådan religion, som inte på något sätt påverkade det inte eller samvetet, kunde inte bli något annat än en formsak. rätt

(90)Människorna tröttnade på religionen, även om de kanske gärna tog emot de förmåner den kunde erbjuda. De längtade efter frihet. Människornas vilja att göra det som var ont växte sig allt starkare samtidigt som deras uppskattning av och längtan efter det goda blev svagare. Med tiden ledde det till att de i allt mindre omfattning var en avbild av Gud. De präglades i stället mer och mer av de onda krafter som styrde dem. Världen var på väg att gå under. rätt

(90)Människorna hade bara ett hopp, nämligen att något nytt och positivt skulle bryta ner det moraliska förfallet i världen. Det var ett hopp om en ny kraft och om att kunskapen om Gud skulle förnyas. rätt

(91)Visade hurdan Gud är
Det var den kunskapen Jesus kom för att förnya. Han kom för att avskaffa den falska undervisning som hade gett människorna en falsk bild av Gud. Han kom för att visa vad hans lag egentligen innebar och för att i sin karaktär visa hur stor Gud är. rätt

(91)Jesus hade med sig hela universums kärlek när han kom till världen. Han undanröjde de pålagor man hade belastat lagen med och visade att Guds lag är fylld av kärlek och att den är ett tecken på Guds godhet. Han visade att människornas lycka är beroende av att de följer principerna i lagen, för på den vilar grunderna och ramarna för vårt samhälle. rätt

(91)Guds lag är långt ifrån en samling godtyckliga krav utan den utgör snarare en skyddsmur för oss. Alla som accepterar principerna i lagen skyddas från det onda. När vi är trogna mot Gud är vi också trogna mot våra medmänniskor. På så sätt skyddar lagen alla människors personlighet och deras rättigheter. Den skyddar både den starkare från förtryck och den svagare från olydnad. Den garanterar att det går väl för människan både i den här världen och i den kommande. För den som följer lagen är den ett löfte om evigt liv, för den innehåller principer som varar för evigt. rätt

(91)Jesus kom för att visa hur värdefulla Guds principer är, och det gjorde han genom att visa att de kan förvandla människorna. Han kom för att förklara hur principerna kan utvecklas och tillämpas. rätt

(91)Människorna på den tiden värderade allting efter det yttre. Efter hand som religionens makt hade minskat hade de praktfulla ceremonierna ökat. Lärarna försökte vinna respekt genom sitt utseende och sitt skryt. rätt

(92)Jesu liv stod i skarp kontrast till allt det. Hans liv avslöjade hur värdelöst det var som så många människor ansåg som viktigast i livet. Han följde Guds plan för sin egen uppfostran och utbildning i det mycket primitiva samhälle han växte upp i och i sitt enkla och fattiga hem. Medan han försörjde sig som hantverkare och levde ett undanskymt liv kunde han identifiera sig med arbetarna - även det ingick i Guds plan. rätt

(92)Han sökte inte upp den tidens skolor som lade tonvikten på småsaker på bekostnad av stora ting. Han fick sin undervisning direkt från det som Gud pekat ut: praktiskt arbete, studium av skrifterna och av naturen samt egna erfarenheter i livet. Allt det var Guds egna läroböcker, böcker fyllda med undervisning för alla som var villiga och hade öppna ögon och ett ödmjukt sinnelag. rätt

(92)Förstod människornas inre
"Pojken växte och fylldes av styrka och vishet och Guds välbehag var med honom." Luk 2:40. rätt

(92)När det var dags för honom att börja sitt missionsuppdrag var han väl förberedd. I sina kontakter med människorna hade han så gott inflytande och sådan förvandlande kraft att de aldrig hade upplevt något liknande. rätt

(92)Den som vill omskapa människor måste förstå dem. Man kan bara nå dem och hjälpa dem utvecklas genom medkänsla, tro och kärlek. Jesus visade att han är den främste av alla lärare. Av alla som någonsin har levt på jorden är han den enda som helt har förstått människornas inre. rätt

(92) "Vi har inte en överstepräst" - eller en huvudlärare (prästerna var ju lärare) - "som är oförmögen att känna med oss i våra svagheter, utan en som har prövats på alla sätt." Heb 4:15. rätt

(93) "Eftersom han själv har prövats och lidit, kan han hjälpa dem som prövas." Heb 2:18. Jesus är den ende som har upplevt alla de sorger och frestelser som kan möta människorna. Ingen annan har någonsin utsatts för så starka frestelser, ingen annan har burit hela världens synd och smärta. Ingen har känt ett så intensivt och djupt medlidande. Eftersom han var människa kunde han sätta sig in i den situation alla prövade och frestade människor befinner sig i och förstå deras kamp och ha medlidande med dem. rätt

