Exempel på Jesu undervisningsmetoder

(99) "Jag har uppenbarat ditt namn fär de människor som du... gav åt mig." (Joh 17:6) Den bästa illustrationen av de metoder Jesus använde som lärare ser vi i hans undervisning av de tolv lärjungarna. Ett mycket tungt ansvar skulle komma att vila på dem. Han hade valt just dem för att fylla dem med sin Ande, och för att de skulle utbildas till att fortsätta hans verk på jorden, när han lämnade de!. De hade en förmån framför andra, nämligen att varje dag få vara tillsammans med honom. rätt

(99)Genom att umgås med dem kunde han sätta sin prägel på dem. "Ja, livet blev synligt," säger Johannes, den älskade lärjungen, "vi har sett det och vittnar om de!." 1 Joh 1:2. rätt

(99)Endast genom ett sådant samband - mänskligt och gudomligt förenade i sinne och hjärta -- kan den livgivande energi förmedlas som är målet för all god utbildning. Det är bara liv som kan föda liv. rätt

(100)När Jesus undervisade sina tolv lärjungar följde han den plan som hade lagts vid tidens början. De första lärjungarna utgjorde Jesu familj tillsammans med några såsom då och då hjälpte till med praktiska sysslor. De var tillsammans med honom inomhus, under måltiderna, i kammaren och på åkrarna. De följde med honom på hans resor, de deltog i hans prövningar och svårigheter och hjälpte till i hans arbete så gott de kunde. rätt

(100)Ibland undervisade Jesus dem när de satt tillsammans på berget, på stranden eller i fiskebåten, eller när de vandrade längs vägarna. När han talade till de stora folkmassorna satt lärjungarna alltid närmast. De höll sig sånära honom som möjligt för att inte gå miste om något av hans undervisning. De var mycket uppmärksamma åhörare som var ivriga att förstå det som de senare skulle förmedla i alla länder och för alla tider. rätt

(100)Enkla människor
Jesu första lärjungar hade valts ut bland vanliga, enkla människor. De här fiskarna från Galileen var ödmjuka och olärda män. De hade inte utbildats i rabbinernas kunskap och traditioner, men väl av arbetslivets hårda disciplin. De hade medfödda förmågor, de var läraktiga och kunde undervisas och formas för Guds verk. Det finns många enkla arbetare som tåligt utför vardagslivets enformiga plikter helt omedvetna om vilka förmågor de egentligen har. Om bara sådana slumrande förmågor väcktes till liv, skulle många kunna ha ledande ställningar i världen. rätt

(100)De män som Jesus valde till medarbetare hörde till den gruppen. Och de fick i tre år förmånen att bli undervisade av den störste pedagog världen någonsin sett. rätt

(100)Lärjungarna var mycket olika varandra. De skulle bli hela världens lärare, och de hade helt skilda personligheter. Bland dem fanns Levi Matteus, tullindrivaren, som kallades från. sin verksamhet och tjänst hos romarna, och seloten Simon som var obeveklig fiende till det romerska kejsardömet. Där fanns också den impulsiva och självgoda men varmhjärtade Petrus och hans bror Andreas samt Judas från Judeen, en belevad och duglig men feg man. Filippas och Tomas var trogna och uppriktiga män, men de hade svårt att tro. Jakob, Alfaios son, och Judas, Jakobs son, tillhörde inte de mest ansedda, men de var starka och positiva män såväl i sina fel som i sina förtjänster. Så har vi Natanael, uppriktig och ärlig som ett barn. Till sist Sebedaios söner, Jakob och Johannes, som var ambitiösa men samtidigt mycket tillgivna. rätt

(101)För att framgångsrikt kunna utföra det verk de hade kallats till, måste lärjungarna bli ett i känsla, tanke och handling. Det var ingen lätt uppgift med tanke på den skiftande bakgrund de hade, och hur olika de var till sin läggning och sina vanor. Men Jesus hade som mål att se till att de blev en sådan enhet. För att nå det strävade han efter att få dem att leva i harmoni med honom. rätt

(101)Hans omsorg om och bekymmer för lärjungarna ser vi i hans bön till Fadern: "Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss... Då skall världen förstå att du har sänt mig och älskat dem så som du har älskat mig." Joh 17:21-23. rätt

(101)Jesu förvandlande kraft
Av de tolv lärjungarna var det fyra som skulle komma att spela huvudroller, var och en på sitt område. Jesus förutsåg allt och förberedde dem genom att ge dem precis den undervisning de behövde. rätt

