Jakob och Esau

(87)Detta kapitel bygger på Första Moseboken 25:19-34 och 27:1-32.
Gud känner till slutet från början. Han visste, innan Jakob och Esau var födda, vilka karaktärer bägge skulle utveckla. Han visste, att Esau inte skulle få ett lydigt hjärta. Han besvarade Rebeckas ängsliga böner och underrättade henne om, att hon skulle föda två barn, och att det äldsta skulle tjäna det yngre. Han framställde hennes två söners framtida historia för henne, att de skulle bli två folk, det ena starkare, än det andra. Den förstfödde var berättigad till särskilda fördelar och förmåner, som inte tillkom någon annan familjemedlem. rätt

(87)Isak älskade Esau mera, än han älskade Jakob, därför att han skaffade honom vilt. Han gladde sig över Esaus dristiga och modiga anda, som visade sig genom att jaga vilda djur. Modern älskade Jakob mest, därför att han ägde ett milt sinnelag och bättre visste, att göra sin mor lycklig. Jakob fick veta av sin mor, vad Gud hade underrättat henne om, nämligen att den äldre skulle tjäna den yngre, och hans ungdomliga förstånd ledde honom till slutsatsen, att löftet inte skulle gå i uppfyllelse, så länge som Esau besatt de förmåner, som tillhörde den förstfödde. En gång, då Esau kom in från fälten, trött och matt av hunger, utnyttjade Jakob tillfället till, att vända Esaus trångmål till egen fördel, och föreslog att ge honom en tallrik linser, om han ville avstå från sin förstfödslorätt; och Esau sålde sin förstfödslorätt till Jakob. rätt

(88)Esau tog sig avgudadyrkande hustrur, vilket blev till stor sorg för Isak och Rebecka. Likväl älskade Isak Esau mer, än Jakob. Och då han låg för döden, begärde han av Esau, att han skulle laga honom ett mål mat, så att han kunde välsigna honom före sin bortgång. Esau berättade inte för sin far, att han hade sålt sin förstfödslorätt till Jakob, och bekräftat detta med ed. Rebecka hörde Isak tala, och hon erinrade sig Herrens ord: Den äldre skall tjäna den yngre, och hon visste, att Esau hade ringaktat sin förstfödslorätt och sålt den till Jakob. Hon övertalade Jakob till, att bedra sin far, och att söka att få hans välsignelse genom oärlighet, då hon menade, att den inte skulle gå att få på annat sätt. Jakob var först ovillig till bedrägeri, men antog till sist sin mors plan. rätt

(88)Rebecka kände till Isaks förkärlek för Esau, och var överbevisad om, att vanligt resonerande inte skulle ändra på den saken. I stället för att förlita sig till Gud, som styr över allting, visade hon bristande tro, genom att övertala Jakob till, att bedra sin far. Gud ogillade Jakobs tillvägagångssätt. Rebecka och Jakob borde ha väntat, tills Gud tänkt förverkliga Sina egna avsikter på Sitt eget vis, och i Sin tid, i stället för att med hjälp av bedrägeri söka, att skynda på de förutsagda händelserna. rätt

(88)Om Esua hade fått sin fars välsignelse, som uttalades över den förstfödde, kunde hans framtida lycka dock endast ha kommit från Gud, och Han skulle ha välsignat honom med tur, eller bringat motgång över honom, allt eftersom hans handlande skulle ha varit. Om han älskade och ärade Gud, liksom den rättfärdige Abel, skulle Gud ta emot honom och välsigna honom. Men om han inte alls respekterade Gud, eller Hans bud, liksom den ogudaktige Kain, och följde sina egna fördärvade lustar, skulle Gud inte välsigna honom, utan förkasta honom, liksom Han gjorde med Kain. Om Jakob vandrade i rättfärdighet, och älskade och fruktade Gud, skulle Gud komma att välsigna honom, och Guds kärleksfulla försyn skulle ordna allt till det bästa för honom, även om han inte finge de välsignelser och förmåner, som brukade skänkas åt den förstfödde. rätt