(93)Levde själv som han lärde
Han levde som han lärde. "Jag har gett er ett exempel", sade han till sina lärjungar, "för att ni skall göra som jag har gjort med er." "Jag har hållit min faders bud." Joh 13:15; 15:10. Hans liv stämde därför med det han sade. Och mer än så, han var själv det han undervisade om. Det han sade gav inte bara uttryck för det han lärt sig i livet, utan också för hans personlighet. Han undervisade inte bara om sanningen, han var sanningen. Det var det som gav kraft åt hans undervisning. rätt

(93)När Jesus tillrättavisade var han alltid konsekvent och rättvis. Ingen har någonsin hatat synden som han, ingen har så tydligt kallat den vid dess rätta namn. Hans närvaro var i sig själv en förebråelse för allt som var osant och fegt. rätt

(93)När människorna såg hans renhet förstod de hur orena de. var och vilka fega och falska avsikter de hade. Ändå drog han dem till sig. Han som hade skapat människorna förstod deras värde. Han fördömde det onda som var en fiende till dem som han ville välsigna och rädda. I alla människor, hur djupt de än fallit, såg han ett Guds barn, en människa som skulle kunna omskapas till gemenskap med honom. rätt

(94) "Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom." Joh 3:17. När Jesus såg människornas lidande och förfall, fylldes han av hopp trots att andra bara såg förtvivlan och undergång. Överallt där det fanns ett behov, fann Jesus ett tillfälle att gripa in. Han anklagade inte frestade och fallna människor som kände sig förkastade och höll på att gå under, utan han välsignade dem. rätt

(94)Hälsning från himlen
Saligprisningarna var hans hälsning till alla människor. När han tittade ut över de många människor som hade samlats för att lyssna på hans bergspredikan verkade det som om han ett ögonblick hade glömt att han inte var i himlen - han använde sig nämligen av den välkända himmelska hälsningen. Hans välsignelser strömmade som från en källa som länge varit stängd. rätt

(94)Han bröt med den tidens ambitiösa och självgoda mönster när han sade att de som tog emot hans ljus och kärlek var saliga, oavsett hur stora behov de hade. Till de fattiga i anden, de sörjande, och de förföljda sträckte _i ut armarna och sade: "Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila." Matt 11 :28. rätt

(94)Han såg oändliga möjligheter hos alla. Han såg människorna sådana som de skulle kunna bli, om de lät honom omskapa dem. När han såg på dem fick de hopp. När han bemötte dem med tillförsikt framkallade han förtröstan. Hans fullkomliga liv gjorde att andra började längta efter att leva på samma sätt, och de trodde att de kunde göra det. I hans närvaro insåg föraktade och djupt fallna människor att de ändå längtade efter att vara värdiga hans kärlek. Många som verkade helt likgiltiga för det andliga fick nya impulser. Många förtvivlade och uppgivna människor fick på så sätt möjlighet till ett nytt liv. rätt

(95)Levde fär att tjäna
Jesus drog människor till sig genom kärlek och tillgivenhet, och därmed förde han dem också närmare varandra. För honom var kärleken detsamma som livet och livet innebar att tjäna andra. "Ge som gåva", sade han, "vad ni har fått som gåva." Matt 10:8. rätt

(95)Det var inte bara på korset som Jesus offrade sig för människorna. "När han vandrade omkring och gjorde gott", och i det arbete han utförde varje dag delade han med sig av sitt liv. Apg 10:38. Det fanns bara ett sätt han kunde leva ett sådant liv. Jesus levde i nära gemenskap med Gud och litade helt på honom. rätt

(95)Ibland vänder människor sig till Gud och sätter helt och fullt sin tillit till honom. Det håller en tid, och det märks i deras goda gärningar. Men så svalnar deras tro och gemenskapen med Gud avbryts, vilket för med sig att deras liv och verk förstörs. Jesus hade däremot i sitt liven ständig förtröstan och gemenskap med Gud. I det uppdrag han utförde fanns inga fel eller brister. rätt

(95)Som människa bönföll han Gud tills hans mänskliga natur fylldes av himmelsk kraft - och på så sätt förenades människa och Gud. Och den livgivande kraft han fick från Gud gav han vidare till människorna. rätt

(95) "Aldrig har någon människa talat som han." Joh 7:46. Det skulle ha varit sant om Jesus, även om han bara hade undervisat på det fysiska och intellektuella planet, men även om han dessutom hade framkastat teorier och spekulationer. Han skulle ha kunnat förklara problem som det har tagit århundraden av forskning och studier att lösa. Han skulle ha kunnat lägga fram förslag till vetenskapliga undersökningar som ända till tidens slut skulle ha stimulerat till nya upptäckter. Men det gjorde han inte. rätt

