Moses Död

(170)Detta kapitel bygger på Femte Moseboken 31-34.
Mose skulle snart dö; och han blev befalld av Gud, att samla Israels barn före sin död, och berätta för dem om alla den hebréiska härens resor sedan uttåget ur Egypten, och alla förfädernas stora överträdelser, som ådrog sig Guds straffdomar, och tvingade Honom till att säga, att de inte skulle få beträda det utlovade landet. Deras fäder hade dött i öknen, enligt Herrens ord. Deras barn hade växt upp, och för dem uppfylldes löftet om, att ta Kanaans land i besittning. Många av dessa var småbarn, då lagen utfärdades, och hade inget minne av den storslagna begivenheten. Andra hade fötts i ödemarken; och för att de skulle inse nödvändigheten av lydnad mot de Tio Buden, och samtliga lagar och domar Mose hade tagit emot, blev han instruerad av Gud till, att upprepa de Tio Buden och samtliga omständigheter knutna till lagens utfärdande. rätt

(170)Mose hade nedtecknat alla de lagar och domar han mottagit av Gud i en bok, och hade nogsamt protokollfört alla de instruktioner de hade fått under tiden, och alla de mirakel han hade utfört för dem, liksom Israels barns knorrande. Mose hade också skrivit ned sitt eget tillkortakommande inför deras knot. rätt

(171)Sista Anvisningar till Israel
Hela folket var samlat inför honom, och han högläste om händelserna från deras tidigare historia i den bok han hade skrivit. Han läste också upp Guds löften till dem, om de ville vara lydiga, och de förbannelser, som skulle följa på deras olydnad. rätt

(171)Mose sade till dem, att Herren, på grund av deras uppror, flera gånger velat utrota dem; men han hade gått i förbön för dem så intensivt, att Gud allra nådigast hade skonat dem. Han påminde dem om de mirakel, som Herren hade gjort mot Farao och hela Egyptens land. Han sade till dem: ”Ni har med egna ögon sett alla de stora gärningar, som Herren har gjort. Håll därför alla de bud som jag i dag ger dig, så att ni blir starka och kan gå in i och inta det land dit ni drar vidare för att ta det i besittning”. Femte Moseboken 11:7, 8. rätt

(171)Mose varnade i synnerhet Israels barn för, att lockas till avguderi. Han förmanade dem till, att lyda Guds bud. Om de visade sig vara lydiga, och älskade Herren, samt helhjärtat tjänade Honom, skulle Han ge dem regn i rättan tid, och komma deras grödor att blomstra, samt nära deras boskap. De skulle också njuta bestämda och upphöjda förmåner, och segra över sina fiender. rätt

(171)Mose undervisade Israels barn på ett uttrycksfullt sätt. Han visste, att det var hans sista tillfälle, att tala till dem på. Så avslutade han med, att nedteckna i en bok de lagar, domar och förordningar, som Gud hade gett honom; likaså de skilda reglerna om brännoffer. Han lade boken i händerna på personer ägande ett heligt ämbete, och anmodade dem att lägga den i sidan på arken, för att där säkert bevaras; ty Guds omsorg vilade hela tiden över den heliga kistan. Denna bok från Mose skulle bevaras, så att Israels domar skulle utgöra vägledning i varje tänkbart tvistemål. Ett felande folk förstår ofta Guds krav så, att de gynnar dem själva; därför bevarades Moses bok på ett dylikt heligt ställe, för att i framtiden tjäna som anvisning. rätt

(172)Mose avslutade sina sista instruktioner till folket med det mest kraftfulla och profetiska tal. Det var gripande och uttrycksfullt. Genom Guds inspiration, välsignade han var och en av Israels stammar. Med sina sista ord uppehöll han sig mest kring Guds majestät, och Israels utkorelse, som alltid skulle bestå genom deras lydnad mot Gud, varvid de kunde gripa tag om Hans kraft. rätt

(172)Mose dör och återuppstår
”Mose gick från Moabs hedar upp på berget Nebo, på toppen av Pisga, mitt emot Jeriko. Där lät Herren honom se hela landet, från Gilead ända till Dan och hela Naftali och Efraims och Manasse land och hela Juda land, ända till Västra havet, och Negev och Jordanslätten, det vill säga lågslätten vid Jeriko, Palmstaden, ända till Soar. Och Herren sade till honom: ’Detta är det land, som jag med ed har lovat åt Abraham, Isak och Jakob, när jag sade: Åt dina efterkommande skall jag ge det. Jag har låtit dig se det med egna ögon, men dit in skall du inte komma.’ Och Herrens tjänare Mose dog där i Moabs land, så som Herren hade sagt. Han begravde honom i dalen i Moabs land, mitt emot Bet-Peor. Men till denna dag har ingen fått veta var hans grav finns. Mose var etthundratjugo år när han dog, hans ögon var inte skumma, hans livskraft inte försvunnen.” Femte Moseboken 34:1-7. rätt

(173)Det var inte Guds vilja, att någon skulle följa med Mose upp på Pisgas topp. Där stod han, på ett högt utsprång på Pisgas topp, med Gud och himmelska änglar närvarande. Efter att han hade mättats av, att se Kanaan, lade han sig ned som en trött krigare, för att vila. Han föll i sömn, men det var dödens sömn. Änglar tog hans kropp och begravde den i dalen. Israeliterna upptäckte aldrig, var han begravts. Hans dolda gravplats skulle hindra folket från, att synda mot Herren, genom att idka avgudadyrkan av hans kropp. rätt

(173)Satan jublade, då det lyckades honom, att få Mose att synda mot Gud. Ty genom denna överträdelse kom Mose under dödens herravälde. Om han hade fortsatt att vara trofast, och hans liv inte hade fläckats av denna enda överträdelse, varigenom Gud inte ärades, för att vattnet kom ur klippan, skulle Mose ha kommit in i det utlovade landet, och skulle förvandlad ha tagits upp till himmelen, utan att se döden. Mikael, eller Kristus, som begravde Mose tillsammans med änglarna, steg ned från himmelen, sedan Mose hade legat en kort tid i graven, och återuppväckte honom samt tog honom till himmelen. rätt

(174)Då Kristus och änglarna närmade sig graven, visade Satan och hans änglar sig där, och vakade över Moses lekamen, för att kroppen inte skulle avlägsnas. I det, att Kristus och Hans änglar närmade sig, motsatte Satan sig deras annalkande, men härligheten och kraften från Kristus och Hans änglar tvingade dem till, att falla tillbaka. Satan gjorde anspråk på Moses lekamen eller kropp, på grund av hans enda överträdelse; men Kristus hänvisade honom saktmodigt till Sin Fader och sade: ”’Må Herren straffa dig.’” Kristus sade till Satan, att Han visste att Mose ödmjukt hade ångrat detta enda fel, att det inte fanns någon fläck på hans karaktär, och att hans namn stod med eldskrift i de himmelska registren. Så väckte Kristus upp Moses kropp, som Satan hade gjort anspråk på. rätt

(174)Vid Kristi förklaring blev Mose och Elia, som hade förvandlats, ditskickade, för att tala med Kristus om Hans lidanden. De blev tillika bärare av Guds härlighet till Hans dyrbare Son. Mose hade blivit storligen ärad av Gud. Han hade fått lov till, att tala ansikte mot ansikte med Gud, som en människa talar med en vän. Och Gud hade uppenbarat Sin enastående härlighet, såsom Han aldrig hade gjort för någon annan. rätt

nästa kapitel