(89)Jakob År i Landsflykt
Rebecka ångrade bittert det dåliga råd hon gav Jakob, ty det skilde honom från henne för evigt. Han måste fly, för att rädda livet undan Esaus vrede, och hans mor såg aldrig hans ansikte igen. Isak levde många år, efter att han välsignade Jakob, och Esaus och Jakobs uppförande överbevisade honom om, att välsignelsen med rätta tillhörde Jakob. rätt

(89)Jakob var inte äktenskapligt lycklig, fastän hans hustrur var systrar. Han fullbordade ett äktenskapsavtal med Laban för hans dotter Rakel, som han älskade. Efter att han hade tjänat i sju år för Rakel, bedrog Laban honom, och gav honom Lea. Då Jakob blev varse, hur Laban hade bedragit honom, och hur Lea hade spelat sin roll däri, förmådde han inte att älska henne. Laban bedrog Jakob, genom att ge honom Lea i stället för Rakel, därför att han ville dra nytta av hans trogna tjänst längre. Jakob tillrättavisade Laban, för att han hade handlat så lättsinnigt med hans tillgivenhet, och gett honom Lea, som han inte älskade. Laban bad Jakob, att inte skilja sig från Lea; ty det skulle ha betraktats som en stor skam, inte bara för hustrun, utan för hela familjen. Jakob kom i en väldigt svår belägenhet, men han beslutade sig för, att behålla Lea och tillika gifta sig med hennes syster. Han älskade Lea långt mindre, än Rakel. rätt

(90)Laban var egennyttig i sin behandling av Jakob. Han tänkte bara på, att dra fördel av Jakobs trogna arbete. Jakob skulle ha lämnat den listige Laban långt tidigare, men han fruktade att han skulle möta Esau. Han hörde Labans söner klaga: ”’Jakob har tagit allt vad vår far ägde. Av det som tillhörde vår far har han skaffat sig hela denna rikedom.’ Jakob märkte också att Laban inte såg på honom med samma ögon som förut.” rätt

(90)Jakob blev förtvivlad. Han visste inte, vad han skulle göra. Han vände sig till Gud, med en bön om Hans vägledning. I Sin barmhärtighet svarade Herren på nödanropet. ”Då sade Herren till Jakob: ’Vänd tillbaka till dina fäders land och till din släkt. Jag är med dig.’ rätt

(90)Och Jakob sände bud efter Rakel och Lea och bad dem komma på marken till hans hjord, och han sade till dem: ’Jag märker att er far inte ser på mig med samma ögon som förut, men min fars Gud har varit med mig. Ni vet själva att jag har tjänat er far med all min kraft. Ändå har er far lurat mig och ändrat min lön tio gånger, men Gud har inte tillåtit honom att göra mig något ont.” Jakob delgav dem sin dröm från Gud, att han borde lämna Laban och vända åter till sin släkt. Rakel och Lea uttryckte sitt missnöjde med sin fars handlande. Då Jakob gick igenom dessa oförrätter, och talade om att lämna Laban, sade Rakel och Lea till Jakob: ”’Har vi kvar någon lott eller arvedel i vår fars egendom? Var vi inte som främlingar för honom när han sålde oss? Sedan har han också gjort slut på det han fick i betalning för oss. Ja, hela den rikedom som Gud har tagit från vår far tillhör oss och våra barn. Gör därför allt vad Gud har sagt till dig.’” rätt

(91)Återkomsten till Kanaan
I Labans frånvaro tog Jakob sin familj och allt, vad han ägde och lämnade Laban. Efter att han hade tillbringat tre dagar resande, fick Laban reda på, att han hade lämnat honom, och blev kraftigt förtörnad. Och han förföljde honom, besluten om, att föra honom tillbaka med våld. Men Herren förbarmade Sig över Jakob, och då Laban nästan var ikapp honom, gav Han honom en dröm om, att han varken skulle tala gott eller ont mot Jakob. Det vill säga, han skulle inte tvinga honom till, att återvända, ej heller förleda honom därtill med smickrande lockelser. rätt