(96)Visade på Gud
Han sade inget bara för att tillfredsställa människornas nyfikenhet eller stimulera deras själviska ambitioner. Han använde sig aldrig av abstrakta teorier utan höll sig till det som behövdes för att utveckla karaktären och som kunde förbättra människornas förmåga att lära känna Gud och göra gott. Han presenterade bara sådant som kunde påverka människornas sätt att leva och som förenar dem med evigheten. rätt

(96)I stället för att dra uppmärksamheten till andras teorier om Gud och hans ord eller gärningar lärde Jesus människorna att se på Gud och lära känna honom genom hans handlingar, ord och omsorg. Han styrde deras tankar in i gemenskap med Gud. rätt

(96)Folket "överväldigades av hans undervisning, eftersom det låg makt i hans ord." Luk 4:32. Aldrig tidigare hade någon talare visat en sådan förmåga att fängsla, inspirera och väcka fysiska, mentala och andliga förmågor till liv. rätt

(96)Jesu undervisning och medkänsla gäller hela världen. Det finns ingen kris eller situation som Jesus inte har förutsett och lagt upp riktlinjer för. Ända till tidens slut kommer hans gudomliga ord att ge råd och stöd till alla som arbetar tillsammans med honom. rätt

(96)För honom var nutid, framtid och dåtid förenade. Han såg alla människors behov. För sin inte syn upplevde han alla människors ansträngningar och handlingar, alla frestelser och kamper, alla faror och all förvirring. Han kände alla sinnen, alla hem, alla glädjeämnen och förhoppningar. rätt

(97)Han talade inte bara fär utan till hela mänskligheten. Han talade till det lilla barnet vid livets början, till de ivriga, rastlösa ungdomarna, till människor som i sin krafts dagar axlar så mycket ansvar och bär så många bördor och till de gamla på ålderns höst. Hans budskap gällde alla - alla människor i alla länder i alla tider. rätt

(97)Livet här och senare
Hans undervisning gällde såväl jorden som Guds eviga rike, såväl den materiella som den andliga verkligheten samt förhållandet dem emellan. Den omfattade såväl vardagslivets små detaljer som de stora frågor som berör det kommande livet. rätt

(97)Allt i livet underordnade han de eviga intressena, men han förringade inte deras betydelse. Han lärde människorna att himlen och jorden samarbetar, och att om man har en kunskap om Gud blir man bättre på att utföra sina dagliga sysslor. rätt

(97)För Jesus hade allt en mening. Barnets lekar, den vuxnes arbete, glädje, bekymmer och smärta - allt hade ett mål, nämligen att uppenbara Gud och upphöja människan. rätt

(97)När Jesus talade fick Guds ord ny kraft och ny innebörd. Hans undervisning fick hela skapelsen att framstå i ett nytt ljus. Något av den härlighet som synden hade förstört märktes igen i naturen. I alla fakta om skapelsen och i alla livets erfarenheter finns det kunskap om Gud och en inbjudan till gemenskap med honom. Gud var tillbaka på jorden, människorna blev medvetna om hans närvaro, hela världen omfattades av hans kärlek. Himlen kom ner till människorna. l Jesus kunde de känna. igen honom som hade öppnat kunskapen om evigheten för deras inre. "Emmanuel... Gud med oss." rätt

(98)Lika giltigt idag
Det centrala i all uppfostran och utbildning finns hos den lärare som Gud sände. Jesu ord gäller idag lika mycket som när han uttalade dem för nära två tusen år sedan: rätt

(98) "Jag är den förste och den siste, och den som lever." "Jag är A och O, början och slute!." Upp 1:17, 18; 21:6. rätt

(98)Vilket misstag vi gör om vi inte försöker få del av den undervisning som Jesus ger, när vi nu har en sådan lärare från Gud och möjlighet att få del av Guds undervisning! Det skulle vara dåraktigt att sträva efter en vishet som inte är rotad i Visheten, att sträva efter sanning men förkasta Sanningen. Det skulle vara meningslöst att sträva efter att bli upplyst utan att söka Ljuset, att existera utan att äga Livet, att vända sig bort från det Levande vattnet och i stället göra sig "brunnar, usla brunnar, som inte håller vatten." Jer 2:13. rätt

(98)Jesu inbjudan gäller även oss: "Är någon törstig, så kom till mig och drick. Den som tror på mig, ur hans inte skall flyta strömmar av levande vatten." Joh 7:37,38. "Den som dricker av det vatten jag ger honom blir aldrig mer törstig. Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv." Joh 4:14. rätt

nästa kapitel