(101)Jakob skulle möta en snabb död genom svärd, och Johannes skulle bli den som längst skulle tjäna sin Herre och utstå förföljelse. Petrus skulle få till uppgift att bryta ner uråldriga fördomar och börja undervisa hedningarna. Judas begåvning utmärkte sig framför de andras, men inom sig grubblade han och en dag skulle det mogna och få honom att utföra handlingar han knappast hade kunnat drömma om. Tack vare sin kunskap om framtiden kunde Jesus på ett särskilt sätt ta sig an dem och undervisa dem med största omsorg. rätt

(102)Petrus, Jakob och Johannes utnyttjade alla tillfällen att umgås med sin Herre, en önskan som gick i uppfyllelse. Bland de tolv var det de som stod honom närmast. Johannes nöjde sig inte med mindre än en mycket nära gemenskap med Jesus och han fick det också. rätt

(102)När Andreas skyndade sig iväg för att hämta sin bror när han först mött Jesus i närheten av floden Jordan, satt Johannes kvar och lyssnade hänryckt, ja, helt försjunken i de nya vyer som öppnade sig för honom. Han följde Jesus och var alltid en ivrig lyssnare, ständigt uppslukad av det han fick höra. rätt

(102)Men ändå fanns det fel och brister i hans karaktär. Han var ingen vek drömmare - han och hans bror kallades "åskans söner". Mark 3:17. Johannes var stolt, ambitiös och stridslysten, men bakom den ytan kunde läraren Jesus urskilja ett nitiskt, uppriktigt och kärleksfullt inre. rätt

(102)Förvandlad genom kärlek
Jesus tillrättavisade hans själviskhet, omintetgjorde hans äregirighet och prövade hans tro. Men han gav honom också det som han innerst inne längtade efter, nämligen ett helgat liv, och det fick han av Jesu egen kärlek som kan förvandla. "Jag har uppenbarat ditt namn", sade han till Fadern, "för de människor som du tog från världen och gav till mig." Joh 17:6. rätt

(102)Johannes hade ett mycket stort ömhetsbehov och ett behov av förståelse och kamratskap. Han höll sig nära Jesus, satt bredvid honom och lutade sig mot hans bröst. På samma sätt som en blomma tillgodogör sig solljuset och daggen, lät han sig fyllas av Guds ljus och liv. I beundran och kärlek såg han på Jesus ända tills hans största önskan blev att likna honom och känna gemenskap med honom. Denna önskan ledde till att Mästarens karaktär återspeglades i hans karaktär. rätt

(103) "Vilken kärlek har inte Fadern skänkt oss", skrev Johannes, "när vi får heta Guds barn. Det är vi. Världen känner oss inte, därför att den aldrig har lärt känna honom. Mina kära, nu är vi Guds barn, men det har ännu inte blivit uppenbart vad vi kommer att bli. Vi vet dock att när han uppenbarar sig, kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är. Var och en som har detta hopp till honom renar sig själv liksom han är ren." 1 Joh 3:1-3. rätt

(103)Från svaghet till styrka
Ingen annan lärjunges erfarenheter visar Jesu undervisningsmetoder bättre än berättelsen om Petrus. Han var djärv, aggressiv och självsäker, men han var också snabb i uppfattningen och snabb till handling. Han hade lätt för att hämnas, men också för att förlåta. Han gjorde ofta misstag, och därför blev han också ofta tillrättavisad. Ändå uppskattade och berömde Jesus hans varma trohet och hängivenhet. rätt

(103)Jesus behandlade sin häftiga lärjunge med tålamod och kärlek. Ständigt försökte han lägga band på hans självsäkerhet och lära honom ödmjukhet, lydnad och förtröstan. \ Men Petrus lärde sig det bara delvis. Hans självsäkerhet försvann inte. rätt

(103)När bördan blev för tung för Jesus, försökte han samtala med lärjungarna om de prövningar och lidanden han måste gå igenom. Men de var som förblindade. Den kunskapen var ovälkommen och därför förstod de inget. Petrus började tycka synd om sig själv vid tanken på att dela Jesu lidande, och han protesterade genast: "Må Gud bevara dig, Herre. Något sådant skall aldrig hända dig." Matt 16:22. Hans ord uttryckte det alla tolv lärjungarna tänkte och kände. rätt

(104)Medan krisen närmade sig fortsatte de i invanda banor. Skrytsamma och stridslystna som de var drömde de inte om något kors. I stället planerade de hur de skulle dela upp den kungliga ära som en dag skulle tillfalla dem. rätt