(91)Då Laban mötte Jakob, frågade han, varför han hade smugit sig undan från honom, och fört bort hans döttrar, som om de varit krigsfångar. Laban sade: ”Det står i min makt att göra er illa, men er fars Gud sade till mig i natt: Akta dig för att säga något mot Jakob, gott eller ont.” Därefter framhöll Jakob för Laban det förrädiska tillvägagångssätt han hade brukat mot honom, att han bara hade sett till egen fördel. Han påminde Laban om sitt rättskaffens uppförande under sin tid hos honom, och sade: ”Inget ihjälrivet djur förde jag till dig. Jag var tvungen att själv ersätta det. Du krävde ersättning av mig för det stulna, antingen det stulits på dagen eller på natten. Så hade jag det. Om dagen plågades jag av hetta och om natten av köld, och sömnen vek ifrån mig.” rätt

(91)Jakob sade: ”I tjugo år har jag varit hos dig. Jag har tjänat dig i fjorton år för dina båda döttrar och i sex år för din boskap, men du har ändrat min lön tio gånger. Om inte min fars Gud hade varit med mig – Abrahams Gud som också Isak fruktade – så hade du säkert låtit mig fara med tomma händer. Men Gud såg mitt lidande och min möda, och han fällde domen i natt.’” rätt

(92)Laban sade: ”Kom nu och låt oss sluta förbund med varandra. Det skall vara vittne mellan mig och dig.’ Då tog Jakob en sten och reste den till en stod. Sedan sade han till sitt folk: ’Samla ihop sten.’ Då tog de stenar och gjorde ett röse och höll en måltid där på röset.” rätt

(92)Jakob ingick ett högtidligt förbund inför Herren, att han inte skulle ta andra hustrur. ”Laban sade vidare till Jakob: ’Se detta röse och se denna stod som jag rest mellan mig och dig. Detta röse skall vara ett vittne, och stoden skall vara ett vittne, att jag inte skall fara till dig förbi detta röse och att inte heller du skall fara till mig förbi detta röse och förbi denna stod med onda avsikter. Abrahams och Nahors Gud, han som var deras fäders Gud, skall vara domare mellan oss.’ Och Jakob svor eden vid honom som hans fader Isak fruktade.” rätt

(92) ”Och Jakob fortsatte sin färd. Då mötte Guds änglar honom. När han såg dem sade han: ’Detta är Guds skara.’” Han såg Guds änglar i en dröm, som lägrade sig runt omkring honom. Jakob sände ett ödmjukt, försonande budskap till sin bror Esau. ”När budbärarna kom tillbaka till Jakob sade de: ’Vi träffade din bror Esau och han kommer emot dig med fyrahundra man.’ Jakob blev mycket förskräckt och greps av ångest. Han delade upp sitt folk och fåren, nötboskapen och kamelerna i två skaror och sade: ’Om Esau överfaller den ena skaran, så kan den andra komma undan.’” rätt

(93) ”Och Jakob bad: ’Herre, min fader Abrahams Gud och min fader Isaks Gud, Herre, du som sade till mig: Vänd tillbaka till ditt land och till din släkt så skall jag göra dig gott. Jag är inte värdig all den nåd och trofasthet som du har visat din tjänare. När jag gick över denna Jordan hade jag inte mer än min stav, och nu har jag blivit två skaror. Rädda mig undan min bror Esaus hand, för jag är rädd att han kommer och dödar mig, ja, också mödrar och barn. Du har själv sagt: Jag skall göra dig mycket gott och låta dina efterkommande bli som havets sand, omöjliga att räkna.’” rätt

nästa kapitel