Jakobs Nödtid

(406)Jag såg, att de heliga lämnade städerna och byarna, och samlades i grupper samt levde på avsides liggande platser. Änglar gav dem mat och vatten, medan de onda led av svält och törst. Sedan såg jag världens ledande män rådgöra inbördes, livligt uppvaktade av Satan och hans änglar. Jag såg en skrivelse, varav kopior spreds på olika ställen i landet, givande order om, att med mindre de heliga skulle ge upp sin speciella tro, ge upp Sabbaten och helga första veckodagen, skulle folk vid en bestämd tidpunkt fritt få döda dem. Men under denna prövande timme var de heliga lugna och fattade, de litade på Guds löfte om, att bereda en utväg för dem. rätt

(406)På en del platser rusade de onda på de heliga, för att döda dem före tidpunkten för påbudets verkställande; men änglar i form av soldater stred för dem. Satan önskade sig förmånen, att få utplåna den Högstes heliga, men Jesus befallde Sina änglar, att vaka över dem. Gud ville äras, genom att ingå pakt med dem, som hade hållit Hans lag, inför ögonen på hedningarna runt omkring dem; och Jesus ville äras, genom att förvandla till odödlighet de trofasta, som så länge hade väntat på Honom, utan att de först skulle smaka döden. rätt

(407)Snart såg jag de heliga lida svår mental pina. De tycktes vara omgivna av jordens onda invånare. Allt verkade vara emot dem. Några började att frukta, att Gud hade lämnat dem, att gå förlorade i de ondas händer. Men om deras ögon hade kunnat öppnas, skulle de ha sett sig omgivna av Guds änglar. Därnäst kom de ondas vreda skara, följd av massor av onda änglar, som hetsade de onda människorna, att slå ihjäl de heliga. Men innan de kunde närma sig Guds folk, måste de onda först förbi gruppen med mäktiga, heliga änglar. Detta var omöjligt. Guds änglar fick dem att retirera och orsakade också, att de onda, hotande änglarna drog sig tillbaka. rätt

(407)Ropet om Befrielse
Detta var en ohyggligt smärtsam tid för de heliga. Dag och natt ropade de till Gud om befrielse. Utåt teddes sig flykt vara omöjlig. De onda triumferade redan, och ropade: ”Varför befriar Er Gud Er inte ur våra händer? Varför stiger Ni inte till väders och räddar livet?” Men de heliga brydde sig inte om dem. Liksom Jakob, brottades de med Gud. Änglarna längtade efter, att befria dem, men de måste vänta litet längre; Guds folk måste tömma bägaren och sänkas ned i dopet. Änglarna, som var trogna sitt ansvar, fortsatte sin bevakning. Gud tänkte inte låta Sitt namn dras i smutsen ibland hedningarna. Tiden var nästan inne, då Han skulle visa Sin mäktiga kraft och på ett härligt vis befria Sina heliga. Till Sitt namns ära skulle Han befria var och en av dem, som tålmodigt hade väntat på Honom och vars namn stod skrivna i boken. rätt

(407)Den trofaste Noa visades för mig. Då regnet föll och Syndafloden kom, gick Noa och hans familj in i arken, och Gud stängde om dem. Noa hade trofast varnat invånarna i världen, som fanns före Syndafloden, fastän de hade hånat och bespottat honom. Och då vattnet steg på jorden, och den ene efter den andre drunknade, såg de att arken, som de hade skrattat åt, flöt säkert på vattnet, noga bevarande Noa och hans familj. Likaså såg jag, att Guds folk, som trofast hade varnat världen för Hans stundande vrede, skulle befrias. Gud tänkte inte låta de onda utplåna dem, som väntade på förvandlingen och som inte ville böja sig för vilddjurets påbud, eller ta emot dess märke. Jag såg, att i fall de onda skulle ha fått mörda de heliga, skulle Satan och hela hans här, liksom alla hatare av Gud, ha blivit nöjda. Och oh, vilken seger skulle det inte ha varit för hans sataniska majestät, att under den yttersta tiden få herraväldet över dem, som så länge hade väntat på, att få se Honom, som de älskade! De, som har hånat tanken på de heligas upplyftande, kommer att bevittna Guds omsorg om Sitt folk, och se deras härliga befrielse. rätt

(408)Då de heliga lämnade städerna och byarna, blev de förföljda av de onda, som ville slå ihjäl dem. Men de svärd, som höjdes, för att döda Guds folk, gick i bitar och föll kraftlösa i marken som halm. Guds änglar beskärmade de heliga. De ropade dag och natt om befrielse, och så nådde deras rop upp till Herren. rätt

nästa kapitel