(104)Räddade från katastrofen
Allihop fick lära sig av Petrus erfarenhet. Prövningar är nämligen alltid ett nederlag för självkänslan. Jesus kunde emellertid inte förhindra följderna av synder som de inte övergett. Men lika säkert som Jesus hade sträckt ut sin hand för att rädda Petrus från att drunkna, nådde Jesu kärlek honom och räddade honom när han stod på förtvivlans brant. rätt

(104)Om och om igen förde Petrus skrytsamma ord honom närmare och närmare katastrofen. Han hade blivit varnad flera gånger: "Tuppen skall inte gala i natt förrän du tre gånger har förnekat att du känner mig." Luk 22:34. Petrus kände sig djupt sårad, men av kärlek till Jesus ropade han: "Med dig Herre, är jag beredd att gå i både fängelse och i döden." Luk 22:33. rätt

(104)Och Jesus som läser alla människors inte som en uppslagen bok, sade något till Petrus som han inte uppskat" tade då, men som senare skulle komma att ge honom en stråle av hopp i mörkret: "Simon, Simon. Satan har utverkat åt sig att få sålla er som vete. Men jag har bett för dig att din tro inte skall ta slut. Och när du en gång har vänt tillbaka, så styrk dina bröder." Luk 22:31, 32. De hoppfulla orden tröstade och uppmuntrade Petrus när han hade förnekat sin Herre på översteprästens gård. De tröstade honom när han av kärlek till sin Frälsare begav sig till Getsemane där Jesus hade gråtit och bett. De tröstade honom när hans ångerfulla tårar droppade ner på samma mark där Jesus några timmar tidigare hade bett och svetten droppat som blod. rätt

(105)Gav hopp i hopplösheten
Trots att Jesus hade förutsett att Petrus skulle förneka honom hade han inte lämnat honom att förtvivla. Han hade bara sett på Petrus med sorg, medlidande och oändlig kärlek. rätt

(105)Hur tjockt skulle inte mörkret runt Petrus ha varit, om Jesus hade gett honom en fördömande blick i stället för att se på honom med medlidande! Så svår hans ångest skulle ha varit om Jesus inte gett honom ett hopp när han förutsade hans synd! Vad annat skulle ha kunnat hindra Petrus från att i sin förtvivlan gå samma väg som Judas? rätt

(105)Trots att Jesus inte kunde förskona lärjungen Petrus från ångest, lämnade han honom inte ensam i hans smärta. Hans kärlek är trofast in i döden, den sviker aldrig. rätt

(105)Många har en benägenhet att vara hårda mot frestade och felande människor, trots att de själva också ger efter för onda impulser. De känner inte de andras inre, de vet inget om andras kamp och smärta. De behöver lära sig att älska dl' medmänniskor de måste tillrättavisa och att ge hopp till dem de vill varna. rätt

(105)När Jesus hade uppstått, var Petrus den lärjunge han nämnde först. Det var inte Johannes, som man kanske hade väntat sig, eftersom han följde med Jesus in på översteprästens gård, vakade vid korset och var den första av de tolv att söka sig till graven. "Men gå och säg till Petrus och de andra lärjungarna", sade ängeln, "Han går före er till Galileen. Där skall ni få se honom." Mark 16:7. rätt

(106)Ny möjlighet
När Jesus för sista gången samlade sina lärjungar omkring sig bekräftade han för Petrus att han åter var en av de tolv. Det gjorde han genom att tre gånger ställa samma fråga till honom:" Älskar du mig?" Jesus gav honom hans uppdrag, nämligen att han skulle vara en herde för fåren. Till sist gav Jesus honom också en personlig uppmaning: "Följ mig!" Joh 21:17,22. rätt

(106)Nu kunde Petrus värdesätta de orden. Han förstod bättre vad Jesus menade när han ställde ett litet barn bland dem och bad dem bli som barn. Nu när han hade fått upp ögonen både för sin egen svaghet och Jesu kraft var han beredd att lita på honom och lyda honom. Med Jesu kraft kunde han följa honom. rätt

(106)Vid slutet av sitt arbetsamma och uppoffrande liv kunde Petrus, som en gång hade varit så ovillig att acceptera Jesu död på korset, räkna det som en glädje att få ge sitt liv för det kristna budskapet. Han menade till och med att för honom som hade förnekat sin Herre var det en alltför stor ära att få dö på samma sätt som sin Mästare. rätt

(106)Petrus förvandling var ett under av Guds godhet. Hans erfarenhet är en lärdom för alla som vill följa i den stora Lärarens fotspår. rätt

(107)Ett praktiskt exempel på kärlek
Jesus tillrättavisade sina lärjungar, han varnade och förebrådde dem, men Johannes och Petrus och de andra lämnade honom ändå inte. Trots alla förmaningar valde de att förbli hans lärjungar. Och Jesus drog sig inte undan på grund av deras felsteg. Han tar människorna som de är, med alla deras fel och brister, och tränar dem för sitt verk - men bara så länge de låter honom forma dem. rätt

