Det höga Ropet

(399)Jag såg änglar skynda sig ut ur och in i himmelen, stiga ned på jorden, och stiga upp till himmelen, varvid de förberedde sig för en viktig händelse. Sedan såg jag en annan mäktig ängel, som hade i uppdrag, att stiga ned till jorden, förena sin röst med den tredje ängelns, och hans budskap förmedlades med kraft och styrka. Stor kraft och härlighet gavs åt ängeln, och då han steg ned till jorden, lystes den upp av hans härlighet. Det ljus, som följde med denne ängel, trängde in överallt, då han med mäktig och stark stämma ropade: ”’Fallet, fallet är det stora Babylon! Det har blivit en boning för onda andar, ett tillhåll för alla orena andar och ett näste för alla orena och avskyvärda fåglar.” Uppenbarelseboken 18:2. rätt

(399)Budskapet om Babylons fall, såsom det ges av den andre ängeln, upprepas, varvid upplysningen om kyrkornas fördärv sedan 1844 tillfogas. Denne ängels arbete utförs vid rätt tidpunkt, för att ansluta till den tredje ängelns omfattande verk, som sväller till ett högt rop. Och Guds folk bereds sålunda till, att förbli stående i frestelsen stund, som de snart kommer att möta. Jag såg ett stort ljus vila över dem, och de förenades till, att utan fruktan proklamera den tredje ängelns budskap. rätt

(399)Änglar sändes ut, för att bistå den mäktige ängeln från himmelen, och jag uppfattade röster, som hördes överallt: ”’Gå ut från henne, mitt folk, så att ni inte tar del i hennes synder och drabbas av hennes plågor. Ty hennes synder har nått upp till himlen, och Gud har kommit ihåg hennes brott.” Uppenbarelseboken 18:4, 5. Detta budskap tycktes vara ett tillägg till det tredje budskapet, och utbreddes jämte det, liksom midnattsropet upphävdes jämte den andre ängelns budskap år 1844. Guds härlighet vilade över de tålmodiga och väntande heliga, och utan fruktan gav de den sista, allvarliga varningen, proklamerande Babylons fall och kallande Guds folk till, att lämna det, för att undvika dess förfärliga dom. rätt

(400)Ljuset, som spreds över de väntande, trängde in överallt, och de inom kyrkosamfunden, som hade ett visst mått av ljus, men som inte hade hört och förkastat de tre änglarnas budskap, lydde kallet och lämnade de fallna kyrkorna. Många hade uppnått mogen ålder, sedan budskapet gavs, och ljuset strålade över dem, och de gavs nu möjlighet, att välja liv eller död. Somliga valde livet och tog ställning med dem, som väntade på sin Herre och höll alla Hans bud. Det tredje budskapet skulle komma att utföra sitt verk; alla skulle prövas genom det, och de dyrbara själarna kallades ut ur de religiösa organisationerna. rätt

(400)En betvingande makt berörde de uppriktiga, medan manifestationen av Guds kraft fick deras icke troende släktingar och vänner, att bli rädda och lägga band på sig, så att de inte vågade – och de hade heller ingen kraft till – att hindra dem, som Guds Ande verkade mäktigt igenom. Det sista kallet nådde även de fattiga slavarna; och de gudfruktiga ibland dem brast ut i begeistrade glädjesånger över utsikten till sin lyckliga befrielse. [Anm.: Att det skall förekomma slaveri vid Jesu återkomst, framgår av profeten Johannes i Uppenbarelseboken 6:15,16, genom hans livliga beskrivning av, att ”alla slavar och fria” kallade på ”bergen och klipporna”, att falla över dem och dölja dem ”för hans ansikte som sitter på tronen.” Sammanställarna.] Slavägarna kunde inte bromsa dem; dessa blev tysta av fruktan och häpnad. Mäktiga mirakel utfördes, de sjuka helades, och tecken och under följde de troende. Gud var med i arbetet, och alla de heliga följde, utan fruktan för följderna, det egna samvetets överbevisning och förenade sig med dem, som höll alla Guds bud; och de utstötte med kraft det tredje budskapet. Jag såg, att detta budskap kommer att avslutas med en kraft och en styrka långt högre, än midnattsropet. rätt

(401)Guds tjänare gick, begåvade med kraft från ovan, med lysande anleten och strålande av himmelsk helgelse, ut, att proklamera budskapet från himmelen. Själar spridda inom de religiösa organisationerna besvarade kallet, och dessa dyrbara själar hastade ut från de dömda kyrkorna, liksom Lot hastade ut ur Sodom före stadens ödeläggelse. Guds folk stärktes av den stora härlighet, som vilade över dem i väldig omfattning, och beredde dem på, att hålla ut i frestelsens stund. Överallt hörde jag en massa röster: ”I detta visar sig de heligas uthållighet: de håller fast vid Guds bud och tron på Jesus.’” Uppenbarelseboken 14:12. rätt

nästa kapitel