| Återlösningens Historia kapitel 46. Från sida 335 | ren sida tillbaka |
(335)Sanningens ljus kunde dock inte släckas fullständigt i det mörker, som inneslöt jorden under den långa period, då påvedömet hade makten. Gud har haft Sina vittnen i alla tidsperioder – människor, som trott på Kristus som den ende medlaren mellan Gud och människan och betraktat Bibeln som det enda rättesnöret i livet och helighållit den sanna vilodagen. Senare släkten kommer aldrig att få veta, hur mycket världen är skyldig dessa personer. De brännmärktes som kättare, deras bevekelsegrunder betvivlades, deras karaktär svartmålades, deras skrifter bekämpades, feltolkades eller förstördes. Men de var orubbliga och bevarade århundrade efter århundrade trons renhet som ett heligt arv till kommande släkter. rätt (335)Kriget mot Bibeln hade varit så bittert, att det under vissa perioder endast fanns några få exemplar av Bibeln, men Gud tillät inte, att Hans Ord blev fullständigt tillintetgjort. Dess sanningar skulle inte vara dolda för evigt. Det var lika lätt för Honom, att lösa de länkar, som band livets ord, som det var att öppna fängelsedörrar och låsa upp järnportar, för att frige Sina tjänare. I flera länder i Europa uppmuntrade Guds Ande olika män till att söka efter sanningen som efter en dold skatt. Den Helige Ande ledde dem hän till den Heliga Skrift, som de läste med djupaste intresse. De hade beslutat sig för att följa ljuset, vad det än skulle kosta. Ehuru de inte hade ett klart begrep om allt, lyckades det dem att finna många sanningar, som länge hade varit gömda. Dessa män drog nu ut som himmelens sändebud, rev sönder villfarelsens och vidskepelsens länkar och uppfordrade människor, som länge hade levat i slaveri, till att stå upp och försvara sin frihet. rätt (336)Nu var tiden inne för att översätta Skriften och bringa ut den till folken i de skilda länderna på deras egna språk. Världens midnattstimme var över. Nattmörkret höll på att trängas undan, och i många länder såg man de första tecknen på morgonrodnaden. rätt (336)Reformationens Morgonstjärna (336)Förutom sin färdighet i, att bruka de vapen, som finns i Guds Ord, besatt han de intellektuella kunskaper, som han hade förvärvat i skolan. Hans stora begåvning och hans omfattande och grundliga vetande framkallade aktning hos både vän och fiende. Hans anhängare såg med tillfredsställelse, att deras ledare intog en ledande ställning ibland landets andliga elit, och hans fiender hade ingen möjlighet att ringakta Reformationens sak med hänvisning till dess ledares ovetande eller svaghet. Herren såg i honom en man med ämnen och kunnande, som skulle låta sig användas, och detta kom motståndarna att tiga och avhöll dem ifrån, att vanära de sanningar han framhöll. rätt (336)Wycliffes översättning var den första Bibel, som gavs ut på engelska, men då boktryckningen ännu var okänd, var det förbundet med stora vanskligheter och arbetet med att framställa de många kopiorna av Bibeln tog väldigt lång tid, men arbetet blev utfört och England fick sin första Bibel på sitt eget språk, och fastän det på den tiden fanns få läskunniga, började ljuset från Guds Ord nu att skingra mörkret. Den gudomliga handen förberedde vägen för Reformationen. rätt (337)De, som passivt hade överlåtit sig till påvens lära, började nu att vakna och komma till sans. Detta medförde, att det uppstod motstånd mot påvens lära och Bibelns ord togs emot med glädje. Wycliffe förkunnade protestanternas entydiga lära, frälsning genom tron på Jesus Kristus och Bibelns ofelbarhet. Många präster anslöt sig till honom och var delaktiga i utbredandet av det evangelium, som omtalas i Guds Ord. Arbetet medförde, att den nya tron mottogs av nästan halva engelska folket, mörkrets rike vacklade. rätt (337)Reformationen sprids (338)Efter en lång rättegång, varunder han försvarade sanningen, måste Hus välja mellan, att ta tillbaka sina lärosatser, eller avrättas. Han valde martyrens öde, och sedan han måst se sina böcker läggas på bålet, brändes han själv till döds. I närvaro av kyrkans och statens samlade dignitärer, hade Guds tjänare yttrat en allvarsmättad och osviklig protest mot den påvliga hierarkins samlade fördärv. Hans avrättning, som utgjorde en skamlös överträdelse mot det högtidligaste, offentliga löfte om beskydd, avslöjade Roms svekfulla grymhet. Sanningens fiender visste det inte, men de gynnade den sak, som de förgäves sökt att tillintetgöra. rätt (338)Efter Wycliffes död fortsatte protesterna mot den falska läran, ehuru det ständigt betydde förföljelse. Liksom de troende på apostlarnas tid, var det många som gav avkall på jordisk egendom och ära, för att följa Kristus. rätt (338)Det gjordes stora ansträngningar, för att stärka och utvidga påvens makt, men då påvarna, som fortsatt hävdade sig vara Kristi ställföreträdare, levde ett fördärvat liv, gjorde befolkningen motstånd. Med hjälp av uppfinnandet av tryckpressen, ökade cirkulerandet av Skrifterna, och många kom att se, att de påvliga lärorna inte grundades på Guds Ord. rätt (338)Då ett vittne måste låta sanningens fackla falla, var det strax ett annat där, som övertog den och trofast höll den uppe. Förföljelsen gjorde, att det framkom trofasta män, icke blott inom de olika trossamfunden, utan också i olika länder. Det var män, som räckte ut sina händer och grep den tro, som Wycliffe 100 år tidigare hade förkunnat. Reformationen inleddes på Luthers tid i Tyskland. Calvin predikade evangeliet i Frankrike, Zwingli i Schweiz. Världen höll på att vakna, och från land till land löd ropet ”religionsfrihet”! rätt |