(107)Men det var en av lärjungarna som Jesus inte tillrättavisade med ett ord förrän hans verk nästan var avslutat. rätt

(107)När Judas kom förde han med sig en fientlig anda till lärjungaskaran. När han anslöt sig till Jesus, hade han låtit sig påverkas av det positiva i Jesu karaktär och liv. Han hade uppriktigt velat bli förvandlad och hade hoppats att hans band med Jesus skulle åstadkomma det. Men hans önskan var inte stark nog. Han kom i stället att alltmer styras av hoppet om egna fördelar i det jordiska rike som han väntade att Jesus skulle upprätta. rätt

(107)Trots att Judas såg Guds kraft i Jesu kärlek, fogade han sig inte i dess överhöghet. Han fortsatte att hålla fast vid sitt eget omdöme och sina egna åsikter, sin tendens att kritisera och fördöma. Jesu motiv och handlingssätt, som han ofta inte alls förstod, väckte tvivel och ogillande hos honom. Han antydde också sina ifrågasättande, själviska abitioner till lärjungarna. l hög grad låg roten till deras maktkamp och deras missnöje med Jesu metoder hos Judas. rätt

(107)Avstod från öppen konflikt
Jesus insåg att om han skulle sätta hårt mot hårt skulle detta bara leda till större fientlighet, och därför avstod han från öppen konflikt. Han försökte i stället att bota den allt större själviskheten i Judas liv genom att visa honom sin egen uppoffrande kärlek. I sin undervisning framhöll han principer som tydligt och klart avslöjade Judas egoistiska ambitioner. rätt

(108)Lärjungarna fick se exempel på exempel och vid mer än ett tillfälle förstod Judas mycket väl att det var just hans karaktär Jesus beskrivit, hans synd som han hade pekat ut - men han ville inte ge efter. rätt

(108)När Judas vägrade att ge efter för Jesu vädjanden banade han väg för att det onda skulle segra i hans liv. Judas var förargad över en indirekt tillrättavisning och förtvivlad för att hans ambitiösa drömmar hade krossats, och det gjorde att han gav efter för sin girighet och bestämde sig för att förråda sin Mästare. Vid påsk i den övre salen vände han sig från glädjen i Jesu närvaro och hoppet om evigt liv och gick till sitt onda verk, ut i mörker och hopplöshet. rätt

(108) "Jesus visste ju från början vilka som inte trodde och vem som skulle förråda honom." Joh 6:64. Men trots att han visste allt det hade han inte upphört att vädja till Judas och behandla honom med kärlek. rätt

(108)På grund av den farliga situation Judas befann sig i, hade Jesus försökt komma särskilt nära honom och låtit honom umgås med den inte kretsen av sina utvalda och trogna lärjungar. Dag efter dag när han själv var hårt pressad av sina egna bördor, hade Jesus plågats av det ständiga umgänget med den envisa, misstänksamma och grubblande Judas. På alla sätt hade han försökt motarbeta det ständiga, fördolt fientliga inflytandet bland lärjungarna. Och hela tiden var motivet att om möjligt rädda Judas som var på väg mot undergång. rätt

(109)Lärdom för livet
"De största vatten förmår ej utsläcka kärleken, strömmar kan inte dränka den. Om någon ville ge alla ägodelar i sitt hus för kärleken, så skulle han ändå bli försmådd." "Kärleken är stark som döden." Höga V 8:7, 6. rätt

(109)Vad Judas själv beträffade hade Jesu kärleksfulla arbete varit förgäves. Men inte med tanke på de övriga lärjungarna. För dem blev det en lärdom för livet. Jesu behandling av Judas, hans godhet och tålamod, blev det mål de strävade mot i sin kontakt med frestade och felande människor. rätt

(109)Men Judas erfarenhet gav dem också andra insikter. När lärjungarna hade valts ville de alla mycket gärna att Judas skulle höra till dem. De ansåg nämligen att Judas var ett mycket lovande namn. Han var mer världsvan än de andra och kunde uppträda på ett bildat och värdigt sätt. Dessutom hade han gott omdöme och var en skicklig organisatör. Hans egen höga uppfattning om sina förmågor hade också påverkat lärjungarnas åsikt om honom. rätt

(109)De metoder han ville införa i Jesu verk var emellertid grundade på världsliga principer och följde världsliga riktlinjer. De syftade till att vinna erkännande och berömmelse i världen och till att upprätta ett världsligt rike. När lärjungarna märkte hur metoderna avspeglade sig i Judas liv och karaktär, hjälpte det dem att förstå motsättningen mellan självupphöjelse och Jesu principer om ödmjukhet och självuppoffring - det andliga rikets princip. I det öde som mötte Judas fick de på nära håll uppleva följden av självupphöjelse. rätt

(110)Kände sitt behov av ledning
Med dessa lärjungar nådde Jesus till slut sitt mål. Så småningom formade hans exempel och självförnekelse deras karaktär. Hans död krossade hoppet om värld;ugstorhet. Petrus fall, Judas trolöshet och deras eget misslyckande när de övergav Jesus i farans och ångestens stund botade dem från deras självgodhet. Samtidigt som de insåg sin egen svaghet började de ana vidden av det verk de hade fått sig anförtrott. För varje steg de tog kände de behovet av sin Mästares ledning. rätt

(110)De visste att Jesus personligen inte längre skulle vara hos dem och insåg som aldrig förr vilken oändlig förmån det hade varit att ha fått umgås på så nära håll med den som Gud sänt. Mycket av hans undervisning hade de inte uppskattat eller förstått medan han var hos dem. Nu försökte de längtansfullt att komma ihåg vad han sagt. Det var med glädje de erinrade sig de här orden, fyllda av tillförsikt: rätt

(110) "Det är för ert bästa som jag lämnar er. Ty om jag inte lämnar er, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går, skall jag sända honom till er." "Jag kallar er vänner, därför att jag har låtit er veta allt vad jag har hört av min Fader." "Men Hjälparen, den heliga anden, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er om allt som jag har sagt er." Joh 16:7; 15:15; 14:26. rätt

(110) "Allt vad Fadern har är mitt." "Men när han kommer sanningens ande, skall han vägleda er med hela sanningen.” Han skall förhärliga mig, ty av mig skall han ta emot det han låter er veta." Joh 16:15, 13, 14. rätt

(111)Sträckte ut trons hand
Lärjungarna hade varit med på Olivberget när Jesus lämnade dem. Och när han lyftes upp mot skyn hade de fått hans avskedslöfte: "Jag är med er alla dagar till tidens slut." Matt 28:20. rätt

(111)De visste att han fortfarande brydde sig om dem. De visste att de hade en representant, en förespråkare vid Guds tron. De framförde sina önskningar i Jesu namn och upprepade hans löfte: "Vad ni ber Fadern om i mitt namn det skall han ge er." joh 16:23. rätt

(111)Högre och högre sträckte de trons hand i fast övertygelse om att "Kristus är den som har dött och därtill den som har uppväckts och sitter på Guds högra sida och vädjar för oss." Rom 8:34. rätt

(111)Jesus som nu stigit upp till himlen, höll sitt löfte och gav sina efterföljare på jorden en mängd andliga gåvor. Samtidigt som Jesus intog sin plats på Guds högra sida fick lärjungarna den helige Ande. rätt

(111)I sitt verk för Jesus hade lärjungarna med Guds ledning insett sitt behov av Anden, och genom Andens undervisning fick de den förberedelse de behövde och kunde därmed gripa sig an sitt livsverk. rätt

(111)De var inte längre okunniga och obildade. Lärjungarna kännetecknades inte längre av inbördes maktkamp och konflikter. Deras mål var inte längre att nå en hög ställning i världen. De var förenade i ande och själ. Jesus fyllde deras tankar. Deras främsta mål var att hans rike skulle växa sig starkare. Till sin personlighet och karaktär hade de blivit lika sin mästare, och människorna "kände igen dem som följeslagare till Jesus." Apg 4:13. rätt

(111)Aldrig förr hade människorna bevittnat en sådan uppenbarelse av Jesu storhet och makt. Stora skaror som tidigare hade hånat hans namn och uttryckt sitt förakt för hans kraft, bekände sig nu vara den korsfästes efterföljare. De enkla och ödmjuka män Jesus utvalt hade genom att samarbeta med den helige Ande satt en hel värld i brand. Under en enda generation predikades det kristna budskapet till alla dåtidens nationer. rätt

(112)Samma Ande som sändes för att i Jesu ställe undervisa de första medarbetarna har nu fått i uppdrag att vägleda dagens medarbetare. Hans löfte gäller än: "Jag är med er alla dagar till tidens slut" Matt 28:20. rätt

(112)Med Jesus som ledare i uppfostran och utbildning kan man nå samma resultat idag som förr. Det är målet för all verklig fostran, det är det verk Gud vill att vi ska fullföra. rätt

nästa kapitel